Kungen visslar

Kunglig yra vart man än vänder sig.
Jag kan inte svära på det, men jag tyckte jag såg – i dunklet utanför DN-skrapan – Expressens chefredaktör överlämnandes ett tjockt, omärkt kuvert till riksmarskalken.

Men jag ville, såhär till den monarkiska förrätten, passa på att påminna om en bok man bör läsa, om man inte har gjort det redan: Ellen Mattsons Snö (2001), som handlar om apotekaren Jakob Törn. Han bor i en liten västkuststad och städslas att assistera vid balsameringen av den nyss döde Karl XII.

Man brukar säga om sådana här böcker att de är täta. Det är den. Tät av snö och kyla, tät av uppgiven förvirring, tät som första avdelningen i Pär Lagerkvists Bödeln i bland.

‘Men om kungen visslar så kommer du?’ sa den första rösten.
‘Han visslade, jag kom, det är sant’, sa Jakob. ‘Kriget struntade jag i för det var inte min sak, men med kungen var det något annat. För en kung är ingen människa. En kung är den som delar ut order, som pekar, som säger: gå. Och då går man.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

den ska jag läsa, snö (& lovecraft,) jag har dedikerat en diktsamling till kronprinsessan en gång men det var mest för att jag tänkte få ngn stans att bo som gammal

jenny (Webbsida), 21:32, 2 mars 2009. Anmäl

Tsk. Man, eller hund herr Thente? Man eller hund..

Slyndrrich, 15:24, 2 mars 2009. Anmäl

Kronprinsessan förlovar sig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

(beklagar rubriken…den har med bloggtaktiska teknikalier att göra) 

Tusentals läsare har vänt sig till mig och efterlyst Kulturelitens kommentar till förlovningen mellan ärkeprinsessan och vad han nu heter.

 

Ok

 

Min preliminära hållning var att en förmälning mellan rojalitet och populas alltid är en styggelse eftersom monarkin symboliskt sett mer eller mindre bygger på renblodighet och i första hand bör exploateras i syfte att nå ovedersägliga politiska, ekonomiska och diplomatiska fördelar.

 

Min omedelbara reaktion på dagens besked var: vem fan bryr sig?

 

Den mer intellektuella analysen ger emellertid vid handen att vi i och med dagens eklatering inte har någon monarki alls.

Släkten Bernadotte köpte en gång Sveriges krona genom att betala vår statsskuld.

Smooth move.

Vad släkten därefter har sysslat med är att gifta in sig i europeiska monarkiska ätter och därmed förgifta dem med populastiskt blod på det att grundskottet mot själva monarkins idé måtte träffa så många som möjligt.

Another smooth move.

 

Jag kan icke annat än applådera det svenska kungahuset till denna lika fräcka som symboliska liaison med en gym-entrepreneur och samtidigt äska att den i och för sig försumliga del av inkomstskatten som går till apanage – i likhet med kyrkoskatten – måtte bli frivillig. 

Annars merde!

   

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Ett uppenbart försök av Westling att ta över rättigheterna till namnet "Gym King". http://www.gymking.com.au/

Harmy, 09:43, 3 mars 2009. Anmäl

Knugen gjorde ju helt rätt som tog milfen Silvia vilket kraftigt ökade vår export till jättemarknaden Tyskland. Av liknande taktiska skäl borde regeringen nu ha vaskat fram en lämplig giftaslysten kandidat från Kina. Nej, jag ger mig. Låt den rätte komma in. Den av hjärtat utvalde. Mannen av folket. Leve rojalismaoismen! Från och med nu vill jag att samtliga mina skattepengar skall gå till bröllopsgästernas champagneglas och groggar. Låt spriten flöda fritt! Jag bjuder. Man lever bara en gång, och det är saligare att giva än att taga.

Håkan Tendell (Webbsida), 00:15, 27 februari 2009. Anmäl

Visst, Johan, också jag kan se poängen i det falska medvetandets bröllopsvals. Men hade inte drogen blvit mer potent om vår tronföljerska hade siktat högre? Bland annat de danska, spanska och brittiska hoven har giftasmogna alternativ att erbjuda - alternativ som dessutom hade stärkt de diplomatiska och ekonomiska banden till någon av dessa marknader. Jag kan inte se den strategiska fördelen med stärkta band mellan monarkin och den svenska gymindustrin. Faktiskt.

