Summering och halvtidsresultat i matchen mellan Gud och Kommentarsfältet

Det känns angeläget och fint att vi har kunnat ventilera den här frågan nu och jag tror att vi alla känner oss både glada och litet trötta.
Men så länge vi har ett glatt humör så känns inga bördor för tunga.
Aftonbönen hålls som vanligt i annexet klockan 20:00 och det vore kul om så många som möjligt ville komma. Vi har ju tonat ner den religiösa biten så ingen behöver känna sig obekväm med att vara med. Tommy från konfirmationscafeet kommer att hålla i det hela (Tommy Tut, alltså, som en del kallar honom för att han spelar trumpet) och han har lovat spela ”Stairway to Heaven” och andra rockiga låtar på stereon. Det brukar vara väldigt lyckat, så slut upp!!

Några reflektioner:

Vad jag ville ha fram med den nedan föredragna och bevisligen bristande krönikan var att vi och vår kultur lever med Bibeln vare sig vi vill eller ej. För det var ju Bibeln det primärt handlade om, inte gudstro eller religion.

Det var meningen att krönikans udd skulle riktas mot den sortens människor som gärna vill dumpa Bibeln och allt den innehåller i Gehenna (vilket i själva verket var namnet på Jerusalems soptipp på Jisse tid, om ni inte redan visste det).
Vad man i så fall talar sig varm för, är att slänga bort nyckeln till så ohyggligt mycket västerländsk kulturhistoria att det mest skulle likna att börja från noll, eller med bisonoxar på grottväggarna i Lascaux. Det var det argumentet jag försökte bygga i och med sf-liknelserna i krönikans början. Allihop är vi nämligen retrofittade eftersom vi är en del av vår historia och den enskilda artefakt som mest av allt fungerar som nod i mitten av det vi är i slutet av, är Bibeln.

Och så hoppade jag över några vitala steg och spydifierade den sortens människor som bygger sin identitet på att i tid och otid berätta att de är ateister och titta sig utmanande omkring utan att märka att de bara möter ointresserade eller rentav generade blickar.

Hur kontroversiellt är det egentligen att i Sverige idag hävda att man inte tror på ett babylonskt kultföremål som adopterats av ett ökenfolk för att lyckosamt marknadsföras av ett gäng entreprenörer på 200-talet och därefter bli en sällsamt lukrativ affärsidé?

Hur angeläget är det egentligen att ta avstånd från något sådant? Att definiera sig utifrån en sådan ståndpunkt?

Ingen har tagit fasta på citatet som utgör kärnan i min krönika, nämligen ateisten Espen Stuelands självklara svar på frågan om hans förhållande till Bibeln: ”Jeg er fremmed i den, men den är ikke fremmed i meg”.

Jag antar att det var alltför komplicerat.

Personligen – om någon nu inte har fattat det – så finner jag det absurt att tro på något sådant som en gud, och allra minst en propagandistisk konstrukt som lånats från Tvåflodsländerna för att peppa ett primitivt underdogfolk i öknen.

Men minst lika korkat är det att bortse från att Bibeln är en av grundpelarna för vår moderna civilisation. I princip samtlig vår kulturhistoria handlar om att bejaka, illustrera, turnera, tonsätta, uppdatera, modifiera, kritisera, angripa eller hata det som står i Bibeln.

Att bortse från denna dynamo är att inte fatta någonting. Att tänka bort Bibeln ur mänskligheten är som att ta bort hälften av alfabetets bokstäver.

Men min bestämt vetenskapligt empiriska socialforskning ger vid handen att folk som hackar sönder och vill bannlysa Bibeln, är samma människor som överhuvudtaget inte är intresserade av något som har med konst, litteratur, musik, historia etc etc att göra. Jo: några saker. De gillar Bach, för att han skapade matematisk musik, och kanske Escher.

En sak till.

Jag tror att myter, idéer och bilder som är äldre än tre månader har ett värde i sig – som en lika tung som uppriktig smäll på käften åt era tragiska jävla bloggar, facebookuppdateringar, hipsterkavajer, dieter, crossover-menyer, smileys, tv-format, abbonemang, postelectropartyn, yogapass, temaresor, produktlinjer, appar och fan vet allt ni håller på med.

