Hejdå

Nu ska jag åka hem från Bangladesh. På flygplatsen finns tidningar på engelska. På bara tre sidor hittar jag fem notiser om hemmafruar som dött eller begått självmord.

Annons:

60 procent av alla gifta kvinnor i Bangladesh blir regelbundet slagna av sina män eller av mannens familj. De som jobbar på textilfabrikerna får stryk när de kommer hem för att de inte har lagat mat och städat eftersom de varit på jobbet. Andra blir slagna för att de har fött en flicka eller blivit gravida ännu en gång.

Fram till för ett år sedan var misshandel i hemmet ett generellt brott i Bangladesh men sedan ”Domestic violence act” skrevs 2010 ser man mer allvarligt på det. Misshandel i hemmet kan ge både böter och långa fängelsestraff.

Och självmord, som är en vanlig utväg för många, kan resultera i livstids fängelse om man kan bevisa att situationen hemma ligger bakom – komplicerat men det finns redan fall där straffet har delats ut.

Det visar på en attitydförändring. Och enligt Steps, en SIDA-stödd organisation som jobbar för kvinnors självbestämmande i Bangladesh, skrevs det aldrig någonsin om de vanliga självmorden i tidningen innan. Nu går det att läsa om varje dag.

Kvinnors hälsa och förutsättningar i Bangladesh förbättras hela tiden. Läs mer i den helt färska forskningsrapporten Bangladesh, Maternal Mortality and Health Care Survey 2010.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Mycket intressant blogg! Man får rysningar av vissa faktum. Bra att det går framåt till viss del. Jag hoppas DN fortsätter rapporteringen!

Selma, 04:40, 25 mars 2011. Anmäl

Om man söker på nätet finns det många notiser från Bangladesh där kvinnor misshandlat män, dödat etc. Och att 36 % av kvinnorna tycker att män har rätt att slå kvinnor (vilket ur vår kultur verkar märkligt...). Men är RFSU intresserad av att vidga frågan?

Bo, 16:06, 23 mars 2011. Anmäl

-Man beaten to death by his four wives NewsCore December 23, 2010 -It’s ok for man to beat wife, say 36 percent of Bangladeshi women 22 oktober 2009 -Wives beat up man for planning his 5th marriage Nov 10, 2010 Det finns mer att läsa för att få bilden mer nyanserad men det är inte RFSU intresserad av tror jag.

Bo, 16:03, 23 mars 2011. Anmäl

Det är glädjande att höra att det går åt rätt håll, och att lagarna har stärkts, men det är ju helt vidrigt att 60 % blir misshandlade regelbundet! Tack till alla er som arbetar med att informera och stärka deras rättigheter!

Malin, 13:52, 23 mars 2011. Anmäl

Blodet blir till en bebis

”Vi vill inte men ibland fastnar mensen där inne ändå och blodet blir till en bebis”, säger en kvinna desperat.

Precis som de andra i Badda, en liten del av Dhaka, jobbar hon på en av textilfabrikerna i området. Utan undantag är de som jag pratar med rädda för att bli gravida.

Varje person står nära minst en kvinna som har dött i samband med sin förlossning. ”Vi räknar med att en av fem dör när de ska föda. Eller innan.” berättar de.

”Min syster”, säger någon. ”Min brors fru”, säger en annan. ”Min granne. ”Min mamma”. Genomsnittet i Bangladesh ligger på att en av 110 kvinnor dör vid förlossning men det ser såklart olika ut beroende på var man bor och vilken samhällsklass man tillhör. I Sverige är samma siffra en på 17.400.

Bakom rädslan att bli gravid ligger också risken att förlora jobbet och därmed sin inkomst.

De är på fabriken minst tio timmar om dagen. De får inte äta, bara dricka. Och absolut inte ta en paus för att man blir trött eller mår illa. Glöm att vara ”ledig” för att föda. Kommer de försent en enda minut dras en dags arbete från lönen, berättar de. Våldtäkter och chefer som tafsar är vanligt.

Vad händer om någon blir gravid på fabriken efter en våldtäkt?, frågar jag.

”Abort eller självmord” är svaret.

De som köper tjänster från fabrikerna ställer i vissa fall krav på saker som ska erbjudas till kvinnorna. RFSU:s samarbetsorganisation PSTC har fått tillåtelse att ge utbildning om hälsa. Man erbjuder också vård och preventivmedel.

Så nu behöver de i alla fall bara vara rädda om de själva tar beslutet att bli gravid.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jag måste bara säga att jag uppskattar den här bloggen, och dess idé, otroligt mycket. En fantastisk ögonöppnare och inblick i hur världen faktiskt kan se ut utanför vår nordiska bubbla. Tack så hemskt mycket för den här bloggen helt enkelt.

Elin (Webbsida), 14:22, 22 mars 2011. Anmäl

Solsidan i Bangladesh

AKT 1, PÅ GATAN. En flicka i sari är på väg hem ensam. In kommer en het kille med moderna jeans och snabba solbrillor. Drar ett bloss på cigaretten.

