Buch des Monats

Och så ramlade jag på min gamle vän och vedersakare Erik Andersson på centralen i Göteborg.

Han nyöversätter för tillfället James Joyces populärroman Ulysses – om man nu kan använda preciseringen ”för tillfället” om slikt hästjobb.

Jag fick intrycket att detta Ulyssesjobb föreföll honom mest kunna liknas vid en mycket lång kö till den egna roman han önskar få tid att skriva. Man får ju betänka att karln ganska nyligen omtolkat Tolkiens ringepos: även detta en icke föraktlig köbildning. 

Anderssons förrförra roman heter Bengt.
Den har också kommit ut i bland annat Tyskland, där man hade litet svårt att köpa originaltiteln.
Alla som någon gång har försökt säga Bengt på tyska kan förstå problemet.

Den tyska översättningen heter Buch des Monats.

Jag vet inte varför jag har så ohyggligt roligt åt detta, men jag frågar varje gång, som om jag hade glömt, vilket jag inte har.

Det är nog Anderssons lite melankoliska, liksom dröjande uppsyn – den aning av förundran inför en maskin han inte riktigt kan begripa och än mindre styra och därför stoiskt förlikar sig med – som gör det hela så obetalbart.

-Vad är det nu den heter på tyska, Bengt alltså?

-Jasså, ja… Buch des Monats… 

Jag kan bara inte hjälpa det. Komiken är obetalbar.   

Men nu var det ju Joyce det gällde. Jag återkommer till ett pikant dilemma vi diskuterade.
Det har klart snuskiga dimensioner, så tipsa edra vänner.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Reklam, verket?? <br/>Obetald? <br/>Ni är skyldiga mig jättemycket pengar, men okej: det där var bra tv. Två intelligenta människor i samtal - hur ofta ser man sånt?

j. (Webbsida), 21:11, 4 oktober 2010. Anmäl

-Det skulle jag säga till Jimmie Åkesson om jag mötte honom i en debatt.. <br/>Gå gärna in på http://verket.tv och se premiäravsnittet med författaren Björn Ranelid och skådespelaren Shima Niavarani.

verket (Webbsida), 13:06, 3 oktober 2010. Anmäl

Philip och Bengt: tack för föredömlig korrekturläsning. Felen åtgärdade.

j. (Webbsida), 11:11, 1 oktober 2010. Anmäl

Heter den verkligen "Buch der Monats" istf "Buch des Monats" som det borde heta? Är det det som är den obetalbara komiken? <br/>Jag bjuder inte mer än 1,50 (€)

Bengt O. (Webbsida), 10:24, 1 oktober 2010. Anmäl

Hans senaste roman var ju den underbara Den larmande hopens dal! Men Bengt är också fin.

Philip, 23:04, 30 september 2010. Anmäl

Den gamle kornknarren öppnar näbben

Ytterst få kan skriva läsvärda biografier. I synnerhet inledningarna till biografier brukar vara rent smärtsamt tråkiga att läsa. De där barkiga släktträden som måste gås igenom och blir lika roliga som motsvarande partier i Gamla Testamentet.
A, som var son till B, som var son till C, som var son D, som var son till E…

Det blir tumgreppet.

Förbannad blir jag ofta, på författare jag känner och som jag därför inte officiellt kan harangera när de gjort något bra.
Nu är det Henrik Berggren, som jag i och för sig inte känner, men som har varit chef för min redaktion. Han har gjort något enastående bra i och med Olof Palme-biografin Underbara dagar framför oss.
Detta sagt, vill jag gärna citera dess första stycke som en polemik mot alla andra biografiförfattare.
Det är så här det skall göras:

 

I de flesta europeiska huvudstäder, även i mycket demokratiska och jämlika länder, finns oftast en stadsdel som inte bara är välbärgad och exklusiv, utan också utgör en nationell symbol för klasspyramidens yttersta topp. I Paris är det Faubourg Saint Germain, London har sitt Mayfair och i Berlin finns Dahlhem. Arkitekturen kan variera, men den sociala grammatiken är gemensam: en slutenhet som som får den tillfällige besökaren att känna sig ovälkommen men verkar lugnande på lokalbefolkningen. Gatulivet är dämpat och återhållsamt. Dels därför att rika människor har stora våningar eller villor och inte behöver umgås utomhus, dels därför att fastighetspriserna är så höga att kaféer, barer och småbutiker blir olönsamma. Dessa områden liknar äldre arvtanter; kanske något bedagade, men alltid ytterst solida och respektabla.