Bibeln är oskyldig (förutom Paulus brev och en del annat, men framför allt Paulus, som borde ha strypts i vaggan). Dess gåtfulla forntidsmaskin har försett oss med stoff som hittills tycks vara outtömligt. Syndafloden, Babels torn, Jakobsbrottningen, Sodom och Gomorra, Judith, Bergspredikan, handtvätten, de tre galningarna, Uppenbarelseboken etc etc.

Mitt favoritparti är nog det där Jesus sitter och skriver i sanden.
Det är det enda han någonsin skrivit själv, och det är i sand så ingen vet vad det är han egentligen skriver.
Och så avbryts han av en lynchmobb, som känns ytterligt nutida, som vill ha ett okej till att stena en äktenskapsbryterska eller vad hon nu kan vara. Och han säger att den som har ett rent samvete kan kasta första stenen.

Jag föreställer mig tre sekunder av bestörtning och därefter ljudet av stenar som släpps i marken och tunga steg därifrån.

Det är en mycket gammal story. Men få har överträffat den, och absolut ingen under de senaste 1500 åren. Inte ens Stephen Hawking.

Jag skall skriva en krönika till på temat, beslutar jag nu. Om Gud som populärkulturell grundsten. Ni får inte läsa den.

John Martyn – Coming In On Time

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Jag tror inte att Thente försöker säga att konst och litteratur inte hade uppkommit utan bibeln, loke666, utan att den hade sett helt annorlunda ut med en annan grund. Ckarion, om man kan sin bibel någorlunda finns det rätt mycket referenser till den i de senaste 50 årens kultur, iaf den som jag stött på de senaste 25 åren. Med andra myter till grund, växer en lite annan kultur fram. Som man märker om man konsumerar kultur från andra delar av världen. Läs en bok från t.ex Asien - gärna från ett land med hinduistisk eller buddhistisk bakgrund istället för en monoteistisk och jämför, om ni undrar.

Alexandra, 12:41, 12 februari 2012. Anmäl

Bibeln kan aldrig bli oförarglig så länge de högerkristna är en reell maktfaktor i USA. Och om det vore sant att ingen begriper det västerländska kulturarvet utan Bibeln så skulle så gott som varje människa sedan sextiotalet varit helt off. Jag har inte själv märkt av något stopp för all kultur de senaste femtio åren... Sen undrar jag på ett annat spår hur mycket av bibeln som är känt ens av regelbundna kyrkobesökare? Det finns ju tydliga regler för vad präster får ta upp, och dessa utesluter (intressant nog) mycken viktig information, bland det mer roande kan nämnas att en kristen ska offra duvor och oxar vid alla möjliga tillfällen och vägra äta skaldjur.

Ckarion, 14:29, 7 februari 2012. Anmäl

Fördomsfullt av Thente att prata om "den sortens människor som..." och sedan rada upp egenskaper som ingen existerande människa har. Tydligen så har Thente gjort lite "empirisk socialforskning" och hittat en farligt stor mängd ateister vars kulturkonsumtion är begränsad till enbart Bach och Escher, och som vill bannlysa och bränna alla biblar. Han kör med det gamla vanliga argumentet att ateister är farliga därför att de saknar känsloliv, moral och den där fina humanistiska bildningen som man bara kan uppnå om man "tror på något större i tillvaron". Min egen socialforskning ger vid handen att ateister generellt sett är mer bildade, och har ett mer upphöjt och förfinat förhållningssätt till all sorts kultur, inklusive klassisk musik, konst, populärkultur och faktiskt även de bibliska berättelserna. Skillnaden är att den bildade ateisten uppskattar bibeln för sina (emellanåt) litterära kvaliteter, men inte för att det skulle vara SANNA ord, levererade av en allsmäktig gud.

Bjäfs, 16:52, 5 februari 2012. Anmäl

Bibeln är ett exempel på kultur men att mena att den är själva grundbulten till allt som kommit därefter är verkligen att tillskriva den på tok för mycket betydelse. Konst, litteratur, musik, historia etc hade uppstått även utan bibeln.

loke666, 09:53, 3 februari 2012. Anmäl

[...] den västerländska civilisationen. Fast nyss hittade jag en text av  den likaledes fantastiske  Jonas Thente på DN i sin blogg, som skriver så här: Mitt favoritparti är nog det där Jesus sitter och skriver i sanden. Det [...]

