Många tack, en del förlåt samt en punkt på Bokmässan

Den är en absurd teater, Bokmässan, och såhär cirka 24 timmar efter det att jag avslutat min del av den vill jag tacka några inblandade och be några andra om ursäkt.

Tack till de cirka 200 göteborgska servicearbetare – framförallt bartenders – som tagit hand om mig, för att de får en att känna sig som en bästa kompis – i motsats till hur det fungerar i det provinsiella Stockholm där man alltid är allas dödsfiende om man inte har varit med i ”På spåret” eller har en affär med en av Hollywoodfruarna.

Tack till Andres Lokko, Jan Gradvall och Axel Björklund för att ni stod ut med att analysera min konspirationsteori om att Radioheads ”Paranoid Android” måste vara inspirerad av Jojje Wadenius ledmotiv till Kalles klätterträd. Jag bedömer det som att den samlade expertisen slöt sig till en sannolikhet på 49 procent.

Tack till mitt crew – i synnerhet reportrarna Jimmy Broadway och Sushi Download, varav den senare är föremål för riktade insatser från Missing People.

Tack till Nina Björk, Fredrik Ahlfors, Carl Henrik Fredriksson, Mats Rosengren, Erik Andersson, Karin Sterner, Fredrik Askerup, Sara och Jan Arnald, Jonas (J) Magnusson, Anders Lundberg,  Jessika Gedin, Amanda Hellberg, Carl Forsberg, Viktor MalmAnna Hallberg, Jörgen Gassilewski och alla andra jag tjötade med.

Förlåt än en gång till till dig vars namn jag aldrig fick, men som blev rasande och tolkade det som en gender-issue när jag inte orkade förklara vad GTA V är och varför datorspel borde vara en viktig sak att känna till för kulturskribenter.

Förlåt till  Karl-Petter Äng – författare till debutromanen Letaren – för att jag trots en oslagbar slogan (”en sagobok för vuxna”) inte hann komma förbi hans monter. Skicka ett ex så lovar jag att recensera boken härinne minst: DN, JT, 105 15 Stockholm.

Förlåt till dig som ville bjuda mig på en whisky på Park. Jag stod och skrev en text i huvudet och var någon annanstans, i dåligt sällskap. Hör av dig är du snäll.

Förlåt – slutligen – till alla jag har tacklat, trampat på tårna och givit en feting på käften under dessa mässdagar. Oavsett ni har förtjänat det eller ej.

 

Radiohead – Paranoid Android

Jojje Wadenius – Kalles klätterträd

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Handduken igen

Det dags att lämna detta blodiga tumult åt sitt öde.

Jag har som vanligt köpt en bunt fansin – som jag återkommer till senare – och ett par andra saker. Mina försänkningar på OEI har i ett utbrott av postironiskt allvar sytt upp bokkassar som det står OEI på.
”It’s a sad and beautiful world”.
I kväll skall jag lyssna på poesi: poesi mina vänner! och försöka undvika att hamna i dåligheter.

Tack till dig som läste denna mässblogg – jag vet vem du är – och farväl för den här gången.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Jimmy Broadway, akut, från golvet

Nu har vi en akut Jimmy Broadway direkt från golvet. Vad händerJimmy?

– Jonas! Jag sänder detta från bakom en brinnande monter. Någonting har hänt och jag vet inte riktikrrrrrzzzzssshhhhörsöka ta mig fram till insatsledaren ett ögonblick bara [flås, flås, åla, hasa] Jimmy Broadway från Bokbloggen, kan du berätta vad som händer här?

– För fyra minuter sedan larmades vi av span att något var på gång och vi ryckte in med den insatsstyrka som legat i beredskap här på mässan.

– Det är full skottlossning här, vad händer?

– Kalle Adam, Kalle Adam: kod brun, upprepar kod brun!

– Vad händer?

– Vi försöker flankera dem. Okej, tydligen har ett gäng centrallyriker försökt sälja sina verk i A-sektionens södra delar och det har uppfattats som en krigsförklaring av essäisterna, konkretisterna och i slutändan OG:s. Så det har blivit ugly.

– OG:s?

– Original Gangsters. Akademipoeterna. Inga man vill tjafsa med om man inte tror att man har eldstyrka nog att klara av dem.

– Så vad händer nu?

– Det är tyst. För tyst. Vi har medlare här som är utbildade i samtliga poetiska riktningar och det kan vara läge att sända in dem.

– Åter till Bokbloggen och dig Jonas.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En historia om bot och bättring

Vi har Jimmy Broadway på länk:

– Jonas! Jag står här med en författare som vill vara anonym. Hur kommer det sig att du inte vill säga vad du heter?

