Till frågan om Breiviks förmodade galenskap

Jag har måhända citerat den förr, men vem minns sånt. Nedan följer en dikt av Leonard Cohen ur samlingen Flowers for Hitler (1964)

ALL THERE IS TO KNOW ABOUT ADOLPH EICHMANN

EYES: ………………………………………Medium
HAIR: ………… ……………………………Medium
WEIGHT: …………………………………..Medium
HEIGHT: ……………………………………Medium
DISTINGUISHING FEATURES: ………….None
NUMBER OF FINGERS: ….. …………….Ten
NUMBER OF TOES: ……………………..Ten
INTELLIGENCE: …………………………..Medium

What did you expect?

Talons?

Oversize incisors?

Green saliva?

Madness?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

science-poetry

Anonym, 13:30, 29 april 2012. Anmäl

PM från Smakombudsmannen

Smakombudsmannen beklagar, men det är inte längre tillåtet att i populärmusikaliska sammanhang rimma september/november/decemberremember.
Världen har helt enkelt fått nog.
Ett dussin öppna slottar finns däremot kvar för månadsrim på dismember – skynda att fynda.

I övrigt – och nu lägger jag av mig Smakombudsmannens peruk – kan jag berätta att jag redaktörsjourar denna helg och som vanligt fasar för hastiga dödsfall hos kultureliten.

Jag har kommit hyfsat lindrigt undan sedan nyårshelgen 2010/2011, då jag hade att fatta beslut om huruvida Per Oscarsson hade avlidit i en brand eller ej.

Det var lite tufft. Mina två värstascenarier var att 1) DN som enda tidning över 4 sidor dödförklarade Oscarsson i brevlådan samtidigt som han på radio roat uttalade sig från en hastigt påkommen helgsemester på Kanarieöarna. 2) DN som enda tidning hade en liten notis som meddelade att Oscarssons hus brunnit ner men att några dödsfall inte kunnat bekräftas vid tiden för pressläggning, medan alla andra tidningar körde extrabilagor.

Med unisont stöd från alerta chefer agerade jag utifrån premissen att svensk teaterkonsts mest unika profiler hade bockat av och tackat för sig, och lyckades smyga in en enda liten reservation i en enda liten ingress: ”…befaras ha omkommit…”.

News & Views, ppl.

Jag saknar honom som fan.

Jag vill härmed uppmana kultureliten att ta det försiktigt i helgen. Inga onödiga dumheter är ni snälla. Ta det lugnt i trafiken, se upp för avståndet mellan vagn och plattform när ni stiger av vid Slussen, kolla blodtrycket och undvik skaldjur.

Jag går av jouren vid 18-tiden på söndag.
Okej?

