Vari vår hjälte nästan blir blind och därefter förvirras av valutans fluktuationer

Okej visst, jag är medveten om att speed beats gravity i den samtida medieverkligheten men jag har faktiskt läst som fan och inte hunnit uppdatera detta parasitnäste på ett tag.

Först läste jag en del skräp som jag redan har glömt, därefter Gabriella Håkanssons [jävvarning] mastodontroman Aldermanns arvinge, en del skräp jag har glömt, Karl Ove Knausgårds Min kamp 6 – igen, eftersom den kommer på svenska på måndag – , en del skräp jag har glömt, Paul Popes fantastiska serieverk The One Trick Rip-Off, lite skräp samt Marisha Pessls Night Film.

Om man undantar skräpet så blev det cirka 4 000 sidor och tro det eller ej, men halvvägs in i Night Filmhoppade högra ögongloben ut och jag fick riva upp hela soffan för att hitta den.

True story.

En sak jag grubblat över är emellertid detta med valuta.

Jag förstår mig inte på den.

Såhär:
jag såg en film på Netflix. Det var en ganska ny film vars titel jag har glömt och det var Christian Bale i huvudrollen och i Los Angeles och han dog på slutet, men någonstans i mitten skulle han sälja en pistol.

Han ville ha 300 dollar för den men blev erbjuden 200 dollar och han och hans buddy var så nöjda med det.
Intrycket var att det var deras livs affär.
Det var YIHAAAA!!

Jag kollar mot yahoos valutakonverterare och får fram att 200 dollar motsvarar 1 318 spänn.

I eftermiddags gick jag genom Kransen och två 10-åriga flickor approcherade mig och frågade om jag ville köpa handgjorda bokmärken för 5 kronor styck. Jag antar att jag inte såg ut att matcha deras fokusgrupp, så de insisterade inte och svepte förbi. Tyvärr, eftersom jag faktiskt hade en tiokrona i bakfickan. Suckers!

I alla fall så funderade jag på det där. Och räknade. Till priset av 564 handgjorda svenska bokmärken kan man uppenbarligen i Los Angeles tillförskansa sig en laddad, ny Ruger och få ett par kronor över att – jag vet inte – köpa en bil för.

I’m off!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stop me if you think…

Genom eminenta The Gawker hittar jag ett tumblrarkiv (ett helt normalt svenskt ord ju) där en grafisk designer som heter Lauren LoPrete genialt nog har tagit sig före att kombinera Peanuts (Snobben på svenska, av lika okänd som mysteriös anledning) med The Smiths.

Här är länken till This Charming Charlie: länken till This Charming Charlie.

Bägge parter vinner på kombon. En ytterligare knorr är ju att de personer som på sådär 1960-talet vördade den förmenta visdom som finns i Charles M Schulz‘ syndikerade serie, förmodligen var av samma skrot och korn som Morrissey-dyrkarna ett par decennier senare och framåt.

Att jämföra med personer som sätter upp strippar med katten Gustaf på kylskåpet. De är utan tvekan Absolute Summer hits 43-typer.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

ToT: Vet. Den här bloggen har långt tidigare behandlat den förbättring av Garfield som uteslutandet av titelfiguren innebär.

Jonas Thente, 23:44, 30 augusti 2013. Anmäl

Innan du klagar för mycket på katten Gustaf, beakta vilket existentiellt djup som döljer sig i den serien bara man tar bort katten: http://garfieldminusgarfield.net/

ToT, 17:38, 22 augusti 2013. Anmäl

Mer ur geniets källarutrymmen

I dag kom Lars Noréns nya dagbok till redaktionen – en uppföljare till blockbustern från 2008.

Jag bläddrade hastigt igenom den i jakt på vanvördiga invektiv om mina kollegor och hittade åtskilliga fyndigheter. Han är bra på det, Norén, att hitta infama nedsättningar om de personer han valt att hata. Han är också bra på att grubbla offentligt så jag ser mycket fram emot att läsa boken.

Utdrag:

”Jag tror inte kulturredaktionen på DN är medvetna om vilket förfall de befinner sig i och påskyndar”.

Åjo, det är vi visst.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Håkan. Ja, exakt så.

Jonas Thente, 23:45, 30 augusti 2013. Anmäl

Maurice: Hahaha...tack för tipset furst Mysjkin.

Jonas Thente, 23:42, 30 augusti 2013. Anmäl

Men om ni är medvetna om det, varför gör ni inget åt det?

