Sin tids Moliere

Så jag har gått på tur genom Ibsens samlade under några dagar. Det är ingenting jag kan rekommendera direkt. Klas Östergren har så vitt jag förstår ägnat väldigt många år åt att nyöversätta Ibsen och det är beundransvärt men framstår för mig som ett mysterium. Det finns dramatiker som står sig och det finns dramatiker som är mer lika antika möbler med lejontassar.Ibsen har lejontassar. Och en sittdyna som består till hälften av damm. Och en rygg där fettfläckarna efter de som lutat sig däremot har torkat för sådär sjuttio år sedan. 
Jag känner igen en kulturgärning när jag ser den, trots att jag i de flesta fall skiter i vilket. En nyöversättning av Ibsens samlade är en sådan kulturgärning.

Som jag faktiskt skiter i. Där Tjechov förmår skapa hållbara människor för att han begriper sig på dem, behandlar Ibsen dem som en Ikeakatalogsdesigner behandlar möbler.Där Shakespeare helt besatt sjunker in i och berusar sig på varenda roll och lämnar pjäser med idel huvudroller – där är Ibsen en kassörska på Försäkringskassan som från början vet vad var och en är värd. Och Stindberg då? I princip samma kålsupare, fast han blev bättre så småningom – även om han likt Ibsen hade en dragning åt att proppa små deviser i käften på sina gestalter så att de storknade: fegmoderna deviser som svor järnvägars också, sjutusan och sjuttsingen i den borgerliga kyrkan. Det här var på den tiden då de antika tragöderna ansågs vara för skandalösa för den samtida teatern. Helt korrekt.
Far out, Ibsen.   

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Okej, upphovsmannens kommentar här då: <br/>Jag fjantade i ett tidigare inlägg omkring med det faktum att den norske konstnären Edward Munch gjorde ett porträtt av Strindberg där han avsiktligt stavade trätobroderns namn fel. Stindberg på norska kan närmast översättas till Fetberg. <br/>BJS: tack. <br/>indy: du är portad.

J., 01:33, 5 november 2008. Anmäl

Ingen felstavning. Känd norrmans namnvits på August. Faktiskt en sarkasm.

BJS, 13:27, 3 november 2008. Anmäl

all heder att du låter felstavningen ligga kvar. det brukar redigeras bort snabbt som fan annars och felstavningar och syftningsfel brukar endast kommentarer förunnat. lika villkor för bloggadmin som bloggkommentator! keep up the good work.

indy (Webbsida), 08:05, 3 november 2008. Anmäl

I have become what I was trying to defeat. <br/>Men jag kan lova att jag aldrig har haft på mig någon annan basker än den reglementsenliga basker jag bar under mina två år i pansartrupperna. <br/>Det var då man hellre läste Sven Hassel än Sven Stolpe. <br/>Men vad är pretto och vad är inte? <br/>Svar: Att ens ställa sig en sådan fråga utgör beviset.

Håkan Tendell (Webbsida), 02:16, 31 oktober 2008. Anmäl

Jag tror att det stavas: <br/>P-R-E-T-E-N-T-I-Ö-S-T .

Jennie, 19:57, 30 oktober 2008. Anmäl

Innan Sokrates svepte sitt sista vinglas 399 f. Kr. hade han för vana att dra omkring på gatorna och genom samtal förlösa folk. <br/>Kanske är det så att vad en författare bör göra för att verkligen utvecklas är att lyssna på tre olika typer av människor: dels sådana som med obrottslig lojalitet stärker en med lovord och positiva tankar, dels sådana som Sokrates, dels tuktsergeanter eller liknande som brutalsågar en vid varje missöde och som tvingar en att göra tjugo armhävningar eller springa runt biblioteket med vapnet över huvudet tills man segnar ner. Kan man hitta något av eller allt detta inom äktenskapet? Möjligtvis. Men att gifta sig bara för att bli en bättre författare, är det en bra idé? Är det kanske bättre att i ensamhet fortsätta knyckla ihop varje refuseringsbrev, knyta näven och lura sig själv att man minsann har förmåga att skriva en kioskvältare eller överhuvudtaget någonting som är säljbart? <br/>Kärlek, filosofi och upptuktelse – det behöver måhända varje skrivande själ.

