Julklappstips 9-12 år

Okej. Är man 9-12 år ska man gilla spökhistorier, action, äventyr och humor. Och jo: en del ÄR rätt läskigt. Men jag försöker gradera lite här.

Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonson: ”Pax: Nidstången” och ”Pax: Grimmen” (Bonnier Carlsen). Årets bästa för den här åldersgruppen, spännande och stundtals läskigt om två bröder som blir fosterhemsplacerade i Mariefred, träffar två udda bibliotekarier och blir indragna i en magisk kamp mellan gott och ont.

Mårten Melin: ”Förvandlad”, ”Jag är Love” och ”Pixis bok” (Rabén & Sjögren), en trilogi om Skogsbingelskolan där eleverna är väldigt speciella. Jodå: varulvar, vampyrer och annat. Men parallellen med verklighetens diagnoser är tydlig och Mårten Melin gör det otroligt bra. Man kan faktiskt ta vilken bok som helst av Mårten Melin, allt han skriver är spännande.
Missa till exempel inte ”Lite mer än en kram”, hans senaste, en fin bok om en snart trettonårig kille som upptäcker sex. Känslor snarare än sex. Nehej, ni tror inte att barnen har såna känslor än? Minns ni INGENTING från er barndom? Och förresten: låt barnen läsa om något trevligt innan de utsätts för porren via internet.

Ingelin Angerborn: ”Rum 213″, ”Sorgfjäril”, ”Hjärta av damm” (Rabén & Sjögren). Spökhistorier som blir riktigt ordentligt läskiga, men klarar man det är hon bland de allra bästa.

Kristina Ohlsson: ”Glasbarnen” och ”Silverpojken” (Lilla Piratförlaget). Ja… eh… de här är också spökiga. Men bra! Spännande historier om Bille som flyttar till Åhus och träffar kompisen Aladdin.

Kathryn Littlewood: ”Familjen Bliss magiska bageri” (Alfabeta) och fortsättningsdelar. Jodå, både magi och spökerier, men inte alls skrämmande, mer roligt.

Suzanne Collins: ”Gregor från Ovanjord” (Bonnier Carlsen), hela serien. Spännande om en allvarlig pojke i New York som beger sig till underjorden där det pågår krig. Läskigt ibland, men mer Narniakänsla, faktiskt (som i ”Silvertronen”). Och så är varelserna vanliga skadedjur: kackerlackor, råttor och fladdermöss. Som är trevliga!

Rick Riordan: ”Percy Jackson – född till hjälte” (Bonnier Carlsen). Hel serie om en kille som har fått några diagnoser men upptäcker att det är för att han är barn till en grekisk gud. Framför allt rolig action.

Katarina Genar: ”Röda spår” (Bonnier Carlsen) spökhistoria, spännande och läskig.

Lena Ollmark: ”Inmurade” (B Wahlströms) spökhistoria som är första delen i en serie

Men Katarina Mazettis serie om kusinerna Karlsson (hittills sex böcker i serien på Alfabeta) är i alla fall en snäll serie som man inte behöver bli rädd av!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (2)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-2 av 2

Tänkte passa på att tipsa om en helt annorlunda liten julklapp som passar bra till knytis - Strumpsnodden - Kul, användbar och billig present. :-) http://www.sorterastrumpor.nu eller så varför inte ge bort pulveröl http://www.vilddryck.com Några tips från mig. Ha de fint!

Anna (Webbsida), 20:32, 7 december 2014. Anmäl

[…] Det här var förstås roligt att läsa på Lotta Olssons DN-blogg: […]

Allt han skriver är spännande | Mårten Melin (Webbsida), 10:14, 5 december 2014. Anmäl

Nej! Nej! Nej! Hur KAN de?

Tove Jansson fyller 100 år i år. Kan vi fira det med att ordna ett och annat bokbål?

Jag hittar tre nyutkomna bilderböcker på mitt bord, förmenta Muminböcker. Och Tove Jansson har givetvis inte varit i NÄRHETEN av dessa böcker!!! Hennes mjukt rundade originallinjer är förvanskade till karikatyriska förenklingar, tomt stirrande Muminögon och KLUMPNOSAR!

