Det sociala videokriget intensifieras

Det händer mycket på sociala medier-området just nu. Och det mesta kretsar kring video.

Releaserna duggar tätt dessa dagar. Instagram meddelade i går att de utökar tidsgränsen för video i appen till 60 sekunder, något som annonsörer redan haft en tid. De inför också möjligheten att kombinera olika klipp.  (Läs mer hos The Verge)

Även Snapchat gör en stor förändring, med en rad nya funktioner – de flesta kopplade till videomeddelanden. (Läs mer hos TechCrunch). Facebook Messenger meddelade samtidigt att de snart lanserar nya funktioner, som köp direkt i appen och ”secret conversations” (Läs mer hos The Next Web)

Nya appen Wheel handlar om social video: ett kollektivt skapande av videoklipp, ungefär på samma sätt som Facebooks insomnade tjänst Riff, med draghjälp av en viss Arnold Schwarzenegger.. Läs mer hos The Next Web.

Och tidigare den här månaden, på SXSW i Austin, var det sociala livestreaming-appar som var mest i rampljuset: till exempel Knowme, Scoper och den nischade mat-tjänsten Nom.

Videokriget intensifieras. Och snart kommer Googles YouTube Connect

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Ibland önskar jag nästan att jag vore en av dem som tycker att dessa saker känns viktiga. "Oj, Instagram ökar videotiden till hela 60 sekunder! Äntligen! Som jag har längtat efter den här dagen!" Personligen begriper jag inte ens vilka som efterfrågar dagstidningarnas internet-TV-sändningar. Att det pågår en teknikutveckling som inte berör alla inser jag naturligtvis är någonting normalt. Men hur kan det finnas ett så stort intresse för alla dessa ovidkommande detaljer?

Kap Kennedy, 10:03, 30 mars 2016. Anmäl

Små glimtar av en digital framtid som dröjt för länge

Besökarna och paneldeltagarna på digitalfestivalen South by Southwest i Austin var egentligen bara överens om två saker: Apple kommer att förlora kampen mot FBI, vilket är ett stort bekymmer, och 2016 kommer att bli året då Virtual Reality till slut får sitt stora genombrott. I dag hände det ena och kanske det andra.

Skärmavbild 2016-03-29 kl. 20.56.49

Det ena? Det var när beskedet kom om att FBI inte längre har några krav på Apple att skapa en möjlighet att komma åt den krypterade Iphone som en av gärningsmännen i San Bernardino-dåden lämnade efter sig. Apple och Tim Cook hade laddat för en hård juridisk strid, men nu har FBI ”löst det med extern hjälp”, vilket må vara en lättnad för företaget, men knappast för alla dess kunder.

Det andra, som kanske hände, var den stora och efterlängtade releasen av Oculus Rifts Virtual reality-headset, som är en av flera stora lanseringar som väntas bidra till det stora publika genombrottet för VR-tekniken – sådär 25 år efter det att den först beskrevs som det som skulle revolutionera den digitala upplevelsen. De kommer i år att konkurrera bland annat med Samsung Gear, HTC Vive och Sony Play Station VR, men Oculus-releasen bedöms som den hittills viktigaste.

Mottagandet? Det var positivt, men inte överväldigat. Ett nytt sätt att se världen, men ännu långt ifrån för alla.

Wall Street Journal skriver att tekniken inte är redo att nå den stora massan. Dyr, krånglig, asocial – och stundtals briljant, är omdömet.Engadget håller med om prislappen: det här en teknik som har potentialen att förändra världen, men med det här priset (nära 6 000 kr kommer väldigt få att ha råd med det).

Mashable är mer positiva: Tiden flyger iväg utan att du tänker på det. Samma sak skriver Wired, men påpekar att utbudet inte hunnit ikapp hårdvaran: användarna lär få vänta på det bästa innehållet. P

Tech Crunch lägger sig mitt emellan: tekniken är en upplevelsefest, men de bästa spelen och upplevelserna anpassade till den lär komma först senare. ”Imponerande, men du bör nog inte köpa den.” Ungefär samma sak säger The Verge: tekniken imponerar mer än innehållet.