Barry Adamson – The Man With The Golden Arm

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tankar för dagen

eller kanske snarare för vargtimmen. ”Tankar för dagen” är ju bevars ett av P1:s varumärken och det inslag man kommer in i när man har vaknat lite tidigare än man borde till följd av snösvängen, sophämtningen eller något annat nödvändigt oväsen. Jag älskar att hata ”Tankar för dagen”. Hela konceptet är sådär sekteristiskt Detta är Första Dagen på Resten av Ditt Liv och harehareramarama och om man inte
Förresten sprack en ny, varig teori om döendet precis upp i mina synapsers mer outforskade, av skumma östeuropeer (”ingen kvitto!”) installerade och dammiga regioner. Min gamla teori gick ut på att döendet inleds i trettioårsåldern och yttrar sig i ett allt mer utbrett ointresse. Det är som skämtteckningens nyss pensionerade stins (”Där kommer ett tåg – det skiter jag i”) men på ett mer existentiellt plan. Det börjar med att man skiter i bungyjump, äventyrsresor, den chilenska dokumentärvågen och byxmodet, fortsätter med att man skiter i karriär, sex och fortplantning och kommer till slut därhän att man skiter i kontinuitet och personlig hygien. De allra sista intressena är desamma som den nyföddes första: mat och sömn. Slutligen tappar man också det uns av entusiasm som håller hjärtat igång. Men min nya teori – ej testad – är mer fokuserad på folk: att man successivt tröttnar på dem och det de anser sig ha att erbjuda. Väldigt få saker överraskar mig i min, enligt nutida standard, höga ålder, det vill säga över 23. Vad någon än säger så konstaterar jag att:  jaha, där kom den, det var på tiden får jag gå nu? Jag kanske har läst för många psykologiska romaner, men när det kommer an på människor jag tror skulle kunna överraska mig med något som inte är en version av något jag redan kände till, så är jag väl nere på sådär 5 procent. Och absolut ingen av dessa är kulturskribent, tro mig.
Men det var ”Tankar för dagen” och dess sockriga blandning av präster, poeter och ja, vi kan väl kalla dem rosenkindade livscoacher. Det som fascinerar mig är att delarna är mycket större än helheten. Ni är väl underkunniga om hermeneutikens grundlagar? Det normala är ju att helheten är större än summan av delarna, men i det här fallet är det alltså tvärtom. Det finns många fascinerande Tankar för dagen men de måste kämpa satan för att bryta sina delar ur helheten. Det absolut värsta är den avslutande melodin, sedan krönikören satt punkt. Om ni inte har hört den så kanske det räcker om jag berättar att det är en flöjt inblandad. En själfull flöjt. I och för sig är melodin utsökt, som plastig soma betraktad. Den är liksom religiös utan att vara religiös. Walt Disney Studios hade inte gjort det bättre. Alltid när jag hör den kastar jag mig mot ipoden och krämar på Cannibal Corpse el motsv. Fast jag håller alltså inte helheten mot delarna. Särskilt tycker jag om delen Pamela Jaskoviak för hennes röst får mig att resa i tiden, min egen, bakåt. Men vänta: det är ingen bra sak, inte alls. Det var det jag försökte
Det slår mig förresten att man borde kunna programmera en blogg som denna på så sätt att somliga inlägg bara kunde läsas vid en viss tid på dygnet, till exempel i vargtimmen. Egentligen är det något det skrivna ordet saknar i jämförelse med de flesta övriga konstarter. Jag är till exempel inte helt övertygad om att Jenny Diski (på den här DN-bloggen tillämpar vi könskvotering: jag tänkte egentligen på Herman Broch. Det hade varit mer talande, men hey) hade föredragit att bli läst på t-banan mellan Norsborg och Hornstull, snarare än inför lyckta dörrar och i stillhet. Jag tänker på rockkonserternas förband, biografernas ridåtrix, konstutställningarnas vitmålning och ljussättning, teaterns mörkläggning och hyschanden
