I begynnelsen

Bra förstameningar är som bra inledningsackord.
Senil som jag blivit kommer jag inte riktigt ihåg, men jag tror att det gitarrackord som oftast brukar anföras som stilbildande är det skitiga och uppkäftiga som inleder Beatles ”A Hard Day’s Night” (fast när jag blundar och lyssnar igenom det inre audiolagret följs ackordet av Pixies ”Monkey’s Gone to Heaven”, men det kanske är samma ackord? Fadd9) (UPDATE: Bättre informerade läsare har noterat att Pixies-låten jag tänkte på i själva verket är ”Here Comes Your Man”)

I alla fall så stötte jag i förrgår på en av de där förstameningarna som genast får mig att stänga av mobilen och plugga alla usb-portar. Det är i Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag, som han enligt uppgift har skrivit för att täppa till truten på alla mediokra exploatörer av ”historiska thrillers” (läs: Dan Brown) som fjantar omkring därute på bokmarknaden.

 

Meningen ser ut såhär, i Barbro Anderssons översättning:

 

Den flanör som den där grå morgonen i mars 1897 på egen risk hade gått över Place Maubert, eller la Maub, som förbrytarna kallade detta torg (på medeltiden centrum för universitetslivet, ty här samlades de horder av studenter som läste vid fakulteten för humaniora på Vicus Stramineus eller Rue du Fouarre, och senare platsen för avrättning av den fria tankens apostlar, som Étienne Dolet) skulle ha befunnit sig på en av de få platser i Paris som förskonats från baron Haussmanns rivningsprojekt, bland ett virrvarr av stinkande gränder, genomkorsade av floden Bièvre, som i det området ännu rann fram ur metropolens inälvor, där den varit instängd, och nu febrigt rosslande och starkt förorenad kastade sig ut i den närbelägna Seine.

 

Fast nu när jag skrivit den har den tappat lite i styrka. Den är fortfarande suggestivt lockande, men inte skriven med kniven mot strupen. Övervägd och professionell – inte inspirerad och  genial.

Men ändå tillräckligt nära.

 

 

 

Kronos Quartet – The Dreams and Prayers of Isaac The Blind – II. Teneramente-Ruvido-Presto

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

[...] skriver det här inlägget som en kommentar på Jonas Thentes blogginlägg från 27 oktober. Han har skrivit många intressanta och tänkvärda blogginlägg, men den här gången höll jag [...]

Vad är meningen med första meningen? « Johan Lindback (Webbsida), 17:20, 17 november 2011. Anmäl

Jag kommer in litet sent, men vill gärna hjälpa till med att kratta gången för Umberto Eco. Hans bok Baudolino (länken) var ju en annan typ av risbastu på barnrumpor à la Brown som tror att man kan leka kurragömma med historiska artefakter. Att han ibland skriver med utstuderad stil för att få en speciell effekt är bara bra. Ecos böcker är intelligenta och välskrivna, och jag ser fram emot att läsa hans senaste.

Jenny B (Webbsida), 09:18, 2 november 2011. Anmäl

Mattias: Ahhhh....naturligtvis är det så. Förbannat skarpsynt. Tack. För övrigt, OA och Gurli, så har jag inte raderat några kommentarer hittills. Något skumt är det dock, med de godtyckliga indragningarna av somliga repliker. Kanske något tjafs med bloggmotorn. Jag vet inte. I alla fall kan jag än så länge återställa. Ni som tappar tålamodet med Eco: Flytta till Twitter utan att passera Gå.

Jonas Thente, 22:54, 1 november 2011. Anmäl

Jag hade även tänkt skriva något a propos "gurli gams" yviga fanclubsmeddelanden nyligen, men antar att herr Thente blivit generad och plockat bort dem. För det är väl inte DN? "Sveriges enda hopp", var det så? Hehe...

OA, 18:00, 1 november 2011. Anmäl

Per: Yrkesförbud till Umberto Eco vore väl synd. Jag tycker att den citerade meningen är bra - fram till det ögonblick då floden sägs ha varit instängd i metropolens inälvor, och kommer ut febrigt rosslande. Det är inte så lyckat, alltför utstuderat och bildspråket är krystat.

OA, 16:42, 1 november 2011. Anmäl

Here comes your man, är det.

Mattias, 15:21, 1 november 2011. Anmäl

Böh.... Den var lång, seg och invecklad och med många bisatser, och orelaterade och måttligt intressanta utvikningar. Om första meningen ser ut så där så vill jag absolut inte läsa resten av boken, sannolikheten för att han någonsin kommer itll saken bör väl vara minimal. Han borde ha yrkesförbud.

Per, 10:48, 1 november 2011. Anmäl

Du är Sverges enda hopp. Vet att det inte bara är jag som tycker det.

gurli gam, 02:34, 31 oktober 2011. Anmäl

Du är min gud thente, eller anti - gud. Ge aldrig upp!

gurli gam, 01:43, 31 oktober 2011. Anmäl

Meningen är som erbjudandet "2 för 1". Visst är den en trutstängare. Mer kan väl inte sägas.

Ingrid från Bokbaren, 22:16, 28 oktober 2011. Anmäl

Words, words, words…

Vi har ju en kritikerlista på DN som ett gäng osaliga själar röstar fram varje vecka utifrån någorlunda aktuella boktitlar.