Just nu handlar innehållet för VR-apparaterna mycket om spel. En intressant utveckling att följa är hur medieföretagen hanterar den nya tekniken. På SXSW i Austin  var det framför allt New York Times, Washington Post och The Verge som pratade upphetsat om VR. New York Times lanserade sin Virtual reality-app NYT VR redan i  november och har nått 500 000 nedladdningar, men slog på stort för att få fler att upptäcka den, med VD Mark Thompson på plats för en hel dag med seminarier och jippon. Även Washington Post hade en uppmärksammad VR-lansering, med fokus på färder till Mars.

Men medieföretagen kan inte förlita sig på dyra headsets för att nå en stor publik. Då är det snarare kartongvarianten som gäller. Och den får inte samma enorma uppmärksamhet som Oculus…

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Attacken är en del av mediernas digitala vardag

Överbelastningsattacken mot svenska tidningssajter i lördags var ingen lösryckt händelse. Det måste ses som en del i en systematisk och strukturerad attack mot den oberoende journalistiken. Och den handlar lika mycket om undergrävande av förtroendet som att försöka sänka servrar.

 

”Jag hoppas att det kommer en papperstidning i morgon som vanligt? ”Så twittrade professor Agnes Wold i lördags kväll, under den pågående överbelastningsattacken mot en rad svenska tidningssajter.
Ja, det gjorde det. Men det kommer det ju inte alltid att göra. Allt talar för en framtid där fler, om än inte alla, dagstidningar världen över blir helt digitala. Brittiska The Independent är det senaste exemplet: på lördag kommer den sista utgåvan på papper. Och redan har ju många tidningar, bland annat alla de som attackerades i lördags, passerat den digitala brytpunkten, där antalet läsare digitalt är större än på papper.
Men den digitala nyhetsvärlden är en kamp på andra villkor. Dels handlar det om ekonomi, att få tillräckligt med betalande läsare och annonsörer för att kunna finansiera en hög redaktionell kvalitet, dels om den allra viktigaste valutan för journalistiken: förtroendet. I den kampen möter mediehus världen över allt hårdare motstånd, från dem som vill så misstro, sprida propaganda eller med trakasserier, hot och störningsattacker stoppa den fria och oberoende journalistiken.
Det är naivt att tro att detta bara handlar om attacker från enstaka hackare och nättroll. För den som följt debatten och läst böcker som Misha Glennys ”Dark Market”, Marc Goodmans ”Future Crimes” och nu senast Andrei Soldatov och Irina Borogans ”The Red Web” är det uppenbart att krafterna bakom är mer systematiska och välordnade än så.
På digitalfestivalen SXSW Interactive i Austin träffade jag förra lördagen Michelle Ferrier, grundare av Trollbusters, som ger stöd åt journalister och författare som utsätts för nättrakasserier. Hon talade om ”välorganiserade hatkampanjer för att tysta enskilda röster” och hon gjorde det av egen, dyrköpt erfarenhet. Där mötte jag också Yasmin Green, utvecklingschef på Jigsaw, som är Alphabets (tidigare Google) nystartade bolag för att ut veckla tekniska lösningar för att skydda sig mot censur och digitala attacker.
Jigsaw driver bland annat tjänsten Project Shield, som hjälper mediesajter att skydda sig mot överbelastningsattacker, och kartan Digital Attack Map, där man i realtid kan följa störningar världen över. Jag går in i kartan och tittar på läget i lördags kväll. Där syns attacken i Sverige tydligt: det står att den pågick två timmar och att ursprunget är okänt.

