Läsarnas deckarfavoriter

Den nionde januari började DN publicera min lista över mina hundra egna deckarfavoriter, en titel per dag på dn.se och på den här bloggen. Den 18 april var det dags för nummer ett, min absoluta favorit: Dorothy Sayers ”Kamratfesten” från 1935.
Men jag har långtifrån läst alla deckare, och dessa var dessutom bara mina favoriter. Jag har svårt för den hårdkokta stilen, till exempel.
Alltså uppmanade jag läsarna att skicka in sina egna tips, och det gjorde de onekligen. Jag tappade räkningen efter drygt hundra mail, men förde hyggligt noggranna anteckningar om hur många som tipsade om respektive författare.
I dag, lördag den 16 maj, finns i papperstidningen en sida om de nio mest populära författarna, presenterade med en titel vardera. Donna Leons Venedigdeckare om kommissarie Brunetti tipsade flest om, tätt följda av Ian Rankin och Michael Connelly, Fred Vargas, Minette Walters, Ellis Peters, Sue Grafton, Sara Paretsky och Dorothy Gilman.
Sen kom en ofantligt lång lista, en del med rekommenderade titlar, en del bara med författarnamn. Här nedan är den, och den är inte komplett – jag håller fortfarande på att gå igenom alla mail. Men jag fortsätter och uppdaterar vartefter, för den här listan kommer jag själv att ha stor glädje av. Tack för alla tips!

Rennie Airth: “Mörkrets flod” (“River of darkness”), “The Blooddimmed Tide”, “The Dead of Winter”, “The Reckoning”.
Margery Allingham
Tomas Arvidsson
Paul Austers New Yorktrilogi
Bo Balderson
Bill S Ballinger: “Tand för tand”
Marc Behm: ”The Eye of the Beholder”
E C Bentley: “Trents sista fall”
Jenny Berthelius: “Skräckens ABC”
Mark Billingham
Benjamin Black: ”Christine Falls”
K A Blom
Jean Bolinder
Giles Blunt
John Buchan: “De 39 stegen”
James Lee Burke
Carina Burman: “Babylons gator”
Michael Byrnes: ”The Sacred Bones”, “The Sacred Blood” (Bättre än “Da Vinci-koden”, framhåller en läsare).
G K Chesterton: berättelserna om Fader Brown
Erskine Childers: “Sandbankarnas gåta” (“The riddle of the sands”)
Agatha Christie: “Dolken från Tunis”, “Tio små negerpojkar” (nyutgiven under titeln “Och så var de bara en”)
Harlan Coben: “Six years”
Liza Cody: “Bucket Nut”
Wilkie Collins: “Månstenen”
Michael Connelly: “Poeten”, “Svart eko, “Svart is”
John Connolly
Patricia Cornwell
Colin Cotterill: ”Trettiotre tänder” (om en sjuttiotvåårig rättsläkare utan utbildning, som arbetar i Laos)
Freeman Wills Crofts: ”Vinfatet” (”The Cask”), “Skeppsbrottet” (“The loss of the ‘Jane Vosper’”)
James Crumley: ”The wrong case” och ”One last good kiss”
Leif Davidsen: ”Den lejde mördaren”
Lindsey Davis: “Silvergrisarna”, ”Venus i koppar” – deckare som utspelar sig under antiken, om detektiven Falco.
Len Deighton: ”Fallet Ipcress”
Colin Dexter: ”Flicka försvunnen”, ”The daughters of Cain”, “The silent world of Nicholas Quinn”
Michael Dibdin: ”Råttkungen”
Charles Dickens: ”Oliver Twist”
Fjodor Dostojevskij: ”Brott och straff”
Friedrich Dürrenmatt: ”Kommissariens löfte”
Åke Edwardson
James Ellroy
Giorgio Faletti
Ian Fleming: ”Casino Royale”
Dick Francis
Nils-Åke Franzén: ”Agaton Sax och vita mössmysteriet”
Frances Fyfield
Erle Stanley Gardner: “The Case of Restless Redhead”
Robert Goddard
Caroline Graham
John Grisham
Robert van Guliks: ”De kinesiska sylmorden”
Lars Gustafsson: ”Den amerikanska flickans söndagar
Adam Hall
Terry Hayes: ”I am pilgrim”
Frank Heller: ”Kejsarens gamla kläder”
Carl Hiaasen
Susan Hill: Simon Serrailler-serien
Tami Hoag
Gretelise Holm: ”Paranoia”
Anne Holt
Peter James: ”Want you dead”
Sebastian Japrisot: ”Dödens kupé”
Mons Kallentoft: ”Vattenänglar”
Faye Kellerman
Jonathan Kellerman
Harry Kemelman: ”På fredag sov han över”
Lars Kepler: ”Paganinikontraktet”, ”Sandmannen”
Lynda LaPlante
Maurice Leblanc: ”Tigertänderna”
Dennis Lehane: “En drink före kriget”, “Mörker tag min hand”, ”Patient 67”
Leena Lehtolainen: ”Snöjungfrun”
Elmore Leonard
Unni Lindell: ”Nattsystern”
Pontus Ljunghill: ”En osynlig”
Pierre Magnan: “Stenängeln”, “Cyklisternas tysta död”, ”Guldsvampen”
Ngaio Marsh: ”Döden och den dansande betjänten”
Set Mattsson: ”Ondskans pris”, ”Svekets offer”
James McClure
Ross McDonald: ”Den blå hammaren”, ”Mannen som gick under jorden”
Jill McGown
Jan Mårtenson
Maureen O’Brian: ”Döden inpå livet”
Per Odenbrant/Joel Ohlsson
Jacob Palme
Robert B Parker: ”Looking for Rachel Wallace”
James Patterson
Eliot Pattison: “Dödsmantrat”
George Pelecanos
Akif Pirincci: “Felidae”
Anthony Price: ”Blindgångaren”
Arturo Perez-Reverte: ”Vem dödade riddaren?”, ”The Nautical Chart”
Ellery Queen
Anne Rambach: “Bombyx”
Kathy Reichs
Craig Rice: ”Mord lilla mor” (”Home sweet homicide”)
Stein Riverton: “Järnvagnen”
Lawrence Saunders
C J Sansom: ”Upplösningen” (den enda som finns på svenska), ”Black Fire”
Dorothy Sayers: ”Drama kring ung dansör” (”Have his carcase”), “Mördande reklam” (“Murder must advertise”)
Gunnar Staalesen
Boris Starling: ”Messias”
Viveca Sten
Rex Stout
Josephine Tey: “The man in the queue”, “Oskulden bedrar” (“The franchise affair”), “Sjungande sand” (“The singing sands”), “En stjärna dör” (“A shilling for candles”), “Den misstänkte” (“Brat Farrar”)
Aino Trosell: ”Järngreppet”
Sven Westerberg: ”Judinnans tystnad”
Staffan Westerlund: ”Svärtornas år”, ”Ljusa sjöar”, ”En sång för Jenny”
Charles Willford/Willeford
R D Wingfield
Jacqueline Winspear
Stuart Woods: “Delano, Georgia, USA”