Det låter som rena sinekuren, inte sant? Läsa igenom den svenska bokutgivningen och poängsätta den. Man kunde ju ha det sämre, tycker ni.
Och ni har alldeles rätt: man kunde ha det sämre.
Barnarbetare på 1600-talet som ägnade 16 timmar om dygnet i silvergruvorna, till exempel.
Helt klart sämre.

Mina poäng brukar försvinna i mängden.
Jag noterar ganska ofta att inte ett enda av mina val kvalar in på listan, så jag funderar på att göra en egen, här på bloggen, endast för förryckta.

Anamnes:
Snart färdig med Simon Sebag Montefiores biografi över Jerusalem. Näst på tur är Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag, Inger Christensens Azorno och Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen. Och i morgon bitti får jag väl börja klämma Haruki Murakamis 1Q84, men jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag skall läsa efter lunch.

Någon – det kan ha varit Alf Henriksson – räknade ut att det var någon gång på 300-talet som den samlade mängden litteratur i världen började överskrida det antal som en människa kunde hinna med att läsa under en livstid. Jag antar att han räknade blott den västeuropeiska litteraturen, eller möjligen bara den latinska.

Personligen läste jag ju – som minnesgoda groupies kommer ihåg – sönder mitt högra öga på Lawrence Durrells Alexandriakvartetten i våras. Skadorna sitter i, och vid den här tiden på kvällen ploppar ögat i tid och otid ur sin sockel och dinglar ner över kinden. Det är mest jobbigt för omgivningen – själv börjar jag bli van och stoppar blaserat tillbaka det där det skall vara.

Montefiori var det ja…
Robert Johnson – Hell Hound On My Tail

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Skippa böcker från giganterna Bonniers och Norstedts, så blir bokfloden lite mer lätthanterlig. Så gör i alla fall jag i bloggen Bokbaren.

Ingrid från Bokbaren (Webbsida), 14:27, 30 oktober 2011. Anmäl

Att vara tvungen att läsa igenom hela (?) större delen av (?) den nya litterära produktionen låter som ren tortyr. Det borde riskera att inge avsmak för all litteratur för alltid. Listorna är ett otyg i sig, mycket hellre då aparta överblickar, egensinniga kritiker som skriver om de böcker just de uppskattat. Författarna själva lär ogilla listorna, det är något mellanstadiemobbigt över dem.

olistig, 10:17, 26 oktober 2011. Anmäl

Jag citerar från 80-talet "Words,.(pling pling plång).dont come easy...(pling pling pläng) to me... " med FR David. Det känns ändå passande att det var just Alexandriakvartetten, som fick ögat att lossna. Tänk om det hade varit något mer allmänt nutida fluff då hade förnedringen varit total. I och för sig inte konstigt, men som när man får ryggskott av att lyfta en tom pappkartong, svårt att förklara i efterhand för oinsatta.

Martin, 23:21, 25 oktober 2011. Anmäl

De där listorna som tar mer och mer plats i den tryckta tidningen är ett sabla otyg. Av någon anledning tittar man extra på en lista, men egentligen säger den INGENTING. Hellre då en eklektisk lista med goda motiveringar från en enstaka bokflodsdykare, hur galen han/hon än är.

Jenny B (Webbsida), 23:07, 25 oktober 2011. Anmäl

Lösa ögeidén finns f.ö. utförd i Ingela Norlins novellett "Mina ögon" (i samlingen "Den maniska krokodilen"; Bonniers, 1985): "En dag när jag hostade for mina ögon ut ur sina hålor. Jag kände ett tryck kring ögonen och anade vad som hänt när jag helt plötsligt såg bokstäverna i tidningen som låg i mitt knä mycket nära inpå." Sedan berättas det vad man kan göra med löst hängande ögon. Se runt hörn, till exempel.

Gösta Svenn, 18:40, 25 oktober 2011. Anmäl

En lista för förryckta låter inte så dumt. Eller för de kräsna. Personligen gillar jag inte konsensus-topplistor. Där finns ju aldrig ens några motiveringar. Köp! ty så här tycker majoriteten av kritiker! Vad är det för dumheter. Men det är ju så populärt.

OA, 17:19, 25 oktober 2011. Anmäl

Det kategoriska imperativet

Det främsta skälet jag har att vilja lära mig läsa spanska är Jorge Luis Borges.
I tre veckor har jag burit med mig originalpocketen Alefen, som är den svenska översättningen av novellsamlingen El Aleph.

Dels för att formatet är bekvämt, dels för att Borges sätt att berätta, även i svensk tolkning, är så unikt och omöjligt att imitera även om det vid en hastig blick tycks vara det enklaste i världen, varför jag ständigt dykt ned i boken för att meditera kring hur och varför Borges väljer sina uttryck.

Jag brukar få höra att jag är alltför kategorisk i mina omdömen.
Det hörde jag senast i går kväll. Lokalens livlighet och ämnets komplexitet förhindrade mig att försvara min – det medgives – alltmer kompromisslösa hållning visavi företeelser jag sätts att bedöma.

