Bokmässan 2014: Med senaste trängselnytt

(Uppdatering: den ursprungliga rubrikens 2914 har ändrats till det mer korrekta årtalet 2014. Tyvärr, eftersom det av statistiken att döma lockade många förbryllade/skadeglada läsare)

 

Antalet stavgångare har ökat med flera hundra procent sedan förra Bokmässan.

Mässan är officiellt slut för mig, då jag har annat för mig. Dessutom har jag idag häcklats för att jag inte känner till B S Johnson, och jag kan hålla med om det är skamligt och det tog mig ganska hårt. Ni känner ju säkert till den brittiske senmodernisten, men jag har gått omkring med känslan av att alla besökare på mässan tittar hånfullt på mig och viskar att där går han som inte känner till B S Johnson.

Jag har också fått höra av somliga akademiledamöter att jag ser ut att ha fått en släng av ”cocktailsjukan”. Det måste ha varit sazeracen jag drack i onsdags kväll.

Maranata är tillbaka på mässan, men jag har inte sett till Livets ord. De kanske byter av varandra. Inga småbarn har rapporterats försvunna i alla fall.

Dagens visdom, avhörd i en korridor på väg till kaffet: ”Bra barnböcker är bra för att också vuxna kan tycka att de är bra”.

Bränd av Johnson-incidenten – som den kallas i stora hallen – skall jag nu smyga mig ner och köpa Chronicles of Conan nummer 16.

Dagens Conan-visdom: ”The past, it seems, is like a winding river that eternally crosses a man’s trail, periodically washing remnants of his life up at his feet”.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Eftertankens kranka blekhet över

En av mässans mest pålitliga satelliter är tidskriften Gläntas soiréer, som arrangeras på olika platser varje år. I går var det på Pusterviksteatern och jag försjönk omedelbart i ett hav av nostalgi när jag såg hur det lyste i fönstren till min gamla paradvåning på Järntorget.

Det blev en bra kväll, som började med att en bartender bekymrat frågade hur det egentligen var med mig för att jag stod ensam och såg så ledsen ut.
Hade det varit i Stockholm så hade han ringt en vakt och låtit hen sköta den konversationen med batongen i högsta hugg.
Ibland vill jag bara stå för mig själv i en bar och vila den manliga blicken på något i fjärran som bara angår mig. Att det skall vara så förbannat kontroversiellt har jag svårt att stå ut med.

I alla fall så var det alltså en bra kväll.
Jag pratade med många människor jag tycker om och knappast någon jag inte tycker om. På skärmarna visades Per Åhlins animerade mästerverk. Bättre kan det knappast bli, för mig i alla fall.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Barbarerna

Jag mötte författaren, översättaren och Alingsås-bon Erik Andersson vid en trappa. I kavajslaget hade han något som såg ut som en orden eller ett loge-märke. Han förklarade att bokstäverna skulle uttydas Landskrona Bois – som jag tror mig veta är ett fotbollslag. Gais nämndes också. Det vet jag att det är ett fotbollslag.

Det var väl nedrigt?

Senare talade jag med den mångförslagne östgöten Johan Croneman, som ojade sig över att han inte hade tid att se matchen mellan Washington och Kalmar. Efter en viss förvirring visade det sig att han hade sagt Norrköping-Kalmar, men han var nog lite bladig så jag hörde fel.

I alla fall tycker jag inte att man har här att göra om man håller på med fotboll. Hur skulle det se ut om man gick på Fotbolls & Blodvitemässan och pratade om Virginia Woolf?
Stryk skulle man få.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Man blir ödmjuk ibland

Ett par gånger under varje Bokmässa hittar man ett litet otrafikerat hörn; en refug utifrån vilken man kan betrakta maskinen.
Man slås då av storslagenheten i allt detta, faktiskt. Så många människor som drar vagnar och kånkar skyltar, släpar på högtalare och ljusriggar.
Det är som att utan jämförelser i övrigt titta på en myrstig, där ungefär var tionde myra faktiskt bär på något barr eller en bit av ett löv – medan resten irrar omkring utan tydlig riktning och alltsom oftast snarare saboterar arbetet.
Men sammantaget är det ändå en väg som leder till produktivitet och harmoni.

Albert Bonniers förlag har skapat en djävulsk infarkt i en av de smalaste genomfartsgångarna, där de käckt har placerat samtalsscenen för fackboksförfattare.
Det är populära samtal, tycker det hundratal som ställer sig att lyssna på dem.
Hos oss som försöker komma fram är de däremot extremt impopulära.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Läget strax efter lunch

Fler montrar ger barnen ballonger. Det är mycket olustigt. Vilken monter blir först med att dela ut knappnålar till surmagade kulturkritiker?

Längsta kön jag sett hittills var till John Ajvide Lindqvists samtal om sig själv och sin nya bok Himmelstrand.