Håkan Tendell (Webbsida), 20:51, 28 oktober 2008. Anmäl

"get in the ring" är vassare än strindbergs samlade verk... men just guns'n roses kanske inte blivit så laxerade av alla dessa nejsägande recensenter? kanske var det dr pepper som fick allt att lossna. kanske var det dr pepper som fick igång lars ahlin den där gången också. och per odensten?

henrik bergh, 14:02, 28 oktober 2008. Anmäl

Den låten minns jag inte. Men det du säger om skrivande är föredömligt.

BJS, 13:14, 28 oktober 2008. Anmäl

Sund intellektualism ... Ja, för att återknyta till ursprungsämnet går mina tankar osökt tillbaka till den gamla, goda tiden när Ibsen var lead singer i Guns N' Roses och sjöng "Get in the Ring". Den låten är, om det inte redan är uppenbart för alla, en kärlekslåt till recensionen som fenomen, ty man växer dåligt av att bara omge sig med ja-sägare. Den som vill något med sitt skrivande skriver inte endast för byrålådan, utan också för omvärlden, för att med motståndets hjälp till slut lyckas leverera det som man har inom sig, men som man inte på egen hand förmår vaska fram.

Håkan Tendell (Webbsida), 22:09, 27 oktober 2008. Anmäl

det där är vad jag kallar en "sund intellektualism utan sarkasmer"! fritt fram att käka med sked och gaffel för haveristen som skrev förut.

henrik bergh, 08:23, 27 oktober 2008. Anmäl

Det luktar skämt

Visst, jag är själv trött på det, men den här lustigheten vill jag inte vara ensam om. Notera hur Ted här förvirrar begreppen för svenska dyslektiska kommentatorer till Nobelpriset i litteratur genom att förlöjliga Sverige för att vi tydligen anser Astrid Lindgren vara en författare av rang här hemma. Gnag på den. Och så detta, att denna spydiga kritiker av kritikerna av amerikansk nonchalans inför resten av världen råkar förväxla Sverige med Danmark. Gissa om danskarna ryser… Han kunde i och för sig enligt tradition ha förväxlat oss med Schweiz. Så har vi detta med Teds alternativa Nobelprislista, som bland annat förärar Franz Kafka Nobelpriset 1922, när författaren i fråga knappt hade givit ut någonting överhuvudtaget. Nice going, Ted. Lustigast är ändå att han håller med om priserna till amerikanerna Eugene O’Neill och William Faulkner. Bägge var i det närmaste fullständigt okända i USA – alkoholiserade och körda – när de fick priset, men uppmärksammades i och med det och har sedan dess uppenbarligen blivit så givna i Teds litteraturhistoria att till och med han känner till dem. 

Whattayaknow.  

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

qxul01 flgoey72FdAa1nc830fNdKu

qxul01 flgoey72FdAa1nc830fNdKu (Webbsida), 04:59, 5 mars 2009. Anmäl

Och ser man på, i hans alternativa värld finns det tydligen ännu färre skrivande kvinnor. Eller, kanske, färre skrivande kvinnor med något att säga? En något snäv utgångspunkt kan tyckas. Börjar själv vara trött...

Jejja, 19:48, 29 oktober 2008. Anmäl

Apropå amerikansk litteratur, här är en fejkad Don DeLillo blogg om det amerikanska valet. <br/>http://www.theonion.com/content/whitehousewar/blog /don <br/>"Their husbands in little hats shaped like elephant heads, something about them suggesting massive health insurance coverage."

Erik, 19:52, 28 oktober 2008. Anmäl

Men alla måste väl fatta att detta är på skoj? 1974 - John Lennon och Paul McCartney istället för Eyvind Johnson och Harry Martinson. Småkul faktiskt.

Benke, 22:57, 26 oktober 2008. Anmäl

Tja. Lite småintressant sådär, väldigt anglosaxiskt. Och det ständiga gnället över att Kafka och Proust inte fick några nobelpris visar ju mest på att man fejkar en bildning man inte riktigt har.

Per, 16:14, 22 oktober 2008. Anmäl

Jag var för ett ögonblick beredd att hålla honom som en klok människa när jag såg att han tyckte att <br/>P.K. Dick borde fått Nobelpriset. <br/>Fast jag ångrade mig när jag såg honom hävdade att även Robert Heinlein borde ha fått det, vilket måste ses som ännu mer bisarr kandidat än Graham Greene, som i sin tur är betydligt mindre förtjänt än Astrid Lindgren, som jag för den delen inte heller uppfattar som riktigt klockren i de här sammanhangen.