J., 02:41, 26 februari 2009. Anmäl

Äntligen får folket något att se fram emot i dessa hårda tider. Ett kungligt bröllop. Varför så cyniskt skjuta deras glädje i sank genom att påstå något så nedrigt. Leve den nye prinsen (eller hertigen eller vad det nu är) <br/>Eller: Rojalism är opium för folket.

Johan (Webbsida), 18:01, 25 februari 2009. Anmäl

Detta är ju en uppenbar kupp av upphovsrättslobbyn som försöker dra uppmärksamhet från the pirate bay-rättegången.

Rorschach, 09:20, 25 februari 2009. Anmäl

NJEF: Det är 2009. Man måste skilja mellan övertygelse och kapitalackumulation som alla andra.

J., 02:19, 25 februari 2009. Anmäl

Va re inte du som var skeptisk till fenomenet "månadens snackis" för ett tag sedan? <br/>Nåväl, trevlig krönika.

Nils Johan Einar F., 00:18, 25 februari 2009. Anmäl

klockrent Jonas. Klockrent!

Falken, 23:50, 24 februari 2009. Anmäl

Den nocturnala storstaden (Blänghyllan)

Ur blänghyllan:

Sukhdev Sandhu: Night Haunts. A Journey Through the London Night (Artangel/Verso) 

Med tanke på att jag hyllade Iain Sinclair härom bloggen, så är det på sin plats att också nämna Sandhu. Jag beställde den här boken förra året, eller året dessförinnan (tiden går som via bredband nuförtiden) med någon tanke på att skriva om hur Stockholm är en för liten stad för att låna sig åt den här sortens essäer/reportage.

En stad måste uppnå en kritisk massa, bli ett landskap, innan den kan bli föremål för landskapsskildringar. Jerker Virdborgs roman Försvinnarna (2005) har inslag av detta, men kan ändå inte kallas essäreportage.

Det blev inget av den texten. Det brukar ta lång tid att läsa sig till ett underlag och det är alltid en mängd snabbare saker som kommer emellan. Effektivitet, flexibilitet: det är vårt motto.

Men Sukhdev Sandhus 140 sidor korta bok måste jag ändå rekommendera. Den ingår i ett mer än 20-årigt konstprojekt. lett av Artangel, som går ut på att skildra det ständigt förändrade London. Den underrubrik som Sandhu jobbat med heter Nights of London.

Kort sagt: Night Haunts består av 12 reportage från den londonska natten. Avloppsarbetare, helikopterburna nattväktare, rävjägare, taxichaufförer, en excorcist…

Men läs själva. Något reviderad finns hela boken – inklusive fantastiska soundtracks av ljudlandskapsarkitekten Scanner – på den här adressen.

Och nu önskar jag mig motbevisad. Kan verkligen ingen göra Stockholm på ett liknande sätt? Jag kan tänka mig flera namn.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Inget sant liv i det falska

Ikväll lyssnar vi på det här: 

Hilmar Örn Hilmarsson: Ars Moriendi
Wild Beasts: The Devil’s Crayon
Life Without Buildings: Young Offenders
Cocteau Twins: The Spangle Maker
The The: Giant

So shut up!

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

… jag har det från säkra källor att vanligt folk håller på att skaffa kärnvapen. <br/>twitter är ingen fluga - det är säl.

Jenny, 22:48, 24 februari 2009. Anmäl

Twitter är bara en övergående fluga. <br/>Jag har inga problem med vanligt folk, men jag skulle aldrig låta min dotter gifta sig med ett. <br/>Dessutom är nog vanligt folk också en övergående fluga.

J., 10:43, 24 februari 2009. Anmäl

Men vanligt folk då? <br/>... förresten kan inte du skaffa en twitter?

Jenny (Webbsida), 22:20, 23 februari 2009. Anmäl

"Konstnarspack, kultureliten, vanligt folk", ja det ar ju fina begrepp som innebar olika personer beroende pa vem man fragar. Sa bekvamt det ar att klanka ner pa de pseudogrupperna nar de inte kan definieras, nar ingen kanner sig delaktig och alla kan nicka fornumstigt och halla med om kritiken. <br/>Det pagick nyligen ett gerillakrig i ankdammen dar irriterade posmunkar skjot vilt at alla hall i hopp om att kanske traffa en av de dar obkevama manniskorna som sags pa gatan, den dar som sag extra dum, obildad eller rent av pretentios ut. <br/>Vilset lunkar nagra forvirrade personer runt, in och ut ur mitten av dypolen och forsoker medla och prata reson. Kanske sager de till och med nagot visdomsord, tank sa dumt och pretentiost. <br/>Kulturelitordnar.. Jag hoppas de gar att ata.