– Alltså, jag har ett namn, Anders hmhmhm, men det är inte mitt riktiga namn.

– Du heter egentligen något annat?

– Ja, jag ingår i ett vittnesskyddsprogram sedan sju år tillbaka.

– Hur kommer det sig?

– Tre diktsamlingar om Sörmland och livet där gav jag ut, och så blev jag kontaktad av provinspoeterna och gick med. På den vägen är det.

– Hur menar du då?

– Ja, man fick ju en hel del fördelar. Publicera sig i antologier och tidskrifter, en del stipendier och så. Men det förekom en hel del otäckt också.

– Otäckt?

– Våld mot rivaliserande gäng. Det var mycket snack om territorier och så, och en kväll attackerade vi ett lokalbibliotek där några language-poeter hade en uppläsning. Tre dog och det var efter det jag hoppade av.

– Och nu?

– Nu har jag lagt av med poesin och hela livsstilen. Jagvittnade mot mitt gamla gäng och bor med min familj på hemlig ort.

– Då får jag be dig lycka till och lämna tillbaka till Bokbloggen och dig Jonas.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Inga direkt livshotande skador

Vid det här laget är det alldeles olidligt i mässans B-hall.
Det kunde i och för sig ha varit värre. Jag hamnade i ett fullständigt gridlock ett tag, där ingen rörde sig, men det visade sig att jag råkat hamna i signeringskön till Leif G W och det var ju ett missförstånd.

Egentligen borde jag ha åkt hem, men jag arbetar på övertid och har en del business att styra upp.

När jag passerade insläppet på väg ut hörde jag en funktionär komma springande och be sina kolleger kalla på vakten.
– Det är nån som är lite full i Bonniers monter.

Jag tänkte ånej! Inte G W! Men det var nog bara någon överdrivet familjär fan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ett recept. Klipp ur och spara.

Fast jag kom precis på ett koncept till ny kokbok. Den riktar sig till den mer erfarne och blaserade matlagaren.

Här är ett av recepten:

Tele-chef au son signe

Skär halsen av en tv-kock i 45-årsåldern och samla upp blodet i en spann. Det skall användas till såsen senare.

Stycka kocken och behåll de matigaste bitarna, det vill säga stjärtdelarna, snackköttet och det rosaskimrande egot. Kasta resten till hyenorna eller förverka i kvarn.

Koka köttet i en killings modersmjölk. Smaksätt med salt, peppar, närproducerad blomkål, timjan och vitlök. Låt sjuda i ett par timmar.

Skumma mot slutet av koktiden upp blodet och red med maizena och en nypa pepparrot.

Servera med hipstergratäng och surdegssnubbe (se separata recept).

PEGI 18

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

På tal om alla dessa kockar som rantar runt på mässan

Jag är inte säker på om jag här ger mig in i någon mördande tråkig genusdebatt – vilket jag i så fall djupt beklagar eftersom de är lika fascinerande och överraskande som ”Sjösala vals” och Sinatras ”My Way” i ett Sommarprogram  – men jag vill ändå etablera några förhållningsregler i fråga om manlighetens don’ts.

En man använder inte dragväskor. Han bär. De enda män som får dra sina väskor på hjul är stewards på interkontinentala flighter, och bara inom flygplatsområdet.

En man lyssnar inte på musik från den amerikanska västkusten eller r’n’b.

En man röker inte cigaretter, såvitt han inte lever och verkar 1958.

En man skryter inte om att han har läst Hemingway, Bukowski eller Barbara Cartland.

En man bär aldrig sandaler och inte kortbyxor i ett tättbebyggt område, såvida det inte är på den egna tomten.

Sandalklausulen gäller dock även på den egna tomten. Tumregeln är: Aldrig!!

Och så den springande punkten:
En man är inte intresserad av kokböcker.

En man kan vara intresserad av att laga mat, det är okej. Han till och med bör. Men att svansa kring matlagare som av en eller annan anledning har lagat mat i tv och därefter fått receptsamlingar spökskrivna och utgivna – det är bara sorgligt.

Förra Bokmässan, eller om det var förrförra de flyter samman, satt jag i den bar som ansluter till mässområdet och fördjupade mig i något viktigt, när plötsligt en av de där kockjävlarna stormade in med sitt entourage.

Till alla dittillsvarande gästers förskräckelse slogs barens  storbildsteve på efter tvärsäkra order från lakejerna och ett program med sagde kockjävel visades på hög volym, varpå entouraget jublade och nervöst gläfste om hur genialt bra det var.