Per, 16:18, 21 oktober 2008. Anmäl

Oi! Åström: chilla lite nu. Bara för att Barbara Cartland anses vara en kass författare av folk som har läst mycket litteratur, så innebär det inte att du måste avstå från att läsa henne. Lugnt.

J., 00:39, 20 oktober 2008. Anmäl

J.K. Rowling?!

H, 20:35, 19 oktober 2008. Anmäl

Är det inte inom elit idrotten man rankar?!Kultur eliten är likadan men hycklar med att det är viktigt att vinna priser ställa in sig och uppenbarligen fjäska för "de rätta".Vem bestämmer vad eller vem som är bäst?Är det den som säljer mest den som är mest orginell eller har det vackraste språket enligt den rådande kultur eliten?!Vad eller vem innehar den absoluta sanningen!?Vem och vilka är det vi tillåter bestämma och styra över vilken kultur vi skall konsumera?!

Jonas Åström, 14:05, 19 oktober 2008. Anmäl

Älskar faktumet att Kafka skulle fått priset 1922. 3 år innan han publicerade en roman.. men man kanske kan få det alternativa priset för noveller.. <br/>ytterligare ett lysande bevis på våra grannar i väst o deras trångsynta, obildade och nästintill idiotiska synsätt på den ofta överlägsna litterära nivån i europa/asien/afrika

RObert, 01:07, 19 oktober 2008. Anmäl

En nåd att stilla bedja om

Min sista bokmässa överlevde jag om än inte moraliskt så knappt. Nobelpriset i litteratur är avätet och smält och lugnet har lagt sig på den fronten.

Men nu på måndag kommer ytterligare en prövning i och med utannonseringen av de nominerade till Augustpriset. Så då måste man som vanligt stormläsa det man har missat för att hänga med i diskussionssvängarna.

 

Jag tror mig minnas en tid i det dimmiga förflutna när jag kunde säga att ”nej, jag stannar hemma ikväll och kurar ihop mig med en konjak och en bra bok”. Detta att läsa en bok var mer eller mindre liktydigt med att larva in sig i en ögonblinksvarm kokong och spricka fram, renad och rik, på andra sidan slutkapitlet.   

 

Men icke så i dessa tider av rationaliseringsinducerad prestationsmaximering och hysteriska bok-events. Faktiskt känner jag mig mer som Charlie Chaplin vid löpande bandet i Moderna tider, än ett 1800-talsstick av en gemytlig privatbibliotekarie försjunken i en länstol, en roman och en vådligt tjock dimma av piptobak.

 

Så jag funderar på att inrätta Försjunkenhetspriset till August Stindbergs minne, som skall utdelas till en förtjänt akutläsare och bestå i en veckas garanterad isolering, en back konjak samt frid från alla förbannade bokspektakel.

Alla ni som fattade Munch-referensen där, är meriterade.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Lika roande att läsa som alltid!

E (Webbsida), 23:36, 21 oktober 2008. Anmäl

Skicka mig "Försjunkenhetspriset till August Stindbergs minne" på en gång. Jag är i trängande behov en stilla läsvecka. Konjaken hoppar jag över. Munch, hade inte han med Gustav III att göra?

Rune Eckeskog, 10:44, 21 oktober 2008. Anmäl

Jag har saboterat RSS.födet. Jag är för allvarlig för sånt.

J., 00:21, 17 oktober 2008. Anmäl

Jonas, RSS-flödet från din blogg funkar inte.

Daniel (Webbsida), 19:25, 16 oktober 2008. Anmäl

Underbart Jonas.

Martin (Webbsida), 12:10, 16 oktober 2008. Anmäl

Du tar dig själv på alldeles för stort allvar. <br/>Självinsikt.

Sara, 20:26, 15 oktober 2008. Anmäl

Rolig läsning: Du är ett störningsmoment.

!!! (Webbsida), 14:41, 15 oktober 2008. Anmäl

har du inte framlagt skäl nog att kliva ut ur litteraturmaskinen iochmed detta inlägg? hoppa av alla spektakel, jonas, bliv vid ditt 1800-talsstick.... det är du värd.

j., 13:50, 15 oktober 2008. Anmäl

Kan du inte byta ut konjaken mot en back rödtjut? Det går så mycket bättre ihop med bokläsande. <br/>Allrahelst Amarone. Det känns lite kulturellt sådär.

