We are the hollow men

Febrig som en elfenbensjägare djupt inne i belgiska Kongo har jag ägnat veckan åt att kämpa mot influensan. Det är nästan som när man var barn och sjuk, bara med lägre feber. Jag peakade vid 39,4 i onsdags och kunde dessvärre bara betrakta yrandets virvlande strömmar på avstånd. 

Men barnet yrade.

Varje gång jag har feber minns jag en alldeles särskild eftermiddag, när jag var kanske fyra, hade drygt 41 grader och såg märkliga saker på väggarna. 
Det var som om tapeterna fylldes av tusentals klumpiga karikatyrer: gubbansikten med stora näsor, tätt tillsammans och rastlösa ögon riktade än hit, än dit i rummet. Och alla snattrade, tjafsade, tjatade, pladdrade de med varandra, så att alltihop blev en öronbedövande kakofoni.

Jag minns hur jag höll för öronen och vacklade ut ur mina föräldrars sovrum. Jag vågade mig inte i närheten på flera månader. 

Det är först nu, under denna feberperiod, som jag inser vad jag upplevde då. Någorlunda nära döden som man är när hjärnan börjar nå kokpunkten vid 42, upphävs måhända tid och rum och man kan se saker som komma skall, om än i stiliserad form.
(not: till protokollet bör fogas att jag under veckans vakna perioder har sett The X-Files, First Season

Först nu alltså, inser jag vad det var jag upplevde där i mina föräldrars sovrum: alla dessa kakofoniskt babblande karikatyrer.
Precis.
Bloggosfären, Internet, messandet, det vita skvalet, babloiderna. Allt det som numera är en realitet men som då var en ond och grym febervision.

Och det ironiska är förstås att jag är en del av det nu. En av de babblande gubbarna på tapeten. 

Hade jag stannat kvar tillräckligt länge i det där rummet så hade jag kanske upptäckt mig själv där i röran. Men jag flydde. Ut i tystnaden.  

Det är en möjlighet som inte längre står mig till buds.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

säger bara Charlotte Perkins Gilman: The Yellow Wallpaper

mika, 19:53, 30 januari 2009. Anmäl

det är nästan värt att vara sådär sjuk ett tag för upplevelsen av att återvända till verkligheten utanför karantänen sedan. det brukar kännas som att ha varit spetälsk ett tag och sedan fått access till livet igen. verkligheten ter sig verkligare och skarpare i konturerna än vanligt, den har liksom förfrämligats när man avstängts från den.

Isabelle S (Webbsida), 12:10, 30 januari 2009. Anmäl

Jaha. <br/>Så var dämonerna på tapeten igen. <br/>Jag gillar ordet 'babloid' förresten; beskriver tydligt vad det handlar om

Per, 10:17, 30 januari 2009. Anmäl

Anna: icke så. Jag tycker att ångesten bör avsminkas och skickas från den bergmanska manegen till den högst konkreta, sjaskiga och långt ifrån coola verkligheten där den jagar om nätterna.

J., 23:46, 29 januari 2009. Anmäl

fräsch kolonial metaforik

krypt, 22:48, 29 januari 2009. Anmäl

Oj. Anar jag en ångest Jonas?

Anna, 22:13, 29 januari 2009. Anmäl

Union Man slår till med besked

Så lyckades då till slut även denna vecka släpa sig fram till en förlösande fredag. Summerande veckan minns jag med glädje – eller är det oro? – författarförbundets ordförande, poeten Mats Söderlund i en debatt i programmet Debatt.

Jodå, jag har alltså sett på tv och det är möjligt att programmet inte heter Debatt utan Kontrovers, Konflikt, Diskurs eller Ka-Boom, men det är alltså det där programmet med journalisten Jan Josefsson i rollen som Geraldo Rivera, så då vet ni.

Det var vansinnigt roligt. Ett av ämnena för dagen var förstås L Marklunds bok Gömda och dess sanningsanspråk. Söderlund var väl inbjuden för att försvara författarnas rättigheter och han agerade som en fackförbundens Kaspar Hauser – nyss frisläppt från en 30-årig isolering och i full övertygelse om att en debatt är en debatt som de var förr i tiden, när man lät argument mötas i lugn och ro och därefter hummade fram ett konsensus.

Så Söderlund förklarade nåt i stil med att att en författare når sanningen genom lögnen.
Ja, gissa reaktionerna. 
Josefsson såg ut ungefär som Ernst Hugo Järegård gör i Riget, när han briefas om klinikchefens ”Operation Morgonluft” och publiken och övriga debattörer drog efter andan och gjorde därefter sitt bästa för att likna en lynchmobb i South Carolina.