Jaja, jag vet. Jag är en mossig gammal Bisamråtta.

Men hur många hittar fram till de riktiga böckerna? Hur många lyckas få syn på den äkta Snorkfrökens vackra kurvor och osäkra pannludd bakom den stiliserade gullegull-Snorkfröken från de nyproducerade böckerna, ”åh, vad hon tycker om att klä sig fin ibland”.

Måtte Mårran ta dem allesammans, de som förvanskar arvet efter Tove Jansson. Hon var konstnär och kunde rita sina Mumintroll med personligt uttryck in i varje svansstrå.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Helena Bross och Magnus Ljunggren tipsar om hur man får barn att läsa

Två barnboksförfattare, Helena Bross och Magnus Ljunggren, kom före jul med tio tips på hur man som förälder kan göra det roligare för barnen att läsa. http://www.bonnier.se/nyheter-press/Nyheter/2013/December/10-handfasta-tips-for-blivande-lasare/

Det första tipset är förmodligen allra viktigast: Läs själv. Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Barn som ser sina föräldrar se teveserie efter teveserie sätter sig inte och läser böcker.

Helena Bross och Magnus Ljunggren har en rad bra idéer, och egentligen saknar jag bara ett: ge barnen många tips på bra böcker, och inskärp hos dem att de inte nödvändigtvis måste läsa ut böcker som är tråkiga.

Föräldrar rekommenderar alldeles för ofta böcker som de själva gillade som barn, varpå barnen försöker läsa något som kanske är helt antikverat och får dem att tro att alla böcker är dammiga.

Inte bra. Man behöver börja läsa sånt som är kul, helt enkelt, som fångar ens intresse och får en att fortsätta läsa även om det är jobbigt.

För sisådär tjugofem år sen läste horder av ungdomar Stephen Kings böcker, även den komplexa ”It” (”Det” på svenska), som var lång som ett ösregn och hade långa partier modernistisk prosa. Asjobbig. Men ungdomarna tragglade sig igenom den till och med på engelska, som de gjorde femton år senare med allt tjockare Harry Potterböcker.

Det finns pedagoger som föraktfullt säger att sån läsning bara handlar om status, många förstår inte ens vad de läser. Men jag tror ändå att det betyder mycket för läsvanorna. Man kämpar sig igenom, man fattar inte allt, men nästa gång man läser en jobbig bok så har man fått bättre självförtroende och förstår lite mer.

Allra viktigast är att hitta den där boken som man faktiskt VILL läsa. Då går det ju.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Jultips 2013: barnböcker 9-12 år

Magnus Lönn: ”Fantastikboken – leksträver och orddjur för undrier” (Ordlaren förlag) – den verkar vara svår att få tag i, men det är en underbar bok för nyfikna ordbrukare i alla åldrar. Med lekfull humor vänder konstnären Magnus Lönn på ord och betydelser, gör fantastiska bilder som man kan försjunka i många, många gånger.

Kristina Ohlsson: ”Glasbarnen” (Lilla Piratförlaget) – Billie och hennes mamma flyttar till ett fint gammalt hus, men det pågår mystiska saker där. Länge tänker jag att Kristina Ohlsson (som till vardags skriver vuxendeckare) har gett sig in i skräcklitteraturen, men så är det inte riktigt. Spännande och skrämmande, och en begåvad barnboksdebut.

Ingelin Angerborn: ”Tredje tecknet” (Rabén & Sjögren) – Hon är så BRA på att skriva spökhistorier för 9-12-åringar, Ingelin Angerborn! Det är riktigt, riktigt roligt att läsa henne, man blir livrädd när Olivia står framför spegeln eller när katten plötsligt börjar bete sig konstigt. Eller när hon kliver in i hissen! Samtidigt lyckas Ingelin Angerborn vara trygg i sin spökhistoria, det blir aldrig riktigt läskigt. Snarare gör hon det okända lite mysigare.

