Den frivola användningen av ett begrepp

Ett epitet man måste vänja sig vid att stå ut med om man tillhör den klena skara som hellre läser en roman än baksidan på ett paket Kalaspuffar är: snobb

I ordningens namn vill jag nu påpeka att begreppet snobb ursprungligen inte alls betecknar romanläsare, besökare på Moderna museet eller ens personer som förmår sätta samman en mening bestående av fler än fem ord, varav några eventuellt minst trestaviga. 

En snobb är per definition en person som saknar täckning, helt enkelt. En kulturell/social falskmyntare. 
Man är inte en snobb för att man anser att Marcel Proust är en av 1900-talets mest betydelsefulla författare.
Däremot är man förmodligen en snobb om man deklarerar att Marcel Proust är en av 1900-talets mest betydelsefulla författare – trots att man aldrig har läst Proust och knappast någon annan av 1900-talets viktigare författare heller utan egentligen föredrar ”Allsång på Skansen”, men sett i SvD att Proust kallats en av 1900-talets mest betydelsefulla författare. 

Där finns en skillnad. 

Snobben har inga egna åsikter, utan anammar opportuna övertygelser från individer och grupper som han eller hon vill identifiera sig med.
Snobben tar genvägen, och hoppas kunna komma undan med det.
Han och – framför allt – hon, är av flera skäl ganska vanlig i de övre sociala klasserna och framförallt bland klassresenärerna, men sällsynt i de undre sociala skikten, där sådant som ett Proust-intresse är lika övertygat som underbyggt.

En synonym till snobb är bracka.

Men jag misstänker att begreppet snobb kommer att ändra betydelse i Sverige.

Mycket snart kommer det att betyda: person som föredrar att läsa en roman av Marcel Proust snarare än att bänka sig framför ”Allsång på Skansen”.
Personligen kommer jag i så fall att vidhålla min snobbism hela vägen till det flammande bålet.

[Addendum: Björn Östbring formulerar dilemmat bättre än jag

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

C: <br/>Bra och klarögd observation där.. <br/>Att snobben, eller brackan, under 1900-talets oftast har varit kvinnlig i alla möjliga sorts medier (litteratur, film, serier, journalistik etc) har naturligtvis med genusaspekter att göra. Och också med det enkla faktum att kvinnor före - i princip 60-talet - tvingades leva på så att säga lånta meriter och samhällspositioner, det vill säga makens. Längre analyser får inte plats här, men jag tror att jag har förklarat mig.

J., 23:24, 15 september 2009. Anmäl

Mitt intresse väcktes för genus-vinkeln du slängde in i förbifarten där i det fjärde stycket från slutet. "Han och - framför allt - hon, är av flera skäl ganska vanlig i de övre sociala klasserna..." Detta "framför allt" har du säkert haft en tanke med, som du gärna får dela med dig vidare av. Påståendet att snobbismen (oavsett vad man nu lägger in i det begreppet) skulle vara mer frekvent förekommande hos den kvinnliga delen av befolkningen tycker jag nog är ett lite för hett påstående för att lämna så ordfattigt, när du nu ändå anser det vara relevant nog att flika in.

C, 23:06, 13 september 2009. Anmäl

Se så. Sine nobilitate. S.nob.

Äsch, 13:47, 8 september 2009. Anmäl

Mister Cuddly: En företeelses bakgrund, historia eller etymologi är inte relevant?? Hmm..du borde ha valt en mer lämplig pseudonym, typ Liberace eller Stefan & Krister. <br/>Men man får de läsare man förtjänar. Mea maxima culpa.

J., 00:28, 8 september 2009. Anmäl

Att återge vad snobb betytt förut är förstås intressant, men har föga relevans för ordets nuvarande innebörd. <br/>Att vara snobb handlar mer om att göra smak till en fråga om rangordning snarare än njutning. Att anse sig finare för att man gillar Proust, t.ex., men inte att man anser Proust vara bättre litteratur.

Mister Crowley, 14:59, 6 september 2009. Anmäl

Jag vill oxå vara ellitist, men saknar det där fria höga intellektet, så jag är motsatsen till snobb då? kom uppifrån akademiker-skaran för att ramla ner till proletärerna, borde det väl finnas ett ord för också ...

Jack (Webbsida), 12:41, 4 september 2009. Anmäl

Det fanns en tid när jag ansåg att all kultur var lika mycket värd, men när jag sedan började gräva mig riktigt djupt ner i den, drog jag på mig en inte oansenlig mängd smuts, varför jag nu sällar mig till elitisternas skara: inte för att jag tar avstånd från smutsen, utan för att elitismen utgör själva smutsen. När jag nu har vant mig vid smutsen känns det bekvämt. Med en aldrig tidigare skådad tyngd, baserad på det fria och högt stående intellekt som varje elitist besitter, sågar jag alla slags kulturuttryck som inte har godkänts av mellan fem och tjugo procent av alla elitister. Fler procent behövs inte. Det är tvärtom skadligt att tycka alltför likt en större mängd andra människor, enär man då lever på gränsen till att bli en del av massan, den förhatliga, den som man med alla till buds stående medel måste undvika att bli identifierad med och besudlad av. ”Marcel Proust” ger en och en halv miljon träffar på Google. ”Kalaspuffar” bara åttatusen. Leve baksideslitteraturen!

Håkan Tendell (Webbsida), 19:49, 3 september 2009. Anmäl

om allt du har att säga kan skrivas med 150-300 ord har du antingen inte så mycket att säga eller är bara dålig på att beskriva din omgivning och känslor. Proust är Väldigt bra på det.