Slyndrrich, 17:03, 23 februari 2009. Anmäl

Det ser ut som om vi har tre kulturelitordnar, andra klassen, att dela ut.

J., 10:28, 23 februari 2009. Anmäl

Nine cats... Jag bör inte använda någon form av kommunikation innan klockan tolv på dagen.

Slyndrrich, 20:18, 21 februari 2009. Anmäl

Och läser Adorno, verkar det som.

Minima, 10:35, 21 februari 2009. Anmäl

ars moriendi - "konsten att dö". låter som en riktig partyplatta.

isabelle (Webbsida), 10:06, 21 februari 2009. Anmäl

Porcupine tree - Nine lives

Slyndrrich, 10:03, 21 februari 2009. Anmäl

Proklamation om kritik och könsneutralitet

Häromveckan fick jag ett mail från en arg och uppbragt läsare.
Det vill jag gärna dela med mig av, eftersom det är en principiellt viktig fråga.

Såhär skriver han:

Det är intressant att notera att Jonas Thente i sin recension 27 januari skriver att ”läsaren behöver sannerligen all hjälp hon kan få…”. Han håller sig därmed till ett skrivsätt som har blivit mycket vanligt bland DNs skribenter i kulturdelen men också på ledarplats. Därigenom struntar han och andra helt i Språkrådets rekommendationer vad gäller könsneutrala pronomen.
Genom att referera till ”läsaren” som ”hon” demonstrerar han alltså ett exkluderande, inte inkluderande, synsätt. Eller kan det vara så att det månne ligger en feministisk/politisk agenda bakom? Eller är det så att de förväntade läsarna enbart är kvinnor?

Skribenten har alldeles rätt.

Jag väljer hellre ”hon” än ”han” när jag syftar på läsare av skönlitteratur.
Att skriva ”den” känns lite fel och att skriva ”hon eller han” blir tjatigt, orytmiskt och ängligt.
Man kan skriva ”läsaren” men det passar inte alltid och känns lite 1920.

Jag svarade i alla fall som det är:

Ja, jag väljer hellre ”hon”. Inte utifrån en feministisk/politisk agenda (skulle jag???) utan utifrån en rättmätig hånfullhet.

Så länge ”läsarna” av skönlitteratur till allt övervägande del består av kvinnor, tänker jag fortsätta med att skriva ”hon” och därmed vällustigt ge fingret åt manligheten.
Inte i solidaritet med feminismen, men med litteraturen och med den statistiska verkligheten.

Möjligen skriver jag ”han” om jag recenserar ett militärhistoriskt verk eller antologin 999 fräcka vitsar.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Läsaren behöver all hjälp DEN kan få. Jag kommenterar denna miss i diskussionen enbart för att det är en så principiellt viktig fråga. Det skulle vara extra bra om du skrev "den" om läsare i allmänna sammanhang, så att det betyder mer att välja "hon" när du vill vara så där hånfull om just läsaren av skönlitteratur etc.

Paul, 19:46, 8 mars 2009. Anmäl

Jonas Thente – du är emellanåt alldeles underbar. Kärlek!

Anna (Webbsida), 14:11, 4 mars 2009. Anmäl

<3 thente

-_-, 11:45, 27 februari 2009. Anmäl

Per: Det är tydligt att du skriver i nattmössan eftersom du inte ens hör talas om det som står i inläggen du kommenterar. <br/>Man kan tycka att det är en skitsak att använda "han" som könsneutralt pronomen och inget att hänga sig upp på ur ett genusperspektiv. Det må vara hur som med den saken; det är inte det som är det väsentliga. Den som vill uttrycka sig exakt behöver ibland få fram att det faktiskt inte är känt vilken kön en person man talar om har. Att i det läget skriva "han" är direkt fel eftersom det (så det även är ett könsspecificerat pronomen) indikerar att frågan om personens kön är entydigt besvarad. <br/>Om man inte bryr sig så noga om vad det man skriver betyder går det naturligtvis bra att flumma vidare som Hexmaster. För de som till skillnad från henom vill kunna uttrycka sig korrekt finns det bättre sätt att skriva.

