Idiolektisk multitasking

Ett av de största problemen jag har med att skriva för ett medium som enligt policy riktar sig mot alla mellan 15 och döden, är att nivellera språk och bildningsgrad till strax över den gräns där texten förlorar all lyster till förmån för pedagogik.

Och det verkar åt bägge hållen.

Annons:

För stunden är jag exempelvis tvungen att försvara min användning av ordet parkour inför äldre läsare, eftersom jag använde det i en text som inte uttryckligen var märkt ”ej för äldre läsare”.

Att parkour är fullständigt etablerat – bland annat med pedagogiska reportage i just DN – spelar ingen roll. När det gäller språk så är var människa allting mått: om jag aldrig har hört talas om exempelvis grahamsmjöl så måste jag skjuta eller åtminstone vara spydig mot var och en som använder ordet i en trycksak jag betalat för.

Problemet är att äldre, bildade läsare anser det vara en personlig förolämpning om någon använder ett ord, uttryck eller begrepp som uppkommit bakom deras ryggar. Och lingvistikens gud skall veta att det uppkommer hundra sådana varje dag.

Facit säger att samtiden fortlöpande är ett främmande språk på samma sätt som ett främmande språk är ett främmande språk. Och det etablerade språket blir också ett främmande språk, så småningom.

Någonstans däremellan står ett lingvistiskt multitaskande vidunder som jag. Och jag får ta skit från å ena sidan folk under 25 som undrar wtf ”Synd på så rara ärtor” eller ”Strålande tider, härliga tider” är för bullshit – och å andra sidan pensionärer som förolämpas av obegripliga uttryck som ”All your base are belong to us”.

Jag har sagt det förut:

För att tämja loppor till en loppcirkus måste man först lära dem att inte hoppa. Det gör man genom att placera dem i en burk med lock. De kommer att hoppa, men slå skallen i locket varje gång. Till slut hoppar de inte längre, utan nöjer sig med att krypa fram, som TT-notiser.

Laurie Anderson – Language Is A Virus

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

[...] som aktivt använder tidigare insamlad kunskap och ofta gör jämförelser och använder citat är Jonas Thente i DN. Jag måste nästan alltid slå upp något citat eller googla på något författarnamn när jag [...]

Jag är inte (längre) en Zero Wing-analfabet « Nattens bibliotek (Webbsida), 21:49, 5 april 2012. Anmäl

Nivellera! Vilket ord! Tack skall du ha för att du lärde mig nått nytt!

thekmf, 14:45, 3 april 2012. Anmäl

[...] Jonas Thente skriver mycket insiktsfullt om detta. [...]

Andreas Ekström – är nu ett alternativ? » Blog Archive » Balansakt (Webbsida), 12:53, 3 april 2012. Anmäl

OA: Jag tror faktiskt att det har att göra med identitetsbyggandets inneboende konservatism. Du lär inte hitta någon som läst Prousts "På spaning" och säger att den suger. Investeringen är alltför hög för det. Samma sak med språket.

Jonas Thente, 00:04, 12 mars 2012. Anmäl

Svenigen: Visst, men det är också en fråga om när gränsen passeras mellan sociolekt och spåklig allmänning. Jag är helt på den läsares sida som reagerar mot aparta ord och begrepp använda i en konventionell text utan förklaring. Men då är frågan hur man väljer att definiera "läsaren". För övrigt är något av det sorgligaste jag vet det faktum att man snarare än att säga "allmänt bekant" om språk- och bildningsrelaterade fenomen, brukar säga "common knowledge". Bara där...

Jonas Thente, 00:01, 12 mars 2012. Anmäl

Håkan: All my base are belong to you. Thx.

Jonas Thente, 23:54, 11 mars 2012. Anmäl

Sven: somliga hävdar - och de har säkert rätt - att den välkända tortyren naglar-mot-griffeltavla är så plågsamt för att det minner om just varningsläten från fornstora dagar i mänsklighetens historia.

Jonas Thente, 23:52, 11 mars 2012. Anmäl

Av artighet kan du ju altid göra som i detta inlägg, länka till en förklaring. Det går förstås inte i papperstidningen. De äldre läsare som klagar kanske inte är internetvana - annars är det ju lätt att googla nuförtiden. Men kanske är det i själva verket resonemangen en del läsare inte hänger med i, snarare än att de inte snappar vissa uttryck?

OA, 14:44, 11 mars 2012. Anmäl

Efter att ha sovit litet till på saken: Allt språk är gruppdefinierande. Det är inte bara till för att binda samman sin grupp utan även för att utestänga andra, ibland i extrem grad (månsing, knoparmoj ...). Och förolämpade kan människor bli inte bara av att bli tilltalade på "fel" språk (alltså som om de vore "utomstående") utan även när språket är "rätt" men tilltalaren inte tillhör gruppen (alltså gör "intrång"): gud nåde den farfar som försöker tala med barnbarnen på tonåringars vis. Och vad menas då med "grupper"? Vad som helst. Nationer. Generationer. Folk som lyssnar på samma sorts musik, begår samma sorts brott, äter samma mat, har samma hobbies (parkour!), tar samma droger, spelar samma spel, läst samma akademiska disciplin (ju mer dess snävare grupp!). Kanske rentav läser samma böcker. Således: orden är ett sociolektiskt trampminfält. Så länge smällarna bara utlöses av andra än dem man faktiskt sökt nå skall man inte ta det för hårt. Och en policy som den beskrivna är naturligtvis i praktiken ogenomförbar även om man skulle tillämpa Scrabbles regler ("bara ord fetstilta i SAOL"). INGEN ordanvändning når ALLA, och även en del "nådda" kommer att upprört förneka detta. Så ta det lugnt, Jonas. Bättre lyss till den sträng som brast, och så vidare. (OBS typiskt generationsbortstötande!)

Sven, 18:02, 10 mars 2012. Anmäl

Jag tror, Jonas, att du fyller en viktig funktion för många. Du binder samman det svenska folket över generationsgränserna. Det är inte alla förunnat att i en och samma penna behärska både Arvid Falk och WTF. När folk kommer med invändningar, söker de egentligen din hjälp. För övrigt anser jag att du är en av de främsta i ditt gebit. Litteraturkritik är ju en skönlitterär genre i sig, och jag läser alltid dina alster med mycket nöje. Du är en unik röst i en värld av slagg.

Håkan Tendell (Webbsida), 12:43, 10 mars 2012. Anmäl