Vad jordbruksstatistikerna har att lära oss

Det förvånar mig att jag hittills inte fått några hotbrev för min adventskalender i papperstidningen på temat Far&Son i evangelisk bemärkelse. Inga tanter har hört av sig med hot om Helvetet och inga humanister har önskat mig bränd på bål på grund av brott mot Vedertagna Vetenskapliga Fakta.

Tappat stinget är vad jag har.

Annars sysslar jag med samma sak som jag brukar syssla med så här års. Ångest. Det är alla boktravar bestående av böcker jag inte haft tid att läsa och recensera under hösten som ligger lite varstans och snyftar i kapp med mitt samvete.

Vår tid utmärks som bekant av att det finns för mycket av allting. Det finns för mycket dåliga saker, men det finns också för mycket av saker och företeelser som är bra. Det enda det inte finns för mycket av är tid att hitta de bra sakerna och kraft att motarbeta de dåliga.

Det ges till exempel ut för mycket böcker.

Somliga liljelevrar vill i princip ha det till att ju fler böcker som ges ut, desto större lycka och allmän civilisatorisk fröjd och gamman.

Skitsnack.

Vore jag en apokryf så skulle jag säga: ”Och det skall komma en tid då var och en anser sig ha nog på fötterna för och tekniska möjligheter till att skriva och publicera en självbiografi, diktsamling eller roman. Det skall bli gråt och tandagnisslan och litteraturkritikens förvirring skall bli stor”.

Poängen med skriftspråket var att nedteckna information värd att bevara. Inledningsvis sumeriska noteringar om spannmålslager och kreaturstransaktioner, men så småningom mer allmängiltiga tankar och insikter.

Jag skulle nog vilja påstå att merparten av den svenska litteratur som publiceras i dag bara är marginellt mer intressant än sumerernas spannmålsstatistik, men att de senare skrifterna kommer att vara fortsatt intressanta om femtio år när 99 procent av den nutida litteraturen är bortglömd tillsammans med de människor som skrev den.

Litteraturen är inget självändamål.

Min uppgift är primärt att hitta nutidens sumeriska agronomister och spannmålsförtecknare i travarna av samtida gödsel. För att uttrycka det fint.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Liljelevrar - tack för det för mig nya ordet! Förstår dock inte hur man som person kan vara en apokryf, men jag antar att Jonas ser sig som en glömd bok ... OK, man kan ju överföra och utvidga betydelser, så för all del :) Fast en apokryf är väl inte i sig framåtskådande? Instämmer för övrigt med Agneta angående detta med tanter, och med Jonas i att alltför mycket text översvämmar vår värld. Är tacksam att det fortfarande finns redaktörer på förlag o i media! Och jag gillade skarpt det lilla evangeliet!

Birgitta Gustafsson (Webbsida), 11:42, 1 januari 2013. Anmäl

Någon gräns får det väl ändå finnas! Att bara ha mage att påstå att någon samtida svensk litteratur skulle vara mer intressant än sumerisk spannmålsstatistik! Nej, Piraten och Bengtsson är båda döda, och vi stackars levande får låta oss nöja med att väga den ena historiska produkten mot den andra, tills vidare.

Bastian, 15:22, 19 december 2012. Anmäl

Det är skillnad på att teckna ner sitt liv till gagn för framtida generationer och att vara centrum i sitt eget lilla Ptolemaiska universum med en fast övertygelse om att resten av mänskligheten inte kan undvara 335 sidor illa skrivet nonsens om just MIG.

Packe, 12:56, 17 december 2012. Anmäl

Men vad... Här är man en 67-åring som tycker unga tjejer är skräniga viktorianer och unga män unkna punchgubbar med dubbelmoral, och så får man ändå ständigt läsa detta om "tanter" som förväntas vara torra, inskränkta, religiösa munsnörpare beredda att daska hädare med handväskan. Vet hut, grabbhalva! För övrigt har du rätt, även om jag gärna skulle läsa sumeriska odlingstips och egyptiska inventarielistor med andakt.

Anonym, 00:08, 12 december 2012. Anmäl

Alex: tillägg: människors historia är alltid nyttig för andra människor att läsa

be, 17:27, 11 december 2012. Anmäl

Alex: men sysslingarnas självbiografier skulle ju vara extra intressanta, oftast är sysslingar ens jämnåriga, som man inte umgås så mycket med. Fram för fler självbiografier i alla släktled! Räcker ju att några få extremt intresserade som läser. Så förhåller det sig ju redan med mycket litteratur: diktsamlingar, avhandlingar, essäsamlingar. Tänk om min mormors självbiografi fanns t ex (född 1900) jag skulle gråta mig igenom sidorna av glädje att få läsa, för att inte tala om min mormors mor, farfars, farfars far etc etc, listan är outtömlig!

be, 17:25, 11 december 2012. Anmäl

Jag är för fattig för papperstidningen men det du skriver i inlägget är sant. Hallelujah. "be", jag skulle också läsa min mosters eller farfars självbiografi men skulle knappast orka igenom sysslingarnas. Därför misstänker jag att böckerna skulle ha minimalt intresse utanför den närmaste kretsen och inte ha någon vidare relevans för samhället i allmänhet eller blogginlägget i synnerhet.