Suzanne Collins: ”Gregor från Ovanjord” (Bonnier Carlsen) Hittills har det kommit tre böcker i denna spännande fantasyserie av författaren till ”Hungerspelen”-trilogin. Men den här är också väldigt bra, om Gregor som bor med sin ganska fattiga familj i New York och av en slump hamnar i Underjorden, där människor, jättefladdermöss, jätteråttor, jättekackerlackor och andra bor. I början vill man mest ropa på Anticimex, men sen kom jag på mig själv med att få tårar i ögonen när en råtta låg pyrt till. Gregor är en krigare och hjälte, men också en mycket vanlig elvaårig kille som vill ta hand om sin lillasyster Boots.

Johan Egerkrans: ”Nordiska väsen” (B Wahlströms) Osannolikt vacker uppslagsbok om nordiska mytologiska varelser. Det är bilderna man vill åt, de är rent magiska. ”John Bauer 2.0″ sa kollegan Thente imponerat, och så är det.

 

Även i den här kategorin känns det som att jag har missat en hel drös böcker, om jag hinner ska jag uppdatera de närmaste dagarna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

E-böcker för barn och ungdomar

Äter lunch med kompisen N som snart ska flytta utomlands med man och nioårig son. Och sonen är bokslukare! Jag tipsar om allt jag kommer på och ger honom några böcker – men han är ju en bokslukare.

– I helgen, säger N, läste han tre böcker. Och dem hade vi tänkt ha med oss som förråd!

Det är klart att jag säger BIBLIOTEKET. De har lånekort på Stockholms stadsbibliotek precis som jag, och jag älskar ju deras e-boklån (som tydligen kostar skjortan för biblioteken, vilket låter upprörande fel – poängen ska väl inte vara att e-bokläsningen får bibliotekens ekonomi att haverera? En bättre lösning borde gå att finna).

Men finns det e-böcker för barn? Jo, visar det sig, det går mycket lätt att gå in på biblioteket.se och välja e-böcker på svenska, och sen välja böcker för barn och ungdomar. Den unge bokslukaren har i alla fall 274 mellanåldersböcker att läsa innan han måste gå över på ungdomsböcker och vuxenlitteratur (som jag själv gjorde i desperation när barnbokhyllorna i biblioteket blev mig för trånga – det har inte med ålder att göra, utan med läslust).

Bibliotek är oslagbara, även i e-bokens tid. Pröva att låta tonåringen ladda ner en bok i mobilen, kanske är det ett sätt att göra läsningen mer uthärdlig.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Mårten Sandén: ”Pajazzo” (Rabén & Sjögren)

Det är bara att inse: jag är en Petrinifan. Så fort det kommer en ny bok om Peter och Petra Petrini kastar jag mig över den och sträckläser, utan att egentligen fundera så mycket över om den är bra eller dålig. Det gör inget! Det är en Petrinibok!

Nu håller som tur är Mårten Sandén en bra nivå, trots att han har hunnit till den femtonde boken i serien och borde stappla omkring på rutinens brant. I den nya boken är det jul och familjen Petrini åker till Stockholm för att testa konceptet Den perfekta julen. Det är Lucys moster som tillsammans med sin man har startat Pensionat Prinsessan i Stockholm, och tänker försöka göra paketresor. Alltså får familjen Petrini prova.

Men de träffar ju en kufisk figur, en clown som kallar sig Pajazzo, redan på järnvägsstationen i Lund. Pajazzo, det är ju bara clown på italienska, konstaterar Peter misstänksamt, och håller ögonen på den charmige clownen. Alla skrattar åt Pajazzo utom Peter, som i stället ser hur lätt Pajazzo bländar familjen och manipulerar deras uppmärksamhet.

De fyra dunjackeklädda männen som jagar Pajazzo verkar å andra sidan vara ännu läskigare, och nog sjutton hänger de med till Stockholm och fortsätter jakten. Det börjar hända konstiga saker på Pensionat Prinsessan, trots att Pajazzo inte ens bor där. Peter, Petra och Lucy – deckarklubben Hemliga ögat – spanar förstås, hittar ledtrådar på de mest överraskande ställen och hamnar i en spännande slutstrid på NK, där gosedjursavdelningen är inblandad.

Mårten Sandén lyckas i Petriniserien gång på gång skriva mysiga barndeckare för mellanåldern, 9-12 år, utan att böckerna blir vare sig för läskiga eller för tråkiga. I stället är de lite som min barndoms Femböcker, lagom spännande och i lagom tempo. Visst är intrigerna stundtals helt otroliga, men man accepterar dem i sammanhanget.