Jag fick känslan av att Söderlund inte riktigt hade nått fram med sitt budskap, utan snarare ökat avståndet mellan Litteraturen och Vanligt Folk med ungefär 30 ljusår.

Men det kanske bara är jag. 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Ja, Söderlund gjorde verkligen kulturen en stor slarvig otjänst som fick ännu mer att håna och flina snett åt kulturdårarna. Osmidigt och onödigt löjligt och typiskt.

Mathias, 14:25, 28 januari 2009. Anmäl

I, Sten Håkan Tendell, do solemnly swear that I will never again use the B-word or any other words that can be referred to as shameless name dropping in any of my manuscripts, that I will defend the publishing companies of the world against all of those of my manuscripts that in one way or another are really lousy or totally suck or whatever; that I take this obligation freely, without any mental reservation or purpose of evasion; and that I will well and faithfully stick to the mission of becoming worthy of being read by the people. So help me God.

Håkan Tendell (Webbsida), 19:59, 27 januari 2009. Anmäl

Rolig beskrivning! Beskrivningen "en författare når sanningen genom lögnen" är ju helt korrekt, men det känns som sagt som att den var mer användbar för ett antal år sedan. Intressant dock - eftersom man ser här hur tidsandan ändras, och ändras gör också kriterierna för hur man väljer ut det som är "viktiga ämnen". Det var inte lika roligt och fabulöst på "man når sanningen genom lögnen" - tiden.

Björn, 08:43, 27 januari 2009. Anmäl

Förresten.. nu kollade jag upp Isabelles Ytube-tips (för att se att det inte var nån naziporr eller så) och det var ju underbart. Alltid lika kul att läsa kommentarerna till dylika uppladdningar också. I feel the pain. <br/>Alltså: http://se.youtube.com/watch?v=S1MRU2Bxkeo

J., 22:52, 26 januari 2009. Anmäl

Lustigt att du nämner det där Håkan. Man kan alltid skilja en riktig kritiker från en falsk utifrån hur hon/han använder sig av begreppet "trovärdig". <br/>En kritiker som exempelvis anser det vara icke trovärdigt att en 7-åring i en roman talar som en 65-årig buddhistmunk, förstår sig inte på fiktion och är därmed falsk. <br/>Däremot är det ALLTID olämpligt att nämna Bono - hur sant det än är.

J., 22:43, 26 januari 2009. Anmäl

hahaha!

erik, 23:36, 25 januari 2009. Anmäl

År 2005 skrev jag en hybrid av dagbok och självutlämnande självbiografi som jag skickade till ett förlag. Den refuserades med den korta motiveringen att den inte var trovärdig. Det gjorde mig djupt beklämd att man ansåg att jag ljög - det var som om mitt liv inte hade existerat. Senare har jag förstått att "inte trovärdig" kan betyda att det inte är en bra story eller nåt i den stilen. Och jag som trodde att ärlighet var viktigt när man utgav sig för att vara ärlig. Det hade varit bättre om de bara skrev: ”You suck!” Sedan borde jag kanske inte ha påbörjat manuset med dagboksanteckningen ”På väg hem från jobbet stannade jag till på Västra Hamngatan och snackade med Bono.” Detta var ju förvisso sant eftersom U2 då hade kommit ut ur Elite Plaza och skulle åka iväg till konserten på Ullevi, men i en lektörs ögon kan det kanske ha sett overkligt ut. Jag vet inte.

Håkan Tendell (Webbsida), 22:54, 25 januari 2009. Anmäl

haha. Det påminner mig om den här: http://se.youtube.com/watch?v=S1MRU2Bxkeo

Isabelle S (Webbsida), 13:34, 25 januari 2009. Anmäl

Corrections and Clarifications: det skall vara "skyddsjakt", inte "tvångsjakt". <br/>Jag har feber.

J., 23:53, 24 januari 2009. Anmäl

NU är ni orättvisa. Vi talar faktiskt om demokratins nya ansikte - botoxproppat och med rohypnolampuller monterade bakom öronen. <br/>Jag blev inbjuden till "Debatt" en gång. Skulle försvara mitt upprop om tvångsjakt på hundar. Vänta nu ett tag, sa jag. Ni vill att jag ska sitta på ett babianberg omgiven av zoofiler och snacka skit om hundar? <br/>- Ja okej, sa hon som ringde, det låter ju inte så trevligt. <br/>Ring mig aldrig igen, sa jag.

J., 23:49, 24 januari 2009. Anmäl

Har jag verkligen varit på Cardwolves?

Det är naturligtvis ganska slitet att kommentera det nätets vita brus som är Nigeriabrev, miljardvinster i portugisiska lotterier och andra jättechanser man dagligen missar till följd av sin medfödda misstro.