Ja, jag tappade tråden och minns inte vad jag ville säga. Något med timing antar jag. Medan jag funderar kan jag redovisa vad jag sysslar med för tillfället. Jag har grunnat färdigt kring en liten roman av den franska situationisten Michèle Bernstein i svensk översättning och tänkte skriva en recension av den i morgon. En av många arbetslivets små fasor. Den är tänkt att bli en kort recension, men hur förklarar man kortfattat situationismen och dess politiko-filosofi-estetiska détournement varav Bernsteins roman är ett gott exempel eftersom den turnerar Choderlos de Laclos Farliga förbindelser i mondän parisisk 1960-talsmiljö? Jag vet på förhand: två sorters mail som vanligt. 1) Om Thente inte är mer informerad om situationismen borde han inte försöka skriva om den. 2) Jag har varit lärare i franska på universitetsnivå sedan 1232 men kan ändå inte begripa vad Thente pratar om. Om sitionamismen är så viktig, hur kommer det sig att jag aldrig hört talas om den? Bägge mailen (ställda till chefredaktören Gunilla Herlitz, kulturchefen Björn Wiman samt olof.lagercrantz@dn.se med FK till mig) är undertecknade ”prenumerant sedan 40 år”
Eh…. ja just det. Jag håller också på att läsa en roman som är mer av en novellsamling av Kim Leine, som är norrman men har bott en del i Grönland och det är om Grönland det handlar. Boken heter Tunu. Det betyder ”baksida” på grönländska. Tidigare har jag bara läst grönländska bidrag till Nordiska rådets litteraturpris och tyckt att: jodå, som etnisk litteratur betraktat så… och jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om Kim Leine. Liksom alla nu levande kulturpersonligheter har jag vätskande sår där den postkoloniala teorin har sargat mig när jag tyckt fel. I alla fall så läser jag vidare och grubblar på balansen mellan exotism och ärlighet, och om det egentligen finns en skillnad däremellan. För exotiserar och postkoloniserar vi inte var och en oss själva när vi möter Den Andre?
Men strunt samma. Jag överväger också seriealbumserien The Walking Dead av Robert Kirkman, som förstås är en zombieserie och som kommer ut i svensk översättning på ett förlag som heter Apart. Nyligen fick jag det tredje albumet och dessutom har det av mig personligen sanktionerade spelhuset Telltale Games börjat släppa en episodisk datorspelserie utifrån serien. Men jag vet inte, faktiskt. Förutom det faktum att den populärkulturella zombieinvasionen för alla tänkande människor helt uppenbart är en siande allegori över mänsklighetens öde att utplånas av alla dessa jävla adhd-diagnosticerade tonårsgrabbar som löper amok på gatorna medan deras föräldrar aktivt bevakar hd-skärmen (”exterminate all the brutes” says I) – förutom det så tycker jag att Garth Ennis/Jacen Burrows Crossed är en betydligt bättre variation på temat. Men okej, den är inte lika lång.
Och så läser jag de sista sidorna i Nina Burtons essäbok Flodernas bok med den något teatraliska undertiteln Ett äventyr genom livet, tiden och tre europeiska flöden. Jag återkommer till den senare.
Och en bok jag hittade i den dammigaste hyllan på Foyles i London: Owen Davies Grimoires. A History of Magic Books. Och den besynnerligt postmoderne Arthur Machens samlade skrifter, varav svenska Hastur förlag har översatt kortromanen The Great God Pan. Någonstans i mitt residens finns tidigare svenska översättningar av Machen – utgivna på vadå? Alastor? H-ström? Piratförlaget (skrock-chuckle-skrock) – jag hittar dem så småningom, credit where credit is due , men överhuvudtaget
Förresten är det en fascinerande utveckling, detta med hur gamla författarzombies återuppstår på dagen 70 år efter det att de dött eftersom upphovsrätten slutar gälla då. Som H P Lovecraft. Han dog 1937 och 70 år senare exploderar den svenska utgivningen på åtta medelstora och mindre svenska förlag (Alastor, Bakhåll, Ellerströms, Vertigo, Recito, Mix, Hastur, H:ström). Någon enstaka nitwitt nyss examinerad från Handelshögskolans litteraturvetenskapliga program kanske tycker detta är en cynisk handel, men tvärtom. Med en pastisch från Sergio Leones mästerverk Den gode, den onde, den fule: Det finns två sorters författare, min vän. Det finns de som vill bygga en 120X80 meters jacuzzi i sin herrgård på studs, och det finns de som vill återpubliceras 70 år efter sin död av entusiastiska förläggare.
U dig?
Nu tappade jag fullständigt bort mig igen, vilket jag beklagar. Men klockan har stannat på 04:32, varulvarna ruggar och jag måste avsluta denna bortom alla gränser kommersiella uppdatering innan vansinnet förmörkar mina sinnen.