Så är det förstås extra roligt med Pajazzofiguren, en fin referens till femtiotalets deckare där Maria Lang citerade ur operan i sin ”Se, döden på dig väntar” från 1955 och H-K. Rönbloms glasbruksdeckare ”Skratta, Pajazzo” kom året efter.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Nordiska rådets första barnbokspris

Om en timme får vi reda på vilken bok som får Nordiska rådets barnbokspris, som delas ut för första gången i år. Jag har just deltagit i ett barnlitteraturseminarium i Oslo i två dagar, och i eftermiddags satt jag och två norska kritiker och viskade om vem som möjligen får priset.

Vi tror mest på danske författaren Oscar K och bilderbokskonstnären Dorte Karrebaek, som tillsammans har gjort boken ”Biblia Pauperum Nova”, med underrubriken ”ny bibel for de fattige i ånden”. En märklig, rolig och storslagen konstbilderbok där Nya Testamentet gjorts om till teater, med evangelisterna som regissörer. Ingen bilderbok för små barn, utan för ungdomar och vuxna.

Fast sen pratade jag med en svensk författare och när vi resonerat en stund kom vi fram till att vi tycker att svenska Sara Lundbergs ”Vita Streck och Öjvind” borde få priset. För visst är ”Biblia Pauperum Nova” imponerande – men ”Vita Streck och Öjvind” skulle bli älskad av en massa barn i Norden, och självklart översättas till alla de nordiska språken.

Ingen av oss hade tyvärr läst den finska ungdomsboken ”Karikko” av Seita Vuorela och Jani Ikonen, men den lät också väldigt intressant. Och norska Aina Bassos ungdomsbok ”Inn i elden” om häxprocesserna. Och färöiska Marjun Syderbö Kjelnaes ungdomsbok ”Skriva í sandin”. Och svenska Jessica Schiefauers ”Pojkarna” är förstås lysande, den fick ju en August i Sverige.

Övriga nominerade är:

danske Kim Fupz Aakeson och svenska Eva Eriksson med bilderboken ”Söndag”

isländska Birgitta Sif med bilderboken Óliver

grönländska Nuka K Godtfredsen och Martin Appelt med bilderboken ”Hermelinen”

norska Inga H. Saetre med den tecknade ungdomsromanen ”Fallteknikk”

åländska Isela Valve med bilderboken ”Joels färger”

samiska Signe Iversen och Sissel Horndal med bilderboken ”Mánuganda ja Heike”

finlandssvenska Minna Lindeberg och Linda Bodestam med bilderboken ”Allan och Udo”

och

isländska Áslaug Jónsdóttir, svenska Kalle Güettler och färöiska Rakel Helmsdal med bilderboken ”Skrímslaerjur” (”Monsterbråk”).

Nå, jag skulle nog bli glad över nästan vilken pristagare som helst av de här, med några undantag. En timme kvar nu! Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag att missa prisceremonin på teve, och glömma att titta efter på nätet. Jag känner mig alltid som Aksel Sandemose, som en gång lär ha blivit tillfrågad om sin favoritfärg. ”Röd”, sa han. ”Jaha”, sa journalisten intresserat, ”varför det?” ”Ja blå då för fanden”, fräste Sandemose.

Sådär är det ju. Det roligaste med litterära priser är att man blir uppmärksammad på nya böcker. Och det är man ju nu, så vem som får priset är inte så jätteväsentligt, åtminstone inte för mig.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Hemulens moster

Så här års är Muministen i mig extra vaken. Ni vet, Muminkopparna? Varje jul kommer en ny kopp, en säsongskopp som inte finns mer än en kort tid (fiffiga försäljare, didär på Iittala). Sen kommer det drösvis med nya koppar ändå, då och då, och det hjälper inte hur mycket jag än håller emot: jag kan i alla fall inte låta bli.