I begynnelsen var Ordet. Och i fortsättningen också. « SMYG (Webbsida), 09:06, 1 februari 2012. Anmäl

Precis som i alla andra diskussioner går det inte att generalisera utan att massvis med individer släpas in i debatten som egentligen inte hör dit. Självfallet finns Ateister som hyser samma respekt och vördnad för vår mänskliga kultur och skrifthistoria som Thente, vi är till och med väldigt många - även om vi inte rör oss i Hipsterkretsar. Det finns också religiösa kristna som i grund och botten inte hyser minsta respekt för kulturell historia och medmänskliga värderingar. Diskussionen grundar sig egentligen inte i en specifik skrift, även om Thente fokuserar på Bibeln. Egentligen handlar diskussionen om att vissa människor hela tiden söker en minsta gemensam nämnare med andra - medan vissa vill påtvinga andra sina egna idéer om vad som är viktigt.

Salamander, 23:12, 28 januari 2012. Anmäl

Att dra in gudstro och religion i en diskussion kring Bibeln är väl ändå inte helt vansinnigt? Påståendet att Bibeln har ett litterärt och kulturhistoriskt värde är trots allt rätt okontroversiellt det också, utom möjligen för ett litet fåtal. Onödigt att använda signalord som lockar just detta fåtal till debatt då, om det nu är så tröttsamt.

kommentarsfältspöbel, 12:00, 21 januari 2012. Anmäl

Thente - vargflocken 2 - 0

Sarialdi, 10:20, 21 januari 2012. Anmäl

Med "vi" torde i denna text menas "vi protestantiska västerlänningar". Större delen av mänskligheten klarar sig nämligen alldeles utmärkt utan den halva av det (latinska?) alfabetet som hävdas hänga på Bibeln. En bildad indier kan med precis samma (o)rätt hävda att Vedaböckerna, Ramayana och Mahabharata (en kvalitativt högtstående och kvantitativt betydligt större mytmassa) är all verklig kulturs fundament. Och inom den katolska kulturmiljön är Bibeln visserligen i princip central men dock inte på samma sätt närvarande - i folkets tankevärld är den rätt skymd av en enorm flora av helgonlegender och andra senare tillkomna traditioner (som det tydligen är OK att vi själva dumpat?). Men naturligtvis måste vi ha bra "myter, bilder och idéer" för att kunna formulera vår tankevärld. Och Bibeln är en förträfflig källa, även om dess absoluta särställning ur vår synpunkt sett mest beror på att det är just den vi råkat ha, och traditionellt vid unga år indoktrinerats med, och framför allt på att vi då faktiskt TROTT på den, inte sällan bokstavligt. Fast själv inspireras jag mer av Don Quixote än av Job (som båda råkade ut för åtskilligt) och identifierar mig hellre med den obibliske Gilgameshs slutliga resignation än med Simsons tidiga självmordsterrorism. Men om man nu känner behov av att ge sitt arketypförråd en religiös dräkt så OK för min del. Varför låta Fan ha alla de bästa historierna? Och kanske vi klentrogna - rent generellt - bör stötta tro på "nyttiga lögner" hos dem som har förutsättningar? Någon måste ju fortsätta att bära upp traditionen! (Det blir bara ibland litet jobbigt när denna målgrupp vill omsätta udda konsekvenser av sin tro i praktisk politik.)

Sven, 01:17, 21 januari 2012. Anmäl

Touché!

Peter Lj, 16:45, 20 januari 2012. Anmäl

Ja se det Snowar

Klistrar här nedan en papperskrönika från i måndags. Den är ett djärvt försök att i ett enda slag stöta sig med såväl religiösa som ateistiska grupperingar. I vanlig ordning har jag via läsarmail fått reda på att jag är en kristen fundamentalist och en gudlös idiot som skall brinna i Helvetet. 
Krönikan är också ett exempel på att man inte skall blanda in alltför många aspekter i en liten krönika, för då är det få som fattar någonting. My bad.