Den tragiska sanningen är att jag är för gammal för att orka fjäska och alltför ointresserad av en vidare karriär inom kulturindustrin för att … ja, fjäska igen.
Dessutom har jag sedan långt tillbaka härjats av övertygelsen att kritikeryrket beror på lika delar hjärna, hjärta och ryggrad.

Så när jag av en yngre generations, i och för sig begåvade, skribenter får det slängt i ansiktet att jag är alltför kategorisk, så tar det flera sekunder innan jag inser att det är meningen att jag skall skämmas, snarare än tacka för komplimangen.Jag min idiot har ju alltid trott att själva poängen med kritik är just att kategorisera.

Bra eller dåligt? Nytt eller gammalt? Ärligt eller falskt?
Osv…

Jag inser att dessa kategorier kanske inte är särskilt it i skrivande stund.
För tillfället gäller polerna chauvinistiskt eller genusmedvetet? Naivt eller postkolonialt? Smalt eller kommersiellt?

För inte så länge sedan var det: dekadent eller idealistiskt, fritt eller formmässigt, jüdish oder völkish.

Min bestämt kategoriska uppfattning just nu är att personer som inte uppskattar Borges inte heller uppskattar litteratur.
De bara tror att de gör det, men det är en omöjlig kombination: som en fotbollspelare som inte uppskattar lagsporter eller en berusad nykterist.

Jag återkommer till Borges.
Just nu måste jag sova.
Kategoriskt.

Voyager One – Gun

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Det som gör mig lite irriterad med Borges är att det fanimej är nästan omöjligt att hitta någon som är lika bra. Har du har några tips? Läs förresten också Borges utmärkta 'David Brodies rapport' och 'Gåvornas natt', finns utgivna på svenska.

Joni, 21:20, 26 oktober 2011. Anmäl

[...] Thente meddelar att den som inte uppskattar Borges rimligtvis inte heller kan anses uppskatta litteratur, och [...]

Biblioteket i Liyuan | Tystnad (Webbsida), 13:50, 25 oktober 2011. Anmäl

Ska bli intressant att läsa mer av dig om Borges - en av mina allra största idoler. Ber för övrigt om ursäkt ifall föregående kommentar (borttagen) var opassande. Det var bara ett skämt.

gurli, 11:25, 24 oktober 2011. Anmäl

Det är väl befriande, mitt i all postmodernism, att någon faktiskt tycker något? Jag ska inte säga att det är den enda anledningen, men det är definitivt en anledning till att jag läser dig.

Jay-D, 10:02, 24 oktober 2011. Anmäl

Tack för att du inte följer flocken. Att kalla dina omdömen för kategoriska är en simpel generalisering om något. För övrigt anser jag att din uppfattning om Borges är så nära objektiv sanning man kan komma utanför matematiken.

Jenny B (Webbsida), 20:35, 23 oktober 2011. Anmäl

Kopplingen till Kant är ju självklar. En ordlek med moralfilosofisk innebörd. Thente blir anklagad för att vara för kategorisk. Själv föredrar han att sträva i riktning mot att skriva/bedriva kritik, skriftställeri osv på det vis att det skulle kunna upphöjas till allmän lag. Vilket de yngre tycker är för kompromisslöst, det vill säga jobbigt.

OA, 15:41, 23 oktober 2011. Anmäl

Väl skrivet som vanligt. Hade dock väntat mig någon koppling till Immanuel Kant här, med tanke på rubriken. ;-)

Rickard Oxfält, 15:25, 23 oktober 2011. Anmäl

"Bra eller dåligt? Nytt eller gammalt? Ärligt eller falskt?" Där har du intressanta kategorier. "Chauvinistiskt eller genusmedvetet" - o.s.v - kategorier för de lata modetänkarna. DE är kategoriska, men på ett dimmigt, omedvetet moralistiskt och unket sätt. Det upprör ett gammalt hjärta att du får höra att du är för kategorisk, eftersom du är en av mycket få kritiker som överhuvudtaget tänker och en av ännu färre som har smak och omdöme.

OA, 14:16, 23 oktober 2011. Anmäl

Arbetslinjen betraktad snett underifrån

Senaste 72 timmarna har jag suttit begravd i Tintins äventyr och till slut hittat en vinkel som i alla fall är mindre exploaterad än alla andra möjliga vinklar. Jag har räknat amerikaner, men mer får jag inte lov att säga eftersom resultatet av dessa mina mödor publiceras först på söndag.
På kuppen har jag kommit att inse gruvligheten i min situation.
Det känns som om min lott har blivit att alltmer skriva om genre- och populärkultur medan de vuxna kritikerna skriver om de mer posha kulturella produkterna. Fina romaner, diktböcker, konstfilm, filmkonst, globaliseringen, genderproblematiken osv.

Jag börjar fatta grejen nu. Om man recenserar en halvtråkig men officiellt erkänd författare, konstnär, filmare eller what have you kan man utan vidare komma undan med formuleringar som ”ett starkt verk som påminner oss om det mänskliga som fortfarande bor djupt inne i varje människa” eller ”en roande och oroande roman som omkopplar det moderna samhällets relän och får oss att undra vem som står för den ursprungliga installationen” eller ”en erinran om de sköra membran som skiljer oss åt och de hjärtklaffar som pumpar oss samman”.

Kanske inte det sista exemplet.

