Som om ingenting hänt

Plötsligt är det som om inget har hänt.

”Var det inte alldeles hysteriskt här alldeles nyligen?” frågar man Visby, som svarar: ”Hur då, menar du?”

Så där är det förstås efter alla festivaler och andra mastodontarrangemang, men ändå: För en förstagångsbevakare i Almedalen är det abrupta slutet lika påtagligt som överraskande.

Det börjar redan på torsdagen. Tält försvinner ett efter ett, banderoller tas ner, och plötsligt ser man kvarter och utsikter man inte tidigare märkt. Donners plats blir framkomlig och det ringlar inte längre någon bankomatkö ut på Hästgatan.

I själva dalen, hysterins hjärta, ligger ungdomar i grupper på gräset och solar, och på bänken runt ett träd intill spekulerar ett par pensionärer stilla. Scenen är så tom, så tom.

Men hundra meter längre ner har strandlivet tagit fart. Business as usual. Snart är det dags för ”Stockholmsveckan”.