Maurice, 01:13, 30 augusti 2013. Anmäl

Jo, jag misstänker att de som jobbar på "kultursidorna" (DN el andra), är de som sörjer mest hur utvecklingen ser, o länge har sett ut.

Mats B-P, 03:15, 22 augusti 2013. Anmäl

Hur är uttrycket "geniets källarutrymmen" egentligen avsett att tolkas? Att det fanns intressanta hemligheter som nu hamnar i strålkastarljuset, att det är den mörka sidan av en människas tankar som bringas i dager, eller att innehållet i dagboken inte bara är text, utan på sina ställen även litteratur?

Håkan Tendell (Webbsida), 12:42, 18 augusti 2013. Anmäl

Konfektionsindustrin profilerar sig

Jaha, den här nyss inkomna teasern kan jag inte undanhålla er sensationseekers.

Återstår för Dressman att kontra med Dennis Cooper.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Anmälan: Fredrik Ekelund: ”Som om vi aldrig hade gått här”

[publicerad i papperstidningen 2/8]

Fredrik Ekelund
Som om vi aldrig hade gått här
Albert Bonniers förlag

Det finns drygt sju miljarder anledningar att skriva en självbiografi. Anledningarna att publicera dem är betydligt färre. Strängt taget kan man dela in de trots allt utgivna självbiografierna i två kategorier. Dels har vi sådana som skrivits av exceptionella individer med exceptionella liv. De utgör kanske 99 procent av utgivningen. Den återstående procenten handlar om människor vars liv inte är särskilt enastående, men representativa för en tid, plats eller grupp.

Man kan tycka att de exceptionella liven är mer intressanta att läsa om, men jag tror att det är mycket lättare att verkligen tycka om böckerna som tillhör den senare kategorin. Det är som skillnaden mellan att hälsa på en kändis och att umgås med en god vän.

Fredrik Ekelunds självbiografiska projekt hör till den senare gruppen böcker. 2010 kom barndomsskildringen Fadevår, tack för ljuset! om Fredriks ganska typiska uppväxt i ett radhusområde i 1960-talets Malmö. Nu utkommer fortsättningen.

Fredrik börjar gymnasiet på S:t Petri i Malmö. Gänget träffas fortfarande och lyssnar på popmusik, gasar mopederna, spelar fotboll och festar på billigt vin. Men över gymnasiebyggnadens devis ”Varen svenske!” hänger en banderoll med Ho Chi Minh. Det börjar bli 1970-tal och Fredrik stiftar bekantskap med en bildad ung man som citerar Hjalmar Söderberg och Hermann Hesse. Där, i det förvirrande glappet mellan borgerlighet och vaknande vänsterpolitisk medvetenhet, tillbringar Fredrik sina ungdomsår.

Men skildringen avviker något från det helt generella på ett par viktiga punkter. Som en mörk, sällan nämnd men alltid hotfull skugga ligger Fredriks attacker av panikångest. Men det viktigaste är förhållandet till fadern, som blir alltmer ansträngt och slutligen nästan helt tar över biografin.

Denne pappa är en kolerisk akademiker vars lojaliteter ligger hos Uppsalaårens spex, punsch och gluntar snarare än med FNL-rörelsen och Olof Palme. Ett redan ansträngt förhållande mellan familjefadern och resten av familjen förvärras av den nya tidens politiska tendens.

Fredriks fadersgestalt blir i stället farbror Torsten, som blivit lobotomerad och mer eller mindre avpolletterad av samhället, men ändå framstår som ett betydligt bättre alternativ till den högpresterande fadern.
Som om vi aldrig hade gått här blir en alltmer smärtsam uppväxtskildring. Precis som vi alla förr eller senare gör, står den vuxne Fredrik Ekelund vanmäktig inför det skeende som är ohjälpligt och som vi kallar vår biografi.
Ett återkommande ord är: ”Farväl”.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nya svenska mord i högreståndsmiljö

När jag går igenom höstens bokutgivning hejdar jag mig vid en ”actionspäckad pusseldeckare” av en Martin Olczak. Den heter Akademimorden och inleds tydligen med att Svenska Akademiens ständige sekreterare avständigfieras genom att skjutas i Berzelii park.

Hmmm… ja, och så fortsätter det med massakern på akademiledamöter och – enligt tidens sed – med gåtfulla skrifter och historiska vålnader.

Bokbloggen konstaterar: Så här hade det aldrig fått se ut på Carl David af Wirséns tid!!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0