Årets julkopp visar Hemulens moster, med hatt och flor och klänning, som kommer på julbesök hos Mumins. Jodå, den är fin. Men hur tänkte de? Inte sjutton skulle Mumintrollets pappa med förtjusning välkomna Hemulens moster, som han i ”Muminpappans bravader” råkade rädda från Mårran en mörk natt. ”Jag är ganska säker på att det var ett av de värre ögonblicken av min stormiga ungdom. Ty framför mig på det våta däcket, i hatt med fjädrar och körsbär, satt hemulen.”

Visserligen är det inte hemulen själv utan mostern, men det är inte roligt ändå. Hon skrubbar däcket med Joxarens pyjamas, serverar stärkande gröt till frukost (i stället för kaffe) och vill leka trevliga intelligenslekar. ”Nu ska det bli ordning ombord!” är hennes fältrop, och Joxaren hutar hon åt med att säga ”Han är alldeles för liten att röka. Han borde dricka mjölk, det är nyttigt, och då får man varken skakande tassar, gul näsa eller skallig svans.”

Inte sjutton skulle de bjuda hem henne till jul.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Barnboksklassiker, 9-12 år

Sommaren 2008 ägnade sig DN:s barn- och ungdomsboksrecensenter åt att rösta fram en klassikerlista, en barnlitteraturkanon om man så vill. Vilka verk ansåg vi vara oumbärliga då? (Jag är inte säker på att jag håller med oss längre – man ändrar sig ju. Men det är fortfarande en bra tipslista.)

Francis Hodgson Burnett: ”Den hemliga trädgården” (1909, flera översättningar)
Roald Dahl: ”Kalle och chokladfabriken” (1964, övers Viveka Tunek), ”SVJ” (1982, övers Meta Ottosson), ”Häxorna” (1983, övers Meta Ottosson), ”Matilda” (1988, övers Meta Ottosson)
Michael Ende: ”Momo eller Kampen om tiden” (1973, övers Roland Adlerberth), ”Den oändliga historien” (1979, övers Roland Adlerberth)
Anne Franks dagbok (1947, flera översättningar)
Neil Gaiman: ”Coraline” (2002, övers Kristoffer Leandoer)
Leon Garfield/Michael Foreman: Shakespearesagor” (1986, övers Sven Christer Swahn)
Maria Gripe: ”Tordyveln flyger i skymningen” (1978), ”Agnes Cecilia – en sällsam historia (1981)
Kurt Held: Röda Zora” (1941, övers Gertrud Zetterholm)
Åke Holmberg/Sven Hemmel: ”Ture Sventon, privatdetektiv” (1948), ”Ture Sventon i Paris” (1953)
Eva Ibbotson: ”Den stora spökräddningen” (1975, övers Jadwiga P Westrup), ”Häxtävlingen”(1979, övers Jadwiga P Westrup)
Selma Lagerlöf: ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” (1906)
C S Lewis: ”Häxan och lejonet” (1950), ”Min morbror trollkarlen” (1955), ”Caspian, prins av Narnia” (1951), ”Kung Caspian och skeppet Gryningen” (1952), ”Silvertronen” (1953), ”Hästen och hans pojke” (1954), ”Den sista striden” (1956) (alla böckerna är översatta av Birgitta Hammar och Britt G Hallqvist)
Irmelin Sandman Lilius: ”Gullkrona gränd” (1969), ”Gripanderska gården” (1970), ”Gångande grå” (1971), ”Mattan från Kars” (1989), ”Korpfolksungen” (1994)
Barbro Lindgren: ”Världshemligt” (1972)
Michelle Magorian: ”Godnatt Mister Tom” (1982, övers Meta Ottosson), ”Plats på scen” (1994, övers Meta Ottosson)
Margaret Mahy: ”Tycho och Angela (1988, övers Ebba Hamelberg)
Olle Mattson: ”Briggen Tre Liljor” (1955)
L M Montgomery: ”Anne på Grönkulla” (1908, övers Karin Lidforss-Jensen), ”Emily” (1923, övers Stina Hergin)
Edith Nesbit: ”Huset Ardens gåta” (1908, övers Jadwiga P Westrup)
Per Nilsson: ”Flickan jag älskar heter Milena” (1998)
Christine Nöstlinger: ”Vi struntar i gurkkungen” (1972, övers Barbro Nessén)
Katherine Paterson: ”Bron till Terabitia” (1977, övers Marie Berthelius)
J K Rowling: ”Harry Potter och de vises sten” (1997, övers Lena Fries-Gedin)
Martha Sandwall-Bergström: ”Kulla-Gulla” (1945)
Ulf Stark: ”Dårfinkar och dönickar” (1984), ”Min vän Percy, Buffalo Bill och jag” (2004),
Lisa Tetzner: ”Sotarpojken” (1938, övers Arne Holmström) (SZ, AMK, PH)
Sven Wernström: ”Trälarna” (1973)
Laura Ingalls Wilder: ”Lilla huset i stora skogen” (1932), ”Farmarpojken” (1933), ”Lilla huset på prärien” (1935), ”Huset vid Plommonån” (1937), ”Vid Silversjöns strand” (1939), ”Den långa vintern” (1940), ”Den lilla staden på prärien” (1941), ”Gyllene år” (1943) (alla böckerna översatta av Britt G Hallqvist och Jadwiga P Westrup)
Diana Wynne Jones: ”Det levande slottet” (2001, övers Sven Christer Swahn)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Augustnomineringarna, barn- och ungdomsböcker