DDOS DDOS2

Två saker är slående när man granskar kartan. Det ena är att även om detta var den största samordnade attacken mot mediesajter i Sverige var den liten i internationellt perspektiv. Samma dag förekom större attacker i USA, Kanada, Kina, Saudiarabien, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Rumänien. Det andra är hur vanliga attacker mot svenska mål är: det senaste året noteras ett tiotal större attacker, dock inte enbart mot mediesajter.
Alla större svenska medieföretag är ytterst medvetna om detta och arbetar aktivt på alla sätt för att skydda sig mot angrepp. Det är en del av den digitala vardagen. Det förvånande är hur osynlig dessa angrepp på journalistiken, både via överbelastningsstörningar och olika former av avancerade nättrakasserier, är i debatten om medieföretagens digitala utmaningar.
I den första rapporten från Medieutredningen, Medieborgarna & medierna, finns de här frågorna inte alls med. Där talas om bredbandstäckning, om den lokala journalistikens demokratiska betydelse och – mycket kort – om att det ”verifierade innehållet” i traditionella medier på nätet blandas med ”overifierat innehåll, användarna möts av fakta och rykten om vartannat”. Det är allt. Inget om att medierna på den digitala arenan systematiskt attackeras. Först efter attacken i lördags tar utredaren Anette Novak upp de här frågorna, i ett blogginlägg i dag där hon skriver att det krävs ”en bred nationell diskussion – i syfte att utarbeta konkreta handlingsplaner – för att stärka svensk motståndskraft mot den här nya typen av samhällsomstörtande brottslighet.”
Medieföretagen ansvarar självklart för sin egen säkerhet. Men lika självklart är detta frågor mediepolitiken måste hantera, ur ett demokratiperspektiv, precis som det behöver hanteras säkerhetspolitiskt. Istället har vi före detta ministrar som talar om att ”det inte går att lita på medierna” (Anders Björck i  SVTs morgonsoffa 15 jan) och att medierna ”medvetet förtiger fakta” (Lena Adelsohn Liljeroth i DN:s reportage om Östermalm i går). Det vill säga just de budskap som är kärnan i den digitala krigföringen mot journalistiken, i syfte att sänka förtroendet, lika effektivt som via trojansmittade, fjärrstyrda datorer.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-2 av 2

Personligen ser jag självgodheten som en farligare tendens. En klassisk cementerad svensk självuppfattning är att vi står för de rätta värderingarna. Tyvärr ser jag inga tecken på en förändring. Att detta kan reta upp även relativt moderata samhällsgrupper blir allt mer tydligt. Det ursäktar dock inte attackerna. Digital Attack Map illustrerar att frånsett Kina sker den största aktiviteten i s k västländer, både som källa o mål. Alltså är det inte en kamp mellan totalitära och fria samhällen.

Anonym, 21:15, 21 mars 2016. Anmäl

hej Här är en länk till en attack på det fria ordet, en attack på journalister i arbete. varför skriver inte media om detta? http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/03/18/60-minutes-australia-attackerades-i-rinkeby/ Jeanette Gustafsdotter, VD för Tidningsutgivarna, säger att "uttalandet är extremt oroväckande" då beskriver hon att Lena Adehlson Liljeroth ibland läste Avpixlat.Om man aldrig läste alternativ media så hade vi inte fått reda på sådana attacker på arbetande journalister.

Enur Pok (Webbsida), 16:39, 21 mars 2016. Anmäl

Tidningsljuset som slocknade

Dagens förstasida av brittiska Independent on Sundays pryds av ett kvällsmörkt London, fångat under Earth Hour. Men rubriken ”Light’s Out” syftar egentligen på att utgåvan är tidningens allra sista på papper. 

Indy

Ironiskt nog togs Earth Hour-bilden precis samtidigt, i lördags kväll, som den stora överbelastningsattacken slog ut eller  försämrade kapaciteten hos en rad stora svenska tidningssajter.

Under attacken twittrade Agnes Wold, professor vid Göteborgs universitet, ”Nu har tydligen nyhetssajterna kraschat. Det innebär att vi får hitta på våra egna nyheter på Twitter. Kommer inte att märka någon skillnad”. Hon blev genast kritiserad från tidningshåll för att vara omdömeslös och försvarade sig med att det bara var ett skämt riktat mot Twitter, att hon älskar tidningar – och i en tweet riktad till en Aftonbladet-medarbetare frågade hon ”Jag hoppas väl att det kommer en papperstidning i morgon, som vanligt?”

Ja, det kom det. Men nästa vecka kommer ingen Independent on Sunday i Storbritannien och den 28 mars kommer inte heller någon vardagspapperstidning ut. I mitten av februari kom ju beskedet från tidningens ägare Evgenij Lebedev att ”Indy” och söndagsvarianten ”Sindy” ska bli helt digitala. Skälen är enkla: tidningen som en gång av större än The Times hade nu en daglig upplaga under 150 000 och det gick inte längre att ekonomiskt motivera pappersutgivningen. Från och med nu är det independent.co.uk som gäller helt och hållet – och det med en kraftigt bantad redaktion.