——

Möjligen var det regissören Ridley Scott som första gången använde begreppet ”retrofitting” i uttalat estetiska sammanhang. Det var i alla fall den vision som styrde scenografin i hans film Blade Runner från 1982.
Tidigare hade den nära framtiden varit outhärdligt steril. Sf-filmerna beskrev en framtid där folk går omkring i rätlinjiga moduler klädda i uniforma kroppsstrumpor. Stanley Kubricks 2001 är exempel på en framtidsvision som får oss att ana hur vardagen i Tredje riket hade tett sig om Hitler fått sin vilja fram.
Vad Scott gjorde var att inse att allt som finns år 2027 inte kommer att vara tillverkat år 2027. Även i framtiden kommer miljöer och människor att bestå av lager på lager av historia. Framtiden är inte något som ersätter samtiden – den snarare patchas på, som i datorprogrammens konstanta systemtillägg och uppdateringar.
Det gäller också i hög grad våra världsbilder, ideologier och tankesätt.
Nyligen fick även Norge en färsk översättning av Bibeln. Sverige fick sin senaste 1999 och principen tycks ha varit densamma: begriplighet och tillgänglighet framför inarbetade schlager. Liturgi framför poesi.
Tidskriften Bokvennens nummer 4/2011 handlar uteslutande om Bibeln. I ett vackert och vältänkt nummer går man igenom alla tänkbara aspekter på denna böckernas bok som betraktats som allt ifrån världens viktigaste bok till världens farligaste.
Särskilt intressanta är dominikanermunken Arnfinn Harams tidstypiskt nyktra läsning av Bibeln, och litteraturkritikern James Woods text om nyateismen och dess drivkrafter.
Det bedrivs ju ett ställningskrig mellan kristenheten och dess belackare. De senare rasar mot de fornhistoriska vidskepelser som fortfarande bemäktigar sig annars helt moderna människor. Atavistisk religiös fundamentalism – islamistisk, kristen och judisk – fortsätter att härja på det 21:a århundradets agenda.
För nyateister är detta lika bisarrt som om tomtedyrkare hade varit en reell politisk maktfaktor.
Man kan förstå vanmakten, men även nyateisterna har åtskilliga obehagliga sidor. De beter sig ofta som de där mest högljudda grabbarna i högstadieklassen – de som triumfatoriskt kan genomskåda upplägget på religionslektionen och utropa att Gud finns ju inte!! Resten av klassen har för länge sedan mognat vidare och svarar lite förläget att Eh … nej visst okej … men frånsett det så kanske vi kan komma vidare i lektionen.
Det brukar förresten vara samma grabbar som protesterar mot litteraturundervisningen och hävdar att man inte har någon nytta av den.
På sätt och vis har de ju rätt. Såväl religiös tro som poesiläsning avviker från den rationella samhällsnyttan. Det är med andra ord aktiviteter och behov som är djupt mänskliga. Om vi i alla fall har Bibeln gemensam – oavsett om man nu tror att det är Guds ord eller begriper att det är en uteslutande mänsklig angelägenhet – så har vi ett myller av bilder, liknelser, etiska och filosofiska figurer att lugna oss kring i en rationell värld som ligger långt före oss människor i upploppet. Författaren Espen Stueland travesterar i Bokvennen Gunnar Ekelöf i ett tänkvärt enkätsvar om Bibelns betydelse: ”Jeg er fremmed i den, men den är ikke fremmed i meg.”
Det både äcklar och skrämmer mig ohyggligt att till exempel världens mäktigaste ämbete – USA:s president – ofta besätts av en människa som faktiskt tror att Domedagen närmar sig och att Messias skall sålla oss och apokalypsens fyra ryttare trava omkring på jorden.
Men en värld behärskad av rationella statistikprogram i kroppsstrumpor skrämmer mig lika mycket.

Holy Fuck – Lovely Allen

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Huvudsaken är att man respekterar att inte barn påverkas av vuxnas idéer om tomtar, gudar och annat påhitt. Vuxna människor bör ta ansvar för att inte barn indoktrineras. När barnen sedan blir vuxna får de frihet att göra som de vill så länge de inte skadar andra.

Anonym, 02:21, 7 februari 2012. Anmäl

Dr Mink: Ja det är väl det diskussionen gäller; huruvida man menar att den grundfrågan kan få ett definitivt svar eller inte? Sedan är väl detta rent allmänt en fråga där perpektiven hela tiden förskjuts, så att diskussionen måste vara ständigt pågående, och då blir det oundvikligen så att att man färdas längs en del redan upptrampade stigar.

myerne, 12:03, 13 januari 2012. Anmäl

Haha.... Finns alla de här som skriver kommentarer, är det ett par stycken som låtsas vara en legion?