Men jag kan inte komma ifrån att det finns en märklig vardagspoesi i denna spam. De är som de falska fyrbåkar som bestialiska landkrabbor satte upp vid klippstränderna när det stormade, på det att skyddsökande fartyg skulle lockas i fördärvet.

Nätets alltmer avancerade översättningsprogram har hursomhelst avsevärt höjt kvaliteten hos dessa piratpoeter.
Mr. Pell Gordon skriver till mig:

Jag är Herr Pell Gordon Från Harlsden, nordvästra London, här i England. Jag arbetar för NatWest Bank Corporation London. Jag skriver dig från mitt kontor som kommer att vara en enorm fördel för oss båda.

Okej. Grejen är att Gordon har hand om 15 miljoner pund som tillhörde en amerikansk medborgare som omkom i en flygkrasch år 2000 tillsammans med sin familj. Så nu mailar han mig och föreslår att vi ska dela på pengarna, om jag träder fram som enda arvinge:

Vid valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor, särskilt med tanke på hur känsliga de transaction.and sekretessen här. Nu är vår bank har väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet men ingen har gjort that.I personligen har misslyckats med att hitta släktingar i 2 år nu, jag söker ditt medgivande att presentera dig som närmast anhöriga.

Ja, han blir litet luddig där. Och så föreslår han en uppdelning av summan där han får 60 procent och jag 40.
Nice try, Gordon. Jag kräver minst en tiondel.

Då fastnar jag hellre för Miss Suzee William, som antagligen har läst min blogg och skriver såhär:

Hello,
How are you and how is your work hope all is moving fine.i seek for honest partner and i meet you at cardwolves and it was interesting and attractive then i drop by to know who this was, i will like to know more about you. if you wouldn’t mind you can reply my mail.

Det enda som bekymrar mig är min påstådda närvaro vid cardwolves. Jag brukar inte bli så suddig att jag inte minns var jag har varit, men så fan att jag minns cardwolves. Ligger det på Kungsholmen?
Jag får höra med På Stan-redaktionen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Somliga har då tur.

Jenny, 14:17, 23 januari 2009. Anmäl

Jag har förstått vad nigeriabreven går ut på, säga du får massa miljoner om du bara sätter över en liten summa till mig först, men vad är det Miss Suzee William är ute efter? Kanske försöker locka dig till det nya utestället Cardwolves, innovativt isf, jag blev iaf sugen på att gå dit, du får säga till om du får reda på var det ligger :D

Jack, 10:13, 23 januari 2009. Anmäl

Ett klibbigt ord

Förra årets vidrigaste nyord var ”snackis”.
Allt tyder på att det kommer att bli detta års vidrigaste företeelse, alla kategorier.

I och för sig är det ett bra ord. Det framkallar associationer som stämmer precis.
Halvdunka porrbiografer i utkanten av stan. 
Kaffedränkta cigarettfimpar i vita plastkoppar.
Tuggummimönster i trottoaren utanför Systembolaget.
Fjädrar efter kanadagäss i en stadspark på senhösten.
Tre parkeringböter på ett dumpat bilvrak utanför Elgiganten.
En veckogammal löpsedel som lyfter från gränden bakom lokalbiblioteket och flaxar i vinden just som snön driver in från öster och ett billarm tjuter i fjärran.
Den plötsliga tystnaden på stekarbaren när någon råkar slå på panikbelysningen och alla ser varandra för några sekunder.

Man kommer att hitta apokryfiska skrifter. Någonstans mellan gräshopporna och blodfloderna kommer det att stå: ”och när pälsängeln blåste i sin basun fylldes medierna av snackisar och ingen lade längre märke till vad som var vad och vad som inte var det”.

      

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Pälsängel - vilket mardrömsmässigt ord.

Mirjam, 13:40, 26 januari 2009. Anmäl

ok.... <br/>* Det finns pälsänglar men man ser dem inte så ofta. <br/>* Det heter Dime i exportvarianten. <br/>* "Fringis" är ett klibbvidrigt ord, men det är bättre än "Fringobenifittar". <br/>* Digi: Tack, jag behövde det där.

J., 23:09, 22 januari 2009. Anmäl

Menade du pälsängrar? Eller finns något sådant som "pälsänglar"?

Erik, 08:18, 22 januari 2009. Anmäl

Det är tur att Thente finns, annars hade jag för länge sedan gett upp hoppet om både bloggandet och den svenska kulturjournalistiken. Tack ska du ha, Jonas.

