Nu jävlar: Tuxedomoon

Jag har en gammal historia med Tuxedomoon – de amerikanska postpunkarna som sökte exil i Europa och tolkade denna vår världsdel så väl att inget europeiskt band har gjort det bättre.

Ta deras version av Strindbergs symbolistiska örhänge Spöksonaten. I den tuxedomoonska versionen går allt ut på att folk tar livet av sig på olika sätt och jag är övertygad om att August hade drabbats av slaget om han hade hört den musikaliska tolkningen.
Eller projektet i samarbete med koreografen Maurice BèjartDivine – som kretsar kring tio Greta Garbo-filmer.
Eller överhuvudtaget den intuition som kommer sig av att man står utanför, med överblick.

Det vill säga samma överblick som – omvänt USA-Europa – har gjort att de bästa westernfilmerna har gjorts av italienaren Sergio Leone, den bästa amerikanska skräckfilmen av britten Stanley Kubrick (The Shining) den bästa deckaren av polacken Roman Polanski (Chinatown), den bästa road-movien av tysken Wim Wenders (Paris, Texas) och den bästa sf-filmen av engelsmannen Ridley Scott (Bladerunner).

Ja, ni fattar. Blicken utifrån. Det vanliga är att europeiska konstnärer tar sig an att tolka USA, men Tuxedomoon gör tvärtom, och svinbra.

Albert Camus-tonsättningen ”L’etranger” är svårslagen och naturligtvis använde Wim Wenders Tuxedomoons ”Some Guys” som soundtrack till inzoomningen av Berlins bosättningar i filmen Wings of Desire – eller Himmel över Berlin som den hette här hemma.

 

London to Paris, Amsterdam to Berlin
Walking the same streets
thinking the same thoughts
Walk down Waurdour to Saint-Germain

One big lonely city, but I don’t care
One big Eurocity, but I don’t care

You see my heart remains the same, the same
Inside my heart remains the same
Mon coeur reste toujours le même

Första gången jag missade Tuxedomoon var i mitten av 1990-talet, och sedan dess har jag missat dem en handfull gånger på diverse platser i världen och livet.
Den här gången köpte jag biljett i förväg – jag vet, det betyder otur – och självklart blev konserten inställd.

 MEN.

Hyfsat säkra källor säger att de istället spelar i kväll, på biografen Tellus i Midsommarkransen, ett par hundra meter från mina bopålar.
Antingen är det ett mycket grymt skämt, eller också träffas vi där klockan 19:00.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0