Thomas Anderberg, he dead

Jag brukade kalla honom Geezer och han tog det som en sorts komplimang.

På ett gammalt foto hade han skägg och liknade Black Sabbaths basist och motor Geezer Butler, så därför.
Möjligen var han en av få klassiska musikkritiker i världen som kunde falla i uppriktig trans inför såväl Sabbath som Liszt.

Han undervisade mig i bland annat argumentationsanalys när jag läste filosofi i Lund. Det var i slutet av 1980-talet: han hade precis disputerat med en avhandling om självmord och dessutom debuterat som romanförfattare.

Vi hängde med honom hem och intervjuade honom om självmord för Smålands nations tidning. Den känsligaste perioden, sade han, är när man utexamineras från universitetet. Studenttiden är ju en period i livet då man förutsätts vara som allra mest fri och lycklig. Har man varit det, så står man inför faktum att livet aldrig kan bli lika glittrande igen. Har man inte varit det, så kan man bara föreställa sig hur resten av livet kommer att bli.

Ja, och sen så drack vi och lyssnade på den där plattan som Jim Jones spelade in under tiden drygt 900 medlemmar i hans kristna sekt dog av cyanidförgiftning i Guyana 1978.

Knappt 20 år efter saftkalaset i djungeln och Jones och hans trognas död skrev Thomas essäboken Guds moral: en essä om lidandets och ondskans problem.

Jag tror att han var sån. Han släppte inte saker han inte helt förstod. Han grep dem vid skuldrorna och ruskade på dem tills de vaknade och svarade.
Förmodligen bjöd han dem på en maltwhisky efteråt.

Han levde utan att behöva låtsas. Han var trygg. Det är så många jag har träffat som saknar den intellektuella dignitet de påfåglar med. Så många som definitivt inte förtjänar den beundran som bestås dem. Så många besvikelser.

Thomas dödliga allvar och seriositet hade glimten i ögat, hela tiden. Jag har nog aldrig stött på en människa med så lite behov av en pose som han.

Han var alltigenom äkta. Så han kunde ta mina fem minuter långa dissningar av Schubert när jag var hans redaktör – de och mina förment träffsäkra parodier av typiska Bach-fans när han hade lämnat en konsertrecension, utan att för ett ögonblick behöva manifestera sitt mig överlägsna gehör och sätta ner den fot vi kallar präktighet.

Som jag ser det så hade han alla möjligheter att vara en odräglig människa. De flesta akademiker jag har träffat är uppblåsta rövhål. Övervägande delen av de författare jag träffat är tragikomiska rövhål. Majoriteten av de kritiker jag träffat är korkade rövhål.

Med tanke på att Thomas var både akademiker, författare och kritiker så hade han alla möjligheter att vara eller bli ett rövhål.

Han undvek det, förmodligen utan att ens ägna det en tanke.

Ahh, ffs Geezer. De begraver dig idag och jag kan eller orkar inte vara där. Du satte mig in i argumentens språkliga mysterier och lärde mig hur man stirrar lögnen i vitögat. Sen hjälpte du mig att upprätthålla tron på att också sanningen och skönheten har vitögon. Det gäller bara att möta blicken, eller hur?

And You Will Know Us By The Trail Of Dead – J. Ebb Away

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jag blir fullständigt häpen när jag ser DN-skribenter berätta om spritdrickande utan moralkakor om ett eventuellt alkoholberoende. Kan detta vara lagligt i Sverige?

Anonym, 15:52, 10 juni 2013. Anmäl

Hade honom också som lärare i argumentationsanalys och dessutom i politisk filosofi i Uppsala. Lärde aldrig känna honom bättre än på det avståndet, men när jag tittar tillbaka på de åren är det nästan bara hans föreläsningar som verkligen fastnat.

Jay-D, 11:52, 24 maj 2013. Anmäl

Äntligen?

Det var ju bara en tidsfråga.

”Sveriges första kockroman – en gastronomisk spänningsroman – skriven av en kock, om en kocks otroliga äventyr. Det självklara valet för dig som älskar mat, vin och spänning”.

Jag säger det än en gång: det ges ut alldeles för mycket böcker, och just denna utgivning är alldeles för mycket på många sätt.


Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Vi vågar påstå att Sveriges andra kockroman förmodligen är mycket bättre: http://www.federativsforlag.se/henrik-johansson-av-kott-och-blod/ Låt beefen börja!

Federativs, 21:57, 15 maj 2013. Anmäl

Tja. Kan ju vara rätt kul även om det låter lite väl listigt uträknat. Aningen för mycket böcker ges ut, instämmer. OA

Anonym, 00:17, 10 maj 2013. Anmäl

Låter intressant, men stilgreppet med mat inramande har juh funkat förr, som i tex inte bara kaviar därnhuvudpersonen glatt delar med sig av all världens recept.

Jack (Webbsida), 15:13, 4 maj 2013. Anmäl

Men förlagets beskrivning var underhållande. "Genast blir han förföljd av råbarkade män." eller "...och under det rafflande slutet i de österrikiska alperna anar man att något riktigt stort är på gång, något som kommer att förändra världen för all framtid." Driver dom med oss eller driver med oss?

Jonas Lundqvist, 11:05, 3 maj 2013. Anmäl