DigitalNoir, 18:26, 21 januari 2009. Anmäl

fringisar - där har du ett klibbigt ord från din egen blogg

Mange, 13:24, 21 januari 2009. Anmäl

Fel fel, det heter varken Dajm eller Dime, det heter Daim, med i istället för j.

Nä, 09:28, 21 januari 2009. Anmäl

Aja, fast sedan USA-imperialismens globalmaskineri klatschade med piskan över Maraboufabriken i Upplands Väsby för 20 år sedan heter det "Dime". Inte dajm.

J., 22:45, 20 januari 2009. Anmäl

En snackis är något klibbigt äckligt vilket man trycker in i munnen på någon som snackar för mycket skit. Några exempel på snackisar är "Snickers", "Mars" och "Dajm".

Horace Engdahl, 18:36, 20 januari 2009. Anmäl

"Klickfest" är den nya "snackis".

A, 12:08, 20 januari 2009. Anmäl

för fan, jonas! du är kuslig imellanåt. här sitter man och slösurfar när man egentligen borde jobba, och så, plötsligt, FNORD!

igra, 11:04, 19 januari 2009. Anmäl

Nedtystad!

I dag känner jag mig förorättad igen.
Uppenbarligen har DN och de andra företrädarna för antikmedierna haft ett gemensamt konspirationsmöte nu igen, utan att bjuda mig.

Alltså, jag är ju lika fascinerad av konspirationer som alla andra bloggare därute. Men jag trodde att jag skulle få vissa fringisar i och med min anställning. Som att få delta i konspirationerna istället för att avslöja dem, även om i sanningens namn det senare är roligare.

Men nu ser och hör jag lite varstans att vi har förtigit attacker mot journalisten och författaren Liza Marklund om oegentligheter i samband med en tio år gammal reportagebok.Tydligen är hon en av Oss – vilket sannerligen var en nyhet för mig – och åtnjuter därmed den immunitet mot skandaler som vi alla har förbundit oss till.

Jag kollar i mailen men hittar inte kallelsen till det mötet. Vi brukar annars hålla dem i en källare under Gamla Stan efter en buffé på odöpta spädbarn, frejdig sångstund och svärande av konspirationseden.
Ibland har vi gäster från andra konspirationer, typ Opus Dei, Tempelriddarna och Nobelkommittén. Kul!

Marklund-mötet har jag bevisligen inte bjudits till. Kanske var det bara medlemmar av första graden som var bjudna, till följd av den katastrof det innebar att DN faktiskt redan rapporterat om Marklund-fallet i en nyhetsnotis.

Fördjävligt i alla fall. Men jag får väl skylla mig själv: det är så det går när man envisas med att sitta begravd i 800-sidiga chilenska romaner istället för att hålla sig framme i konspirationsfronten.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Folk har för stark tilltro till det skrivna ordet, helt enkelt.

Martin (Webbsida), 07:26, 23 januari 2009. Anmäl

Jag tror att signaturen "Äntligen revansch" symboliserar hela denna härva: från att ha rört sig om att kultureliten tystat ner en besvärande kritik gentemot en i gänget, har nu pendeln svängt mot motsatsen: att kultureliten skadeglatt orkestrerar denna kritik. Nu är det så att det bara finns en kulturelit och det är jag. Nästa vecka har Britney rakat huvudet igen och då har ni glömt allt det här. Lämna mig ifred nu.

J., 22:28, 20 januari 2009. Anmäl

"automagiskt" - det är alltså så det gått till.

Jenny Maria, 16:05, 19 januari 2009. Anmäl

Du har läst för många chilenska romaner, där fungerar nämligen konspirationerna på det sättet du beskriver. Här i moderna Sverige har du blivit hjärntvättad av yrket, och de som inte blir automatiskt hjärntvättade har chip inopererade (fästingbettet du fick i somras var faktiskt själva operationen). Och då behöver man inte ha tempelriddarmöten för att upprätthålla konspirationer, då upprätthålls de helt automagiskt i all information som florerar i branschen. <br/>För att vara seriös tror jag inte på konspiration, däremot ovilja, kanske för att det är jobbigt, att diskutera trovärdighet, det är bl a så Dömda-diskussionen spiller över i media, enligt min uppfattning.

thebe (Webbsida), 10:11, 19 januari 2009. Anmäl

Äsch. Det är ju bara kultureliten som jublar och hoppar högt av glädje över att äntligen får klanka ned på en populär författare. <br/>Vanligt folk bryr sig inte alls, men när de enda artiklarna handlar om debatten är det förstås svårt att undvika att läsa. Denna Monica tycks dock ligga bra till som "mediakåtast 2009".

