Anmälan: Lars Gustafsson: ”Doktor Wassers recept”

[Papperspublicerad 2015-09-25]

 

Lars Gustafsson
Doktor Wassers recept
Albert Bonniers förlag
Lars Gustafsson har alltid funnits. Det vill säga om man inte råkar vara så pass mycket äldre än Gustafsson (född 1936) att man med ålderns rätt kan svepa bort honom, eller så pass mycket yngre (född 1990 och framåt) att allt som inträffat före ens födelse är att betrakta mest som en oförlåtlig kränkning.

En digrare verkförteckning än Lars Gustafssons har jag aldrig sett tryckt i en nutida roman. I ett appendix som känns mer som huvudsaken listas upp emot hundra verk från debuten 1957 och framåt. Hans viktigaste epok är fortfarande 1970-talet, då han skrev sina största romaner och viktigaste debattexter.

På senare decennier har han oftast lagt det tyngre grubblet åt sidan till förmån för mer lättsamma tankar – fnasiga förströelser och drivna divertissemang med mycket gott humör. Hans nya roman Doktor Wassers recept hör till dessa.

När man läser denna roman har man hela tiden känslan av att det är något viktigt man missar, något som visslar förbi i getögat. Kanske är det meningen. Vad man bit för bit får reda på är att romanens berättare, Doktor Wasser, inte är Doktor Wasser. Han har i ungdomsåren stulit identiteten från liket av en avkörd östtysk motorcyklist och lyckats smälta in i rollen så väl att hans medicinska karriär avslutas med en post som generaldirektör för något medicinalverk.

Romanen är mer eller mindre berättelsen om hans liv, men med en hel del hål. Denne Doktor Wasser framstår som en fullblods­psykopat. Inte av det slaget som brukar befolka genrelitteraturen, utan en mer realistisk och alldaglig typ som har svårt att knyta an till mänskliga känslor men lätt att härma dem. Så lätt att han tror att de är autentiska.
Å andra sidan är hans identitet egentligen inte hans utan en annans, så det behöver ju inte vara så kinkigt.

Lars Gustafsson bjuder som vanligt på en del minnesvärda anekdoter inom ramen för berättelsen, och uttalar en del bråddjupa teser. Som denna: ”att all verklig förälskelse har sitt upphov i ett djupt missnöje med oss själva. Vi har träffat någon annan som vi hellre skulle vilja vara”.
Men så finns här då också en mängd glapp och märkligheter som aldrig skrivs ut, utan snarare låter ana att det finns en poäng med berättelsen men att den aldrig riktigt har lämnat författarens huvud.
Vet Wassers älskarinna och mecenat att han inte är Wasser? Vad har Frazers vegetationsmyt i Den gyllene grenen med det hela att göra egentligen, annat än att den också råkar utgå ifrån övertagandet av någon annans identitet?

Rök och speglar blir det ofta, som det brukar hos den helt mogne Lars Gustafsson.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Exklusiv intervju om Millenniumfebern!!

Bokbloggens reporter Jimmy Broadway har lyckats nå fram till Göteborg med tåget från Stockholm, en resa som påbörjades i onsdags morse och som avslutades med buss från Kamtjatka för ett par timmar sedan. Något medtagen har han ändå hunnit med en intervju för Bokbloggen.
Är du där, Jimmy?

Jonas! Här är Jimmy Broadway direkt från Bokmässan i Göteborg. Jag står här med Nisse Norstedt från Norstedts förlag, som framgångsrikt har givit ut fjärde delen av den omtalade Mollusktrilogin, stämmer inte det Nisse?
– Millenniumtrilogin. Ja, det stämmer. Det har varit ett mycket lyckat och omskrivet projekt. Mycket lönsamt, även hittills.
Toppen, toppen. Och hur ser framtiden ut? Blir det fler delar?
– Det kan man inte utesluta. Men just nu fokuserar vi på en Salander-kollektion i samarbete med en känd pakistansk textilarbetare. Det kommer att bli mycket nitar och sådana där skor som ser ut som ortopediska hjälpmedel.
Spännande! Och sedan en ny bok i serien?
– Sedan har vi andra projekt också. Vi startar en theme-park utanför Hästveda, som Stieg Larsson gärna besökte vid ett tillfälle. Vi har försäkrat oss om den store författarens kvarlevor, som kommer att förevisas och tryckas upp på koppar och handdukar. Vi har också en limited edition Rolls Royce på gång. Den skall heta Blomqvist.
Det ryktas att somliga talar om exploatering av bokserien…
– I grunden är det nonsens. Noomi Rapace har gått ut med synpunkter på vår äganderätt till henne – ja hon var ju ganska upprörd – men vi tror att det är helt i linje med Stieg Larssons vilja och känsla för att stå upp för rättvisa och allas lika värde.
Fantastiskt! Och vad skall ni göra med alla pengarna?
-Vi tänkte rulla oss i dem, kasta upp dem i luften och dyka ner i dem som delfiner. Det var Stieg Larssons vilja.
Tillbaka till dig, Jonas.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hotellhissen

