Glädjeruset & Den eviga frågan

Det är inte lätt att uppdatera så flitigt som jag kunde önska. Men att bli missförstådd är vanebildande och jag behöver min fix, så jag skall försöka närvara oftare. 

Trots att det ju händer så mycket litterärt i Sverige för tillfället. 

Både det ena och det andra, vilket inte vill säga lite. 

Det kommer många böcker – litterära – just nu.
Det är ju höstsäsong och så. 

Det blir verkligen mycket att läsa för den som brukar läsa litteratur. 

Det har nog aldrig kommit så många böcker som det gör nu. 

Helt fantastiskt roligt är det. Hjärtevärmande. 

I synnerhet alla romaner skrivna av välkända och etablerade författare i medelåldern och över som handlar om familjerelationer som går i kras känns ytterligt angelägna. 

Man kan liksom inte få nog av alla dessa fiktiva relationer som går i kras. 

Angelägna.
Ja, det är nog rätt ord att använda när man beskriver dessa viktiga och inkännande samtidsskildringar.  

Jag tippar att minst tvåhundra av dessa angeläget viktiga krasromaner som gives ut den här veckan och nästa kommer att räknas till de eviga klassikerna om hundra år.

En nationalskatt i vardande. 

… 

Någonstans i veckan – jag minns tyvärr inte var – stötte jag på en fråga som tycks mig vara en av de viktigaste och därtill mest civilisationskritiska jag sett på de senaste tio åren.

En lekman skulle säkert rycka på axlarna och inte riktigt fatta innebörden, men i mina öron är frågan lika avskalat naiv som den är utmanande: 

Behöver vi verkligen bulgur?