g, 09:07, 13 januari 2012. Anmäl

Jonas krönika utmynnar, avskalat, i ståndpunkten "religionen är en nyttig lögn". (Däri innefattas då nog även "tomtetro", vilken vi ju i varje fall i handling allmänt bekänner oss till varje jul.) Och faktiskt är det en seriöst (och välformulerat, exempelvis av Karen Armstrong) hävdad ståndpunkt att begreppet "sanning" helt enkelt är irrelevant vad gäller religioner. Så vad består då religionens eventuella relevans i? Är vi rentav genetiskt disponerade att bli religiösa, och i så fall varför? (Det finns ju veterligt inget mänskligt samhälle som helt saknar religion.) Har ett visst mått av godtrogenhet kanske rent av ett överlevnadsvärde? Det finns det också forskare som hävdar. Vi är ju egentligen konstruerade för att leva i nomadiserande jägar- och samlargrupper om (tror man) cirka fyrtio vuxna individer, och skall vi bli fler måste vi för att kunna hålla ihop komplettera vår medfödda sociala förmåga med kulturellt klister. En grupp som utvecklat en genetiskt betingad fallenhet för att gemensamt tro på något inte alltför praktiskt handikappande har alltså en konkurrensfördel gentemot grannstammarna och kan utbreda sig på dessas bekostnad om förutsättningar finns i övrigt, vilket blev fallet när man lärde sig bruka jorden. Alltså har vi haft bortåt tiotusen år på oss för det här. Det är en kort tid i genetiska sammanhang, men inte för kort. Att de här tankarna sedan kan ha djupt obehagliga konsekvenser är en annan sak. Om man dessutom börja tycka att detta är BRA, och RÄTT, och BÖR UNDERSTÖDJAS MED ALLA MEDEL, även DE YTTERSTA, hamnar man solklart i det mörkbruna gänget. Gud bevare oss för fundamentalistisk socialdarwinism! (Är socialdarwinismen kanske en "skadlig sanning"? Bör den i så fall aktivt bekämpas, även av dem som tror på den?)

Sven, 07:27, 13 januari 2012. Anmäl

Som vanligt finns det inget som lockar de högljudda killarna längst bak i klassen att tillsammans med fundamentalisterna från höga hästar låta sina pubertala stämmor spricka i en dacapoaria som kritik av desamma. Välskrivet som vanligt, men slutklämmen haltar väl något? Realiteten att grundkravet för att bli överbefälhavare över världens fetaste kärnvapenarsenal allt som oftast är att vara tokkristen, om inte i hjärtat så i reklamjinglarna, skrämmer i alla fall mig mer än människosynen i science fiction filmer som i många fall utspelar sig i en nära dåtid. Men som med alla debatter om religion, den som dör får se.

Martin Bengtsson, 06:39, 13 januari 2012. Anmäl

Det är väl bara det där antingen eller på slutet man kan invända emot. I Sverige har vi ju ett tämligen genomsekulariserat samhälle men utan att vi går i kropsstrumpa - dvs vi har kvar en otvungen relation till vårt kristna och dessförinnan hedniska arv i våra högtider och traditioner. Vi är inte främmande för att höra julevangeliet eller sjunga en psalm eller fira skolavslutning i kyrkan eller gifta oss där, döpa våra barn och begrava våra gamla. PK-etablissmanget vurmar i stället för en nyligen importerad religion som är på blodigt medeltida allvar i stället för den som kom med Ansgar och fått reformeras av upplysning och liberalism - begrip detta den som kan

Mats Dagerlind, 02:57, 13 januari 2012. Anmäl

Eftersom diskussionen även om dessa spirituella upplevelser mellan ateister, religiösa och agnostiker existerat i välkänt och spritt format sedan flera hundra år tillbaka, kan man väl ändå använda den existerande litteraturen som avstamp istället för att uppfinna hjulet på nytt? Varför låtsas som att du just kom på tanken idag, själv? Området är välkänt och förvisso intressant. Kom fram till grundfrågan istället: är den personliga upplevelsen viktigare än samförstånd mellan olika individer?