Jonas Thente
Dept. of Comparative Literature
Miskatonic University, Arkham

Dälek – 2012 (The Pillage)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

P.Lj: "Hemma hos" med K Alinge och J Forsell finns på en 7 cd-box (Diesel Music). Epic stuff.

Jonas Thente, 23:44, 27 april 2012. Anmäl

Anon: Ah, jag minns dig honey. Du stal min lammskinnsperuk i mars 1782.

Jonas Thente, 23:41, 27 april 2012. Anmäl

Käre herr Thente, Med risk för att ånyo få dig få dig att resa i tiden, din egen, bakåt, vill jag varmt tacka för dina texter, som jag med största förtjusning läser här i min självvalda exil på Costa del sol. Hälsar Christine F

Anonym, 14:05, 26 april 2012. Anmäl

Jag saknar Kjell Ahlinge och Janne Forsell på radion, jag tillhör ju den generation som fick växa upp med något riktigt roligt och fyndigt i etern, de två var som Monty Pythons Flying Circus på TV, när de kom på 70-talet, något helt nytt som var totalt oförutsägbart. Idag existerar inget sådant, inget som får en att släppa allt, förutom om en skönhet dyker upp..eh...?

P.Lj, 12:16, 26 april 2012. Anmäl

Nu ännu syrligare!

iTunes har upptäckt att den inte är den förvalda uppspelaren för somliga musikfiler…

Är det bara jag som känner att nästa steg rimligen bör vara att iTunes nästa steg är att koppla in en familjerådgivare och kräva äktenskapsförord eller vad det heter?

iTunes har upptäckt att du skriver nedriga saker om den på din blogg. Klicka här för att åtgärda:

PANG!!
BLOD!!
I’M SORRY DAVE!!

Jag vet, det är lugnt och jag försöker inte inhösta några enkla kåsörpoäng genom att spela på antikverad datorangst.

Men faktum är ju att banden mellan program-och-appar å ena sidan och brukare å den andra blir allt mer intima och livsstilsdefinierade ju yngre och mer naivt hipsteristiska generationer som tillkommer (have I told you lately that I despise you?)

Skratta ni, men vad sägs om detta plötsliga meddelande som ni numera inte helt oväntat kommer att få om ett par år:

Facebook har upptäckt att det inte är det förvalda ordbehandlingsprogrammet. Kryssa i rutan för att välja FaceWord och fortsätta ha tillgång till Facebook.

eller…

Angry Birds har upptäckt att det inte är din förvalda bank. Klicka här för att byta bank och behålla dina poäng.

eller…

World of Warcraft har upptäckt att du varken har donerat dina organ eller ditt dödsbo till Blizzard. Klicka här om du vill göra detta och behålla din level 85 human paladin.

eller…

Wordfeud har upptäckt att du inte byter underkläder tillräckligt ofta…

Ahhh….de kommer, de kommer.

Och såvitt jag är van är det scenarion som ovan jag tänker mest på, när pirater till höger och vänster bekvämar sig med att se statliga regleringar av den så kallade informationen som det högsta onda. Jag menar kom igen nån gång: split vision, eller?

Future Of The Left – sheena is a t-shirt salesman

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Ett tips för alla som bryr sig om detta är att engagera sig lite i IANA:s MIMEtypes-projekt - som jag förstår det nu är det bara att skriva en application.default och sedan få användaren att godkänna skiten.

ruptured_biles, 23:40, 20 april 2012. Anmäl

Historielektioner

Det är otympligt och kan bli en aning träigt att recensera varje band i en pågående fackvetenskaplig serie, men i egenskap av oändligt inflytelserik och i egna ögon anständig bokbloggare vill jag ändå påminna om Norstedts bokserie om svensk historia, som föga uppseendeväckande har döpts till Svensk historia.

Det är rikets (och svenskfinlands) främsta fackhistoriker som framträder i åtta massiva volymer. Den senaste är den sjätte och behandlar åren 1830-1920. Huvudredaktör är den ständige Dick ”Dick” Harrison, som i och med detta åtagande visar var det antika skåpet skall stå.

Få kan ju förneka att det föreligger en inofficiell holmgång mellan svenska historiker som försöker vandra längs den vassa eggen – det vill säga mellan fackvetenskap och populärvetenskap – men också mellan fackhistoriker och fackhistoriker. It goes with the territory.