Jack, 18:13, 2 september 2009. Anmäl

Och om jag säger: "Proust eller Allsång på Skansen? Stön, måste jag välja? De är långtråkiga bägge två!" hur många snobbpoäng vinner jag då? Jag har visserligen aldrig sett ”Allsång på Skansen", men det är rimligt att anta att ett program som innehåller något av orden "allsång" och "Skansen" är dåligt. Jag har heller inte läst Proust, men han verkar sisådär; om man inte lyckas säga vad man har att säga på 150-300 sidor, då har man väl helt enkelt inte ordets gåva?

Per, 17:31, 2 september 2009. Anmäl

När allting reducerats till en artikel i Elle Interiör måste snobben dra vidare. Thente-snobben måste alltid dra vidare. Djupare, svårare, mera. Inte för att han vill utan för att han måste. Svensson-snobben stannar dock kvar. Inte för att han måste, men för att han vill.

Fletch (Webbsida), 19:47, 31 augusti 2009. Anmäl

De Profundis

Inte helt oväntat får jag en mängd tasksparkar från folk som tycker att jag borde ha ägnat de 2500 tecken inklusive mellanslag som är standard för så kallade ”Kommentarer” på DN Kultur, åt att formulera ett eget estetiskt program för den svenska litteraturen, istället för att bara bekvämt klanka på andras. 

Fair enough, men 2500 tecken är ungefär vad man får rum med på ett vykort från Ibiza, om man skriver tätt och smått. Dessutom måste man i en dagstidning ägna merparten av dessa tecken åt att rekapitulera, förtydliga och sammanfatta det som har skrivits tidigare, eftersom den nutida läsaren är betydligt mycket mer korkad än läsaren var för typ 20 år sedan och på grund av informationsflödet har ett minne som skulle skämmas inför en hamsters dito.

Japp. Jag syftar på dig, fucker.

Till yttermeravisso får man inte utestänga några prenumeranter, som exempelvis snubben som bara är intresserad av tv-programmen och sporten och inte skulle känna igen Tegners ”Det eviga” om den så knäade honom i skrevet, snodde hans bilnycklar och övertrasserade hans Ikea Family-konto.  

Så har jag i alla fall förstått nutida mediestrateger. Fler ingångar per sida, hojtas det. Det betyder fler och kortare texter per sida, snarare än längre och betydelsefulla.
Så att ni inte drabbas av hjärtflimmer och dör, eller går över till Metro. 

Så nej, jag kan inte formulera några manifest eller övertygelser i en svensk dagstidning. Inte på ett någorlunda klart och begripligt sätt i alla fall. Det ska till en skickligare mediestrateg och skribent än jag för att spika fast teser på kyrkoporten. Goebbles kanske. 

Men visst.
Jag beställde en bunt dvd:er från England för en vecka sedan och hade hoppats att de skulle hinna fram till idag. Bland annat en märkligt vacker episodfilm som heter Aria, i vilken tio av 1980-talets hippaste regissörer (Altman, Godard, Roeg, Jarman, Temple…) har tolkat varsin operaaria, och som jag har hoppats skulle komma i dvd-format i tio år. 

Ah, men de jävlarna.
Inga talonger i dagens post. 

Så i frustration kanske jag istället skriver en text om vad som är rätt och vad som är fel med dagens svenska litteratur, eftersom jag vet precis. 
Och för att föregripa en förfrågan från papperstidningens ledningsgrupp: nej, jag kan inte korta ner den till 1200 tecken. 

Å andra sidan blir det nog inget. Jag må vara passionerad vad gäller litteratur, men pervers är jag inte att jag ägnar helgen åt att ödsla sanningar på folk som bah: öööhhhh?

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Kommentarer ska hålla en respektfull ton. Borde gälla bloggarna också! <br/>Olika format passar för olika media. Bloggformatet fungerar utmärkt till en följetong av intressanta inlägg runt ett ämne, förutsatt att man har något att säga. Det här inlägget hade passat bättre på Twitter där maxlängden är 140 tecken. "Jag har inget att skriva om".

Ordbajs, nej tack, 12:35, 7 september 2010. Anmäl

go jonthe tennis go

sune, 17:06, 6 september 2009. Anmäl

Robert: <br/>My pedestal was too tall to climb off, <br/>In fact that's the reason for the high horse. <br/>Sage Francis: "Slow Down Gandhi"

J., 23:30, 29 augusti 2009. Anmäl

Förmodligen är det så att mänskligheten är besatt av regelverk. Det är väl därför vi har skapat saker såsom tio guds bud, offside-regeln och dansk dogmafilm. Inte ens gäng som skryter om att vara laglösa undanhåller sig från att formulera och dela ut lämpliga straff för det fall att medlemmar bryter mot det interna regelverket. Är man varken ledare för ett utvalt folk, ett idrottsförbund eller en skock laglösa paragrafryttare suktar man således efter att få skriva ett manifest. Jag förmodar att även du har ett på lager, men att du av ren blygsamhet inte vill eller vågar redogöra för hur världen borde styras. Kom igen. Help us. Ge oss ett manifest. You’re our only hope.