Agneta, 11:14, 15 oktober 2008. Anmäl

Le chercheur d’or

I helgen läste jag om JMG Le Clézios roman Skattsökaren som stod i bokhyllan och luktade azurvatten och sockerrör. Den är fortfarande väldigt bra. Vad som framför allt slog mig var hur ofransk den känns, faktiskt, om man av typisk fransk romankonst väntar sig – och det gör nog jag – ett kyligt och ofta uppfriskande drag av distans.

Skattsökaren känns mer brittisk eller nordamerikansk. Lite av Bruce Chatwins illa dolda sentimentalitet – och detta sagt i positiv bemärkelse. Bra berättare arbetar med stämningar först och främst, och Le Clézio bygger sin roman på den egna släktberättelsen och lyckas träda in i sin farfars pojkkropp.

Vi är i en paradisisk barndom på ön Mauritius, fram till dess att den stora orkanen sveper bort alltihop. En nedärvd skattkarta kommer att spela en stor roll för berättarens senare öden, men vad jag minns och fortfarande kommer att bära med mig är just romanens första del, paradisdelen, med hettan, djungeln, havet, sockerrören och de illustrerade tidskrifterna på vinden.

En annan sak är att Skattsökaren är så omfamnande, lättillgänglig. Det finns ingen som helst anledning att skygga för fördomsfulla Nobel-hatares trötta generaliseringar.

Översättningen är gjord av Ulla Bruncrona:

Jag lyssnar till berättelserna, till ländernas namn, Afrika, Tibet, Söderhavsöarna: det är magiska namn, för mig är de som stjärnornas namn, som stjärnbildernas teckningar. När jag på kvällen ligger i min tältsäng lyssnar jag till dånet från havet som väller in, till vindens brus i kasuarinornas blad. Då tänker jag på alla dessa namn, det känns som om natthimlen öppnade sig, som om jag stod på ett skepp med svällande segel, som på ett ändlöst hav stävade mot Moluckerna, mot den stora Australbukten, mot Fidjiöarna och Moorea. Innan jag somnar ser jag himlen från skeppets däck så som jag aldrig tidigare har sett den, ofantlig, djupblå över det fosforlysande havet. Jag rör mig sakta mot horisontens andra ände, jag svävar mot Jakobsstaven, mot Södra Korset. 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

F: Det var han ju i början, såsom de flesta bra författare har varit i början. Han var så radikal att han vägrade räknas till de radikala när det begav sig.

J., 01:05, 24 oktober 2008. Anmäl

Kanske är hans sena författarskap "omfamnande, lättillgänglig[t]", men i vilken utsträckning är det formförnyande (för att återknyta till den kritik Thente framförde rörande Lessing) ? <br/>Jag säger bara: "Jean-Marie Le Clézio ou le Nobel immérité" <br/>http://www.lemonde.fr/opinions/article/2008/10/18/ jean-marie-le-clezio-ou-le-nobel-immerite-par-frederic-yves-jeannet_1108474_3232.html

F, 16:27, 23 oktober 2008. Anmäl

Aha, just Skattsökaren hittade jag på antikvariat i veckan. Det låter mer lovande än novellsamlingen jag håller på med just nu, som är från -66 och väääldigt franskt sextital....

snowflake (Webbsida), 20:49, 18 oktober 2008. Anmäl

Aha, just Skattsökaren hittade jag på antikvariat i veckan. Det låter mer lovande än novellsamlingen jag håller på med just nu, som är från -66 och väääldigt franskt sextital....

snowflake (Webbsida), 19:34, 18 oktober 2008. Anmäl

Tjena Jonas! <br/>Brukar läsa din blogg med nöje. <br/>Mvh Mac

mac, 00:15, 15 oktober 2008. Anmäl

Formidabel blogg det här!

Henke, 21:18, 14 oktober 2008. Anmäl

Det är Astrid Lindgrens fel att folket inte kan stava till nobelpriset.

M, 20:38, 14 oktober 2008. Anmäl

Tycker att det är underbart att Astrid Lindgren inte fått nobellpriset. Detta "InteGivandet" till en sådan älskad och betydelsefull författare världen över, sätter nobellprisets egen ribba. Det talar klart och tydligt om att författare älskade och betydande för "folket" inte har någon plats på prispallen. Därför och kanske enbart därför är nobellpriset i litteratur en liten passé i folkets minne.