Äntligen revansch, 09:32, 19 januari 2009. Anmäl

Jag kommer att tänka på filmen om Malcolm X. Denzel Washington muttrar något om den svarta rörelsen: Niggers destroyed it. De sociala medierna lär gå samma väg. En idiotisk, grundlös upprördhet i varje tänkbar situation. Oförmåga att läsa, ovilja att förstå. Humor och subtilitet verkar bara elda under förtrytelsen. Att du står ut. Själv närmar jag mig bristningsgränsen. Bokmärke efter bokmärke går i soptunnan. Varför uppmana den skrivande pöbeln till vidare illdåd? Och som vanligt är jag inte ironisk.

BJS, 01:31, 19 januari 2009. Anmäl

Jamen Guds död! En kvällstidningskrönikör och författare har för tio år sedan skrivit en debattbok/ett reportage/en essä/en roman om ett brännande ämne whatever och folk blir upprörda för att den inte är sann?? <br/>Ja, jag erkänner att detta faktum tog mig på sängen. Jag inväntar ivrigt nästa stora avslöjande: Babsan är en man!!

J., 22:42, 18 januari 2009. Anmäl

Det är en "dokumentär roman" enligt Piratförlagets hemsida. Potato, potaato osv.. Debatt om "sant vs falskt" har förts i DN Kultur, om andra böcker, i några års tid utan att det där "vanliga folket" brytt sig.

M, 16:01, 18 januari 2009. Anmäl

Ja, hade du försökt ta frågan på allvar så skulle kanske DNKultur ha presterat en bra text om alla frågor som Gömda väcker. Sydsvenskan har producerat flera mycket intelligenta texter. Bloggen "Svenskläraren kommenterar" har också skrivit mycket seriöst. <br/>DNKultur sist på bollen som vanligt. Men inte så konstigt eftersom du, enligt Skarp, är ointelligent eftersom du inte förstår att Gömda inte är en reportagebok.

Tensta Ebba, 08:30, 18 januari 2009. Anmäl

Din kollega på Sydsvenskan, Per Svensson, verkar i alla fall tycka att frågan är värd att befatta sig med. Läs. Och när du ändå lägger ifrån dig din 800-sidiga roman - lyssna på P1-programmet Medierna.

HalHartley, 12:53, 17 januari 2009. Anmäl

Bibelexeges och pucklar

En annan sak jag hittar i Roberto Bolaños förnämliga De vilda detektiverna är en kort passage i dissa-Bibeln-traditionen.

Det är det för flertalet ganska absurda påståendet om att ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i himmelriket”. Litet för långsökt liknelse för att vara riktigt effektiv, minst sagt.

Bolaño hänvisar till en felöversättning. Det är oftast sådana det rör sig om – slarviga felöversättningar som signifikativt nog har kommit att utgöra fundamentet för våra mest populära dogmer.
I korthet bygger just det här missförståndet på att det grekiska kaúndos (kamel) uttalades nästan som káuidos (tross, tjockt rep, tåg).
Skulle inte det räcka så noterar Bolaño också att den galileiska arameiskan brukade flera talesätt med substantivet gamta (skeppstross). Och till följd av en del handskriftskonventioner kunde detta lätt misstas för gamal (kamel).

Eftersom jag inte vill fresta på er nätläsares statistiskt belagda obefintliga tålamod och bäbislika attention span –  så hänvisar jag för den fulla bevisföringen till ovan nämnda roman.

I alla fall så bör talesättet egentligen lyda ”Det är lättare att få in en skeppstross genom ett nålsöga än en rik man in i himlen.”
Vilket tycks mig något mer rimligt.
Men förvirrade bokstavstrogna kan ju dra vidare på sin kamel. Om de tycker det är kul.

För att förekomma spränglärda kommentatorer vill jag också klargöra att jag känner till teorin om att det skulle ha funnits en port i Jerusalem som kallades ”Nålsögat” och var känd för att vara väldigt trång. Men i Bibelfall är det oftast frågan om språkliga visklekar, så jag håller dessa för mer troliga.

Och vad jag egentligen associerade till i och med detta sparar jag till nästa uppdatering, om jag inte hunnit tröttna till dess.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Pia: <br/>Okej. <br/>Grejen är ju den att feltolkningar och missuppfattningar är sin sak när det gäller marginella fenomen, men en kataklysmisk sak när det gäller bland annat västerlandets primo-religion. Ett mer graverande exempel är ju detta med att "vända andra kinden till" - som är en schlager i kyrkliga sammanhang. Fakta: under den romerska ockupationen slog man inte slavar med handdflatan, utan med utsidan av handen. Endast jämlikar örfilades. Att "vända andra kinden till" var alltså liktydigt med ett trots, med budskapet: jag är din jämlike.