Håkan Tendell (Webbsida), 22:08, 29 augusti 2009. Anmäl

Sorry det fanns en till "s" i webbsida adressen men adressen vid slutet av kommentar 10 är rätt. Larry

Larry Lundgren (Webbsida), 20:27, 29 augusti 2009. Anmäl

Vojne. Antar att bloggen är länkad från framsidan idag. Jag som själv tycker att jag är ganska litteraturintresserad och har vissa ambitioner att lära mig nya saker känner att jag tvekar inför längre texter med avancerade resonemang. Min hjärna är alltför van vid lättuggad input. :(

Mirjam, 20:24, 29 augusti 2009. Anmäl

Detta gäller 3 inlägg av JT: Vilken ”timing”! 22/8 kunde vi läsa i DN Jonas Thentes recension av Inherent Vice av Thomas Pynchon (Amerikansk författare) och även Manifest för ett nytt litterärt decennium av sju svenska författare. JT kunde då koppla ihop dessa två händelser med att skriva i bloggen - Efter en roman som Pynchons – eller som många andra internationella författares – känns den svenska stugan mig alltför trång. Några dagar senare (27/8) kom Motmanifest i DN (ungefär 30 svenska författare). Only in Sweden – Always in Sweden: Författare skall bråka med varandra och DN ger dem ringen. Men att en av dem skulle sätta sig ner och skriva någon typ New York Review of Books artikel som utforskar Thentes påstående om svenska författare – aldrig i livet! Larry only-neverinsweden.blogspot.com

Larry Lundgren (Webbsida), 18:52, 29 augusti 2009. Anmäl

Tegner borde iofs förpassas till den litteraturhistoriska skräphögen. Har man missat honom har man inte missat något. <br/>/f d plågad student

Fredriko, 17:21, 29 augusti 2009. Anmäl

Det är något med denna artikel som känns väldigt trist. Visst har du poänger, men det känns som om du sätter dig på en väldigt hög piedestal gentemot gemene man. Informationsflödet och snuttifieringen av diskussion och debatt är olidligt trist, javisst, men folk nödvändigtvis inte korkade. Vare sig de är intresserade av litteratur eller inte. Alla kan inte förväntas vara intresserade av böcker.

Robert Halvarsson (Webbsida), 17:01, 29 augusti 2009. Anmäl

vilken oförskämd smörja

cen cyr, 17:00, 29 augusti 2009. Anmäl

Det nypuritanska manifestets uppgång och fall

Se upp för ett välsignerat motmanifest i morgondagens DN. Nu blir det åka av. 

På tal om litterära manifest, som ju blir alltmer sällsynta, publicerades ett sällsynt strikt sådant 2000.
I Storbritannien. 
Vad som hände med ”Den nya puritanismen” är jag inte säker på. Möjligen sitter undertecknarna fortfarande på någon pub i Hackney och surar. 

Poängen tycktes hursomhelst vara att spärra in sig och sitt skrivande i statuter som liknade dem som ett gäng halv- och heltråkiga danska filmregissörer utformade för sitt skapande och kallade för dogma
Boken All Hail the New Puritans (Fourth Estate) inleddes med själva manifestet, varpå följde de 15 försvurnas litterära exempel på vad nypuritanerna menade. 

Undertecknarna var Alex Garland, Toby Litt, Scarlett Thomas, Matthew Branton, Candida Clark, Nicholas Blincoe, Daren King, Rebecca Ray, Simon Lewis, Ben Richards, Anna Davis, Matt Thorne, Tony White, Geoff Dyer och Bo Fowler. 

Manifestet löd: 

1 Primarily story-tellers, we are dedicated to the narrative form.

2 We are prose writers and recognise that prose is the dominant form of expression. For this reason we shun poetry and poetic license in all its forms.

3 While acknowledging the value of genre fiction, whether classical or modern, we will always move towards new openings, rupturing existing genre expectations.

4 We believe in textual simplicity and vow to avoid all devices of voice: rhetoric, authorial asides.

5 In the name of clarity, we recognise the importance of temporal linearity and eschew flashbacks, dual temporal narratives and foreshadowing.6 We believe in grammatical purity and avoid any elaborate punctuation.

7 We recognise that published works are also historical documents. As fragments of our time, all our texts are dated and set in the present day. All products, places, artists and objects named are real [sic].

8 As faithful representations of the present, our texts will avoid all improbable or unknowable speculation about the past or the future.9 We are moralists, so all texts feature a recognisable ethical reality.

10 Nevertheless, our aim is integrity of expression, above and beyond any commitment to form.

Mycket svårslaget, skulle jag nog tro. Jag läste samtliga de femton novellerna som följde. Några var möjligen bra, men jag minns inte vilket som var novellerna och vad som bara var en tur ner till 7 Eleven för att köpa cigg.
Fast det kan det inte ha varit, förresten. Jag röker ju inte. Så de noveller som innehöll cigarrettinköp är helt klart noveller och inte minnesfragment.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Följa upp vad? Ingenting har hänt, allting är sönder och uppenbarligen lägger man golv i Halland.

J., 23:12, 5 september 2009. Anmäl

språk i något av denna stilen? inget jävla flumm! medan manifest skrivs läggs det golv i unnaryd. <br/>http://hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.567445

Johan, 19:03, 5 september 2009. Anmäl

Följ upp, Thente, vad hände egentligen?

Max Soh (Webbsida), 21:19, 4 september 2009. Anmäl

Dags att byta jobb?

Benny, 18:00, 29 augusti 2009. Anmäl

Men var inte så säker på det, Alex. alltför många författare har vittnat om att just strikta regler för skapandet frigör oanade och förbluffande bra resultat. Se OUILIPO:s undersökningar till exempel.