Men jag kan sånt, jag också. Det är bara det att jag blir sittande med de betydligt svårare populärkulturella verken eftersom få andra kan dem, och då får man obevekligen ett helvete från mängder av läsare som kan dem lika bra eller bättre.

”Man kunde verkligen vänta sig av en tidning som DN att dess skribenter vore kompetenta nog att känna till att det första Zeldaspelet inte alls kom ut 1986, utan redan 1934, som ett arkadspel i foajen till den där bingohallen som låg utanför centralstationen i Shibuya. Fy skäms DN!”

”Det är ju typiskt att DN skriver om den internationellt uppmärksammade Andrzej Zapkowski, men konstant bojkottar författare som Frzcsjtoj Skrighsrngmowqjovitj och Mironitjev Mironitjevovitj, som ju är betydligt mer inflytelserika på sitt område. Fy skäms DN!”

För tillfället kan jag inte sova, eftersom jag är osäker på huruvida jag på svenska kallade Robert E Howards förhistoriska karta för Hyperborea eller Hyboria. Oavsett vilket, eller om det är något tredje, så vet jag att det kommer att straffa sig att ens nämna det.

Jag lutar alltmer åt att ta den enkla vägen och recensera mer av Kerstin Ekman, P O Enquist och den utmärkte poeten tillika Nobelpriskandidaten Olegovitj Fjordotjenkonjevskij-Prospektovitj.
Han är roande och oroande.

Adept – At Least Give Me My Dreams Back, You Negligent Whore!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Jag då? Jag blev tvungen att googla "Skrighsrngmowqjovitj"!

Niklas Bengtsson, 09:11, 26 oktober 2011. Anmäl

v-mannen: Det känns som om du syftar på en särskild roman. Ut med språket.

Jonas Thente, 00:45, 23 oktober 2011. Anmäl

Jag fattar bara inte hur så många kritiker (alla) kan recensera en roman som de menar är extremt underhållande (typ gapskratt, ont i magmusklerna) men samtidigt giftig till döds (mördar bokbranschen, djupt samhällkritisk) - - samtidigt som dessa recensioner nästan bara består av referat, är jävligt långtråkiga att läsa, och innehållet i romanen verkar segt och konventionellt. Men äh...

v-mannen, 18:26, 22 oktober 2011. Anmäl

[...] och kärnfullt om skillnaden mellan USA och Europa, mellan kultur och kapital, mellan bildning och kommers. Ja jag ser en viss fara i att det uppväxande släktet växer upp [...]

USA vs Europa « PeoWagstrom's Weblog (Webbsida), 13:50, 22 oktober 2011. Anmäl

Mina djupaste sympatier. Vilka är mer påstridiga än genre- och populärkulturens allra mest inbitna nördar? Men någon med din analytiska briljans och språkliga begåvning behöver i grund och botten inte oroa sig alltför mycket för smärre sakfel. Även om det givetvis är penibelt. Även solen har fläckar, det viktiga är ju att du väljer att skriva om det som får ditt fyrverkeri att spraka igång. Och det gör knappast de duktiga böckerna, som är både roande och oroande osv hahaha...Stort tack för den lysande provkartan på kritikerfloskler. Sov gott.

OA, 13:24, 22 oktober 2011. Anmäl

Kudos.

138 (Webbsida), 23:36, 21 oktober 2011. Anmäl

Pliktskyldig uppdatering no 343

Jag har glömt berätta att jag läste ut Justin Cronins 900-sidiga roman Flickan från ingenstans och att den var bra på det där märkliga sättet. Dåligt samvete som satan har jag förstås, eftersom det inte var en recensionsbok, vilket innebär att resultatet inte kan avyttras. Så därför bloggar jag den och låtsas att ni giriga iglar på det offentliga & demokratiska samtalets själva hjärtklaffar till gratisläsare är att räkna som – om icke nyttiga så i alla fall harmlösa – varumärkesförstärkande fjärdepartskonsumenter i stil med kärringarna som turnerar kring Östermalms speceriaffärer i jakt på provsmakningar att fylla krävan med.

(-Men snälla tant, det är nionde gången ni kommer…
-Jag är amiralskan von Tuppefjäät och jag är här för första gången!
-Den där lösmustaschen….
-Hut redaktörn! Och giv mig skyndligen en plastkopp risifrutti mango/guyrana ny smak, ty jag är född på 1980-talet och van att inte betala för mig.)

Ävenså har jag hunnit med att läsa de två nummer av Robert E Howards Savage Sword jag tror jag nämnde i förra uppdateringen – jag rekommenderar varmt denna tidskrift – samt göra research inför en pappersartikel och svära över att jag inte hittar en digital version av 3Heads maxi ”Poem” eftersom min gram-o-fon fortfarande vägrar koppla upp och in sig. Dessutom har jag hunnit läsa några sidor i Neal Stephensons roman Reamde, men den är så hemskt tjock att det dåliga samvetet slog mig till marken.
Så här ligger jag nu.

Sage Francis – Lie Detector Test

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Jack: Få inte igång mig på bylines. Jag har lärt mig leva med dem ungefär som man lär sig leva med cancer.