Vi har ju Dick ”Dick” Harrison, som i blotta produktiviteten har fått arvfienden Herman ”GångeRolf” Lindqvist att blekna och bli rasande om vartannat. Å andra sidan kommer Harrison aldrig att vinna Folkets hjärta ity han besitter charmen hos en öronmanet och är föga tv-mässig, medan Lindqvist på ett förföriskt sätt kan övertyga sin publik om att Oscar II dog av ett skott ärtsoppa under Dackefejden.

Bägge dessa sitter säkert och svär i sina hålor över Peter ”Ständiger” Englund, som av allt att döma trotsar filosofiska naturlagar och behärskar bägge dikotomierna.

:-0

En intressant omständighet kring Norstedts förnämliga serie är ju att det var just Norstedts som gav ut Herman Lindqvists serie om Sveriges historia: Historien om Sverige.

Den fick minst sagt fan: gav upphov till en hätsk debatt om vad i helvete vi skall ha akademisk historieforskning till om den allmänna historieskrivningen fortfarande ser ut som på Grimbergs tid.

Redaktören/författaren Herman Lindqvist slog ifrån sig med att han just ville vara en modern Grimberg. Norstedts lade av allt att döma ner serien 2006, efter 11 delar, och förlaget började ge ut den uteslutande akademiskt sanktionerade Sveriges historia 2009.

Hur som helst står jag här för att påpeka att man inte bör missa den här serien. Håll koll på den, för den är ett standardverk.

The Ting Tings – Help

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fail again, fail better…

Nu måste jag faktiskt säga att jag rejält besviken.
På er.
Jag trodde att ni var hyfsat bevandrade i populärkulturens engelska park och i alla fall en smula elaka.

jag gjorde en perfekt passning i och med uppmuntran att hitta paralleller mellan A Song of Ice and Fire och den svenska kultureliten. I och med det inlägget hade jag ju tänkt att den här bloggen skulle bli norra Europas mest uppmärksammade och ett fenomen som överskuggade till och med ”Vi måste prata om det” på det att jag skulle kunna dra mig tillbaka till någon nordatlantisk kobbe och leva resten av mina dagar ifred från allt. Allt tjafs.

Man måste ju smida medan det digitala järnet är varmt och mediet är massagen, eller hur?

Men icke.
Uppenbarligen har jag uteslutande populärkulturellt okultiverade läsare som bara är intresserade av mina lärda kommentarer till Agamben och Bonnefoy, eller också har jag läsare som ger fullständigt fan i den svenska kultureliten (vilket jag iofs skulle föredra), eller så har jag läsare som genomskådar mig och tänker: hehe, jag går inte på den lätte…

Jag försökte i alla fall.
A plague on you!
Eller Merde pour vous! som Agamben hade sagt.

Wilmot – Wilmot (Edit)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Jag skrattade högt åt din parallell. Och ja - du borde få mer uppmärksamhet för vad du skriver ;-)

Anonym, 19:42, 17 april 2012. Anmäl

Tyrion Lannister? Nej nej, Dolorous Edd Tollett!

Anonym, 13:34, 16 april 2012. Anmäl

Förhoppningsvis är den grupp som både håller koll på Sveriges kulturelit och läser A Song of Ice and Fire försvinnande liten. Utläggningen som anon gjorde om Tyrion och Thente = antagligen 100 % sann. Med handen på hjärtat, vem vill inte vara Tyrion Lannister?

Alex, 10:16, 15 april 2012. Anmäl

Ckarion: Jag som trodde DU skulle veta. Anonym [sic]: Hmmm..smart tänkt, men inte tillräckligt smart.

Jonas Thente, 22:45, 9 april 2012. Anmäl

Men egentligen, var det inte så att du hittade på denna lilla övning för att du hoppades att något av dina fan skulle utnämna dig till Tyrion Lannister – bortanför varje gruppering och alltid med ett vasst ord på tungan; helt enkelt klipskast av de alla, men mer intresserad av böcker (samt kvinnor och vin?) än av tronen.

Anonym, 17:43, 9 april 2012. Anmäl

Men Jonas - vad och vem är "kultureliten"? Jag har sett ordet i DN ibland men jag fattar inte. Hade du velat få paralleller till forskningseliten eller finanseliten eller varför inte teförsäljningseliten så hade det nog gått bättre.