Jag har som alltid med mig Fernando Pessoas Orons bok, och tröstar mig med passager som denna:

Nu för tiden tillhör världen enbart de stupida, de okänsliga och de jäktade. Rätten att leva och att vinna framgång erövrar man idag med nästan samma kriterier som de som kvalificerar för intagning på sinnessjukhus: överspändhet, oförmåga att tänka, avsaknad av moral.

(ca 1912, översättning av  Lars Axelsson och Margareta Marin)

Jag läser detta och går ner till hotellbaren  för en smörgås.

De har inte bytt ut hissrösten, vilket gör mig lycklig.
Det är en kvinnlig röst.
Sättet på vilket hon säger ”Går nedåt” är så fullt av gravlik melankoli, yttersta hopplöshet och desperation.
Jag skulle gärna ha det som ringsignal.

Och apropå ringa så blev jag precis ofredad av mobilen – någon som vill ha ut mig och som vägrar ta ett nej.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Inget SS på SF

Igår stötte jag kollegan Jenny Högström, som stolt förärade mig ett ex av det nyutkomna samarbetet mellan henne och Lars Krantz: den nazi-sexualsadistiska porrnovellen Achtung Blitzkrieg.

Det är en kärleksfull, halvallvarlig text garanterat fri från mäns övergrepp på kvinnor men inte tvärtom. Den eminente Krantz har gjort frodiga illustrationer i svartvitt. En perfekt matchning.

Nu fick jag ett mail från förlaget, Apart, om att distributören Science Fictionbokhandeln har tagit avstånd från novellen och tänker sälja den enbart under disk.

Jag vet vad ni tänker: allting blir lite mer intressant på ett 1950-talsvis, när pornografiskt material säljs under disk. Man ser SF-bokhandeln invaderas av skygga män med uppfällbara trenchcoatkragar och kvinnor i gigantiska solglasögon som väser

Giv mig ett paket Matanzas samt hrmmhrmm i en dubbel påse. Men sno sig på!

Jag vet att ni också tänker: Men, alltså, SF-bokhandeln säljer ju Garth Ennis/Steve Dillons serie The Preacher. Som vi alla vet förekommer däri just en SS-klädd sekreterare som torterar slakteriets arbetare under sina dubiösa orgier. För att inte tala om hennes chef, som har en gigantisk kvinna gjord av slakteriprodukter i ett lager.

Men där ser man.

 

 

 

Achtung_cover

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Om den fortfarande grasserande Kulturmannen

… talade Lena Andersson och Åsa Beckman i DN:s monter.

De gladdes bägge åt fenomenet med kvinnor som skriver självbiografiskt om män som de känner sig känslomässigt svikna av.

En animerad diskussion om det etiska i att hänga ut sitt ex i romanform utbröt också bland valda delar av redaktionen på en restaurang igår i Göteborg.

Först idag såg jag den givna kopplingen till myten: det är skönanden Orfeus som slits sönder av vansinniga kvinnor.

Lena Andersson i montern övervägde lite försiktigt det faktum att kvinnor helt enkelt kan ge fan i att ligga med narcissistiska kulturmansskitstövlar.
Det låter som en rimlig och inte helt oöverkomlig strategi. Har man rösträtt så borde man också kunna ta ansvar för sitt eget liggande, om det inte är något allvarligt fel på en.

Frågan är om inte både Kulturmän och Kulturkvinnor skulle må bra av ett tvingande och obligatoriskt celibatslöfte. Så mycket skräp man skulle slippa.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Rätt ska vara richtig

Nu har  jag intervjuat den tyske författaren Daniel Kehlmann, som är aktuell med romanen F.