Jonas Thente, 22:41, 21 oktober 2011. Anmäl

hahaha... gratisläsning är ett otyg, grejen är den att det bara är dina krönikor jag vill läsa. Artiklarna tycker jag inte är riktigt lika bra. Endast bloggen är mig oumbärlig. Och den är gratis. Det är inte mitt fel.

gurli, 14:04, 21 oktober 2011. Anmäl

Jag är född på 60-talet och är van vid att läsa gratis med hjälp av bibliotek.

Olle, 00:48, 21 oktober 2011. Anmäl

Fast vissa 80-talister (las: jag) bidrar med att lasa DN i tidningsform ocksa, trots att byline bilderna blivit groteskt stora, varfor liksom nar det var sa har snyggt forr: http://alturl.com/ay7c2

Jack (Webbsida), 19:24, 20 oktober 2011. Anmäl

Som av en händelse? (Who gives a fuck anyway?)

En högst besynnerlig språklig vändning det där, om man tänker efter. Som av en händelse.
Som av en händelse stötte jag på fru X i speceriaffären.
Som av en händelse började det regna just som jag snubblade på tröskeln.
Jag tror att vi måste döma ut den vändningen till dess att vi kan förklara dess betydelse och/eller försvara dess existens.
Möjligen är det något talspråkligt från plattyskan, för det brukar det vara om det är hopplöst att uttolka.

Låt mig i alla fall:

Som av en händelse fick jag idag tre tidskrifter via rörposten.
Den första var senaste numret av Det grymma svärdet. De andra var de två första numren av Savage Sword.

Ja?
Det var väl som av en händelse?
Om inte rentutav en händelse, ren och skir, utan åthävor.

Den fullständiga titeln på den senare tidskriften är iofs Robert E Howards Savage Sword, men såvitt jag är underkunnig så kommer titeln från Howards – eller någon av hans arvtagares – inspirerade Savage Sword of Conan. En vänlig själ på Paradox sände mig de två första numren av serietidningen, sedan han noterat mina glädjetjut på denna blogg efter att jag fått tag på ett par svårhittade Conan-album på Bokmässan.
Det är Dark Horse som ger ut tidningarna och barnet i mig uppskattar devisen ”80 ACTION-PACKED PAGES!” på omslaget. Det enda jag hade uppskattat mer vore den svenska 70-talstidningen Chocks stamp-of-assurance:  OCENSURERAD!

Det grymma svärdet är jag också förtvivlat svag för. Det är en någorlunda riktig tidskrift fast med fanzine-estetik. Fanzine som de gjordes på Gösta Bohmans tid, ni vet.
Nej, okej, ni vet inte, men det var innan reklamindustrin kopierade ihjäl DIY-kulturen och drev de ursprungliga producenterna och brukarna in i permanent paranoia.
Det grymma svärdet känns, mot bakgrund av Den stora kapitalistiska reaktionen, som en livboj. Eller som någon av de där indierockarna som samplar in vinylknaster i sina dammfria laserproduktioner.

Nya numret av Det grymma svärdet har ett samplat omslag. Ett nummer av Starlet tror jag. ”Vinn en miniräknare” lockar omslaget.

Jag har gjort en komparativ studie mellan Savage Sword och Det grymma svärdet som jag tror är viktig.

Savage Sword nr 1 börjar så här:

AT THE TEMPLE OF THE ELDER QUEEN, ON THE STREET OF ETERNAL SOLITUDE, IN THE CITY OF HESTERM, A NIMBLE DAGGER WORKS UPON THE FACE OF A MARBLE STATUE…

Och Det grymma svärdet nr 8 börjar på detta vis:

Jag försöker intala mig att det inre barnet fyller jämnt och att en clown har cyklat in på sin trehjuling och gjort ballongdjur av mina lungor och det är därför det känns som jag ska kvävas varje gång jag sätter och knakar med fingrarna och försöker åstadkomma något.

Här finns helt klart paralleller att dra, oklart vilka.
I alla fall så viker jag – och kanske högst ett dussin personer till – mig dubbel när jag i Det grymma svärdet stöter på David Liljemarks ockupation av en ruta från den notoriskt usla lokaltidningsserien ”Laban”, där han – Liljemark – låter hundfan begrunda en av sina fyrbenta vänners öde: ”Stackars Steve Albini! Nu går han hem med röven mellan benen”.
Å, gud, det är så fruktansvärt begåvat och vansinnigt roligt.

Nu håller jag på att bli Frank Zappa i inledningen till ”Watermelon in Easter Hay”, så enough of this. 

 Ghosts and Vodka – It’s All About Right Then

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

skåden I, vad bolivianskt marschpulver gör med koherensen, ungdomar!

Martin, 15:58, 25 oktober 2011. Anmäl

Augustnomineringarna

Nu har jag skrivit min kommentar till de skönlitterära nomineringarna. Minst sagt andefattigt, men mediet är budskapet.

Jag hade gärna länkat till prisets hemsida, men de har i skrivande stund inte hunnit lägga upp nomineringarna.
Det har däremot bokhandlarna hunnit göra – en stund före offentliggörandena rentav – så jag länkar till en bokhandel istället.