J., 03:36, 15 februari 2009. Anmäl

Å andra sidan ändrar ju inte felskrivningen andemeningen i liknelsen. Att den är mer effektiv med det tjocka repet, visst, men poängen är väl fortfarande att det är svårt att som rik komma till himlen? Att det finns tonvis av exegetiska diskussioner och frågor att ställa till texterna innebär inte att varje litet iota som hamnat snett är en spik i kistan på kristendomen. Tvärtom, skulle jag säga. Det är ju de som är intressanta.

Pia, 12:18, 9 februari 2009. Anmäl

även ordet allsmäktig är vad jag hört en felöversättning. tydligen betydde den ursprungliga termen bara typ mäktig. snacka om antiklimax.

Isabelle S (Webbsida), 12:51, 18 januari 2009. Anmäl

Anthony Burgess påpekade just detsamma i sina memoarer. Katoliker verkar ha koll.

BJS, 23:10, 14 januari 2009. Anmäl

Jag minns att den kände svenske filologen Lasse Åberg rapporterade detta i sin årliga "Åbergs almanacka" någon gång 1988-89. Däri rapporterades även det faktum att giraffer inte kan hosta.

Pär, 00:56, 14 januari 2009. Anmäl

Roberto Bolaño prickar bland annat in ett par sanningar

Omläsningar innebär ofta nog moment av egenmäktig förbryllelse. Det vill säga om man envisas med att markera stycken i bokens marginaler, eller tillfoga kryptiska utropstecken och annat.
Det är illa nog med lånta böcker, i vilka tidigare läsare har klottrat. Sådant ofta djupt konfunderande klotter kan man avfärda med att den tidigare läsaren av allt att döma uppenbarligen är/var galen.

Fast detta var bara en prolog för att bli av med otåliga läsare.
Jag skall börja göra fler sådana.
Prologer, inte läsare.

När jag för tillfället har möjligheten till omläsning av chilenaren Roberto Bolaños roman De vilda detektiverna upptäcker jag ett marginellt utropstecken som jag för en gångs skull faktiskt omedelbart begriper.
Det är en kort och enkel mening:

Trasproletariatet, de intellektuellas barnsjukdom.

Ja, det betyder kanske inte så mycket om man inte är insatt i romanen och dess sammanhang. Låt säga att detta sammanhang i korthet är en grupp självutnämnda poetiska avantgardister i Mexico City under 1970-talets andra hälft – med allt vad det också innebär av marxistisk sektretorik.

En formulering som inträffar på ett annat ställe i boken (den är 730 sidor lång så jag hittar det inte just nu) kompletterar den ovan, och lyder ungefär: ”[…] det högmod som kommer sig av okunskap.

Jag nappar omedelbart på Bolaños drastiska avsnoppningar. Också i dag och här i Sverige gäller ju satsen om de unga literatis högmodiga trasproletariat.

Ni vet: 20 nåtår, läser drama-teater-film eller nåt, snor Bukowski-böcker på antikvariaten och placerar dem som varningstrianglar på kafébordet.
Eller de bråkigaste surrealisterna och dadaisterna, beatpoeternas mer tillgängliga verk, Majakovskij, Castaneda, tidiga Öijer och Dylan före mc-kraschen. Franska cigaretter men haltande uttal; eller billigt gräs till överpris och åkallande av förment verkliga, inre livserfarenheter som grunden för all autentisk litteratur.

Det är lite charterresa över hela den där fasen, inte sant?

Tisdagspaketet: Vi åker till Père Lachaise där vi lite avmätt passerar Balzacs och Oscar Wildes gravar, varefter vi placerar en joint på Jim Morrisons. Gemensam avfärd mot Saint Germain-des-Prés och tre timmars fritt hängande på kaféerna (fråga busschauffören om vaxdukshäften och pennor). Återsamling på kvällen i rännstenen utanför hotellet på Rue Gît-le-Cœur.
(SEK 520 inkl lunch)

Nåja.
Denna barnsjukdom tar livet av några, förblir kronisk för en del, men stärker immunförsvaret hos resten.

Roberto Bolaños De vilda detektiverna heter i original Los detectives salvajes och kom ut 1998.
Den svenska tolkningen är gjord av Lena E Heyman och kom ut på bokförlaget Tranan 2007.
Ingen kan ångra att ha läst den – det motsatta kan jag inte garantera. 

  

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

denome: Nu satte du igång den ofrivilliga jukeboxen i mig, och en av förvånande få strofer som fortfarande håller: "There's a killer on the road. His mind is squirming like a toad". <br/>Far out, man..