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/1

Dorothy Sayers
”Kamratfesten”
(”Gaudy night” 1935)
Övers. Sonja Bergvall
Bonniers 1940, nyutgåva 2011

Världens allra bästa deckare gavs ut för åttio år sedan, 1935, och innehåller ovanligt nog inte ett enda mord. I stället utsätts medlemmarna på ett kvinnligt college i Oxford för anonyma brev och skadegörelse, och Harriet Vane blir inblandad när hon är på återträff. Man kan läsa ”Kamratfesten” bara för spänningen och den välkomponerade intrigen, men Dorothy Sayers är så mycket mer: kvinnohistoria, skarp iakttagelseförmåga, eleganta formuleringar och en stor dos humor. Och en klarsynt insikt om hur människor bygger sina slutledningar på ogrundade rykten, vaga känslor och egna fördomar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-3 av 3

Håller helt med om förstaplatsen för Kamratfesten/Gaudy Night. Om man sedan vill läsa uppföljningen lär man njuta också av Busman's Honeymoon, där Harriet Vane faktiskt gifter sig med Lord Peter - samma höga klass på det detektiva och med en touche av psykologisk studie och kärleksroman. (I original om man uppskattar poesikomplementen , för åtminstone den översättning jag sett, för övrigt utmärkt, saknade dem.)

Carolina Kockum Lybeck, 00:04, 21 april 2015. Anmäl

Hurra för topplatsen för Kamratfesten - den har jag läst med glädje genom åren-så psykologiskt tänkvärd och rafflande

Anne-Marie Nenzell, 22:50, 20 april 2015. Anmäl

Bra Lotta! Nu håller jag med dig helt och hållet. När du hade placerat "De nio målarna" på plats ca 35 trodde jag att du skulle missa "Kamratfesten".

KLAS FORSMAN, 19:47, 20 april 2015. Anmäl

De hundra bästa deckarna/2

Agatha Christie
”Miss Marples sista fall”
(“Sleeping murder” 1976)
Övers. Britte-Marie Bergström
Bonniers
Publicerades först efter Agatha Christies död, men hon hade förmodligen skrivit den under fyrtiotalet. Unga, nygifta Gwenda kommer från Nya Zealand till England för att köpa ett hus åt sig och maken. Hon hittar ett i södra England som känns alldeles rätt, men varför känner hon igen sig så otäckt väl? Det visar sig finnas ett försvinnande förknippat med huset, och miss Marple tillkallas. Ruskiga spökeffekter, genomtänkt och med kloka resonemang om trovärdighet. Agatha Christie kunde få mer sagt på 216 sidor än vad dagens deckarförfattare inte lyckas med på 450. Säger jag bara.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/3