Här min kommentar till det skönlitterära:

Ur den ocean av skönlitteratur som årligen utgives i Sverige, har Augustjuryn hinkat upp sex värdiga kandidater till det åtråvärda och lukrativa priset. Här finns två debutanter – och det är alltid särskilt roligt. Carolina Fredrikssons Flod är en märklig, sorgsen och vacker roman som kanske särskilt bör intressera alla som saknar Mare Kandre. Thomas Bannerheds moderna statarroman – får man väl kalla den – är också välvald. Bengt Ohlssons omdiskuterade pseudobiografi och Eva-Marie Liffners som vanligt skickliga hantering av den mer finstämda thrillergenren (här om C J L Almqvist och hans Tintomara-gestalt) kunde ha ersatts av flera andra utmärkta romaner från etablerade författare 2011, men det är inget att bråka om. Den enda diktboken är Sören Bondesons En kubikmeter jord. Helt okej.

Årets vinnare kommer att bli Amanda Svenssons Välkommen till den här världen. Så vet ni det. Är denna språkfyrverkeristiska roman om kärlek i den spegellabyrint vi kallar det moderna samhället värd sitt pris? Utan tvekan. 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

<strong>Blogs ou should be reading...</strong> [...]Here is a Great Blog You Might Find Interesting that we Encourage You[...]…...

Plastic Containers (Webbsida), 12:38, 16 november 2011. Anmäl

<strong>Digg this...</strong> While checking out DIGG today I noticed this...

Domain News (Webbsida), 12:02, 16 november 2011. Anmäl

<strong>Awesome website...</strong> [...]the time to read or visit the content or sites we have linked to below the[...]…...

childrens designer clothes (Webbsida), 11:42, 16 november 2011. Anmäl

<strong>Online Article…...</strong> [...]The information mentioned in the article are some of the best available [...]......

weber summit s670 (Webbsida), 10:57, 16 november 2011. Anmäl

<strong>Comment...</strong> There are some fascinating points in this article but I don’t know if I see all of them center to heart. There may be some validity but I'll take hold an opinion till I look into it further. Good article , thanks and we wish more! Added to FeedBurner ...

wooden furniture (Webbsida), 06:06, 16 november 2011. Anmäl

<strong>Comment...</strong> This really answered my problem, thank you!...

hyundai equus (Webbsida), 06:04, 16 november 2011. Anmäl

<strong>Comment...</strong> This is the best web blog I have read....

indianapolis mortgage rates (Webbsida), 05:40, 16 november 2011. Anmäl

<strong>unforgettable...</strong> [...]in the following are some web page links to web-sites we connect to for the fact we believe they are truly worth browsing[...]...

Nursing Scholarships for Minorities (Webbsida), 20:13, 31 oktober 2011. Anmäl

<strong>Awesome website...</strong> [...]the time to read or visit the content or sites we have linked to below the[...]…...

arminioun (Webbsida), 14:53, 31 oktober 2011. Anmäl

<strong>Sites we Like…...</strong> [...] Every once in a while we choose blogs that we read. Listed below are the latest sites that we choose [...]…...

nurmaniamnsz (Webbsida), 14:53, 24 oktober 2011. Anmäl

Hög sjö

Efter en tids krasslighet känner jag mig manad att uppdatera. Läget just nu: förtvivlat. Det kommer ut alldeles för många böcker, tidskrifter, spel, lustigheter och muntrationer. Mitt förslag är att vi begränsar oss till cirka 50 av vardera. Så hinner vi med att ta del av alla. Skall vi säga så?

För tillfället väntar jag på besked om vilka skönlitterära böcker som nominerats till årets Augustpris, så att jag kan kommentera desamma. Som vanligt är allt jag hoppas på att jag har hunnit läsa dem.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Jag har försökt hjälpa till i begränsningen genom att göra reklam för bloggen 101 Reasons to Stop Writing, men tyvärr har den nu lagt ned i kampen mot världens växande Slush Pile.

Anonym (Webbsida), 22:27, 17 oktober 2011. Anmäl

Rätt åt dig. (Lite näthat är bara nyttigt...)

Martin, 20:12, 17 oktober 2011. Anmäl

ditt förslag är inte alls dumt. lysande rentutav! med sturgeons lagbundenhet kan vi dessutom sluta oss till att 47,5 ur vardera kategori bör falla i glömska. frågan är hur man ska identifiera de återstående 2,5? förslag på strövområden, teckning och avtryck lämnade av enskilda exemplar?

igra, 13:02, 17 oktober 2011. Anmäl

Nobelpriset till Tomas Tranströmer: ett facit

Tack för edra kommentarer till det föregående, korta inlägget.

Och för er som gjort tentan: här följer svaren på alla frågor, utom fråga (10) som är en essäfråga.

1) Ja (2 p.)

2) Västerås (2 p.)

3) Det beror på att han redan i och med debuten blev ett monument och att han har varit det sedan dess, men en mur tjockare för varje ny bok. Sedan 1990 har han dessutom varit ett stumt monument som tyckts ointagligt och orubbligt, som ett den svenska poesins Bastiljen. Därför är han tacksam att attackera för fjuniga avantgardister som ännu inte uppnått den ålder där man inte längre har något kvar att bevisa.
Man kan med fördela jämföra hur demonstrationer ofta företages intill kända monument just för att demonstranterna av naturliga skäl vill utnyttja strålglansen och publiktillströmningen. (3 p.)