Det är något helt obegripligt med litterära priser. Hur ska man kunna tycka att en jury väljer ”rätt” eller ”fel”? Det finns så många bra böcker att välja på, och de är ofta så olika att det är som att jämföra äpplen och syföreningar. Eller nåt.

Särskilt för Augustnomineringarna i barn- och ungdomskategorin blir jämförelserna halsbrytande. Nå, vilken är ”bäst” – en bilderbok eller en ungdomsbok? En faktabok eller en skönlitterär?

Nej fy. Jag är glad att jag inte ingår i nån litterär jury (det får man inte göra när man skriver i DN och det är faktiskt enbart positivt – det är bättre att kunna skriva om litterära priser utan att vara insyltad).

Nå: årets barn- och ungdomsnomineringar blev i alla fall följande:

Anna Höglunds ”Om detta talar man endast med kaniner” (Lilla Piratförlaget) – en otroligt fin och melankolisk bilderbok för ungdomar (som Expressens Jens Liljestrand försökte läsa högt för sina barn, 4 och 7 år, det gick inte alls bra)(sensmoral: läs inte ungdomsböcker för mindre barn, men det är väl inte så svårt att räkna ut?) om utanförskap. För att uttrycka det kort. Anna Höglund håller kvar den där känslan av hopplös ensamhet tills den slutar vara outhärdlig, men för också in ett litet, litet stråk av hopp: det finns rätt många kaniner, när man börjar titta efter.

Sara Kadefors: ”Lex bok” (Lilla Piratförlaget) – å! den är så bra! Ungdomsbok som jag gick och drog lite på innan jag läste, av någon anledning. Det tog emot på något sätt. Men sen öppnade jag den och rycktes omedelbart med, från första sidan. Den är intelligent och välskriven, om tonårsflickan Lex som går på gymnasiet och bara ligger hemma på sängen och glor i taket. Och vägrar göra nånting alls. Jag ska inte avslöja för mycket, men allt börjar när Lex mamma träffar en kille på zumban och han flyttar hem till dem. Han visar sig vara ungdomsboksförfattare och Sara Kadefors gör ett infamt roligt porträtt av den snyltande medelålders ungdomsboksförfattaren, sågar hela branschen och låter Lex begå en alldeles ryslig hämnd. I’ll say no more! Läs den, bara.

Frida Nilsson: ”Jagger, Jagger” (Natur & Kultur) är en kapitelbok för 9-12-åringar som handlar om Bengt, en kille som blir mobbad av de lea ungarna på sin gård. Men hans liv ändras när han träffar en uteliggarhund, Jagger, som bor i en container och tycker att Bengt ska hämnas på ungarna. Nej men den där sammanfattningen säger inte ALLS något om boken! Frida Nilsson är en av de riktigt bra kapitelboksförfattarna (vilket annars är en svår genre där få lyckas helt), hon har ett fantastiskt språk och en oslagbar humor. Nej det säger ingenting heller. Men man har oavbrutet roligt när man läser den.