Han var charmerande och blixtrande intelligent. Jag berättade för honom att han inte alls förstår sin roman, och han höll så småningom helt med om detta. Vi diskuterade också Adorno, Kant, C P Snow och rubiks kub. Gud vet vad som blir av den intervjun så småningom. Det var alldeles för roligt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Morgondagens krönika: förhandsex

Här dagens pensum till morgondagens tidning redan i eftermiddag.

 

Bokmässan i Göteborg är bråkigare, mer oförutsägbar, offentlig och arenalik än andra internationella, mer branschinriktade, bokmässor. En märklig syntes mellan det onda, det goda och det fula uppstår.

I år satte det igång redan med det utskällda Ungern-temat. Böcker är bra i princip, men inte presenterade av vem och vad som helt.

Som vanligt om åren finns här också i seminarieprogrammet en uppsjö av andra nattsvarta ämnen och teman. Läsningen går ner bland unga, intoleransen ökar överallt, rasismen grasserar fritt, yttrandefriheten är hotad, anhöriga tar sina liv, kvinnorna får ingen plats, internet är sexualiserat och fullt av hat, oljan hotar, det mobbas som aldrig förr i skolan, mensen hyschas bort, de etablerade medierna går i drev och de sociala bygger på härskartekniker, barn förs bort, Europa är på väg över högerkanten, man kan inte lita på någon i övervakningssamhället, skolbiblioteken utarmas och vi skall inte ens gå in på klimatfrågan.

Det var en kort sammanfattning av de seminarier och diskussionspunkter som kommer att locka flest.

I kontrast till dessa står en programpunkt som ”Lyckan är att läsa”, under vilken Per Wästberg avser att demonstrera just denna utsaga.

För det är här den märkliga syntesen inträffar, att seminariebesökarna sitter och ler saligt när de hör några debattörer upp på podiet tala om massvält eller ökande intolerans.

Det är samma känsla av gemenskapligt, humanistiskt mys som uppkommer i somliga kyrkor, när prästen berättar hur alla i församlingen kommer att brinna men ej förtäras av elden i Helvetet. Församlingen nickar och ler, och går därefter ut till kaffet och kanelbullarna.

Det goda och det onda alltså. Det fula, det får väl som alltid representeras av ”kommersialismens skadeverkningar”, som det hette i ett gammalt kulturpolitiskt program. Samt av en del monterinredningar och kavajer.

Vill man undvika det onda och den gnagande oron så kan man gå på seminariet ”Humlorna – små men viktiga” och ”Bisyssla” som handlar om biodling.

Fast å andra sidan bin … de är också hotade. För säkerhets skull kan det få räcka med humlorna.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Stockholm försöker igen

Från Stockholm kommer beskedet att en ”Stockholms litteraturmässa” skall debutera i april nästa år. Det skall vara två dagar med ett femtiotal utställare och programverksamhet.

Det där har man ju försökt med minst en gång tidigare, för sådär 15 år sedan. Det föll på sin egen orimlighet: stockholmarna vill inte gå på en mässa och sen åka hem till kåldolmarna som vore det en vanlig arbetsdag.

Poängen med Göteborg är ju att de tvingas bo på hotell och leva dålighetsliv.

Men lycka till.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ungerianerna är arga

Högt uppsatta ungrare lämnade just mässans invigning, sedan Masha Gessen berättat vad hon tyckte om att dela scen med dem.
Jag hälsade på henne strax efteråt och hon såg en aning medtagen ut. Inte beroende på mig, men ståhejet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Göteborg. Igen. Trots allt.

Det westgotiska landskapet vegeterade på andra sidan tågfönstret. Jag såg Hunneberg, åtskilliga bilvrak i  träskmarker, nedlagda verkstadsindustrier, outlets och einstürzende älgjaktstorn.

Under transporten till förra årets bokmässa passade ju någon på att lägga sig på spåren, med många timmars försening till följd.

I år hade de kommit på att lägga om spåren mellan Alingsås och Göteborg med rutten play-do eller liknande, så det blev en dryg omdirigering.

Förmodligen har banverket, eller någon av privatiseringspolitikens lycksökare (Rälsia Enator el dyl), gått till lägsta bidder och hittat ett gäng irländska asfaltsläggare som gjort jobbet. Almost dar boss. Seeya tamarra. Naught [frantic giggle].

När jag nu har fått detta ur systemet kan jag meddela att jag har anlänt till högmässan och ägnat kvällen åt att läsa böcker. Jag är en motvalls kärring, jag vet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0