 

När jag läser en sådan här inledning tänker jag precis som ni: Eja, att detta vore inledningen till en ny svensk roman! Något helt annat än samtidens flämtkrystade dialoger från kaffekedjor och shoppingrundor.
En roman på riktigt. En roman så som Tolstoj, Mann, Musil, Lagerlöf eller Sandemose skrev dem. Långsamt framdånande idéer, snarare än glättade små bokmärken till bagateller, att glömma tio minuter innan man läst färdigt dem.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Jag älskar dig när du pekar med hela handen!

Helena, 14:07, 1 oktober 2010. Anmäl

Uppräkning av släkten: se Robert Crumbs tecknade "The Book of Genesis" med alla personer som levde i den absoluta början av världen uppräknade, släktled efter släktled, ordagrant efter första Mosebok. För första gången kan man faktiskt få nån ordning på gubbarna och gummorna och allt vad de hittade på. <br/>http://www.crumbproducts.com/

Släktforskaren, 18:51, 30 september 2010. Anmäl

Något annat är väl heller inte att förvänta sig av Broder Daniels frontfigur?

August LS, 15:01, 30 september 2010. Anmäl

Visst är det väldigt bra, men knappast långsamt framdånande, jag skulle säga att det är effektivt. Kompakt skarpt och effektivt. Och, tycker jag, väldigt journalistiskt, eller kanske akademiskt. Snarare analytiskt än gestaltande liksom.

Kul och genomtänkt alias, 14:54, 30 september 2010. Anmäl

En solig septembereftermiddag når kanske några strålar in genom draperierna till de döende boende.

Portvin, 14:35, 30 september 2010. Anmäl

Förlorade tillfällen

Åter på redaktionen i Stockholm efter att ha sovit ut och sorterat intrycken från årets bokmässa.

Några saker jag missade:

Att Svenska litteratursällskapet i Finland hade ett seminarium som bland annat handlade om att jag är rädd för finska tanter. Synd att jag inte uppmärksammade det. Jag gissar att de kom fram till att jag har skälig grund för rädslan men att det inte går att göra något åt.

(Den här Ninni blev skrämd på fel sätt av en tant som hade tagit hand om henne utan att tycka om ungen. Jag träffade tanten och hon var hemsk. Inte arg, förstår ni, sånt kan man begripa. Hon var bara iskall och ironisk.
Vad är ironisk? frågade Mumintrollet.
Nå, föreställ dig att du snavar på en klibbsvamp och sätter dig mitt i den rensade svampen, sa Tooticki. Det naturliga vore förstås att din mamma blev arg. Men nehej, det blir hon inte. Istället säger hon, kallt och förkrossande: Jag förstår att det där är din uppfattning om att dansa, men jag vore tacksam om du inte gjorde det i maten. Så, ungefär.
Fy, så obehagligt, sa Mumintrollet.
[…]
Och vad gjorde du med tanten, frågade My med ögonen på skaft. Du klådde väl opp henne?
Det lönar sig inte med såna som är ironiska, sa Tooticki.)


Tove Jansson: ”Det osynliga barnet”

Och så missade jag pocketgalan, där – enligt mina informanter – Björn Ranelid pratade sönder nyckelbenet på en äldre kvinna, som bortforslades med ambulans.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Älskar detta inlägg. Särskilt de sista raderna. Sluta aldrig.

emilie, 09:54, 30 september 2010. Anmäl

Coda

Jodå, klockan är verkligen strax före sex, vilket innebär att ödet utstakade dålighetsliv för mig igår. Stönande reste jag mig nämligen vid 22-tiden och hörde vildmarken locka så högt att jag inte kunde somna om.