 4) Kriterierna för vad som är universellt giltig litteratur är väldigt oklara. Industrin ”Barbara Cartlands” produkter är läsbara precis överallt, liksom en författare som Pablo Coelho utan tvekan kan smältas av var och en. Att diskutera skillnaden mellan litteratur som appellerar till Minsta gemensamma nämnaren och litteratur som bibehåller författarröst och individualitet men ändå bryter barriärerna till de gemensamma erfarenheter vi kallar mänskliga – denna diskussion är inte nödvändigt för full poäng.
Man bör däremot nämna det faktum att Tranströmer är läst på 60 språk – fler än någon annan nu levande europeisk poet – och anföra att till exempel Derek Walcott känner Östersjön i havet utanför Santa Lucia och att Margaret Atwood kan känna den i Lake Ontario. (3 p.)

 5) Nej. Kan man inte se Östersjön när man läser och begrundar Tomas Tranströmers Östersjöar så kanske man skall pröva att göra något annat. Åka gokart till exempel. (3 p.)

 6) Uppgiften var att argumentera för eller emot bruket av metaforen som poetiskt uttrycksmedel. Svaret bedöms efter hur övertygande argumentationen är, och inte efter vilken ståndpunkt man väljer att försvara. (5 p.)

 7) ”Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över trädet.”
(”Storm”, 17 dikter, 1954) (5 p.)

 8) Frågan löd: ”Nämn minst en av de författare och/eller kritiker som efter den så kallade Strömkantringen 1965, och i och med utgivningen av Tranströmers samling Klanger och spår, stormade mot det de ansåg vara Tranströmers politiska aningslöshet och likgiltighet inför brännande frågor på dagordningen.”
Frågan har strukits sedan klagomål rests om dess svårighetsgrad. Då inga korrekta svar har avgivits, kommer detta uteslutande av frågan inte att påverka slutresultaten.

 9) ”Epifani” är – helt kort – engelskans trettondedag jul, då enligt kristen tradition de tre vise männen besökte den nyfödde Kristus. I överförd bemärkelse står epifani för en känsla av omedelbar insikt överhuvudtaget – ofta av existentiell art: den personliga och plötsliga upplevelsen av sammanhang, helhet, mening etc.
Den litterära användningen av begreppet brukar hänföras till James Joyce (se framför allt den nyligen utkomna James Joyce: Epifanier (Ellerströms) och Jonas Ellerströms förord till volymen) och används idag överhuvudtaget, till exempel i fallet Tomas Tranströmer, som en sorts jordbunden synonym till science fictionlitteraturens – i och för sig ifrågasatta – sense of wonder. (5 p.)

 10) Essäfråga. (20 p.)

Stars – Look Up

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Äsch! feelings, heter det.

Claes Samson, 15:24, 26 oktober 2011. Anmäl

Jonas Thente: OK. epiphany i Joyces meninge är förstås betydligt artigare .I vardagsengelskan har ordet dessutom drabbats av inflation; det kan betyda att polletten trillar ned, helt enkelt. Tranströmers dikter är förstås otänkbara utan den modernistiska traditionen i väst, men för min egen del föredrar jag att läsa dem i det ostasiatiska kulturhistoriska sammanhanget, utan att för den skull hävda att det är det enda rätta De gilla honom därborta. De ser honom som en mästare som hedrar mästarna. No hard fealings?

Claes Samson, 15:21, 26 oktober 2011. Anmäl

Svar Gurli: Det är inget fel på sciencefiction. Det är inget fel på uppenbarelser heller Placerati fel sammanhang kan vad som helst fel få en förklenande innebörd. Exempel: Den där kantarellen är som champinjon betraktad undermålig ( eller vice versa)

Claes Samson, 22:27, 25 oktober 2011. Anmäl

Okej, här en text publicerad i papperstidningen 11/10: Ett begrepp som återkommer när man diskuterar Tomas Tranströmers poesi är EPIFANI. Som av en händelse gav helt nyligen Ellerströms förlag ut den lilla boken "Epifanier", med tolkningar av de korta stycken som James Joyce benämnde så. Epifanin förekommer närmast i den kristna kalendern - engelskans trettondag - och som beteckning för specifikt gudomliga uppenbarelser. Joyce behöll den gudomliga aspekten, men förankrade epifanin i betydligt mer konkreta upplevelser. De korta noteringarna kan härröra från avlyssnade samtal, båtresor, arkitektur, landskap - i den svenska utgåvan kommenterade av Jonas Ellerström. 40 epifanier av Joyce har bevarats. När man läser dem tycker man att Tomas Tranströmer har förvaltat begreppet på ett utsökt sätt.

Jonas Thente, 12:02, 17 oktober 2011. Anmäl

Vad är det för fel på science fiction?

gurli, 00:08, 11 oktober 2011. Anmäl

Gurli: med en liten språkligt kringelikrok går det att få saker sagda utan att själv ta ansvaret. Här används begreppen science-fiction och gudsuppenbarelse i syfte att förminska Tranströmer. Jag gillar Thente, men det här var i krassaste laget för mig.