Josef K, 18:47, 14 oktober 2008. Anmäl

Intressant, den ska jag ta å läsa!

Marianne, 18:25, 13 oktober 2008. Anmäl

Under grå skyar

Nu har jag varit ute på gatan och frågat vanliga människor vad de tycker om valet av Jean-Marie Gustave Le Clézio.

 – Ett sånt där bag-in-box, eller hur? Nä, jag kör med öl. Helst.
Berra, 35

– Ytterligare en som aldrig har hört talas om mig.
Joe, 22

– Ett ypperligt val.
Jonas, 43

– Jean-Maria? Är det en såndär svart lesbisk hbt-person i år igen? Kan de aldrig ta någon vit, västerländsk man nån gång?
Selma, 55

– Mamma har sagt att jag inte får prata med främmande kritiker.
Alba-Tindra, 8

– Closeau? Ska det vara bättre än Astrid Lindgren va? VA? VA??
Fabbe, 32

– Njae, jag läser inte så mycket böcker direkt och tycker inte att jag kan uttala mig. Men det var ju kul för honom.
Anna, 62

– Den där jävla Nobel skulle man ge på käften!
Vera, 47

– Aha..säg ingenting… det är en såndär som skriver sånthär: dkrmitgjm,posdj,lfgolweoijf. Så satans typiskt dom där satans typiska snobbarna. Såhär: iuerufngisdjfosehnfhx… eller hur? Det får man pris för!
Nils, 49 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Epic lol!

David, 11:43, 14 oktober 2008. Anmäl

Uh... Niklas... hade du inte lite otur när du tänkte där? Jag ÄR mannen på gatan. Och mina repliker är inte särskilt bearbetade återgivningar av telefonsamtal och mail jag fått.

J., 00:31, 14 oktober 2008. Anmäl

Jonas war-on-dummerjöns är väl det enda som är mer förutsägbart än mannen-på-gatan kommentarerna. Och i brist på riktigt dumma uttalanden som skulle stöda hans tes måste Jonas nu fabulera fram en dialog. Man kan fråga sig varifrån denna indignation kommer? Svaret infinner sig dock snart: Tänk om någon trodde att Jonas - i egenskap av icke-författare - skulle vara mannen på gatan?

Niklas, 14:12, 11 oktober 2008. Anmäl

Och konst är bara konst om man ser vad den föreställer! Sådeså! Det fattar ju alla utom de elitistiska kulturkoftorna. <br/>Nej, Nobelpriset till den som skriver på baksidan av mjölkpaketen. Det har ju alla läst på. Så kan vi ge kemipriset till den som uppfann tuggummit också, när vi ändå håller på. Och fysikpriset till den som bygger störst muskler på gymmet.

AnnaX (Webbsida), 19:02, 10 oktober 2008. Anmäl

Jag ser inga problem med att den smala eliten får lite uppmärksamhet. Det är så mycket annat som är inriktat på "det breda". Och att vara intressant en gång om året tycks mig bättre än att synas överallt och vara ointressant alla dagar.

M, 11:42, 10 oktober 2008. Anmäl

Nobelpriset i blogg går till Jonas Thente.

monica, 08:51, 10 oktober 2008. Anmäl

En klass med litteraturvetare intervjuades efter beslutet. Ingen av dem hade läst pristagaren. Läraren i klassen "kände till" honom men hade inte läst något. Är det ointressant att ett fåtal läser pristagarna? Det tycker inte jag. Påminner om jazzen av idag. Den är så inriktad på eliten att den enda gången den syns är när en jazz musiker dör i en dykolycka. Fenomenet förminskas tills det en dag inte längre finns kvar. Är Nobelpriset intressant förutom under en dag/år? Nej det är det inte

Stefan, 06:11, 10 oktober 2008. Anmäl

Djävulska underhållande, som alltid.

Esteban, 00:53, 10 oktober 2008. Anmäl

HTM: Denna funktion är instiftad av Gud och Hennes vägar är outgrundliga. <br/>Håkan: Precis vad jag menade! <br/>Agneta: Framförallt de döda.