Dr Mink, 02:31, 13 januari 2012. Anmäl

Södernisse: Lite väl enkelt att hävda det orsakssambandet mellan religion och lidande. Flera av de värsta brotten i mänsklighetens historia har begåtts av uttalat icke-religiösa och "rationella" regimer och samtidigt finns det otaliga exempel på hur religiösa institutioner har påverkat människor positivt. Jag delar inte din binära världsbild här, utan uppfattar det snarare som att det är just detta att inte se nyanserna, att inte lämna utrymme för tvivel, som i sig själv är faran, och en sådan hållning förutsätter inte att man är religiös. Sen krävs det givetvis att man tar ställning också, men att idag ifrågasätta delar av den stundtals hetsiga religionskritiken innebär ju inte att man med automatik också ifrågasätter den kritik som har framförts historiskt. Då satt det dessutom helt andra grabbar på de bakertsa bänkraderna.

myerne, 01:14, 13 januari 2012. Anmäl

"Hej, jag är Jonas Thente och jag är arg för att ni inte förstår mina nyanserade resonemang. Fattar ni inte att ni antingen måste grunda er etik och världsbild på 2000 år gamla myter eller klä er i kroppsstrumpor och prata med dataröst?"

Heaton, 01:03, 13 januari 2012. Anmäl

"Att se båda sidor", "att inte se saker i svart och vitt" och att välja en medelväg innebär *inte* att man automatiskt håller "the high ground" moraliskt sett, vilket jag tycker påstås mellan raderna i texten (och explicit i vissa kommentarer). Det här handlar inte om en liten kul grej som på sin höjd kan debatteras över en litteraturkritikermiddag eller skrattas åt på distans. Konsekvensen av denna nästan globalt omfattande religiösa (eller snarare icke-rationella) hållning leder de facto till lidande, död, förtryck, krig, misogyni, censur, bakåtsträvande, misstro mellan människor och allmänt elände. De bojor som religionen fjättrat på miljarder människor världen över är tunga och svåra att komma ur. Vi skall nog i vilket fall vara väldigt glada att det funnits några "högljudda grabbar längst där bak" genom historiens gång.

Södernisse, 00:28, 13 januari 2012. Anmäl

Medan kapillärerna brister

Ahh: ett nytt år och nya tag [burqade skratt] och jag antar att ni alla maligna parasiter på publicistkroppen har lovat er att bli bättre människor i år, i alla fall i en cyniskt subjektiv bemärkelse som i realiteten innebär att helheten blir sämre. Personligen håller jag som bäst på att leta efter kartan över La La-land som jag ju tappade någon gång i november. Utan den kan jag inte hitta tillbaka till östan om sol och västan om måne där klädskåpet står som leder till en frodig värld av fröjd och fantasi där all kultur är angelägen kultur, prislappen hänger kvar på designkoftorna, man skålar i Freixenet och är humanistiska i största allmänhet samtidigt som syret sakta men säkert håller på att ta slut.

Det påminner mig plötsligt om något jag tror jag läste i Det Bästa när jag var liten (vilket i sin tur påminner mig om en bild av Jan Stenmark som illustrerar den stumma förvirring som uppstår när man inser att Det Bästa i original inte heter The Best, men det var ju bara en parentes, fast kul) som handlade om invigningen av en gruva eller tunnel eller något annat djupt under jord. Det skulle skålas i champagne men till följd av de subterrana tryckförhållandena så bubblade det inte i glasen, utan alla fick nöja sig med avslaget skålande. Däremot började det bubbla när de tog sig upp ur underjorden. Bubbla som fan: ur öron och näsor och gud vet allt. Enligt Det Bästa fick kalasfolket åka hissen ner igen, för att i etapper dekompressera sig och inte sprängas av champagnebubblorna.

Jag vet inte om det är en rimlig metafor för den svenska litteraturfaunan, men förmodligen inte. Inget tyder på att den någonsin får för sig att lämna kalaset därnere, om inte hela gruvan visar sig vara lika fuskbyggd som allt annat som konstruerats under de senaste 50 åren och helt enkelt störtar samman. Och egentligen skulle jag diskutera något annat här, men jag dras alltid med och babblar för mycket. Det är dålig bloggkonomi. Jag kommer möjligen till saken nästa gång.

The Birthday Party – King Ink

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

hahaha... ojojoj...

bubblan, 19:51, 6 januari 2012. Anmäl

Du börjar bli lite smått rolig på gamla dar, du lyckades till och med locka fram ett litet fniss, mon dieu! Själv läser jag "Le Scaphandre et le Papillon" nu, är den munter?

Peter Lj, 16:29, 6 januari 2012. Anmäl