Jag har bara varit med om något liknande en gång tidigare, och det var när Ogaden-Carl besökte Akademiska föreningen i Lund för någon studentafton och jag råkade hänga i den tillhörande baren när moderatledaren tillika blivande statsministern uppenbarade sig och svassade omkring en stund med sitt andfådda följe av flåsiga, kalviga och uppmärksamhetstörstiga ungmoderater.

Jag bevittande i vånda hur de små snedkammade vidrigheterna knuffade och armbågade varandra i kampen att befinna sig närmast gurun och det var väl där och då jag började förakta politiker och framför allt deras anhang djupare än jag någonsin hade gjort tidigare, vilket inte vill säga lite.
Det var så … Stockholm.

Det samma hände mig alltså för ett eller ett par år sedan på Bokmässan, fast med avseende på en kokbokskändis.

Mitt förakt är oändligt och min kvalificerade åsikt att det räcker med Rutiga kokboken (Eller Bonniers kokbok i 1958 års reviderade upplaga) som grund. Därefter är det trial and error.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den organiserade litterära brottsligheten lamslår Göteborg

Jimmy Broadway från golvet:

 

Vi har en intervju med den lokala Taskmastern för utredandet av den organiserade litterära kriminaliteten, Glenn Arnakke: Glenn, vad är din uppgift här på mässan?

– Kriminalinspektör Arnakke. Jag är gruppledare för ett team som bevakar den litterära brottsligheten. Som vi vet så pågår tyvärr ett krig mellan olika grupper som var och ser sin chans att kapa åt sig andelar i det vakuum som har uppstått sedan de sista stora kritikerna dött, slutat skriva eller blivit förvirrade.

– Det är ett krig alltså?

– Ja, det är ett fullskaligt krig.

– Är inte det en ganska drastiskt slutsats?

– Lilla vän, låt mig förklara för dig. För två veckor sedan hittades fyra illa tilltygade kroppar i ett grustag utanför Borås. Resultaten från tandkorten som vi fick i förrgår ger vid handen att det var tre språkmaterialister och en retrogardist, uppenbarligen en regelrätt avrättning.

– Det låter ju fruktansvärt.

– Ja, men jag vill inte på något sätt skrämma upp allmänheten. Det är tydligt att det är fråga om en uppgörelse mellan olika gäng och det är möjligt att man bör undvika att vifta med diktsamlingar i offentligheten, men vilken vettig människa gör å andra sidan det?

– Men om man nu ändå har det behovet, finns det något man bör tänka på?

– Jag hade nog inte rört mig med Bibel-pastischer i storstadsområdena eller försökt sälja svensk eller översatt fransk poesi från 1980-talet i Malmö, Umeå eller Stockholms ytterområden.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En analys av Leif G W Persson

Efter att åtskilliga gånger ha bevittnat hur min moders röst i telefonen får något beslöjat över sig på tal om Leif G W Persson, och efter att ha känt igen slöjan hos otalet medborgare –  kvinnor som män – har jag grubblat på vad det är hos denne man som ter sig så förtrollande.

Jag tror att det är dubbelheten i hans väsen, dikotomin mellan kropp och själ.

När han uttalar sig – och det gör han ofta – så ser han ut och talar som en liten skolpojke nyss påkommen av en bepallad trädgårdsinnehavare och med fickorna fulla av äpplen.
Han mumlar.
Tittar under lugg och önskar sig därifrån.

Vad har däremot säger är alltid rättframt, spydigt, provokativt och retoriskt oftast mycket effektivt.

Så vad vi har är en karl som företräder en karl-generation som inte direkt kommer att gå till historien för sin komplexitet men som brutit sig fri och faktiskt uppvisar två helt skilda signaler samtidigt.

G W:s kroppsspråk står där i kortbyxor och hukar och pustar och mumlar att ”Det var Berra som börja…” medan hans analys är knivskarp.

Jag skall skicka ut någon av mina reportrar på golvet att fråga honom om detta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En språklig fråga

Om man är uppe med tuppen men ännu inte har gått och lagt sig, är man då nere med tuppen?

En fråga som det gamla bondesamhället aldrig behövde ställa sig, men här är vi i moderniteten och i mitt fall post festum tidskriften Gläntas årliga baluns. Den här gången hade de kommit på att sälja prenumerationer som inträdesbiljett och det kan man inte tjafsa med.

Poeten UKON, som satt i biljettluckan, var mycket plågad av uppgiften.
I övrigt avlöpte nog allt som det skulle. Jag samlade information och drack öl. När jag lämnade stället stod en piketbil utanför, men jag smet in i en taxi i stället.

Detta skriver jag i vargtimmen för att kunna ta en smärre sovmorgon, men det är väl uppenbart.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0