J., 23:45, 28 augusti 2009. Anmäl

att snäva in gränserna för skapandet lär inte förbättra kvaliteten. Men betyder nr 10 att alla förestående regler kan upphävas bara man hänvisar till sin "integrity of expression?" isf är det ju rätt safe och ser säkert bra och seriöst ut på cv:t

Alex, 22:50, 28 augusti 2009. Anmäl

Jag är ytterst tacksam om jag slipper läsa något av de där nypuritanerna. Det enda intressanta i manifestet är detta att det existerar en 'etisk verklighet' (vad nu det ska vara) och att allt i texen är verkligt, men då bara ur en filosofisk synvinkel ...

Svante Landgraf (Webbsida), 22:28, 27 augusti 2009. Anmäl

Jag förstår ingenting men du hugger, skäller, voffar, groffar och visar hörntänderna till. ... hit och dit. En person som är really passionate är iofs alltid en uppfriskande .. Även i egenskap av en kulturell bandhund. #Tumme upp# / T.

Men jag gillar det!, 22:45, 26 augusti 2009. Anmäl

Vi är moralister så alla våra text ska beskriva en igenkännbar etisk verklighet? Alla produkter, platser, artister och objekt är verkliga? verkar smått osmakligt, oavsett vad dom köper hos sin lokala 7 eleven butik, jag gillar ettan, men verkligheten får jag nog av som det är, usch o fy

Jack (Webbsida), 21:44, 25 augusti 2009. Anmäl

Alla behåller sin plats i kön, fatta!

Jag har förstås information från den insida av boxen jag dessvärre alltmer tvingas tänka inifrån, om att det litterära manifest som jag tidigare har hänvisat till inte kommer att stå oemotsagt.

Det är utmärkt.
Av tidigare anförda skäl, nämligen att jag är gaaaaaanska trött på att svenska litteraturdiskussioner alltid måste handla om vem som döljer sig bakom pseudonymen X eller hur författaren Y vågar skriva att journalisten Z offrar spädbarn i källaren.

Jag antar att jag i detta liknar en mycket mycket gammal människa på ett ålderdomshem långt borta, som rycker till när en personal tappar kaffebrickan i golvet och utropar:
-Huh?? Nu jävlar hände det nåt!

Innan han återgår till slummern och drömmarna om konkretismen, typ.

Upplivad som jag blev skrev jag upptakten till en banbrytande deckare som jag tänkte skriva färdigt när jag har fått sparken och behöver en mängd euro. Jag tror jag ska kalla mig John Threnter.

 

Stockholm har inga problem med den miljöpåverkan som förr kallades smog men sedan ett dussin år diskret avfärdas som inversion. Däremot kan den svenska huvudstaden demonstrera en imponerande uppsättning andra klimatrelaterade olägenheter. Som de nålaktiga fragment av nederbörd en skoningslöst nordostlig vind slungade mot ofrivilliga flanörer på stadens gator den 12:e februari.
Människan, naturen, döden och möjligen slumpen är nu en gång förbundna, och hade det inte varit för den hårda vinden så skulle Gustaf Erikssons vanliga promenadväg mot kontoret på Riddarholmen ha löpt så som den gjort de senaste tjugotvå åren.
Men denna morgon kunde han inte kontrollera sitt armbandsur mot tornuret i Riddarholmskyrkan, eftersom han var tvungen att använda bägge händerna för att sluta vinterrockens kragar tätt mot vinden.
Vid en särskilt omild attack från nordost tappade han taget om rocken och vände sig mot Strömmen för att i lä samla kraft och åter få grepp om den vardagliga rutinen. Det var inte så långt kvar till den tunga ekporten och skyddet därbakom.
Han skulle precis vända sig om för att fortsätta sin vandring då han uppfattade en oegentlighet i strömmen.
Oegentlighet.
Det var det ord han senare skulle komma att använda då han, först för polisen och mycket kort därefter pressen, beskrev denna sekund av upphävd verklighet.
När han var tolv hade han under lovet, på sin fars uttryckliga och odiskutabla önskan, arbetat några veckor hos en bonde i närheten av den hyrda sommarstugan. En mulen gryning strax efter midsommar hade han genomlidit en traditionell grisslakt med allt vad det innebar av naket våld och framvällande blod och inälvor.
Det var därför Gustaf Eriksson, då han skyggande från stormen råkade fästa blicken på det som sakta flöt förbi därnere i strömmen, för några sekunder var övertygad om att det var en nyss slaktad gris.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Äh. slutet blir coolt, modernt interaktivt. Läsarna får rösta om vem som är mördaren: <br/>1) Gustaf Eriksson <br/>2) Peter Englund <br/>3) Hasse Aro

J., 00:33, 30 augusti 2009. Anmäl

Jag vill inte veta hur det slutar! Snälla sluta? Se till att aldrig bli så pank att du behöver ta till så desperata åtgärder bara, mkey?

Alex, 22:41, 28 augusti 2009. Anmäl

Ho ho. Roligt. Minns med tindrande ögon din mycket elaka julkalender. Också. Du kunde ge ut en liten volym med moderna genreparodier. Som ett tidsdokument. Men för ordningens skull borde där väl då även vara ett sågtandat förord, där någon annan parodierade dig. ("Oegentlighet" - ho ho.)

Marit (Webbsida), 18:28, 27 augusti 2009. Anmäl

Och när, Anders, blev det nödvändigt för svenska deckarförfattare att kunna skriva? <br/>Om jag inte får vara Ed McBain så vet jag inte om jag vill vara med. <br/>Agneta: jag har fått 250 papp av Animal Liberation Front för att inte fortsätta. Beklagar.