J., 23:57, 9 oktober 2008. Anmäl

Vad svårt vårt "vidsynta" folk har att fritt diskutera kultur. Våga inte knysta om att ett författarskap kan ha stilistiska eller andra kvaliteter över medeluppsatsen på högstadiet – ”jävla elitist!” Men Zlatan, Wallenberg och Carola är ”överlägsna” oss – självklart! Nobelpriset i litteratur tar – priset! Dela ut 1 krona av Nobelspriset till 10 miljoner författare som enbart skriver med stora bokstäver så vi slapp dessa förutsägbara kommentarer om diskriminering och obegriplighet...

Rune, 23:57, 9 oktober 2008. Anmäl

”jag kan inte släppa hans ansikte med blicken”

Vad jag glömde att säga var att en utmärkt ingång till Le Clézio är DN:s kritiker Sara Gordans intervju med honom, som publicerades den sista februari i år.

Här pratar han bland annat om sin fascination för Stig Dagerman.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hört talas om

Le Clézio. Där ser man. Han var förra årets redaktionella favorit men hamnade i skymundan i år till förmån för några andra.

I ett dimmigt förflutet minns jag hur jag stod framför en polares alltför digra bokhylla och diskuterade vilka författare som skulle bäras iväg till antikvariatet och vilka som skulle få stå kvar.
Hemingway försvann som en gammal polotröja man växt ur. Sartre rök, liksom Marquez och Hesse. Det var en bokhylla som ömsade skinn.

Men när han kom till Le Clézio var valet inte lika lätt. Det var något obestämt över författarskapet. Cool postteoretiker eller trött berättelseberättare? Han fick stå kvar, i väntan på klara besked. Såvitt jag vet står han kvar där ännu.

Förutom att vara renodlad prosaist har Le Clézio följt den franska traditionen att resa ut i världen – gärna den tredje och fjärde – med ett myller av teser och kulturteorier i bagaget. I denna tradition verkar sådana som Claude Lévi-Strauss, Michel Leiris och Jean Baudrillard – varav den senare på sin tid förstärkte kulturkriget mellan USA och Frankrike genom att ha mage att försöka förklara USA i boken Vanishing Point.

En glad tanke skänker vi i dag också åt Elisabeth Grate, vars förlag har tagit över utgivningen av Le Clézio i svensk översättning, sedan större svenska förlag tappat bollen för ett antal år sedan. Just i denna månad utkommer berättelsen Raga på Elisabeth Grate Bokförlag – om kulturen på ögruppen Vanatu i Stilla havet och dess hastiga förgängelse under globaliseringens tryck.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Du bar bort Hesse!!!

JM (Webbsida), 08:58, 10 oktober 2008. Anmäl

Exakt Joe! Alla vet ju att Akademiens uppgift är att "pricka in" författare som du om tio år kommer att ha glömt bort att du aldrig har hört talas om.

J., 00:00, 10 oktober 2008. Anmäl

Cool postteoretiker eller trött berättelseberättare? Rätt svar är tyvärr trött postteoretiker. <br/>Det låter svåröverträffat, men jag tror att Akademien har lyckats prickat in en vinnare som om tio år kommer att läsas av färre personer än andra odödliga legender som Jelinek, Kertész, Szymborska, Oe eller Cela.

Joe, 14:50, 9 oktober 2008. Anmäl

Angående traditionen fransmän som rest och försökt förklara bl.a. USA så får vi ju glömma de gamla grevarna(?) Alexis de Tocqueville och Gustave de Beaumont.

N, 14:21, 9 oktober 2008. Anmäl

”I celebrate myself and sing myself”

En sak som har förbryllat mig kring årets Nobelprisdebatt är det där med Horace Engdahls uttalande om att den USA-amerikanska litteratursfären är alltför navelskådande och ointresserad av vad som händer i andra länders litteraturer.

Om han verkligen menade det, så har han förstås fel. Men han får oväntad uppbackning från sina belackare i USA. Charles McGrath skriver i NY Times en vida citerad drapa där han först hävdar att Engdahl har fel, och därefter bekräftar hans uttalande.

