Anmälan: Tova Gerge: ”Rakel delat med tio”

[Ej papperspublicerad]

 

Tova Gerge
Rakel delat med tio
Fel förlag

Den här boken läste jag genast sedan jag plockat upp den, på försommaren tror jag, och alldeles nyss läste jag den en andra gång. För att beskriva hur den fungerar känns det rimligast att citera hela förstasidan, som inleder den passage som är betitlad ”Vårstädningen”.

Det slutar mitt i andetaget med något som avlägsnar sig tills det bara är en punkt kvar. Men kom tillbaka lite. Närmare jorden. Den vrider sig, utkantsbetäckt och inte helt klotrund. Ljus. Skugga. Ljus. Skugga. Sveper molnen kring sig som en kappa.
Under luften breder förstad efter förstad med höstbrunt gräs ut sig i många tusen kvadratmil. Där är stoder, höga och fönsterrika minnesmärken från den här tiden som just har börjat. Myrkolonier, cellstrukturer, förmultning.

Aha, en roman som börjar på det här viset igen, hinner man kanske tänka innan man inser att den här boken inte har någon genrebeteckning så den får lov att börja hur den vill.

Anledningen till att jag så sällan skriver om poesi är att jag lider av prosaism, vilket innebär att jag i allmänhet läser en aning för snabbt för poesi och alltså följer en annan rytm och en annan sorts varp. Så när jag undantagsvis recenserar lyrik har jag dessförinnan skrivit hela alltet, konkret i ett worddokument eller för hand, med mina egna små händer. Det är så jag gör, så jag måste göra för att komma nära språket.

Så självklart är jag extremt mer kräsen när det kommer an på poesi än prosa, för prosan måste jag inte skriva själv för att kunna uttala mig om.

När det gäller Tova Gerge tvekar jag länge om hur jag ska göra. Hon skriver poetisk prosa, prosapoesi eller helt enkelt bara förbannat bra. Somliga passager har jag skrivit, men andra har jag bara läst. Alla sätt är bra bara man tjänar på dem som läsare.

Rakel delat med tio handlar – helt kort – om ett döende. Eller det livsslocknande döden sätter igång, om den får tid på sig.
Man kan inte vara helt säker, för Gerge tvekar att gå rätt på. Hon lämnar hellre ledtrådar, som att den gamla kvinna som precis har trillat och skadat sig i sin lägenhet och väntar på hjälp i form av till exempel tidningsbudet, har glömt att det är midsommarhelg och ingen kommer att komma med vare sig tidning eller post.

(Inom parentes kan man grubbla över om inte den vanligaste dödsorsaken i Sverige är att man är gammal och ramlar i sitt eget hem och dör efter några dagar för att ingen saknar en. Jag har haft en del jobb – som vaktmästare, nattportier, inom vården – där jag har stött på gamla människor vars enda sista önskan och ansats i livet har tyckts vara att ha någon som hittar dem för en sista profan smörjelse i form av närhet, hur fjäderlätt den än må vara.)

När man väl har accepterat att Rakel håller på att dö, blir boken en bakåtspolning genom det liv som är Rakels. Det kommer att sluta när hon är sådär tre år men det är onödigt att här gå in på vem hon är och varför.

Jag vill bara citera en passage som jag har fastnat för bägge gånger jag läst. Inte för att den nödvändigtvis är så värst representativ, men för att den är vacker:

Nog blåser det upp i det samlade omänskliga. Löv och frö har rivits ned från grenarna nu. Lönnäsar sig fram, trycker på en punkt som blivit okänslig. Av väder och vind. För väder och vind. Stinger till, träder ut och in ur lönndomslivet. Nålens spets tittar ut på varannan sida om tyget.

Visst är detta gnistrande och fullödigt? Det är vägg-i-vägg mot Ann Jäderlund, där det första citatet låter Mats Kolmisoppi eller kanske Martin Engberg. För att famla efter paralleller i förstadsmystik.
Jag får känslan av att Gerge läser mycket, till skillnad från de många som skriver mest.

Det enda som stör mig med den här boken är att Gerge envisas med att tala om ”fjärilshovar” där jag tror att hon menar fjärilshåvar. Men det kan jag å andra sidan tacka henne för, eftersom en kritiker mår dåligt om han eller hon inte har något att anmärka på.

Förlagsinformationen uppger att Gerge tidigare har givit ut en diktsamling tillsammans med Athena Farrokhzad som heter Manualen. Den har jag inte sett, varför den faller utanför ovanstående bedömning.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0