J., 19:57, 26 augusti 2009. Anmäl

Men...jag vill ju veta hur det går.När kommer fortsättningen?

Agneta, 13:09, 26 augusti 2009. Anmäl

Du är kul Jonas, men jag vet inte om du kan skriva! <br/>Du kan i alla fall hantera ett tangentbord, men vem kan inte det? <br/>Ge oss mer bröd och skådespel!

Anders H., 09:06, 26 augusti 2009. Anmäl

Det heter Besserwisser och rubriken vill vara öppen för tolkning. Det är inte jag som skriver rubrikerna förresten, det är mina assistenter.

J., 20:38, 25 augusti 2009. Anmäl

Gah, jag kanske är mer än lovligt seg idag men jag fattar inte rubriken (mer än att jag håller min plats i kön förståss) Finns det kanske någon messerschmitter som kan upplysa mig =P

Johan, 09:48, 25 augusti 2009. Anmäl

Haha! Brilliant! Det är nog bara att luta sig tillbaka och vänta på att förläggarna bjuder över varandra idag.

Andreas, 08:14, 25 augusti 2009. Anmäl

Ju mer jag tänker på det

…desto mer övertygad blir jag om att det är bröderna Joel och Ethan Coen som har spökskrivit Thomas Pynchons senaste roman.
Eller om allihop är samma person…

I övrigt noterar jag att den abolut mest utflippat stenade figuren i romanen heter Dennis, och det är svårt att inte skissa efternamnet Hopper när man tar del av hans kreativa behandling av vardagen.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Nej, han heter något annat och är med i surfbandet "The Boards".

J., 20:32, 25 augusti 2009. Anmäl

Dennis Wilson?

Rafael Correa, 12:19, 25 augusti 2009. Anmäl

Then Swenska litteraturens elände

Det finns nackdelar med  att läsa romaner som Thomas Pynchons senaste, Inherent Vice. I alla fall om man lever och verkar i Sverige.
För hur kommer det sig att ingen svensk författare lyckas kombinera samhällsanalys med smart och konsekvent burlesk? 
Efter en roman som Pynchons – eller som många andra internationella författares – känns den svenska stugan mig alltför trång.  

Våra svenska romaner är antingen snörpkäftade tragedier som känns som misslyckanden om inte protagonisten dör av klass- eller könskampsrelaterade skador i sista kapitlet, eller i alla fall mår väldigt dåligt.
Ja, ni vet:
debattartiklar som svällde ut.
Släktkrönikor om ett eller annats lidandets historia. 

Antingen det eller sämre piratkopior av brittiska flygplatspockets som inte är särskilt roliga till att börja med. Nerdummade skrönor om singlar i storstaden oftast. 
Det känns mycket trist att konstatera att en svensk roman är riktigt bra, och samtidigt alltid tvingas tillägga för sig själv: med svenska mått mättalltså….

Så heder åt de författare som i ett manifest i dagens DN viger sig åt att bekämpa den snart decennielånga litteraturkrisen

Vad gäller Pynchon så blev min recension så här. Och jag förbereder mig på två sorters mail från två sorters vitt skilda läsarsegment.

Dels läsare som tycker det är skandalöst att en tidning som DN glorifierar narkotika på det här sättet.
Dels läsare som tycker det är skandalöst att en tidning som DN inte har koll på att Peter Stormares tyska karaktär i filmen The Big Lebowski tillsammans med sina nihilistiska kumpaner faktiskt beställer pannkakor med lingonsylt i likhet med den svenske polisen i Pynchons roman.
Det hade jag visst koll på, men det fick inte plats i tidningen. 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Yaweh.

Kurt Mondaugen, 11:16, 25 augusti 2009. Anmäl

Men käre A. <br/>Du tror väl inte att sista ordet är sagt i den här saken? <br/>Och personligen blir jag upprymd bara av att någon överhuvudtaget vill diskutera estetik - och inte ekonomi, nepotism, könsmaktsstrukturell patriarkatilism, litteraturstöd och annat sånt. <br/>Det kommer mer.

J., 23:48, 24 augusti 2009. Anmäl

just nu finns det bara en svensk roman värd namnet: mainer vid götlaborgspolisen.

indy (Webbsida), 11:32, 24 augusti 2009. Anmäl

Äsch, jag trodde jag skulle få läsa nåt ytterligare perspektiv på 'manifestet' här, gärna lite distanserat och von oben... Där fick jag tji. <br/>. <br/>Får väl skriva det själv då. Tänkte på när Daniel Sjölin m fl skrev sitt manifest om konst för konstens egen skull. Politik var förbjudet. Sedan skrev han en stenhård klasskildring i Personliga Pronomen om Sollentuna och den förskräcklige direktör Sunesohn. Såna här manifest är liksom alltid bara... blaj.

A, 08:30, 24 augusti 2009. Anmäl

Det är ju förvisso sant, men att nämna just Pynchon som avsaknad i svensk litteratur är ju lite som att säga att vi saknar atomvapen i svenska försvaret. Way out of our league.

Kim Jong Il (Webbsida), 08:12, 24 augusti 2009. Anmäl

Jodå, http://blogg.dn.se/dnbok/manifest-for-ett-nytt-litte rart-decennium-1.935839

Lo, 19:34, 22 augusti 2009. Anmäl

Jodå, http://blogg.dn.se/dnbok/manifest-for-ett-nytt-litte rart-decennium-1.935839

Lo, 19:33, 22 augusti 2009. Anmäl

Stormare käkar pannkakor även i Fargo. <br/>Och så anklagar du läsekretsen för att vara obildad! Vem är nu den här Pynchon?