Alex, 23:05, 10 december 2012. Anmäl

Jag tror inte det är någon större skillnad mot tidigare. 99% av all litteratur har alltid varit skräp, 99% av allt som skrivits är bortglömt och 99.999 procent av alla svenska deckarförfattare är snart birtglömda.

Anonym, 18:59, 10 december 2012. Anmäl

"Inga tanter har hört av sig med hot om Helvetet och inga humanister har önskat mig bränd på bål på grund av brott mot Vedertagna Vetenskapliga Fakta." Tyvärr, måste det väl sägas. För Läckberg körde ju i geologi och Thente har koketterat med sina obefintliga kunskaper i matematik. Å andra sidan går det inte an att vara okunnig i humaniora, t.ex. Gardells ständiga deckare om brott på Debaser och andra Stureplanskrogar.

Anonym i kostym, 16:58, 10 december 2012. Anmäl

Det krävs givetvis en mer totalitär anda bland bokförläggarna om vi ska uppnå Thentes drömvärld. För smaken är ju delad. Själv håller jag med om att det mesta i ny svensk litteratur är vedervärdig och oläsbar. Så tyckte jag om Stieg Larssons Milleniumtriology men min smak delas inte av resten av världens. Så vi får nog fortsätta som vi håller på.

Bittan, 15:15, 10 december 2012. Anmäl

Här löser vi livets stora mysterier för somliga

I dessa tider av domedagsprofetior om den tryckta dagstidningens framtid är det glädjande att det finns reportrar som verkligen utnyttjar sitt utrymme till att göra skillnad.

Aftonbladets … ehh … nånting … Stefan Heimerson, sätter i lördagens tidning fingret på en lika akut som brännande fråga.
Se här:

PÅ DAGENS NYHETES [sic] WEBB..

… finns på kultursidan under rubriken ”Johan Thente” det här budskapet: ”Lemmen lik pekfingret i fråga om hårdhet och rörlighet närhelst så önskas.” Detta står i DN dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Är det fler än jag som står frågande?

Nej, Staffan Helmersson, det tror jag helt uppriktigt inte att det är.
En positiv sak är att detta stora mysterium, till skillnad från många andra, faktiskt kan lösas. Om bara någon ville ge Haldorsson en tvåveckors kurs – jag hoppas det räcker – i hur man gör journalistisk research genom att klicka på en sk hyperlänk, så slipper han ligga och grubbla på nätterna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Jay: Curiosity killed the publicistiska uppdraget.

Jonas Thente, 20:00, 8 december 2012. Anmäl

Lilly: Tack.

Jonas Thente, 19:56, 8 december 2012. Anmäl

Nu är det ju så, att vissa av oss ( läs: jag) verkligen älskar att läsa dina blogginlägg. Vore ju trevligt om du kunde skriva oftare. Känn ingen press. (läs: känn press) Skämt åsido, du har ett sätt med orden som många läsare uppskattar. Blogga mera?

Lilly, 22:03, 4 december 2012. Anmäl

Haha! Har inte besökt aftonbladet.se på fyra år men när man ser sånt här blir man ju nyfiken.

Jay-D, 13:39, 4 december 2012. Anmäl

Att saker och ting bara blir tråkigare

Ledningen har ålagt mig att göra en adventskalender, alltså en 24-delad serie notiser på ett kristet tema.
Jag ser inte fram emot Jesusfolkets reaktioner, men jag är övertygad om att de är på hugget.

Och när jag tänker efter blir jag aningen nostalgisk.
Av två skäl.

För det första brukade hotet mot min heder och ära komma enbart från Jesusfolkets håll, när jag skrev om kristenheten och vad den tillhörer.

Nuförtiden är det ett tvåfrontskrig, där föreningen Humanisterna är lika pigga på att korsfästa vem som än inte avfärdar all tro och alla troende såsom varande uteslutande en angelägenhet för vårdare av patienter i madrasserade celler.

För det andra brukade Jesusfolket höra av sig brevledes. I synnerhet äldre damer sände mig helt förtjusande brev som brukade innehålla ett urklipp av den i deras ögon misshagliga artikeln försedd med kryptiska understrykningar och livsstilstips i stil med ”BRINN I HELVETET!!” o dyl.

Man kunde ana deras brev på långt håll, eftersom kristna tanter och hardcore-schizofrena tycktes dela faiblessen för att fylla även kuvertet med små käcka uppmaningar i Brinn i Helvetet-genren. Även om de schizofrena var något mer budskapsmässigt varierade.

Ni minns väl kuvert?

Man kan associera till den tredje gruppen medborgare som lider av horror vacui när det kommer an på pappersytor, nämligen rättshaveristerna, vilkas mest avslöjande symptom är att de hyser ett suveränt förakt för marginaler i de flygblad de klistrar upp För Allmänhetens Kännedom här och var i vår lilla stad.

Internet och ordbehandlingsprogrammen har skrapat bort också dessa små förhårdnader på kommunikationens hud.

Nuförtiden ser även tanternas af Jesusfolket mail ut som vilken skräppost som helst från Casinosajten LuckyFuck, Nigerias ambassad eller Kronofogdemyndigheten.

Allt blir bara tråkigare.

Arab Strap – Don’t Ask Me To Dance

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Och du som brukar vara så rolig – har också blivit lite smågrå... Pigga på dig.

Lars Fritsch, 22:37, 1 december 2012. Anmäl