Också ur tiden

Iain Banks är också död, efter en tids sjukdom.

Jag läste om hans debutroman Getingfabriken för ett tag sedan, och skrev en snutt i tidningen om nyutgåvan. Jag minns också med glädje bland annat hans märkliga Walking on Glass, som bland annat besvarade frågan om vad som händer när en ostoppbar kraft möter ett orubbligt objekt. Jag minns emellertid inte svaret på frågan.

Här följer snutten:


Iain Banks Getingfabriken (The Wasp Factory) Övers: Roland Adlerberth, Modernista

Detta är en av de mest effektivt vidriga romaner jag någonsin har läst. Kanske hjälpte höststormarna och dimman till som stämningsskapare när jag 1985 första gången läste Iain Banks debutroman Getingfabriken, men även dessa atmosfäriska förstärkare förutan är den oförglömlig.

Detta ”oförglömlig” är ett omdöme som helt har tappat sin laddning i de kritiska överdrifternas tidevarv, men tro mig: Getingfabriken är just omöjlig att glömma. Dess sugande ödesmättnad, kargt skotska kustinramning och perfekt tajmade chockeffekter är makalösa.

Berättare är sjuttonårige Frank Cauldhame, som redan vid tolv har mördat tre människor och ett oräkneligt antal djur. Han bor med sin excentriske hippe-pappa på en ö vid Skottlands östkust, där han odlar i princip samtliga patologiska diagnoser och upprätthåller en idévärld fylld av våldsamma, blodsmagiska ritualer.

Han har en äldre bror också, Eric, som när romanen inleds har rymt från det sinnessjukhus där han hållits inspärrad sedan något fruktansvärt hänt honom.
Nu är Eric på väg hem. Frank förbereder sig så gott han kan på konfrontationen.

Denna skeva, isande intrig och dess minst sagt opålitlige berättare fyllde många brittiska recensenter med äckel när den först publicerades. Den pålitlige John-Henri Holmberg berättar om turerna i sitt efterord till nyutgåvan.
Författaren, Iain Banks, har sedan debuten gått vidare till att bli en av de stora skotska författarna – och under namnet Iain M Banks en av de starkast lysande stjärnorna på den spekulativa fiktionens himmel.

Med glädje läser jag nu Getingfabriken för kanske femte gången, för att påminna mig om hur en genial roman ser ut.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0