Mistah Bradbury he dead

Jag är medveten om att jag har tjatat om det förut, men när jag blev full med Neil Gaiman

I alla fall:
vi pratade om Ray Bradbury bland annat. Jag tror att jag ville höra någon vettig människa säga emot mig och Gaiman är en av de mest intelligenta människor jag känner till så jag drog upp den där fruktansvärt pinsamma tv-serien från 1970-talet, som inleddes med att den helt verklige, spritt språngande Bradbury satt i någon B-rekvisita à la mystogotiskt vindskontor och upptäckte en pennvässare på skrivbordet och finurligt sa ”Hmmm… en pennvässare … vad kan jag skriva om en pennvässare?”
Varpå han började skriva och så kom en uselt filmatiserad version av någon av hans noveller som hade en pennvässare i huvudrollen.

Ja, det var inte en pennvässare, men ni förstår upplägget.

Jag ojade mig över det här och Gaiman – som är lika mycket bradburyan som jag – lät som en vis och förlåtande gammal farfar när han konstaterade att ”Ray Bradbury har skrivit så ohyggligt mycket bra saker, så låt honom sitta där och vara fånig. Ingen kan ta ifrån honom det han har gjort, inte ens han själv”.

Och det var ju så rätt.

Jag har hört något liknande om Marlon Brando – att låt honom sitta och väga tusen kilo och prata strunt på sin söderhavsö. Han har gjort så mycket för filmen att det inte spelar någon roll.

Minst en gång om dagen associerar jag till någon av Ray Bradburys berättelser. Om jag hade trott på en gud så hade jag varit övertygad om att denne gud blåst sin ande in i Bradbury och sagt: gå ut i världen och berätta om människan, om vad det är att vara människa: hur svårt och hur underbart det kan vara.

Men jag har inga gudar och måste försöka acceptera att Bradbury på något mystiskt vis blev till det språkrör för mänskligheten vars vittnesmål man skulle framlägga för en rasande, straffande gammaltestamentlig gud, om en sådan plötsligt framträdde, i syfte att be om nåd och förklara oss.

Alltså: jag kan se hur han bygger upp sina stories och jag kan ibland reta mig på honom när hans tricks blir för tydliga. Ungefär som när man hör den halva oktavhöjningen i schlagerlåtar och tänker att jaha, där kom den.
Men så lägger Bradbury alltid till någon ytterligare dissonans och jag står där, handfallen. Det är så enkelt, och så förtvivlat svårt, att göra människan till en romans, en opera, ett epos. Men Ray Bradbury gör det gång på gång.

Jag älskar den plufsige gubbjäveln och ser i honom den fördrömde, pulpskrivande tjugoåring som sög i sig americana under depressionen och värkte fram det på en skrivmaskin medan Santa Ana-vindarna ylade utanför fönstren.

Jag hade kunnat skriva kilometrar om Ray Bradbury, men jag är väl medveten om att ni som kan honom redan vet, och ni som inte känner till honom måste förlora er först, innan ni fattar.

Om en konstnärs uppgift är att skapa kluster av Mening – ungefär som matematikens formler, men inte så objektivt sterila utan 37-gradigt mänskliga – så är Ray Bradbury den största författare som 1900-talet frambringat.

Nu är han död. Det finns inga problem med det. Han visste mycket väl att han var älskad av miljoner och väldigt få konstnärer kan ha gått bort så medvetna om att intet återstod att göra.
Mina rekommendationer är den tidlösa novellcykeln The Martian Chronicles, romanen Something Wicked This Way Comes, kortromanen The Halloween Tree samt novellsamlingarna The Day it Rained Forever, The Machineries of Joy, I Sing the Body Electric och The Golden Apples of the Sun.

Man kan å andra sidan klara sig utan att ha läst dessa böcker.

Man kan klara sig utmärkt utan armar och ben också.

.

.

.

Camel – Landscapes

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Herr Thente, jag gav bara ett exempel, en beskrivning av den litterära Sverige. Borgerliga sättet att bedöma litteraturren som en vara

Faramarz maozzami, 09:33, 23 juni 2012. Anmäl

Faramarz: Vi kan vara ense om att Kulturrådets referensgrupp bör beakta och bedöma litterära verk som enskilda, snarare än att ranka dem efter tentativ genre.