Vildmarken är alltså baren på hotellet Park Avenue och jag hade precis fått min beställning då jag upptäckte förra årets sedefördärvare mitt emot (se förra årets Mässblogg, jag är för trött för att länka).
De lyckades dra mig slitandes och sparkandes till nattklubben vägg-i-vägg. Just samma nattklubb som jag förra året totaltrashade genom att dansa.

De flesta vittnen till detta personliga lågvattenmärke har för övrigt försvunnit under mystiska omständigheter.

Nu visade det sig vara Queer-kväll på stället, vilket inte på något vis hindrade mitt sällskap. Vi hade en specialist med oss som skapade en egen vip-kö och snackade oss förbi de övriga kilometerlånga köerna. Hon kunde göra sig en förmögenhet på att snacka in folk på Oscars- och Nobelgalorna.

Det var trevligt. Jag är i och för sig inte ett spår queer – förutom den lätta sadism jag erfor när jag såg de där grabbarna grabbs på herrtoaletten, förvirrade och generade av den minst sagt öppet homosexuella atmosfären vid pissoarerna, börja skråla GAIS och BLÅVITT-ramsor – ungefär som Max i Exorcisten rabblar böner och viftar med korset.

Annars var det schlager, stjärtar i guldlamé, illtjut och lapdancing.

Efteråt vandrade jag ned längs Avenyn i duggregn. Jag saknar Göteborg redan nu. Folk är inte så förstoppade här, jämfört med hur det är i Stockholm. Om någon tilltalar en här så får man känslan av att de är intresserade av en, och inte av vilka man känner eller hur man kan användas.

Men om några timmar reser jag hem, till den stora förstoppningen.
Att färdas är att dö en smula.  

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

<3

Anna, 10:47, 30 september 2010. Anmäl

Vi dônar om nästa år me! Full rulle. Heja Gais!

Askerup, 16:53, 25 september 2010. Anmäl

Åh, tänk om det var bokmässa hela året, den här bloggen är alltid charmigast då!

Nina, 15:00, 25 september 2010. Anmäl

Lustigt, för det har känts mindre förstoppat här medans du var borta.

Pelle, 07:12, 25 september 2010. Anmäl

Kändisskapets nackdelar

Länge har jag bland kolleger varit känd som ”han som inte har fått något pris”.
Men inte nu längre [förryckt kacklande], ty jag har fått ett förtjänstdiplom av Svenska serieakademien, Gud signe dem, för att jag recenserar serier.

Jomen
så att

Problemet är bara att det tidigt läckte till resten av redaktionen och de hotade med att göra en helsida av det och det var ett lika överdrivet som pinsamt ståhej kring det. Jag kände mig som Majken på vårdhemmet Vitsippan som kommit fram till Ring P1 och hela avdelningen firar med tårta och konfetti.

Något senare blev jag plåtad med Lädernuckan och det kändes som en upprättelse.

Nu ska jag låta ödet avgöra. Jag kastar mig på sängen och om jag somnar så somnar jag – vaknar jag så går jag ut och lever dålighetsliv.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Booring! Förbannat tråkigt, lite bättre tack! Besök förresten gärna dagensbok.com, där jag recenserar böcker. Jag är deras Thente, so to speak!!

Nina Saric, 04:27, 28 september 2010. Anmäl

Genial rapportering. Mera sånt! Mer Thente åt Folket!

Josefin, 01:31, 25 september 2010. Anmäl

Leffe – buskisen förkroppsligad

Ett personligt och pålitligt tecken på att jag är utmattad, är att jag börjar tala med ting. Senaste halvtimmen har jag skällt ut mobilladdaren, skärmsläckaren och inloggningsuppgifterna. Den förborgade tangentkombination som dubblerar skärmstorleken har jag däremot tigt ihjäl med kallt raseri. Om detta ser konstigt ut så beror det på detta.

Tillbaka i det lilla hotellet på prärien efter en händelserik fredag. Jag har beundrat utsikten – rullande buskar och en och annan coyote – och hött med bägge nävarna mot himlen.