Pär, 13:46, 22 augusti 2009. Anmäl

Nu kan det bara bli bättre

Mobilen skriker att jag har fått ett flash-sms från en löddrig redaktion.

Jag läser: ”Usain Bolt satte världsrekord med 19.19 på 200 meter”. 

Huh? 

Jag lovar att jag inte koketterar när jag klart och tydligt, tillika med handen på hjärtat, deklarerar att jag inte har en aning om vilka sorts 200 meter som avses.
Men jag antar att det är springning. 

Så vi kan känna oss trygga när apokalypsens fyra ryttare knackar på och vill konfiskera vår havre, till att börja med.
Njae, kan vi lugnt deklarera: förvisso har vi gjort en del oförlåtliga saker vår historia igenom, men… men vi har en snubbe som kan springa 200 meter på 19.19!
Smaka på den! 

(man hör ett galet skratt ackompanjerat av fyra hästar i sken)  

Så vi är alla Uwe Boll ett stort tack skyldiga. 

Här skulle jag egentligen ha skrivit om vådan av att som svensk läsa Thomas Pynchon, men jag sparar det till i morgon.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Du är bäst Thente, bara så du vet.

Victor, 12:04, 26 augusti 2009. Anmäl

Så, är Inherent Vice något av en besvikelse?

Bernhard, 11:15, 22 augusti 2009. Anmäl

Det är pessimisten som säger att det inte kan bli värre, optimisten "jodå, det kan det allt!"

Jack (Webbsida), 15:54, 21 augusti 2009. Anmäl

Jag gillar både litteratur och vissa former av idrott. Kan rent av kosta på mig att hänföras av rekord inom friidrotten, men kan inte påminna mig om att jag någonsin känt att svält, krig eller gott kaffe blir mindre viktiga frågor genom att jag tillåtit mig njuta av en sådan prestation. Och jag koketterar inte heller.

Krille, 09:33, 21 augusti 2009. Anmäl

All idrott är per definition absurd. Jag fattar inget jag heller.

Nisse, 07:22, 21 augusti 2009. Anmäl

Mea maxima culpa

Ack, jag gjorde misstaget att uttrycka min stora leda inför Sommarens stora svenska litterära diskussion.

Handlade diskussionen om den historiska romanens förfall?
Om huruvida proletärromanen är helt avsomnad och hur man i så fall kan väcka den?
Om inflytandet från den angloamerikanska prosan väger för tungt?
Om essäns tilltagande konservatism?
Om den unga poesin och dess icke-bildspråk?

Nej, såklart.
Den Stora debatten handlade förstås inte alls om litteratur, utan om vem, vad eller vilka som dolde sig bakom en satans deckarpseudonym.

Och mina tankar gick till den malmöitiska kvällsblaskan Kvällsposten, som om somrarna på 70-talet skickade ut sina reportrar en och en i upptagningsområdet att posera som den mystiske ”Mr X”.
Grejen var att man fick se en silhuettbild av Mr X i tidningen, och så skulle man spotta honom ute i samhället och väsa dagens lösenord – som var nåt i stil med ”Sportkrysset i Kvällsposten, Mr X” eller ”TV-bilagan i Kvällsposten, Mr X”.

Det var ohyggligt spännande.
Jag var i lågstadieåldern.
För varje dag som gick minskade summan man kunde vinna om man avslöjade Mr X. 

En reminiscens av detta då, nu i somras, och jag kände mig faktiskt berörd. Berörd som i förnärmad. Jag är inte längre nio år och ska behöva åse denna Monty Python-version av litteraturdiskussion, med hur mycket seriöst krut och värdefulla tidningsspalter som helst i insats.

Jag är i efterhand väldigt ledsen att jag skrev något om allt detta.
En av de viktiga uppgifterna för de opinionsbildande delarna av en dagstidning är att välja bort. I synnerhet som mängden uppmärksamhetsintressenter ständigt ökar.
Även om man är livrädd för att De Andra ska skriva om det man inte skriver om, så ska man fan hålla på sin idé. Eller som det hette förr: publicistiska övertygelse.

Men jag vet att jag är en sentimental gammal gök i denna min uppfattning.

Slutligen vill jag citera ett mail jag fick nyss, som bara stärker mig i övertygelsen att jag bör undvika retorik, ironi, flerstaviga ord och heta bokdebatter framöver.

Surt sa räven om rönnbären när andra författare gnäller – det har i åratal varit vanligt (bl.a. i USA)
att förf. skriver under pseudonym och då inte bara deckarförf. utan t.ex. Oates, Pessoa, Sun Axelsson (Jan Hedlund)
så det verkar mest vara avundsjuka och ganska pinsamt.

[avsändaren anonymiserad] 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Helt korrekt, Tony. Naturligtvis var det så. Något annat hade varit idiotiskt, vilket också demonstrerar att jag hade varit en katastrof som chefredaktör. "Tomtar på loftet, mr Thente".

J., 19:48, 26 augusti 2009. Anmäl

Det ska också påpekas - i den korrekta linjens anda - att värdet på Mr. X HÖJDES allt eftersom dagarna gick. Med 500 kronor per dag. När denne Mr. X - någon enstaka gång - hade varit lös i flera veckor så steg Kvällspostens upplaga markant eftersom alla ville vinna 8.500:-, eller vad summan då kunde ha varit uppe i. <br/>Inte för att det har någonting med Kepler att göra, men rätt ska vara rätt, jag och många med mig, redan de gamla grek... så.