Ckarion, 17:01, 9 april 2012. Anmäl

Så trist! det är ju en fruktansvärt bra idé och vore jag det minsta intresserad av att häckla "kultureltien" (finns den?) skulle jag definitivt ha huggit på den kroken. Sen läser jag ju böcker (nä, teve är under min värdighet) som bocken sköter trägårn - jag bryr mig bara om vad som händer, vem som gör det struntar jag fullkomligt i.

Elge Larsson, 22:32, 7 april 2012. Anmäl

Horace. Glad att NÅGON hänger med i svängarna här. Å andra sidan: "I Paris gentila salar, varenda italiensk teoretiker franska talar". Jag kan inte riktigt avgöra vem du skulle vara. Lord Baelish eller ser Jorah Mormont.

Jonas Thente, 20:46, 7 april 2012. Anmäl

typiskt italienare att tala franska

horace, 15:08, 7 april 2012. Anmäl

Trots allt: ett försök till ironi

Pressmeddelande 2012-04-02

Jonas Thente startar Hamilton – ett nytt förlag inom litteratur

Nu lanseras Hamilton, ett nytt förlag med en utgivning om 108 titlar per år, fördelat på nio nya böcker varje månad. Förlaget kommer att ge ut underhållningslitteratur under följande genrer: Brudar, Bilar, Supa och Fotboll.

Jonas Thente, Förlagschef:

Vår ambition är att underlätta bokvalet för den manlige läsaren genom att välja ut och paketera den bästa underhållningslitteraturen i tydliga genrer. Det känns otroligt roligt av vi fått så bra respons från våra kunder och vi ser med spänning fram emot att få läsarnas reaktion på detta koncept när böckerna nu kommer ut i butik samt erbjuds på vår hemsida.

Huvudparten av utgivningen kommer att vara utländsk skönlitteratur i svensk översättning. Bland författarna som utkommer på Hamilton de närmaste månaderna finns t ex Mickey Spillane, Jan Guillou, Zlatan Ibrahilovich, Dan Brown, Judith Butler, Homer Simpson, John Grisham, Tom Clancy, Ken Follett, Charlie Bood, James Patterson och Tom Clancy.

Jonas Thente:

I tider då det är svårt att nå ut med utländsk skönlitteratur känns det extra roligt och utmanande med en stor satsning på utländska författarskap. Vi har i steg ett valt att fokusera på fyra genrer. Senare i år kommer vi även att ge ut några antologier men då inom befintliga genrer.

Hamilton böcker kommer att erbjudas i dagligvaruhandeln, utanför strippklubbar samt på viktigare derbymatcher. En bokklubb för Hamilton startas också och där erbjuds man att prenumerera på valfri genre med två böcker i månaden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

hehe

Sebastian, 11:19, 18 april 2012. Anmäl

Haha, Judith Butler!

Johan, 23:17, 15 april 2012. Anmäl

Word!

Anonym, 17:29, 5 april 2012. Anmäl

Epitafium över ironin

Pressmeddelande 2012-04-02

Bonnierförlagen startar Fenix – ett nytt förlag inom genrelitteratur

Nu lanseras Fenix, ett nytt förlag med en utgivning om 108 titlar per år, fördelat på nio nya böcker varje månad. Förlaget, som ingår i Bonnierförlagen, kommer att ge ut underhållningslitteratur under följande genrer: Romantik, Historisk, Spänning och Urban Fantasy.

Stefan Henriksen, Förlagschef:

Vår ambition är att underlätta bokvalet för den kvinnliga läsaren genom att välja ut och paketera den bästa underhållningslitteraturen i tydliga genrer. Det känns otroligt roligt av vi fått så bra respons från våra kunder och vi ser med spänning fram emot att få läsarnas reaktion på detta koncept när böckerna nu kommer ut i butik samt erbjuds på vår hemsida.