Ett kärt minne är hurusom Leif G W Persson intervjuades i vår monter och ägnade slutminuterna åt att förkasta DN:s litteraturkritiker. Jag tror att han hade haft lite för roligt för att veta var han egentligen befann sig.

Men publiken skrattade förstås, när GW hävdade att kritiker inte verkade tycka om att läsa böcker eftersom vi bara klagade, och ”dom kan ju försöka skriva egna böcker istället”.
Den klichén trodde jag var förbehållen 13-åriga adhd-ungar, men okej, som retro-chick betraktat var det ju lite kul.

Jag hade på tungan att fråga honom: Om nu poliser tycker att brott är så jävla kass så kan dom ju begå egna istället.

Men publiken hade bara lynchat mig och det är inte kul ens på retrosättet.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Det är ganska kul att Thente klagar på GW:s töntiga argument, men själv inte kan låta bli att smyga in en spark mot "ADHD-ungar". Classy!

adamp, 11:48, 2 oktober 2010. Anmäl

Själv tycker jag hela DN Kultur började kantra när man bestämde sig för att betrakta datorspel med samma allvar som litteratur, eller de dagliga schlagerplågorna och inte minst Hollywoodfruar. Men kan inte litteraturkritikerna bli permanenta korrar från Västra Sverige - det är underbart skärpt och underhållande. Se där, riktig kultur.

AssaBassa, 12:03, 25 september 2010. Anmäl

Äsch då. Han är bara lite kinkig för att det vettigaste hans författarskap inneburit är 1 1/2 bra film, och att det inte i varken det ena eller det halva fallet är hans förtjänst. I det ena fallet är det mer en lagförtjänst med ett föredömligt tyst (i jämförelse med den som höll i taktpinnen) mobbingbarn i spetsen och i det halva fallet blott pga en gästspelande knä-knarkhund.

Julian, 20:42, 24 september 2010. Anmäl

haha

., 18:54, 24 september 2010. Anmäl

Festa inte med chefen

I ett flygblad som distribuerats i antologin Världens ende, annonseras en releasefest ikväll.
Temat är: Festa inte med chefen.

Förklaringen kommer i form av ett manifest på baksidan. Här står bland annat:

Under bokmässan tar kulturvärldens rådande förhållanden sig ofta uttryck i intimitet och kletighet. Löntagare dricker sig berusade, dansar och ligger med personer som de i framtiden ska förhandla om anställningar och arvoden med. Bristen på distans till cheferna skapar en problematisk och ojämlik situation.

Tillställningen Festa inte med chefen är följaktligen en frizon dit arbetsköpare inte är välkomna. Bakom evenemanget står en del namnkunniga serieskapare och skribenter. Ett piggt initiativ, men med en dresscode som torde vara lite svår att definiera för insläpp och vakter.

Själv har jag köpt och beställt en och annan artikel i mina dagar, så jag är diskvalificerad.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

(fortsättning) ... rörande exempelvis ekonomi eller anställningsförhållanden kan det vara bra mycket svårare att ta strid mot en person som man har emotionella band till. <br/>Med vår fest ville vi sätta fingret på detta, försöka slå in en kil i det skenbara samförståndet och förhoppningsvis få igång ett samtal om gränser och var de ska dras.

Världens Ende (Webbsida), 14:22, 28 september 2010. Anmäl

P: Vi är inte "alla" arbetsköpare, det låter mer som en liberal fantasi än en beskrivning av verkligheten. Sant är att gränserna är flytande, att kulturarbetare kan ha olika roller i olika sammanhang, anställd i det ena och chef i det andra (som Jonas Thente också påpekar) och ens kollega/vän kan också vara ens chef. Vi ser dock en del problem där du bara ser något positivt. Visst kan det vara schysst att vara polare med chefen så länge allt går bra, men om en konflikt uppstår...

Världens Ende (Webbsida), 14:19, 28 september 2010. Anmäl

Påminner lite om det glada högerrfolk som vill ha gratis hit och gratis dit och glömmer bort att de själva är med och betalar. Vi är alla arbetsköpare i olika utsträckning och framförallt är ju alla på väg åt olika håll i sin karriär, den som är din kollega idag kan vara din chef imorrn.. Ser inte problemet, de bästa chefer jag har haft har jag haft en nära kontakt med.. Inte försämrar det några villkor, snarare tvärtom...