Ellen Karlsson och Eva Lindström: ”Snöret, fågeln och jag” (Hippo) är en kapitelbok för 6-9-åringar och den har jag inte läst än! (Återkommer när jag har gjort det.)

Klara Persson: ”Maximilian och Minimilian” (Urax) är en bilderbok för 3-6-åringar, med svajigt vildsinta bilder om två kompisar, en liten och en stor, som vrider och vänder på perspektiven. Smått och stort: vilka fördelar har de? Vilka nackdelar? Bilderna kränger över sidorna, man får vrida och vända, ställa om blicken från stort till smått, det är som att åka bilderboklig berg- och dalbana och man har ohejdat roligt. Bilderbokskonstnären Klara Persson debuterade med ”Molly och Sus” förra året och fick, med rätta, både det nordiska bilderbokspriset Snöbollen och barnboksdebutantpriset Slangbellan. (Läs den också!)

Lena Sjöberg: ”Cirkusloppor på luffen” (Rabén & Sjögren) är en mjukt vacker, rimmad historia om två cirkusloppor, ett barn och en vuxen, som träffar folk längs vägen till Madrid. Lena Sjöberg gör märkligt harmoniska bilder, jag tycker mycket om dem, det finns en fundamental värme i allt hon gör. Om det inte hade så nedlåtande klang skulle jag säga att hon gör feel-good-historier, men i min värld är det beröm. Det här är en sån där bok som man njuter av.

Det där var de böcker som blev nominerade. Jag saknade förstås en hel binge.

Pija Lindenbaums ”Ska vi va?” (Rabén & Sjögren) är en av hennes bästa bilderböcker, lämplig för alla åldrar från ungefär treårsåldern. En urscen, där det handlar om Flisan som sitter hemma och leker ensam och har det ganska skönt tills Berit kommer. Och stör! Glad Berit som marscherar längs uppfarten (som en invasionsarmé, hon har till och med en pinne som en hillebard framför sig) och vill leka. Flisan muttrar, försöker komma undan, håller sig för sig själv. Berit envisas länge, till slut fattar hon och blir lite ledsen och går sin väg. Och nästa dag vill förstås Flisan leka med Berit. Rolig, allvarlig, existentiell bilderbok och jag älskar Pija Lindenbaums sätt att berätta hela relationer genom ett par buttert sneglande ögon, hon gör så enormt uttrycksfulla bilder.

Maths Claessons ”Uttagningen” (Bonnier Carlsen) borde också ha blivit nominerad, en science fictionbok för ungdomar om Linux som måste plugga matte över sommaren men också deltar i uttagningen till ny rymdambassadör! Uttagningen äger rum på Gröna Lund, det är spännande tävlingsmoment och Maths Claesson lyckas säga väldigt mycket om hur man ska vara som människa. Men det roligaste är att det är en positiv science fictionbok för ungdomar, inte ytterligare en tröstlös dystopi. Såna har vi läst för många av de senaste åren.

Johan Egerkrans ”Nordiska väsen” (B Wahlströms) är en kufisk ”fakta”-bok om mytologiska gestalter, som man med fördel sätter i händerna på en 9-12-åring. Det är teckningarna som är det mest fantastiska med den här boken: detaljerade bilder som påminner om John Bauers gamla bilder av troll och älvor (”John Bauer 2.0″, sa Jonas Thente förtjust när jag visade boken för honom). Det är lite goth, lite manga, lite gammaldags och väldigt mycket Johan Egerkrans. Jag har aldrig sett något liknande, och boken är imponerande välgjord.

 

Ja, och så hade jag velat nominera Sofia Nordins ungdomsbok ”En sekund i taget”, Maria Nygrens ungdomsbok ”Fjärde riket”, Elin Nilssons ungdomsbok ”Simma som en fjäril, stick som ett bi”, Jujja Wieslanders och Lotta Geffenblads bilderbok ”VinaVinas vargpinne”, Anna Bengtssons bilderbok ”Kaffekanna åker bort”, Sara Ahmed Backströms bilderbok ”Syskondagen” och några till… Hur farao klarade juryn att begränsa sig?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!