Huvudparten av utgivningen kommer att vara utländsk skönlitteratur i svensk översättning. Bland författarna som utkommer på Fenix de närmaste månaderna finns t ex Nora Roberts, Linda Howard, Judith Lennox, Donna Leon, Anna Maxted, Richelle Mead, Tamara McKinley, Kit Whitfield, Penny Vincenzi, Jeaniene Frost, Kendare Blake och Charlaine Harris.

Stefan Henriksen:

I tider då det är svårt att nå ut med utländsk skönlitteratur känns det extra roligt och utmanande med en stor satsning på utländska författarskap. Vi har i steg ett valt att fokusera på fyra genrer. Senare i år kommer vi även att ge ut några antologier men då inom befintliga genrer.

Fenix böcker kommer att erbjudas i dagligvaruhandeln, bokhandeln samt på förlagets hemsida. En bokklubb för Fenix startas också och där erbjuds man att prenumerera på valfri genre med två böcker i månaden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Så himla skönt att slippa leta och välja själv! Då får man ju allt det gottaste i ett paket. Och slipper tänka så mycket själv.

Jenny B (Webbsida), 23:17, 6 april 2012. Anmäl

...och jag som hoppades att det där var ett aprilskämt.

Siv (Webbsida), 12:42, 4 april 2012. Anmäl

Kulturkriget om järntronen

Som alla vet är den professionella kulturvärlden ett allas krig mot alla. Jag känner så väl igen mig när jag uppdaterar min läsning av George R R Martins fantasysvit A Song of Ice and Fire, vars fjärde del för övrigt just har kommit i svensk översättning med titeln Kråkornas fest.

Jag kan oroa mig med att överföra romansvitens persongalleri till den svenska kulturvärlden. Resultaten är fasaväckande, men upplysande.

Och svårbestämda. Vem är till exempel kung Joffrey? Är det Peter Englund eller Maria Sveland? Det lutar åt det senare.  Helt klart är i alla fall Göran Greider Stannis Baratheon, medan Johan Lundberg är Balon Greyjoy.

Man kan fylla på rollistan.
Vem motsvarar till exempel Tyrion Lannister? Kan det vara … nej… Och The madwoman in the attic, Lysa Tully: där har vi en mängd aspiranter.

NI kan fylla på rollistan.
Det bästa är att ytterst få av figuranterna känner till sviten, så de kommer inte ens begripa sina roller. Det är infamt och helt i stil med kulturkrigens grymhet.

Pixies – Subbacultcha

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Tyvärr är det ju så. Det sägs att kultur ska göra oss till bättre människor, mer empatiska... men som flitig läsare av kultursidorna har jag börjat tvivla på detta... men man kanske inte ska dömma efter den så kallade "kultureliten" . Blir beklämd av den vuxenmobbing som pågår slentrianmässigt på kultursidorna. Det onyanserade raljerandet. Utstuderade grymheter. Blir beklämd av dina inlägg emellanåt också. Du har det där människofientliga i dig du med, eller vad man ska kalla det. Föraktet för de svaga. Det är synd om människorna. I don't want to live on this planet any more.

Johanna, 15:04, 18 april 2012. Anmäl

Men detta med översättningen? "Kråkornas fest"? Är det ändå inte korpar som avses? Och översätta "feast" med fest är ju aningen infantilt i sammanhanget.

Agnes, 13:46, 16 april 2012. Anmäl

Anders Borg som Lord Petyr Baelish? :p

Lyanna, 13:29, 16 april 2012. Anmäl

<3 sluta aldrig blogga

Alex, 10:38, 15 april 2012. Anmäl

Är det inte kulturministern som är Joffrey?

Maria, 15:06, 10 april 2012. Anmäl

Självgod & bitter

Vad jag vet om fotboll skulle få rum på baksidan av en nummerlapp, men jag har i alla fall snappat upp att det finns något som heter assist.

Så vitt jag begriper så är en assist den som spelar fram bollen och ger en perfekt passning till målgöraren. Jag tror termen finns i ishockey också – eller är det där den finns? – och den som har gjort en assist får en smula av äran den också. En klapp på axeln eller så.