P,, 19:52, 24 september 2010. Anmäl

Tagline??

j. (Webbsida), 18:19, 24 september 2010. Anmäl

Påminner lite om det glada vänsterfolk som vill ha gratis hit och gratis dit och glömmer bort att de själva är med och betalar. Vi är alla arbetsköpare i olika utsträckning och framförallt är ju alla på väg åt olika håll i sin karriär, den som är din kollega idag kan vara din chef imorrn.. Ser inte problemet, de bästa chefer jag har haft har jag haft en nära kontakt med.. Inte försämrar det några villkor, snarare tvärtom...

P, 17:52, 24 september 2010. Anmäl

Jag gillar dig thente, men va fan! Varför är det en sådan enorm diskrepans mellan vad du skriver och din "tagline" överst på sidan? Aldrig verkar de överenstämma. Du är oskyldig och DN skyldig, eller tvärtom (hemska tanke!).

viktor, 17:47, 24 september 2010. Anmäl

Genial rapportering. Mera sånt! Mer Thente åt Folket!

Josefin, 16:26, 24 september 2010. Anmäl

Solen över rånocken

Nu har jag sänt en satans krönika till gammelmediet och har bara några åtaganden kvar, förutom detta bloggande.

Dagens inköp begränsar sig till Donald Hall: Samtal med Pound, Dag Tomas Lindmark: Absinthe – sanning och myt samt – äntligen – Gershom Scholem: Den judiska mystiken.

Detta noterat för att jag lättare skall kunna identifieras om det värsta skulle hända.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Är väl din chef som följer din blogg och tyckte du hade lite för lite att göra, här gör du iaf ett gediget arbete.

Jack (Webbsida), 13:49, 24 september 2010. Anmäl

Jaha, så ökade inköpslistan med ytterligare poster för min del. Tack så jävla mycket...

J, 13:00, 24 september 2010. Anmäl

Requiem. En Bosse Buus-deckare (2)

Kulan exploderade några centimeter bakom träffpunkten i pannans högra del. Författarens huvud tycktes explodera och landa i bitar på den stora poster som flankerade scenen. Små bitar av ben och hjärna smattrade mot pappret och stora, blåskimrande flugor var redan där för att lägga sina ägg i den proteinrika röran.
Författarens kropp sprattlade omkring i några sekunder, innan de sargade resterna halkade i blodet och rasade ner i publiken.
Först reagerade ingen. Författarens senaste bok hade beskrivit just detta mord, så den allmänna uppfattningen tycktes vara att detta var något sorts event.
Ett par män i övre medelåldern gjorde en ansats att applådera. 
Men det var inget event.
Det var ond, bråd död. Förläggarens skri gjorde detta helt klart och väckte publiken ur dvalan.

Uppe i galleriet lyfte han upp sin påse och gick i riktning mot toaletterna. Han låste dörren och tog lugnt itu med att avbrösta vapnet. Därefter låste han upp och gick vidare, mot den del av galleriet som vette mot Bonniers stora förlagsmonter. 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Google köper Bokmässan!

Ja, än så länge är det bara ett rykte, men det gör gällande att Google står i begrepp att köpa inte bara Bokmässan, utan hela Västra Götalands län.
Har ni tänkt på att bokstäverna i Google enligt den akkadiska multiplikationstabellen bildar talet 666?
Inte jag heller, men jag är likväl oroad.

Eftersom det inte var någon kö vid caféet ovanför sydöstra rulltrappan köpte jag en flaska mineralvatten där. Den kostade 25 spänn, men det var det värt: om ett par timmar kommer kön att vara femtio meter lång. Och då har jag redan köpt!
Suckers!!

Min årliga spaningsrunda i mässhallens sydöstra hörn gav vid handen att det var samma som tidigare år: här håller julkortförsäljarna till. Jenny Nyström-epigonerna dominerar fortfarande utbudet men några mangainspirerade julstämningar finns också.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0