Tony Ernst, 00:48, 26 augusti 2009. Anmäl

Kanske var det ett argument under bältet men jag inser nu att du har rätt. Göran Greider tycker om The Killers. Jag lovar att slänga (radera) mina hårddiskar på lämpliga ställen. Övergår till att läsa Den spetälske i staden Aosta under tystnad.

Elsa, 08:20, 25 augusti 2009. Anmäl

Göran Greider gillar The Killers "Human".

J., 23:50, 24 augusti 2009. Anmäl

Jag såg att det fanns finskt band som heter Killer (http://sv.wikipedia.org/wiki/Killer_%28finl%C3%A4 ndsk_musikgrupp%29) fast de är flera. Kan det vara därför du är så negativ till Killers? Eller är det Russ Meyers Faster, Pussycat! Kill! Kill! som spökar? Är Allting en trasa som Mats Furberg hävdade?

Elsa, 20:11, 24 augusti 2009. Anmäl

"Ledord för Sempers verksamhet är kunskap, nytänkande och engagemang." Citat Wikipedia.

Elsa, 12:46, 24 augusti 2009. Anmäl

Jaha, nu vaknade jag mitt i natten av att något kändes fel, och det visade sig vara en The Killers-tråd på denna blogg som känns helt opåkallad. Om Semper hade haft ett skivbolag så hade de signat The Killers, okej? Jag föreslår The Kills istället.. Vuxnare. <br/>The Rasmus har jag ett ljummet förhållande till och Psychadelic Furs har gjort en enda bra låt och den heter "All of the Law". <br/>Are we clear?

J., 02:52, 23 augusti 2009. Anmäl

Nu när du nu är tillbaka kan vi äntligen börja The Killers igen. Jämför bara inte med finländska The Rasmus (http://sv.wikipedia.org/wiki/The_Rasmus). Speciellt inte jämföra sångaren Lauri Ylönen med Brandon Flowers i Killers. Enligt uppgift så använder någon av dem pesudonym. Och då är vi igång igen med nya angrepp på påhittade människor i Finland som exempelvis Muminfamiljen. Nya löpsedlar och nya nummer av tidskrifter med sårade känslor. B Flowers hävdar dessutom att han mest köpte skivor av Psychedelic Furs som ung och därför var "pretty alienated as a kid." Hur skall det sluta? <br/>www.therasmus.com

Elsa, 11:47, 22 augusti 2009. Anmäl

Thente, Gå Vask Din Mun Med Sulfa! Att du skriver om att du ångrar bonniers muta betyder bara att Kepler får ytterligare en träff på google.

Julia, 23:48, 20 augusti 2009. Anmäl

Julia...ärligt nu...med den grad av läsförståelse du tycks besitta - hur har du ens hittat hit?

J., 22:02, 20 augusti 2009. Anmäl

Central Scrutinizer: Mistah Baginboks, he back.

Utan tillstymmelse till entusiasm, men i alla fall tillbaka.
Jag har skjutit på det, det medgives, men bara delvis av lättja, eller högst till fyra femtedelar därför. 

En oberoende
konsultfirma har analyserat b-bloggens impact under det senaste året och kommit fram till att det största och mest opinionsbildande genomslaget har uppnåtts när den inte har handlat om böcker. Jag inser att det har varit förvirrande för en handfull läsare – detta att jag också har skrivit om andra företeelser än litterära texter – och jag ber om ursäkt för det. 

Ta tidskriften 00-tals redaktion till exempel, som har gjort ett helt nummer om den finlandssvenska litteraturen i syfte att bemöta vad man uppenbarligen har uppfattat som min attack på densamma. 

Fast det var det ju inte, som varenda läsare med minst ledsyn och mental kapacitet i klass med en kålfjäril kunde konstatera. Den finlandssvenska litteraturen har jag alltid nästintill dyrkat. Att en rågad latrin lika enskilda som sedvanligt surmagat korkade finlandssvenska nationalister, överåriga litteraturvetare och –kritiker anser sig vara synonyma med den finlandssvenska litteraturen är ett faktum som knappast gagnar sagda litteratur, men det är å andra sidan ganska typiskt att vi häruppe under polcirkeln inte förmår hålla isär litterära verk och extra-litterära företeelser. 

Det har varit liksom: Helsinki, we have a problem och alla i ground control bara ger sig fan på att skjuta ner ens kapsel. 

Det finns en tumregel i den svensktalande debatten: så snart någon gör en ansats att diskutera litterär estetik, så tar det inte mer än två debattinlägg förrän allt har reducerats till nepotism (vem känner vem på Bonniers), feminism (litteraturdebatter är könsmaktspatriarkala härskartekniker), marxism (skriver man inte om packade grävmaskinister så är man en jävla snobb) akademiska fnurror (åsikter om litteratur är nykritik: talas icke) eller vad som helst som inte handlar om litteratur, utan om något annat som man egentligen är mer intresserad av. 

I och med det finlandssvenska exemplet så lärde jag mig att debatten fungerar på ett än mer intrikat sätt än till och med jag med min hårdsträngade cynism kunde ana. Jag skrev om uppenbart utomlitterära fenomen (tjärringar som förväxlar litteraturkritik med omsorg om minoriteter), och genast uppfattades det som om jag kvalitetsbedömde en hel nationallitteratur. Det vill säga Finlands. <

Jag kan gå med på att jag inte är särskilt uppdaterad vad gäller umgängesvanor, men om någon skulle antyda att jag är oförskämd, så inte fan svarar jag med en explosion i stil med: ”Du din jävla femtekolonnare hatar tydligen Sverige i allmänhet och Bellman i synnerhet!” 

