Anmälan: Stina Stoor: ”Bli som folk”

Stina Stoor
Bli som folk
Norstedts

Stina Stoor debuterar med en samling om nio noveller som präglas av den västerbottniska litteraturens alla kännetecken. Inga andra svenskspråkiga landsändar har en sådan trohet till det dialektala idiomet som Västerbotten. Litteratur från Skåne, Gotland, Bohuslän, Helsingfors, Dalarna, Linköping ståtar bara undantagsvis med utpräglad dialekt, och då i princip bara i dialogen.

Men Stina Stoor följer den språkliga tradition som gjort och gör Västerbotten till en nästan sagoaktig litterär miljö, skild från resten av världen. Det heter inte ”den gamla ängen” eller ”Åsas kalla fingrar”. Det heter ”gammängen” och ”kallfingrarna Åsas”.

Hon berättar om folk. Vanligt folk i Västerbotten som lever ganska vanliga liv. Men hon har en fantastisk förmåga att smälta samman människorna med omgivningen, sakerna, detaljerna. Här är hjortronen, gofikat och skidstugans brunflagiga väggfärg. Här är vaxduken, blinningarna och den gummivarma vindrutetorkaren.

Hon håller sig på den här sidan det fantastiska, utom i en av novellerna, den kanske bästa, som för in mytiskt övernaturliga element.

Det är ofta barn i Bli som folk. Stina Stoor strålar i noveller som ”Ojura”, där en liten flicka skall gå på fint födelsedagskalas i samhället. Gräddtårta och ballonger och allt. Hennes trassliga pappa hjälper henne att slå in presenten i en gammal kartong – en handfull levande grodor från bäcken.

Så det är en stillsamt vacker debut som doftar av pors och skvattram, uthållighet och ursinnigt spott i nävarna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Sokal, igen.

Den vänsterinriktade, amerikanske professorn i sociologi Peter Dreier redovisar i American Prospect ett projekt han nyligen genomfört. Syftet har varit att dra ner byxorna på de mer avartiga av uttrycken för de på västerländska universitet så populära cultural studies. Dvs det som slarvigt brukar kallas postmodernism.

Vi minns ju hur lurifaxen Alan Sokal 1996 fick en artikel publicerad i prestigefulla Social Text – en artikel som med många snåriga populärformuleringar argumenterade för att gravitationen är en social konstruktion. På samma sätt som vi ju har lärt oss att allt annat är en social konstruktion.

Dreier har inte gått så långt. Han svarade istället på en kallelse till ett seminarium om ”The absence of absence” med ett synopsis fullt av avsiktliga obegripligheter och fejkade Heidegger-citat. Han bjöds omgående in till seminariet i Tokyo.

Hans poäng är självklart att visa hur somliga akademiska institutioner har huvudet så långt uppkört i röven att verkligheten i sanning kan sägas vara en helt subjektiv konstruktion.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Okej, Lars. Bara vi inte glömmer komma ihåg att Saussure, Nietzsche och Heidegger hade en del viktigt att säga också.

Jonas Thente, 23:45, 29 februari 2016. Anmäl

Bra Thente! Den fullkomligt osannolika obskurantism som härjar inom vissa akademiska discipliner (och bekostas med skattepengar) behöver avslöjas in till sin absurda kärna. Som för att bevisa att inga sanningar finns kallar sig dessa postmoderna dyrkare av Saussures, Nietzsches och (nazisten) Heideggers sämsta tankar för "vänster", naturligtvis ointresserade av att vänster ursprungligen stod för det rakt motsatta, nämligen Upplysning och strävan efter sanningar.

Lars Schaff (Webbsida), 08:03, 28 februari 2016. Anmäl