J., 22:42, 20 januari 2009. Anmäl

Nu (eller nu, när var jag där? 1999?) är hela graven flyttad till USA. En och annan förvirrad trasproletär går väl fortfarande där och letar "like a dog without a bone, or an actor all alone".

denome (Webbsida), 00:42, 16 januari 2009. Anmäl

Jag hann se den där bysten innan någon spettade loss den. Den var en horrör. Någon hade smetat läppstift över marmorläpparna och allting var bara så sjaskigt.

J., 09:23, 15 januari 2009. Anmäl

Låt oss inte bli ovänner. För att muntra upp dig – och din läsekrets – har jag grävt fram min gamla dagbok. På Père Lachaise kunde man en viss vårdag i förra århundradet finna följande på Morrisons grav: blommor, utbrunna ljus, små papperslappar med hälsningar och poem, ett par frukter, en rå potatis med bitmärken, samt några jointfimpar. Någon undrade: var är hans byst? Vakten svarade: stulen. Den undrande utbrast: Sacre bleu! Fast på ett lågmält, beklagande vis.

BJS, 22:58, 14 januari 2009. Anmäl

Jaja, BJS. Har man tillbringat två timmar i Paris sedan 1967 så vet man att ALLA texter är plagiat. Min, men din allra mest. Jag saknar panegyriken hos Torsten Ehrenmark.

J., 22:42, 13 januari 2009. Anmäl

Intressant och träffande. Men denna barnsjukdom har man fnyst åt i decennier. Din text är snudd på ett plagiat. Åtskilliga skribenter har gratulerat sig själva för att ha överkommit ungdomssvagheten för Paris och böckerna. Själv tycker jag att det är en ganska fin bildningsresa. Men för att travestera Pär Rådström: man förråder sin ungdom. Jag saknar kärleksfullheten hos Åkermark.

BJS, 15:25, 12 januari 2009. Anmäl

Shylock frikänd

En vanvettig angloamerikansk teletradition är rättegångs-tv. Än så länge har vi inte haft så mycket av den varan här hemma. Tror jag.

Men säkert kommer den senaste vågen att inom några år dra in över svenska tv-kanaler och hjälpa till att ytterligare urholka och rättsväsendet. 

Å andra sidan är något av det bästa jag någonsin sett på tv just en doku-rättegång. Det är en brittisk produktion från 1986 där Lee Harvey Oswald står åtalad för mordet på Kennedy. 
De kallade vittnena är autentiska och advokaterna de bästa USA hade att erbjuda.

Åklagaren Vincent Bugliosi är en liten, aggressiv, vesslelik typ. Han är mest känd för att ha fällt Charles Manson.
Försvaret leds av Gerry Spence, som är Bugliosis motsats: stor, brumbjörnig, vänlig. Han är känd som mannen som inte förlorat ett mål under hela sin 50-åriga karriär. 

Men det finns andra intressanta rättsfall att diskutera.
Fiktiva till exempel.

I The New Yorker (22-29 dec, 2008) läser jag en rapport från rättegången mot Shylock. Den hölls för ett tag sedan på Cardozo School of Law.
Jag önskar jag hade varit där. Shylock har alltid ansetts ha goda möjligheter att få rätt i en modern domstol. 

Vilket han också får, även om de flesta är överens om att den säkerhet Shylock kräver för ett lån till fienden Antonius – ett skålpund kött – är ganska olustigt.  
Antonius älskade Portia får en skarp reprimand för att hon har klätt ut sig till jurist (”rättegången var en travesti!”) och Antonius betraktas med skepsis då han inte försäkrat sitt varukapital. 

En av domarna avslutar målet:”Detta är en av de förhandlingar under vilken vi har kunnat lyssna till en rad utmärkta advokater, medan de tilltalade samtliga är tvivelaktiga figurer. Det är ofta så, särskilt under 2000-talet.”

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jamen just så! Det där var ett exempel på förmerande kommentar - en som tillfogade en tanke, som dessutom var lika oväntad som sann. Du förordnas härmed Guldägget, 2:a graden, P.

J., 22:38, 13 januari 2009. Anmäl

Utan att ha närmare kunskap om det kronologiska: Spontant kom jag att tänka på Sjöwall-Wahlöös juristantagonister "Bulldozer" Olsson och advokat Braxén av beskrivningarna av Bugliosi och Spence. Hönan eler ägget är inte upp till mig...

P, 12:18, 10 januari 2009. Anmäl

Opinion för vanligt folk

En aning nedslagen av somliga kommentarer till somliga sentida uppdateringar, tänkte jag begå en handfull synpunkter som var och en kan förstå och uppskatta. DN skall ju vara en tidning för alla, även om nu just Ni är gratisläsare och parasiter på tidningskroppen.