Maj Sjöwall och Per Wahlöö
”Mannen på balkongen”
Norstedts 1967, Piratförlaget 2012
En het och dammig sommar i Stockholm på sextiotalet, och någon mördar små flickor i parkerna. Staden kokar av skräck och raseri, och poliserna måste inte bara försöka hitta mördaren utan även stoppa medborgarna från egna påfund om hur barnen ska skyddas. Samtidigt begås en rad rånöverfall som kanske, men inte alls säkert, hör ihop med flickmorden. Man kan naturligtvis diskutera vilken av Sjöwall och Wahlöös deckare som är den allra bästa, men detta är min favorit: en otäckt bra deckarintrig, underbara Stockholmsmiljöer, och en Kollberg som blir så arg att han inte kan prata.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/4

Kerstin Ekman
”Händelser vid vatten”
Bonniers 1993
Morden är bara navet i en vindlande, myllrande rik berättelse om livet i och omkring den jämtländska byn Svartvattnet. Där blir två turister mördade i sitt tält på sjuttiotalet, där hittas de av Annie och hennes dotter Mia som är på väg till ett bättre liv i ett kollektiv. Eller är det en sekt? Blir deras liv bättre? Kerstin Ekman berättar glasklart och uppmärksamt om hotande skogsavverkning och en svidande vacker natur, om de allt ensammare människorna, om ondska och hjälplöshet och om små öar av kärlek, längtan och lust. Mordgåtans lösning låter vänta på sig i arton långa år.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/5

Gillian Flynn
”Gone Girl”
(”Gone Girl”)
Övers. Ulla Danielsson
Modernista 2013
Den börjar med den bekymrade Nick som undrar vart hans fru Amy försvann på deras femte bröllopsdag. Men ingenting är vad det ser ut att vara, och Gillian Flynn levererar en omkastning med varje nytt kapitel. Var de lyckliga eller inte? Det handlar om vem som berättar och i vilket syfte, i ett äktenskapsdrama som är så vasst att det tar en lång stund innan man inser hur djupt såret är. Rasande välskrivet, och även en stor berättelse om ett sargat USA efter finanskrisen. ”Jag hade arbete under elva år, och så plötsligt hade jag inte det, så fort gick det”, som Nick säger.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/6

Elizabeth George
”Pappas lilla flicka”
(”A great deliverance” 1988)
Övers. Madeleine Reinholdson
Prisma
Det är lätt att glömma nuförtiden, när Lynley och Havers stampar runt på rutinens brant som trötta Beckkommissarier i oändliga teveserier och allt sämre böcker. Men de var lysande i de första böckerna! Överklasspolisen Thomas Lynley mötte den tjocka arbetarklasspolisen Barbara Havers i en mordutredning i Keldale Valley, där mördaren satt bredvid det dekapiterade liket och omedelbart erkände. Men högg Roberta Teys verkligen huvudet av sin far? Amerikanska Elizabeth George grävde sig inte bara ner i en fruktansvärd mordhistoria, utan kartlade även det brittiska klassamhället.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/7

Laurie R King
”Farlig begåvning”
(”A grave talent” 1993)
Övers. Barbro Lagergren
Tidens förlag 1994
En debut som har fått mig att kämpa mig igenom åtskilliga av Laurie R Kings sämre böcker. Hon är ojämn. Men det här är den allra bästa: om polisen Kate Martinelli som är ny på jobbet och arbetar tillsammans med den äldre, luttrade Alonzo Hawkin. De rycker ut när en seriemördare som mördar småflickor tycks vara i farten på Tyler’s Road, ett avgränsat område i Kalifornien med udda invånare. Ett hippiekollektiv? Vid Tyler’s Road bor en kvinnlig konstnär som sjutton år tidigare dömdes för mord på en sexårig flicka, och självklart blir huvudmisstänkt. En bok om kvinnor, konst och arbete.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/8

Leif G W Persson
”Grisfesten”
Bonnierpocket
Det är nästan omöjligt att välja den allra bästa av Leif G W Perssons deckare, men jag har ändå ett extra gott öga till debuten. Det är något så tilltufsat med den, brutalt uppriktigt och ilsket: detta är deckaren när den lyfter fram samhällets orättvisor. Kriminologen Leif G W Persson kan sitt ämne och är dessutom en gudabenådad berättare. Ett rån begås på ett postkontor på Dalagatan, poliserna Johansson och Jarnebring spanar i närheten och blir inblandade. Klassisk svensk deckare i Sjöwall-Wahlöös spår, där de riktiga brottslingarna går fria medan småbuset hamnar i fängelse.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De hundra bästa deckarna/10

Steve Hamilton
”Tystnadens gåta”
(”The lock artist” 2010)
Övers. Boel Unnerstad
Ekholm & Tegebjer 2012
Den är som en korsning mellan en bra roman, spännande actionfilm och fiffig deckare. Mike ser ut som ett barn och är stum efter ett trauma i barndomen, men någonstans längs vägen blev han oslagbar på att dyrka upp lås. Steve Hamilton beskriver det så njutningsfullt att man vill pröva själv! Mike blir inhyrd som låsexpert till olika brott vilket leder till väldigt komiska misslyckanden (klantiga skurkar) och svindlande eleganta brott (skickliga skurkar). Samtidigt ritar han serier om sig själv till sitt livs kärlek. Och vad hände egentligen den där gången när han förlorade rösten?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!