Mer eller mindre ofrivilligt tycks jag inta assistens roll i kulturjournalistiken.
Det känns så ibland i alla fall, och jag är ganska kluven inför det hela.

De brukar ju skratta åt mig och titta menande på varandra under redaktionsmöten när jag mulnar som svar på att de ber mig kommentera någon aktuell fråga som jag redan har kommenterat fast det var tre år sedan.
Och jag känner mig som Jan Myrdal, vilkens reaktion på i princip allting inklusive intäkterna för Angry Birds brukar vara att ”det DÄR skrEv JAG om reDAn 1954!!

Men faktiskt är det så.

Jag är den evige tjuvstartaren eller den totalhavererade mediestrategen.
Jag skrev om att finkulturen har blivit en ny subkultur och tre år efteråt skrev någon annan samma sak och det blev ett väldigt liv och jag ombads kommentera utspelet.

Jag skrev en ganska lång artikel om Slussen och Kulturelitens ryggmärgiga likriktning och något år efteråt skrev Bengt Ohlsson en artikel på temat och det blev ett väldigt liv.

Nu härom dagen upptäckte man att skolor ger glädjebetyg för att hävda sig i konkurrensen. När jag skrev om det för fem år sedan var det enda jag fick en massa mail från förorättade friskolerektorer som krävde att få se ”källorna”.

Likt en Kassandra har jag till slut lärt mig att hålla käften om det jag vet kommer att inträffa, och de trender jag vet kommer att diskuteras om ett par år när de är så flagranta att till och med andra skribenter inte kan undgå att upptäcka dem.
För varför slösa en massa energi på nyheter när jag av okända skäl ändå inte lyckas torgföra dem? Ingen känner ändå igen nyheter förrän de är skåpmat, passerad och portionerad i praktiska burkar att uppvärmas i mikron bredvid serveringen på Kulturhistoriska Riksmuseet.

The Ting Tings – Guggenheim

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

alltså, guuud vilken lättnad! tack! jag kan äntligen gå och tala och skriva igen efter en halvtimmas existentiell megakatharsis till följd av din, jonas, lyckliga prognos! 1954! det hade man inte kunnat ana! det om något skulle kunna tolkas illavarslande med tanke på vem priset tillföll! sak samma, all dödsångest är som bortblåst och jag känner mig alldeles tom och lycklig! och tomheten ska nu fyllas med en marabou mjölkchoklad! hej!

igra, 12:34, 3 april 2012. Anmäl

igra: Det kunde jag konstatera redan 1954.

Jonas Thente, 11:54, 2 april 2012. Anmäl

Svem: Jag skrev om evolutionen långt före Darwin kom på det. Och jag införde allmän rösträtt.

Jonas Thente, 11:53, 2 april 2012. Anmäl

Tanken har slagit mig, fru Kark

Jonas Thente, 11:52, 2 april 2012. Anmäl

jonas, jag vet inte om du redan har skrivit om det men om du inte har gjort det kan du då göra en assist till och skriva att jorden inte går under 2012?

igra, 10:19, 2 april 2012. Anmäl

Hr. Thente, kan det vara så att du helt enkelt inte kan skriva?

Kark, 13:45, 1 april 2012. Anmäl

Det här är inte Jonas' individuella problem. Det är människans normaltillstånd. Världen är full av ideer, men det är bara några få förunnat att bli hågkomna som de som "lanserade" dem. Det vi känner som "Darwins utvecklingslära" hade "legat och pyrt" i ett sekel när han - i sina skisser väl medveten om detta - bestämde sig för att gå ut i tryck (efter att ha ägnat årtionden åt att samla ihop en bedövande bevismassa men till slut ha blivit rädd att någon annan skulle bli den som åstadkom genombrottet). Det som skiljer målgörare från assistenter är - alltså - förmågan till timing och positionering. Att beteckna själva målet som plagiat är sedan möjligen i sak korrekt men knappast fruktbart.

Svem, 05:59, 1 april 2012. Anmäl