Claes Samson, 23:27, 10 oktober 2011. Anmäl

"används idag överhuvudtaget, till exempel i fallet"... Att säga hur det används är ju inte samma sak som att säga att det är så! Gillar Tranströmer väldigt mycket men tycker inte det här var cyniskt... Nä, jag har kvar min upplevelse av dikterna och dessutom lite frisk fläkt som någon skrev. men det kanske är en generationsfråga?

gurli, 18:55, 10 oktober 2011. Anmäl

Epifani används hela tiden om Tranströmer... Tror också att det är fel, det är mer som zen.

gurli, 18:40, 10 oktober 2011. Anmäl

Ber att få överklaga facit. jag tycker inte att sense of wonder kan användas som synonymt med epifani, och inte heller att epifani kan klistras på Tomas Tranströmer. Det han åstadkommer är snarare ett tillstånd av närvaro och klarhet, det som i zen-traditionen kallas satori. Vill man inte finna ett enkelt och rent förhållande till verkligheten ska man syssla med något annat än Tranströmer. Skriva cyniska krönikor, till exempel

Claes Samson, 16:54, 10 oktober 2011. Anmäl

världens bästa Thente

rörd & omskakad, 09:25, 10 oktober 2011. Anmäl

Plats för eftertanke

Tomas Tranströmer har precis förärats Nobelpriset i litteratur. Antar att ni brinner av iver att diskutera, så gå på bara.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

t är uppenbarligen arg på OA inte Thente ("eftertanke" är väl inte särskilt "neggigt?") Och OA ber om ursäkt, givetvis uppskattar även jag många av Tranströmers dikter. Däremot inte alla. Men det behöver man inte säga.

OA, 22:13, 7 oktober 2011. Anmäl

Okej, veet, glömde ett -er i tidigare inlägget. Tranström-ER. Kommer aldrig aldrig att göra samma fel igen ;)

t, 20:59, 7 oktober 2011. Anmäl

Jodå, jag var glad och ville gärna diskutera TT. Dels för att jag var glad för att priset gick till honom medan han kan uppskatta det, dels för att han med det han skrivit lyckats hålla mitt huvud över vatten då det blåste hårt, för några år sedan. (Poems – whadya know!) Men din alltid lika neggiga och ironiska attityd som tar ned ... allt? Känns som den totala motsatsen till Tranström. Sorry för en kommentar som sänker, lika effektivt som dina inlägg gör.

t, 20:51, 7 oktober 2011. Anmäl

Jag blev väldigt, väldigt glad över att Tranströmer fick priset. Nu när det som jag hoppades på har skett, har jag tid att fundera på om jag varit hemmablind. Så många svenska kommentatorer har försäkrat att han är älskad internationellt. Är det riktigt sant? Ja, i alla fall läste jag nyss några av Tranströmers strofer översatta till tyska, och upplevelsen av enkla men gripande metaforer fanns kvar. Då vill jag tro på att han kan förstås och uppskattas på fler språk. Det är bra. Världen behöver fler uttydare.

Jenny B (Webbsida), 18:45, 7 oktober 2011. Anmäl

Det är motsatsen till tid för eftertanke som behövs; omedelbar oeftertänksamhet: Äntligen! Vi är många som handgripligen hade reagerat om karln gick bort innan han fick priset. OE: Gråhajens buk är din svaga lampa. gurli: Vänta i några veckor, snart kommer du att kunna kommentera artiklarna på DN igen.

Charlie, 18:37, 7 oktober 2011. Anmäl

PS. eftersom du tycks vara enda skribenten som tillåter kommentarer i hela DN, och dessutom min favoritskribent (ursäkta smickret), kan man diskutera alla andra artiklar i dn här eller vill du inte vara läsarombudsman? Jag gillar Tranströmer enormt mycket och samtidigt tycker jag att det är tråkigt och onödigt att han ska spelas ut mot andra poeter med eller utan basker som inte fått något nobelpris. Det gjorde mig ledsen en annars glad dag. Sorry, ta bort kommentaren om den är OT.

gurli, 15:47, 7 oktober 2011. Anmäl

Jag tyckte det bara var roligt. Tranströmer är sparsmakad. Ju fåordigare han är desto bättre (gillar t.ex inte Schubertiana lika mycket som haikuerna).

gurli, 15:20, 7 oktober 2011. Anmäl

En stund innan Peter Englund kom ut satt jag och tittade på SvD:s livesändning, där två äldre damer intervjuades om sina förhoppningar. Och de verkade ju både belästa och bildade. Sen när de diskuterat Adonis och Tranströmer och Carol Oates en stund, då är det som att reportern inte riktigt kan låta bli att ställa frågan som hon tänkt på hela dagen: "Vad tycker ni om att Astrid Lindgren aldrig fick nobelpriset?" Då gick jag till Nobelstiftelsens direktsändning istället. Tranströmer: kul, och, antar jag, välförtjänt. Bra för egot att för en gångs skull ha läst en författare innan de fick nobelpriset.

Jay-D, 15:44, 6 oktober 2011. Anmäl

Blev glad.

Ingrid från Bokbaren, 14:19, 6 oktober 2011. Anmäl

Nja... här är en som aldrig begripit Tranströmers storhet. Och det är inget skämt. Allt djupt och enastående som påstås finnas i Tranströmers dikter uppfattar jag som platt och ointressant. Men jag vill inte vara en representant för den anonyma nätpöbeln så jag lägger ner diskussionen för egen del.

OA, 14:01, 6 oktober 2011. Anmäl