”All the same, any American foolhardy enough to bet on this year’s prize — the announcement comes on Thursday — would be well advised to put his money on a writer whom nobody in this country has ever heard of and who is out of print here or, ideally, has never been published at all. For example, Ladbrokes, the British betting shop, has as the frontrunner, at 3 to 1 odds, the Italian essayist and novelist Claudio Magris, followed, at 4-1, by the Syrian poet Adonis. Were either to win, he would follow in the great tradition of the Italian satirist Dario Fo, who won in 1997; the Chinese novelist and playwright Gao Xingjian (2000); and the Austrian novelist and playwright Elfriede Jelinek (2004); all of whom caused Americans to scratch their heads and say “Huh?””

Mmm…precis. Det var ju liksom det som var poängen, inte sant? Att amerikaner har hört talas om andra amerikanska författare och inte mycket mer?

Nu hör väl i och för sig McGrath knappast till de mer namnkunniga och begåvade litteraturskribenterna  i USA. Det skulle han inte göra ens om han var den ende litteraturskribenten i USA. I själva verket brukar amerikanska kritiker och författare angripa sina förlag just för att de översätter så få titlar från andra språk.

I alla fall. Jag kan inte minnas att det någonstans i Nobelprisets stadgar står att priset i litteratur skall utdelas till en författare som är kändis i USA – ett faktum som naturligtvis retar många amerikaner. 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Jo, det är Walt Whitman. På sätt och vis personifierade han USA när det är som bäst. Vilket det faktiskt ofta är.

J., 00:42, 20 oktober 2008. Anmäl

Visst är det Whitman? Jag skulle självklart kunna söka på det men det spelar egentligen ingen roll. Blev bara med ens glad över att han dök i mitt huvud. Det var ett tag sedan.

Carra, 09:08, 14 oktober 2008. Anmäl

Jag håller med och tycker att ditt inlägg var eminent. Någonstans kan man ju ändå bland en amerikansk medelklass stundom ana en längtan efter att bli mer europeisk, mer intellektuellt bevandrad. Men de vet inte riktigt hur de ska gå till väga . Fler amerikanska förlag borde uppmärksamma världen!

sara, 13:36, 10 oktober 2008. Anmäl

Jag tror vi går bort oss i trippeltydigheterna här, men eftersom Horace har fel om den amerikanska litteraturen tycker jag det vore synd att backa upp honom.

J., 00:03, 10 oktober 2008. Anmäl

Gör inte du samma misstag också? <br/>Påstår att amerikaner inte är oinsatta i andra länders litteratur och sen drar fram ett exempel på att dom är oinsatta. Eller var det allmänhetens okunnighet det gällde? Men det var ju det McGrath pratade om också. Nåväl.

Carl Martin Wosse, 18:33, 9 oktober 2008. Anmäl

Försvann min kommentar?

Rebecka (Webbsida), 15:43, 9 oktober 2008. Anmäl

Lite snålt med bara 500 tecken. Jag ondgör mig över din inkompetens på min egen lilla blogg istället. Kram.

Rebecka (Webbsida), 15:37, 9 oktober 2008. Anmäl

Presidentvalskampanjen

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Ah! En klassiker! Bättre chans än Nader någonsin hade dock. <br/>IÄ! IÄ!

Shub Niggurath, 15:26, 10 oktober 2008. Anmäl

Gôtt! Fler tentakler åt folket! :) <br/>/Kultisterna i Skåne

Science Fiction-bokhandeln Malmö (Webbsida), 13:09, 9 oktober 2008. Anmäl

Missnöjets vinter

Bok är det ju inte, men brutalpoesi av bästa märke. Stefan Sauk har lagt upp ”Tillfälligt avbrott” på sin hemsida. Antika läsare minns säkert Sauks och Rolf Börjlinds inslag i tv-programserien Lorry. Det var där Sauk personifierade den svenska frustrerade folksjälens undermedvetna: den knutna näven i fickan uppsliten och höttandes in i kameran, på sammanbrottets rand och bortom den.

Det står sig faktiskt väldigt bra.

             

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Men åh, tack för tipset! Jag tycker det står sig utmärkt, överraskande bra faktiskt. Vi är väl oss rätt lika helt enkelt. Men vad UNG Sauk var... det är ju inte så himla länge sen, eller?

AnnaX (Webbsida), 18:55, 10 oktober 2008. Anmäl

Jag är skeptisk.

Timon, 20:36, 7 oktober 2008. Anmäl

tack för tips, har länge velat se om dem, och ja: de står sig väl! Rätt mycket Beckett över dem förresten...

Walter Ego, 20:18, 7 oktober 2008. Anmäl