# Det är bättre att vara snäll än att vara elak.

# Man bör vara försiktig i trafiken, så att olyckorna minskar. Det tjänar vi alla på.

# Friedrich Nietzsche var en tysk filosof, men bra på många sätt.

# Att det är fint med böcker är vi många som tycker.

# Internet är så bra för att alla kan delta i diskussionen.

# Om man blir väldigt arg på något kan det vara bra att räkna till tio. Eller rentav en miljon.

# Det är synd att svenska elever enligt internationella jämförelser är dåliga på matematik.

# Det är snyggt med mode, såvida det inte är fult.

# Skriv som du talar.

Ja, det var väl allt.
En mer personlig sak jag har kommit underfund med är att jag hädanefter sorgfälligt skall undvika att skriva saker som kan bli så kallade puffardn.se:s förstasida. Då vandrar det nämligen in en massa folk hit som mest blir förvirrade och förolämpade. Och så blir jag i min tur hatisk och vill gå upp i Stadshusets torn med ett sniper rifle från närmaste datorspel och jag kommer inte ens från Säffle.

I full förhoppning om att 2009 kommer att forma sig till ett helt fantastiskt krisår för just Dig, signerar jag:

 

J

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

CC: Du har helt rätt. Jag borde ha tillgripit Ned Flanders som referens istället.

J., 21:21, 29 januari 2009. Anmäl

Nu var det väl inte krypskytten som var den vedervärdige från Säffle, utan hans första offer. <br/>Någon mer som lagt märke till ironin i att Ingvar Hirdwall gått från att vara Becks första motståndare till att bli hans granne? <br/>Rätt ball tycker jag.

Christian Conrad, 17:12, 28 januari 2009. Anmäl

Okej, Karin, du minns säkert bättre än jag, och vem gör inte det. Man skriver i vatten och där kommer en ny våg... <br/>Jag bryr mig inte ett dugg om att bli kallad "satans pungråtta" - som i Lundgrens bok - men jag begriper fortfarande inte om det var dumhet eller estetik som fick henne att blåljuga om en recension jag skrivit. <br/>Eftersom hon är en bra författare så måste jag slutade mig till det tidigare alternativet.

J., 23:04, 26 januari 2009. Anmäl

Jag minns tydligt att du förklarade att de nödvändiga poserna gav ryggbråck och krävde alkoholfritt alternativ. En så ingående kunskap måste väl vara baserad på personlig erfarenhet? <br/>Jag kan heller inte tro att jag minns fel på författare till inlägget - det var det mest insiktsfulla jag läste i den debatten så var skulle det annars ha stått?

Karin, 22:47, 26 januari 2009. Anmäl

Karin: Vad är det här för ohederligheter? Jag sa inte knyst i den diskussionen och jag tycker boken i fråga är mycket bättre än sitt rykte. Däremot har jag aldrig förnekat att jag inte sagt att postfeminismens ihärdiga åkallande av patriarkatet ingalunda är förkastligt.

J., 22:19, 20 januari 2009. Anmäl

Henrik: ohyggligt träffande observation! <br/>Jag var full av beundran, tills jag insåg att du missat att J inte uttalar något stöd till jämställdhet heller. Förfärligt. <br/>Fast det visste vi som varit med ett tag iofs redan - J avslöjade ju öppenhjärtigt sin smutsiga roll i upprätthållandet av partiarkatet i samband med diskussionen om Myggor och tigrar.

Karin, 21:44, 15 januari 2009. Anmäl

Hahaha ni är ju för roliga. Vem är den mystiska Bela och vad har den med någonting alls att göra?

Aku, 21:04, 14 januari 2009. Anmäl

Sveriges bästa blogg!

A, 09:52, 5 januari 2009. Anmäl

Jag har läst den, om än för ganska lång tid sedan. Och det är om jag inte missminner mig ganska tunnsått med källbelagd information för Skandinaviens vidkommande. Storbritannien är det ju annorlunda beskaffat med, eftersom det var mer eller mindre en romersk koloni, och det därför finns både källor om förkristen tid, och kulturell påverkan från Rom. Det finns alltså fortfarande ytterst litet man känner till om hur det var våra förfäder levde. Man måste gå till arkeologin, och de har ännu inte sagt något om midsommarfirande, inte med stöd av arktefakter i alla fall. För att få sista ordet.

Bela, 07:27, 5 januari 2009. Anmäl

Välan, I can feel the love. Och Bela: jag brinner inte så pass mycket för midsommarfirandets pre-kristna rötter att jag orkar argumentera för dem. Diskutera istället med exempelvis sir James G Frazer: "The Golden Bough" (1890). Han är roligare än jag.

J., 03:22, 5 januari 2009. Anmäl