Hans Persson (Webbsida), 14:36, 25 februari 2009. Anmäl

Omhuldandet av militärhistoria och fräcka vitsar ÄR en naturgiven manlig egenskap. Ideologisera hur ni vill - jag har statistiken på min sida.

J., 22:28, 24 februari 2009. Anmäl

"Hen"? Aldrig hört talas om. kommer aldrig att höra talas om. Är det inte enklare att helt enkelt skriva "vederbörande", eller kanske det modernare "ifrågavarande" så en förstår vad det handlar om? <br/>(Var farligt nära här att skriva det icke-könsneutrala "så *man* förstår vad det handlar om". Tur jag hann hejda mig)

Per, 16:21, 24 februari 2009. Anmäl

Instämmer med Hans Persson, "hen" är ett alldeles utmärkt ordval om man vill undvika det knöliga "hon/han". Till resterande som ifrågasätter varför man bör bry sig om sådana här saker; så länge kön är laddat med värderingar och fördomar (är militärhistoria och fräcka vitsar manligt för det är en naturgiven egenskap eller för att det upprepas så ofta att de är det?) finns anledning att använda den här typen av neutrala uttryck, framför allt när ett könsbestämt pronomen inte fyller någon funktion.

kim, 20:54, 23 februari 2009. Anmäl

Hahaha! Lysande Thente! Stackars lille brevskrivarfarbrorn som inte känner sig inkluderad med rätt pronomen. Vad säger ni flickor, ska vi lägga in en retroaktiv protest mot alla dessa andra skribenter som alla dessa år har envisats med att slentianmässigt använda "han" i alla sammanhang och därmed exkluderat oss?

kalucifer (Webbsida), 10:02, 21 februari 2009. Anmäl

"Han" har använts som neutralt pronomen. Liksom "hon" om människan som art. Folk som bekymrar sig för sånt här är idioter.

Hexmaster (Webbsida), 18:49, 20 februari 2009. Anmäl

Nu väntar vi otåligt på det första inlägget i serien "Jonas Thente drar en fräckis".

Johannes, 17:34, 20 februari 2009. Anmäl

Man kan faktiskt inte sammanfatta allt i några korta och kär

Blänghyllan:

 

En skrift utgiven av telefonbolaget Halebop och under redaktion av författaren Sigge Eklund.
Skriften heter Mess is More och består av 585 sms som företaget uppenbarligen samlat in från sina abonnenter.

Såhär kan det se ut:

Paris Hilton
Paris Hilton är en tjej som är rik tack vare sin pappa! Jag tycker hon är en bortskämd snobb som inte förtjänar den uppmärksamheten hon får!
JMN

Den hamnade på Blänghyllan eftersom jag hade en idé om att den kunde komma till nytta som exempel.
Eklund skriver i sitt förord att ”troligen skulle tillvaron vara både mer poetisk och lättare att förstå om allt fanns sammanfattat i sms.”

Man skulle också kunna ta resonemanget ett steg längre. Hur poetisk och lätt att förstå hade inte tillvaron varit om vi helt sonika flyttade tillbaka upp i träden och bara sade gronk och huh till varandra? Det var språket som en gång gjorde oss till det vi är – människor som är förmögna att uppfinna sådant som mobiltelefoner och sms.
Jag tror vi kan tala om naturens hämnd här.

Naturen ba: Marsch tillbaka till grenarna, förbannade snobbar.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

förmodligen skulle det räcka med en snabbtitt i den där boken för att få en hjärtattack av särskrivningar och syntaxbristfälliga språkanomalier. verkar ohyggligt klyschstinn dessutom: http://www.bokmania.net/2008/10/mess-is-more.html

Isabelle (Webbsida), 10:37, 20 februari 2009. Anmäl

nfulla rader?

sune mangs, 03:31, 20 februari 2009. Anmäl

Toppen Thente. Som alltid. Typ.