Het kille: Tjena baby.

Flickan svarar inte utan försöker gå sin väg. Killen grabbar tag i henne, hon ger honom en örfil och springer i väg.

AKT 2, HEMMA HOS FLICKAN. Pappan öppnar dörren. Heta killen i jeans står utanför.

Het kille: Hej, jag är intresserad av din dotter. Men jag vill ha 20.000 taka för att gifta mig med henne.

Pappan: Ah, kom in kom in.

AKT 3, BRÖLLOPSCEREMONI. Flickan gråter och klänger sig fast vid sin mamma som också gråter. Heta killen ser nöjd ut.

AKT 4, HEMMA HOS KILLEN. Flickan har flyttat in.

Svärmodern: Städa! Städa!

Flickan: Men jag vet inte hur man gör.

Svärmodern: Du är värdelös! Sopa golvet och laga ris. NU!

Sonen kommer in.

Svärmodern: Vi har fortfarande bara fått 7.000 av de 20.000 takas vi skulle ha i hemgift.

Sonen: Var är pengarna?

Flickan: Ni får dem snart. Pappa hade inte så mycket på en gång.

Mamman och heta killen börjar så flickan. De slår och slår till hon ligger livlös på golvet.

Vid det här laget skrattar publiken, bestående av lärare och 400 flickor i åldern 10-14 så att de kiknar. De applåderar och tjuter, ställer sig upp, viker sig dubbla.

I nästa akt får de veta att flickan dött och att hon varit gravid. Återigen utbryter enorma skrattsalvor.

Sexualundervisningen i Bangladesh är som Solsidan i Sverige. Folk skrattar fast det inte ens är kul för att de känner igen sig så mycket.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

@surfare Att Jenny Nordlander skulle "sjabbla bort" tillfället att berätta någonting angeläget om Bangladesh är struntprat. Hon gör det med den äran. Sjukt tröttsamt att läsa gnälliga kommentarer som din. Till Jenny vill jag säga: Din blogg är intressant och läsvärd. Du tar upp angelägna ämnen och jag ser fram emot fler inlägg av dig.

Robert, 15:23, 22 mars 2011. Anmäl

[...] http://blogg.dn.se/bangladesh/2011/03/15/solsidan-i-bangladesh/ [...]

Avsnitt av solsidan du aldig får se! | MONICA NOW (Webbsida), 21:48, 20 mars 2011. Anmäl

@ surfare Ja, det är kul. Eller bra. Men jag är inte i Bangladesh för att skriva för DN i första hand utan för rfsu:s kampanj Unite for women. Den här bloggen är ett litet komplement. Läs mer - jag skriver mer - på uniteforwomen.se

Anonym, 06:16, 17 mars 2011. Anmäl

[...] Solsidan i Bangladesh [...]

Förtydligande - DN.se (Webbsida), 06:11, 17 mars 2011. Anmäl

@ Jenny Det är kul att du fått åka till Bangladesh och se lite av verkligheten där. Det är dock synd att du sjabblar bort denna fantastiska chans att berätta om dina upplevelser och lärdom genom att utelämna varje spår av slutsatser och analys. Snälla, ryck upp nivån och berätta nu om hur RFSUs och andra organisationers insatser handlar om. Är de effektiva? Varför/varför inte? Hur ser den nationella utvecklingen i frågan ut och hur skulle vidare förändring kunna stimuleras? Huruvida nordiska expats på plats får sig en öl efter simturen torde iallafall ha relativt ringa inverkan.

Surfare, 19:45, 16 mars 2011. Anmäl

Man kan prata om kulturrelativism så mycket man vill, men till sist bottnar det hela i den här grundläggande frågan: skulle DU vilja vara flicka/kvinna i Bangladesh?

Anonym, 14:31, 16 mars 2011. Anmäl

@Anonym: Klart det är objektivt fel att kränka en enskild människas (här flickans) absolut grundläggande rättigheter. Misshandel, mord, förnedring och tvångsgifte är fel, det går inte att gömma sig bakom kulturen och ursäkta det. Förklara ja, ursäkta nej.

P, 12:47, 16 mars 2011. Anmäl

Med risk för att låta som den nihilist jag är så finns det inga objektiva värden. Kulturrelativism i ingen särskild ära, men det är ett faktum att det finns kulturer på den här planeten som är helt väsensskilda och även om jag som liberal rättighetsetiker motsätter mig samhället och kulturen i Bangladesh kan jag inte säga att det de gör är objektivt fel och det kan inte heller du.

Anonym, 12:44, 16 mars 2011. Anmäl

@Thage Ja, det är klart att skillnaden är lika stor åt båda hållen, men vad är din poäng? Kulturrelativism i all ära (not!), men det finns objektiva värden såsom en individs rätt till sin egen kropp, etc.