Detta – också – som svar på varför jag på fritiden föredrar att umgås med mc-gäng, frigångare, grävmaskinister och vanföra snarare än med förmenta kolleger. Samtalen blir mer intelligenta. <

Men om någon annan kulturtidskrift behöver en aktuell krok så kan jag ställa upp. Jag vet ju hur svårt det är, det där med fräschhetskravet. Fånga upp tidsandan. Vederlägga ett jordskred till trend, även om skredet i realiteten bara består av ett naket och darrigt blogginlägg. <

Jag kan skriva att iraniern på hörnet nös farligt nära pizzan i onsdags, så kan till exempel Glänta eller Ord&Bild eller Expo göra ett specialnummer om främlingsfientligheten bland svenska litteraturkritiker. <

Eller jag kan skriva att jag skickade en blodig coq au vin tillbaks till köket på en eller annan restaurang och få både Aftonbladet (baronfasoner!) och veganmedia (stek honom!) på mig.<

Jag kunde starta en karriär som nyhetskrok. Tretusen spänn per temanummer. I synnerhet kulturskribenter behöver ju tydligen något att hänga upp sitt, enligt egen utsago omistliga, babblande på. 

Och haaa nu kom ni på mig, äntligen…   

Alltnog.

 Konsultgruppen har kommit fram till att jag: <

1) bör skriva mest om böcker och mycket mindre om allt annat.

2) bör byta läsekrets eftersom ni inte lönar sig. Er.

3) bör gå i analys, gärna i Turkku. 

Eftersom det enklaste syns mig vara att följa alternativ 2, så tackar jag för den tid som varit och hänvisar er till någon TV3- eller Metrorelaterad blogg för fortsatta äventyr i denna så demokratiskt fantastiska bolibompabloggosfär innan till och med journalistikjournalisterna tröttnar. 

Hädanefter blir det allvar härinne.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Vill bara påpeka att det också finns(k) finlandssverigefinnar, nämligen sådana som, liksom jag, är födda i Sverige av finska föräldrar och därefter inflyttade till Finland som svenskspråkiga. Jag har alltså fått lära mig tala god finska (min var som ett barns) och jag talar rikssvenska men inte finlandssvenska. Kan du tänka dig i vilken ultimat minoritetsposition jag befinner mig? Nåde den som klankar på min etniska identitet!

Esko, 05:57, 23 augusti 2009. Anmäl

Hurra! Plötsligt känns det som att detta kan vara en helt ok vecka iallafall.

Mirjam, 10:41, 20 augusti 2009. Anmäl

välkommen tillbaka! inga fler angrepp på killers bara...

indy (Webbsida), 09:57, 20 augusti 2009. Anmäl

Tack för översvallande bemötande - och tack i synnerhet du i Finland. <br/>Och låt mig säga att jag hellre än gärna driver med litteraturens förmenta företrädare och förvaltare, men ALDRIG med litteraturen. <br/>Ber f ö om ursäkt för styckesindelningen. Vet inte vad som tog åt mig.

J., 22:18, 19 augusti 2009. Anmäl

2 lät som ett bra val, tycker det har varit lagom av allt i den här bloggen, du har till och med börjat dela in i stycken, var det också ett tips från konsultgruppen? Lite att sälja ut sig tycker jag.

Jack, 21:06, 18 augusti 2009. Anmäl

2 lät som ett bra val, tycker det har varit lagom av allt i den här bloggen, du har till och med börjat dela in i stycken, var det också ett tips från konsultgruppen? Lite att sälja ut sig tycker jag.

Jack, 20:49, 18 augusti 2009. Anmäl

<3

A, 18:10, 18 augusti 2009. Anmäl

Kul att du är tillbaka. Jag har saknat bloggen. Nu är det ju så att dina kritiker från svenskfinland är lite överkänsliga. Eller så är det du som blåser upp saken.

Julia, 15:55, 18 augusti 2009. Anmäl

Äntligen. Jag minns nu att det finaste med hösten inte är gula löv och låg sol utan att Thente bloggar igen.

Anna (Webbsida), 14:20, 18 augusti 2009. Anmäl

Har roat följt rabaldern. Du har råkat ut för ett fenomen som är vanligt här på andra sidan pölen. Om någon utomstående vågar så mycket som antyda att vi finlandssvenskar överhuvudtaget existerar blir det ett himla hallå och man kritiserar och allmänt (n)ojar sig över alla de inbillade orättvisorna. Om någon vågar säga något som kan tolkas som -bäva du olycklige!- negativt, eskalerar hela hysterin till domendagsnivå. Men du förstår, det händer inget här och vi ignoreras resolut av finnarna (som har lärt sig att aldrig uttala sig om ämnet, eftersom ramaskrien är garanterade och den påföljande hetsen fantasilös), så underhållning producerar man själv. Ta det därför inte personligt. Du har bara råkat ut för den finlandssvenska ankdammens infantila narcissism, som är precis så tafatt och inbilsk som den låter. Låt därför inte de tårfyllt förnärmade påhoppen påverka dig utan fortsätt lika rappt och vasst som förut! Vi dina läsare (speciellt de finlandssvenska) förblir evigt tacksamma.

Trogen (finlandssvensk) läsare, 13:03, 18 augusti 2009. Anmäl