Chemisten (Webbsida), 21:35, 19 februari 2009. Anmäl

Jag måste nog säga att jag håller på naturen, hur mycket jag än uppskattar språk och litteratur. haha

Alex, 21:14, 19 februari 2009. Anmäl

Konstfack i våra hjärtan

Som om iscensatta psykoser och SL-klotter skulle vara något. Insatta källor som jag talat med menar att detta bara är toppen på en massiv glaciär av provokativa projekt på Konstfack.

Abu Ghraib till exempel, som skulle bli del av en avgångsutställningen 2008 men som fick avbrytas i förtid eftersom en del av materialet läckte ut till pressen.
Konstnären bakom det inställda verket, Tindra-Nova Limpefjord: 

– Det skulle bli en kommentar till könsmaktordningen och genuspolitiken, men nu fick jag göra akvareller av Stockholms ström i motjus istället.

Lika uppbragt är Oliver Lattelid

– Jag jobbade jättemycket med Katrina-projektet, som skulle handla om klimathotet. Men New Orleans-delen var tydligen för kontroversiell och jag blev uppmanad att skrota projektet och byta till akvareller av Stockholms ström i motjus istället. 

Konstfacks avgångsutställning 2009 kommer att ha temat Stockholms ström i våra hjärtan och väntas bli en publiksuccé.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Må en "DanskJævel" kommentere på den performance konst som på det seneste er kommet på avisernes forsider i sverige, men osse i Danmark. Jeg mener at det må være lovlig at bruge sin krop som verk, og når ingen uskyldige kommer tilskade, ja ingen kommer tilskade, så er det legitimt at bruge og udnytte den kunstnriske frihed som må være tilladt såvel i Sverige som i Danmark. Det er jo et opråb mod den herskende dobbeltmoral, som ligger dybt i den menneskelige natur! Jeg skal ikke kommentere yderligere her, men vil lige nævne at jeg arbejder på en artikkel om emnet, og det er min hensigt at sende den til en svensk avis. Det er for det første for at forsvare den kunstneriske frihed, men også for at gøre støtte op at moderne kunst ikke kun er malerier af grædende børn, men rummer mange andre facetter og muligheder! <br/>Morten Pabst Petersen <br/>Ba of Arts, syddansk universitet

Morten Pabst Petersen (Webbsida), 01:19, 3 mars 2009. Anmäl

Per, det kan jag gå med på. Jag är visserligen inte gammal i gamet men det är först i år jag ens hört talas om att konstfack skulle vara förmöget att provocera. Om det sen beror på min likgiltighet inför omvärlden eller att de senaste 10 årens teman har varit just Stockholms ström i våra hjärtan kan jag inte svara på..

=D, 19:37, 17 februari 2009. Anmäl

Näe, jag vill på allvar straffa Konstfack. Efter *bara* 25 år lyckas de ta in en graffitikonstnär. Efter *bara* 15 år kommer de på att konst ska provocera.

Per, 18:01, 17 februari 2009. Anmäl

*why so seriousss?* <br/>(the joker - the dark knight) <br/>det här är vårt kollektiva missnöjes vinter. vi är nere för räkning. och det är inte enbart ekonomin, dumbom. det är kulturen. <br/>*comedia odell art* <br/>“Det händer nämligen att människor tar sitt liv genom att hoppa från Liljeholmsbron. På riktigt. På riktigt, i den verkliga verkligheten tar människor sitt liv, varje år, varje dag händer det.” <br/>(ann heberlein - http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-ove r-granserna) <br/>förbjud all konst som går att relatera till “riktiga” händelser och personer. det gråtande barnet på väggen kan ha utsatts för övergrepp. sjömannen med pipan i mungipan kan när som helst slänga sig mot de stormpinade klipporna i djup pankikångest. och plötsligt har de personer som annars är de första att avfärda det oövertrumpade kränkningsbegreppet blivit de kränkta. <br/>det här blir året då tommy och annika tar bladet från munnen, den tysta majoriteten, vänner av ordning.

indy (Webbsida), 12:20, 17 februari 2009. Anmäl

äh vadå missförstådd, jag var ironisk. Det är väl bara neandertalare och sverigedemokrater som på allvar vill straffa konstfack? Okej att man inte håller med, men i den avtrubbade tid vi lever i borde folk vara glada att NÅGOT får dem att fatta pennan och skriva en gnällig eller t.o.m arg insändare.