Jonas Thente, 22:32, 21 juni 2012. Anmäl

Anonym: Den dag jag förväxlar "att göra författare en tjänst" med litteraturkritik är den dag jag faller tillbaka på min karriär som bekymmerslös playboy.

Jonas Thente, 22:29, 21 juni 2012. Anmäl

And in other news, här är en bokkarvare: http://laughingsquid.com/carved-book-landscape-sculptures-by-guy-laramee/

Martin, 10:05, 20 juni 2012. Anmäl

Gillar också Ray Bradbury. Men är inte säker på att det är att göra en författare en tjänst att göra honom Större och Viktigare än han är. Surgubben

Anonym, 17:07, 16 juni 2012. Anmäl

Det är intressant att Kulturrådet i Sverige betrakta inte Science Fiction och deckare som bra sköblitteratur. Vad skall man säga?

faramarz moazzami, 23:41, 15 juni 2012. Anmäl

Det intressanta är att Kulturrådet i Sverige betrakta inte Science fiction och Deckare som bra skönlitteratur. Vad skall man säga!?

faramarz moazzami, 23:36, 15 juni 2012. Anmäl

Skolavslutningarna måste sekulariseras!

Den livsviktiga frågan om skolavslutningar och kristendom dryftas åter i dessa avslutningstider. Striden står het mellan adel, präster, borgare och bönder och det är inte undra på.

Vi som är över 20 har ju i allmänhet tvingats till kyrkan vid varje skolavslutning – och det blir många gånger det – och se hur det har gått.

98 procent av svenskarna som gått ut skolan är övertygade om att Bibeln är ett historiskt verk och försöker desperat undvika att ha begärelse efter sin grannes åsna. Tungomålstalande är det populäraste språkprogrammet på gymnasiet, kyrkor byggs i rasande takt för att kunna hysa alla kristna som köar för högmässan, klubbarna spelar bara kristen electro och vi minns ju alla häxprocesserna i Östermalm förra sommaren, då ett drygt tjugotal män och kvinnor brändes på bål utanför Fältöversten.

Denna hjärntvätt kan inte få fortgå!

Flytta avslutningarna till neutral mark, typ McDonalds.
Där får man dessutom gratis ballonger och leksak.

Kate Bush – Waking The Witch

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Amen!

Q, 20:51, 9 juli 2012. Anmäl

Inlägg om andningen

Att jag inte har lyckats uppdatera på ett tag. Det är det där med andningen, att man för att kunna andas ut en textproduktion måste andas in andra texter med mera. Det är vanligt i kulturbranschen, att folk slutar andas in och bara sitter och blåser tills de blir lila i ansiktet och man säger ja stackars fan… För min egen del lider jag av intellektuell astma, kan man kalla det, för ju mer jag producerar desto större växer sig lusten att läsa allt annat än precis det jag håller på med för tillfället och i skrivande stund består inhalatorn av assyriologen Mogens Trolle Larsens böcker om utgrävningarna i Babylonien och Assyrien, W H Audens litteraturkritiska essäer samt Roy Thomas broderier kring Robert E Howards Conan, från 70-talet.

Den Andre tittar på fotboll. Jag hörde hur Den vrålade för tio minuter sedan och som alltid när sånt händer går mina tankar till forskare som Konrad Lorenz och Frans de Waal. Man kan tydligt höra hur alfahannen med förgrovad röst ryter ”JAAAAAA IN MED BOLLEN!!” medan betahannarna följer efter men rösterna bryts som vore de i målbrottet. I alla fall på min gata, och jag har fönstret öppet. Jag tror att det står 1-0 till oss, men forskningsläget är något förvirrat eftersom även studenterna går omkring och skriker, fast det är mest tjejer med illpackade falsetter som alltmer desperat försöker överrösta alla tvivel om att detta är Dagen, och de kommer att skrika sig ända fram till LVU och när de vaknar kommer de att stå utan sammanhang för första gången i livet.

Fast nu får jag ett flashmeddelande på ”nallen” om att Vi har förlorat matchen. Ack?

Torsson – Det Spelades Bättre Boll

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jacob: I move in mysterious ways

Jonas Thente, 23:51, 13 juni 2012. Anmäl

Thente min första källa till ett sportresultat! Vad är oddset för det? /J

JacobM, 23:06, 11 juni 2012. Anmäl