Anonym, 09:47, 16 mars 2011. Anmäl

@Thage: Men du ser inte skillnaden? I Sverige har varje individ (=människa, egen person) rätt att bestämma över sig själv. Man är inte underlydande till släkt eller familj, om man inte vill. Och det är inte accepterat med våldtäkt och tvångsgifte. I B-desh är en våldtagen kvinna skuldbelagd. Män vågar inte ta ansvar...

P, 09:06, 16 mars 2011. Anmäl

Papperstidningen lever i Bangladesh

I går var jag på ”Nordic Club”. Här blir man bara insläppt om man kommer från ett nordiskt land eller blir officiellt inbjuden av någon som kommer från ett sådant. Helt sjukt. Danskarna spelade tennis, någon simmade lite slappt i poolen för att sedan ta sig en öl.

I Bangladesh får man nämligen inte dricka alkohol, men det får ju vi från norden så här serveras detta.

Jag var självklart inte där för att dricka alkohol utan för att läsa Dagens Nyheter som de kopierar upp i kopiatorn varje morgon. A3, alla bilagor i en. Mycket praktiskt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jasså, dom sysslar med piratkopering på Nordic Club.

T, 19:18, 14 mars 2011. Anmäl

Att göra ett barn

Mostern har berättat att man blir gravid om man går nära en pojke så Sathi aktar sig. En gång när hon var på väg hem från jobbet tryckte en kille in henne i en gränd och tog henne på brösten. Hon lyckades fly och sprang hem, men oroade sig efteråt. Hon har aldrig berättat det för någon.

Antingen ska Sathi gifta sig eller så ska hon stanna hemma för att ta hand om föräldrarna, hon väntar på att de ska bestämma sig för vilket det blir. Hon hoppas på det sista och kan mycket väl få som hon vill eftersom hon är yngst i familjen. Hon har fem bröder och en syster som redan är gift.

Enligt lagen är äktenskap innan 18 år förbjudet i Bangladesh men det brukar gå att ordna ändå. Många saknar födelsebevis och då finns ingen officiell ålder. Sathi vet inte hur gammal hon är. För mig ser hon ut att vara runt 9 år men enligt tolken ser hon ut att vara runt 13.

För ett år sedan fick hon sin mens. ”Säg det inte till någon” sa mamman och gav Sathi en trasa att stoppa mellan benen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Du skriver om Bangladesh som om det vore märkligt att de är outbildade, vidskepliga, sjuka och fattiga, Men det är väl precis vad Du finner i ett sådant u-land. So, what, livet är råttskit där.

I-lands medborgaren, 12:17, 15 mars 2011. Anmäl

En härlig kultur som här beskrivs, i synnerhet för kvinnor verkar detta vara sedvänjor som kan berika vår torftiga svenska kutlur - eller?

Facebookanvändare (Webbsida), 18:01, 14 mars 2011. Anmäl

Andreas: Staten i Bangladesh har absolut intresserat sig för utveckla stöd till gravida. Regeringen har tillsammans med internationella biståndsaktörer, tex svenska Sida, investerat i mödrahälsoprogram under flera år. Det är också därför som mödradödligheten sjunker i landet. För 10 år sedan tog regeringen också fram en nationell utvecklingsplan kopplat till FN:s Millenniemål 5 - att minska mödradödligheten med 75% och öka tillgången till reproduktiv hälsa. Här har man framförallt fokuserat på att stärka tillgången till akutsjukvård när det gäller mer komplicerad mödrahälsovård och förlossning. Man har också gjort insatser för att öka tillgången till utbildad förlossningspersonal. Det gör stor skillnad för gravida kvinnors möjligheter att överleva.

Anonym, 16:27, 14 mars 2011. Anmäl

Last and least

Fem män går framför oss med bestämda steg. Det är chefen för kliniken, vår guide och några med oklar roll. De föser undan tygskynken och klampar in i undersökningsrummen. Här sitter kvinnor som precis genomgått en förlossning. Eller så ligger de ner och sover. I bylten ligger små, små, PYTTESMÅ bebisar.

Jag klarar nästan inte av att tänka på någonting annat för de är så fruktansvärt söta. Och helt tysta. De måste vara mindre än svenska bebisar. Eller är man bara ovan att se dem så alldeles nyfödda? Nej. De är undernärda får jag veta. 50 procent av alla bebisar som föds i Bangladesh är undernärda. Samma siffra gäller mammorna.

Kvinnorna är de som äter ”last and least” för de är värda minst.

Vi är på en klinik i Azimpur, det gamla Dhaka. Gamla stan. Här är vägarna smala, här har vattnet försvunnit från floden och här dumpar man soporna. Här bor också 400.000 tusen människor. Här föder 70 procent av kvinnorna sina barn i hemmet.

Kliniken har byggts för att hjälpa de som bor i slummen, för att kvinnorna ska ha någonstans att ta sina nyfödda bebisar. Men man ger sig också ut för att informera. Till exempel om att det är bra om kvinnorna äter, för alla.

Jag frågar om det hjälper. ”Inte direkt” är svaret.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Vilka argument används för att bibehålla detta kvinnohat?

asd, 20:34, 13 mars 2011. Anmäl