=D, 12:02, 17 februari 2009. Anmäl

Hur kan man missförstå denna fina text? Håll din scud redo!

Börje, 09:38, 17 februari 2009. Anmäl

Hela mitt liv är ett konstprojekt men folk, i den mån de alls bryr sig, tror jag är psykotisk. <br/>Så förmodligen har jag lyckats. Det känns bara inte så.

Jenny Maria, 22:36, 16 februari 2009. Anmäl

Överlag har det varit väldigt blandade insatser från Konstfack i år. Satellitkollisionen blev ju en succé, men så har man då nyss fått reda på att eleverna i kärnvapenubåtarna som skulle kollidera bangade ur chickenracet. Hoppas bara att inte de får IG allihop så att de tappar sugen. Konst behövs. Skrota försvaret och ge alla miljarderna till Konstfack. Sedan kan de invadera Ryssland, grafittibomba Kreml och bita potentater i benen. Vilken happening! Eller skulle det möjligen anses som en installation?

Håkan Tendell (Webbsida), 22:24, 16 februari 2009. Anmäl

Missförstådd igen. Jag försvarar kulturelitismen var den än sticker upp sitt vackra tryne! Och när jag hör ordet "vanligt folk" osäkrar jag min scud.

J., 20:54, 16 februari 2009. Anmäl

Skrattade så jag bajsade lite, suveränt

Cappe, 18:07, 16 februari 2009. Anmäl

Slutord om kulturutredningen

I dag skrev jag bland annat en notis till morgondagens Boklördag. Antikmediaversionen alltså. Om papperstidningen överlever till i morgon bitti.

Notisen handlar om Iain Sinclair – min gode vän, mentor och litterära idol.
Ja, kanske vare sig gode vän eller mentor, men i alla fall.
Om ni inte känner till honom så är ni förmodligen barbarer som borde vara ute och kicka boll såhär dags, så schas med er. Ni andra bör känna till att hans bästa böcker hittills – vilket inte säger lite – är Lights out For the Territory (essä/reportage) och Slow Chocolate Autopsy (prosa i samarbete med the one and only Dave McKean).

I alla fall så refererar jag en utmärkt intervju företagen av Rachel Cooke för The Observer. Sinclair har bott i Hackney sedan 1969. Hackney kan liknas vid – beroende på vad som ligger närmast – Hornstull, Majorna eller Möllevången i det att det är en sliten utkantsstadsmiljö som börjar gentrifieras och därmed berövas sin charm.

Sinclairs främsta litterära tema har alltid varit London, och i den nya boken – Hackney, That Rose-Red Empire – skriver han mycket riktigt sitt eget territoriums historia.

Sinclair gillar förstås inte gentrifieringen. Vad han mest ogillar är gigantprojektet till Olympiastadion som för närvarande byggs ovanpå en park. Han tycker att Hackney börjar likna Basra, med konvojer som rullar in och ut dygnet runt.

Så han är anti-Olympiad 2012, och stadsdelens styrande är inte nöjda med honom.

Själv skrattar han, och ser det som en absurditet, en metafor för vansinne.

-Jag ombads komma till ett lokalbibliotek och hålla föredrag för 20 personer: antagligen gamla hippies och lokalhistoriska amatörer. Men jag hade skrivit en anti-Olympiadartikel i London Review of Books, så Hackneys tankepolis beslutade att: nej, vi kan inte ha denna person i vårt bibliotek.
De ljög längs hela beslutsordningen och hävdade att det inte alls hade nåt att göra med Olympiaden, men att det var fel att avhandla kontroversiella ämnen på offentliga bibliotek.

Till slut åberopade någon offentlighetsprincipen och fick tag på protokollet från det beslutande mötet. Naturligtvis visade det sig att det var den lokale borgmästaren själv som hade beordrat munkavlen: ”Denna person är anti-olympisk och han har inget i våra bibliotek att göra”.

Så långt intervjun. Så långt England.

Och eftersom ämnet tråkar ut mig så tror jag att detta är det sista jag har att säga om Kulturutredningen och dess omhuldande av en regionalisering av kulturpolitiken.

Jag kan bara hoppas och tro att ni ser kopplingen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Hälften, Isabelle? Det är ändå bara 30 pers, så det är lugnt. <br/>Och så skrev jag Sinclaire med e. Ber om ursäkt för det. Det är Shakespeare som spökar.