Om man då inte räknar köerna till koppkaffe och trekantsmacka.
Vid matlagningshörnet där kockarna och huslighetspysslarna håller till smälter de olika matosen samman till en mycket obehaglig odeur. Det luktar sjukhuskök.

Någon säljer köttchips. Jag har intervjuat Fabrizio Gatti om flyktingkatastroferna utanför Lampedusa. Han wallraffade ju själv som flykting och följde slavrutten från Dakar under namnet Bilal, som också är titel på hans reportagebok. Köttchips är alltså chipsifierade flarn av griskött. Det delas ut smakprover. Under det senaste året har 3200 flyktingar drunknat i Medelhavet på väg till Lampedusa. Jag har för mig att de där chipsen finns i nötköttsmak också.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: En nödvändig operation

Än har jag inte hunnit bevista några seminarier. Det är en fråga om logistik. Man måste träffa den där kollegan för att få tillbaka de papper som han fick av en igår men som inte kom till användning då men är viktiga nu, och han svarar inte för han sitter väl på någon intervju och medan man själv sitter i en intervju kommer mess om en saknad text som jag skrev redan i tisdags och lämnade, men den uppgiften har kommit bort och någon annan tar på sig att skriva den igen, vilket jag upptäcker när jag kommer ut från intervjun och då har vi redan två texter om samma sak, och fotografen måste koordineras och de där pappren ligger på kollegans hotellrum och han kan inte hämta dem för han skall delta i ett seminarium.

Allt detta medan man försöker ta sig fram mellan folk och montrar.

Är det då konstigt?
Är det konstigt att man fattar humör när man stöter på en såndär människa som tittar åt ett håll och går åt ett annat?

Jag slet in karln i en skrubb och stelopererade hans nacke med hjälp av en penna och en mobilapp. Det borde lära honom att se sig för.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Ett dåligt föredöme

Medan resten av mäsfolket på torsdagskvällen fyllnade till på dåligt boxvin serverat i plastglas, försjönk jag i Dan Jönssons helt nya reportagebok Kontinentaldrift. Den handlar om den europeiska muren mellan fattiga och rika – den mur som bara de fattiga ser.
”Om alla människor är lika mycket värda, så de som inte är det inga människor”, skriver Jönsson.

Ja, och sedan åt jag en god middag och stod på Park tillsammans med en kollega och vän med en närande morotssmoothie och förfasade mig över kända och okända mässdeltagare som konsumerade rusdrycker.

Jag hoppas de mår riktigt dåligt och skäms idag.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Fanzinekonsumenten

En av de första saker jag gör på mässan är alltid att uppsöka seriefanzine- (sv: fansin-) bordet och köpa några titlar.

Den här gången blev det Jasmine Berges ordlösa och ångestladdade Medborgardalen (jag tror bestämt det fanns en roman på 1970-talet som hette Mogadondalen); den korta antologin Förlåt för att du födde mig av samma Berge samt Christina Cromnow, Ylva Nilsson, Astrid Tolke och Hanna Granlund (mest intryck gör Cromnows expressionistiska ”How was Last Friday Night”); samt Johnie Ekmans Väkommen till Kaosfabriken, som är en sorts minnesanteckningar i bild av en förnedrande sejour som låglöneslav i en grillkiosk.

Botanisera bland fanzinerna, bästa mässbesökare: mer passionerade utgivningar hittar man knappt.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Ballongerna i Hyperborea

En sväng för att snoka runt i seriekvarteren. Vis av erfarenheten brukar jag vilja klara av det redan första mässdagen, för efter ett par dagar börjar det lukta ganska fränt i det grannskapet. Folkhögskolestrumpor och vegan-gas bland annat.

I och för sig bättre än manchesterdammet i somliga andra montrar, men i alla fall.

Jag köpte ett Age of Conan-album och upptäckte vem som är ansvarig för alla de svarta heliumballonger som förmörkar atmosfären. Det är Science fiction-bokhandeln och de satans ballongerna är knappast till nån hjälp, hörni!!

Jag föredrar en himmel färgad som en tv inställd på en död kanal.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bokmässan 2014: Vapen & ammunition

Ovanför södra rulltrappan mötte jag professor Johan Svedjedal, som har komprimerat sin närvaro till blott denna dag, med tre seminarier på sitt samvete. Två av dem, mente han, handlar om hans senaste essäsamling Ner med allt – som begrundar strömkantringsåren 1965-1975.

Det tredje handlar om Läsning som vapen.
Gabriella Håkansson skrev någon gång – eller så pratade vi om det – om vådan av att placera folianter högst i bokhyllan. Att det vore en bra mordmetod.

Men stalltipset är att seminariet kommer att nå fram till slutsatsen att det är bra att läsa.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0