J., 21:00, 16 februari 2009. Anmäl

pöbelfilter på bloggen vore kanske en idé. slår vad om att hälften av besökarna fick googla sinclair och gentrifiering för att förstå och att de dessutom kickar boll och gillar e-type, liza marklund och tacos.

Isabelle (Webbsida), 11:14, 16 februari 2009. Anmäl

P: Men... "Arkham Asylum" då? <br/>T: Ändå har Sinclaire bevisligen överlevt där i 40 år. Och jag föredrar Hackney framför Kungsgatan i Stockholm., alla dagar, alla tider.

J., 10:32, 16 februari 2009. Anmäl

Jag fixar verkligen inte att engagera mig i kulturutredningen. <br/>Sincalir däremot har jag varit intresserad av sedan Alan Moore kallade honom för världens bästa verksamma författare men har ändå hittills bara läst Downriver. Jag är inte så himla förtjust i Dave McKean men litar på dig och tänker nu ägna kvällen åt att jaga gamla exemplar av Slow Chocolate Autopsy på ebay fast jag borde plugga 100 sidor systemdesign. <br/>Din blogg är väldigt bra. Tack för att du fortfarande orkar. <br/>/Petter

Petter L, 23:16, 14 februari 2009. Anmäl

De delarna av Hackney som verkligen är otäcka nattetid är knappast att jämföra med någonting i Skandinavien. Om man måste välja mellan gentrifiering och regelbunden skottlossning mellan grupper av 14-åringar är valet inte särskilt svårt.

T, 11:12, 14 februari 2009. Anmäl

Mwoahaha…

I nya numret av förnämliga Språktidningen är man osäker på Muahaha! I en notis grubblar man över denna nätideomatiska företeelse:

”Kanske är det kritiserande? Släng dig i väggen-aktigt? Ett uttryck för skadeglädje? Hur ska det tolkas?”

Somliga borde komma ut mer.
Du och jag vet ju att mwoahaha – i olika varianter varav samtliga börjar på m – är det skratt som en diabolisk, galen ärkeskurk tvångsmässigt häver ur sig i usla filmer från 50- och 60-talen, samt parodiskt under senare decennier,  när han lämnar hjälten bunden ovanför en köttfärsmaskin.

Kan också ersätta ”hej svejs” när skurken har avslutat sitt från en spionsatellit tv-sända tal till FN i vilket han kräver flera tusentals kronor för att inte spränga jorden i bitar.

Det var förmodligen också så delegationen lät när den överlämnade Kulturutredningen till vederbörlig minister:

Mooohahaha!!

Så nu vet vi hur det ligger till.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Woaaaaii, du är kungen Thente

Charlito, 22:20, 13 februari 2009. Anmäl

Inte alltid, Jenny Maria, det fungerar också bra ihop med "Idioter. Jag ska förgöra er allihopa."

Per, 20:13, 13 februari 2009. Anmäl

Väl skrivet. Vi måste vara vaksamma så att det betydligt fattigare pwned inte ersätter mwuhahaha och dess varianter.

Fredrik, 12:51, 13 februari 2009. Anmäl

"Muahaha!" ska alltid kombineras med "It is good to be King!"

Jenny Maria, 12:23, 13 februari 2009. Anmäl

Skandalös överträdelse av fackgränserna

Den officiella låtlistan ser ikväll ut såhär:

Santogold: Les artistes
The Chameleons: Soul in Isolation
Violent Femmes: Children of the Revolution
Esbjörn Svensson trio: Behind the Yashmak
Sly and Robbie: Boops

enjoy.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

les artistes heter faktiskt l.e.s artistes. (lower east side)

indy (Webbsida), 08:58, 9 april 2009. Anmäl

Hmm.. jag önskar jag hade hetat Absolute Music, av upphovsrättsliga skäl. <br/>Jen: Jag ligger i konflikt med kulturutredningen och får inte uttala mig om saken.

J., 10:19, 13 februari 2009. Anmäl

Santogold heter ju faktiskt Santigold numer. Santo Gold ville inte dela med sig av sitt namn!

Santo vs the Internet, 09:24, 13 februari 2009. Anmäl

Vad säger kulturutredningen om detta?

Jenny (Webbsida), 22:33, 12 februari 2009. Anmäl