Hur detta kommer att påverka kvaliteten på Independents journalistik – och publikens lojalitet till den – återstår att se. Men det lördagens nedsläckningsattacker visade är att den digitala tidningsutgivningen har andra risker än bara de ekonomiska att hantera.

Ett tidningstryckeri kan förstås också saboteras. Men långt ifrån lika enkelt som en digital utgivning. Och när svaret på Agnes Wolds fråga blir ”Nej” ställs  sårbarheten för tidningarna på en helt annan spets än tidigare.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Medieföretagen som dominerade SXSW

Vilken blev årets app på digitalfestivalen South by Southwest i Austin? Ingen, enligt festivalgeneralen Hugh Forrest. Men det är inget underbetyg. Snarare en signal om att årets evenemang handlade mer om diskussion än produkter.

SXSW4

Ända sedan Twitter fick sitt stora genomslag på SXSW 2007 har det varit mycket fokus på vilka appar och tjänster som ska bli respektive års vinnare. 2009 var det FourSquare och Gowalla som alla pratade om, 2011 var det AirBnB, 2012 Pinterest, 2013 Banjo och i fjol Meerkat. Men Interactive-chefen Forrest tyckte inte att någon enskild tjänst stack ut tillräckligt i år och det har han nog rätt i.

Men det fanns onekligen de som försökte. Twittergrundaren Biz Stone gjorde ett andra försök att lansera sin crowdsourcing-sökmotor Jelly, som han presenterade här första gången 2014 – men intresset verkar inte vara så stort nu heller. En annan erfaren internet-entrepenör, Steve Chen (YouTube), lanserade sin nya plattform Nom: en social livestreamingtjänst inriktad på matlagning, med foodie-publiken i fokus.

Filmregissören Andrew Jarecki hade bra draghjälp av Star Wars-regissören JJ Abrams på ett av årets mest fullsatta seminarier när han pluggade sin nya app Knowme, som ”radikalt förenklar det sociala videoberättandet”. En liknande tjänst men för podcast är Anchor, som fått en del uppmärksamhet här. New York Times lanserade sin Virtual reality-app NYT VR redan i  november och har nått 500 000 nedladdningar, men slog på stort för att få fler att upptäcka den, med VD mark Thompson på plats för en hel dag med seminarier och jippon. Även Washington Post hade en uppmärksammad VR-lansering, med fokus på färder till Mars. Helt logiskt, eftersom det var VR och varianter på det som var årets största tema på SXSW, åtminstone när det gäller prylar och tjänster.

Även om det inte kunde utses en app-vinnare är det relativt lätt att lista de hetaste medieföretagen, mätt i hur närvarande de var på de viktigaste panelerna och hur mycket genomslag de fick i sociala medier. Min lista ser ut så här:

1. Slack

Alla, i synnerhet alla medieföretag, älskar chattverktyget Slack just nu. Grundaren Stewart Butterfield konstaterade syrligt att de är i samma position som Twitter var hos medierna 2010: kärleken är så total att det bara kan gå neråt. Men siffrorna går uppåt. Bolaget, som bara är två år gammalt, har nu nära 2,5 miljoner dagliga, aktiva användare, varav 700 000 betalande kunder. För ett år sedan var siffrorna 750 000 respektive 200 000. Därmed är det den snabbast växande företagsapplikationen någonsin. Bolaget värderades redan i fjol till 3 miljarder dollar och Butterfield konstaterade att det aldrig varit så lätt att få loss riskkapital, men att det behövs med tanke på hur dyrt det blivit att rekrytera utvecklare och specialister. Men den viktigaste siffran är nog att de som använder chattverktyg gör det i snitt 2 timmar och 20 minuter per dag. Blir det tjänsten som dödar e-posten? Nej, svarade Butterfield själv. Men den kan utvecklas ytterligare: dels med möjligheten att bygga på verktyget med olika tjänster (bots), dels genom att göra det möjligt att skapa större team i chattkanalen eller slå ihop flera befintliga.

2. Giphy

Om alla älskar Slack är alla upp över öronen förälskade i Giphy: portalen för GIFar. För inte så länge sedan var det ett källarföretag, nu har grundaren Alex Chung 40 anställda – och utropade glatt att den som ville jobba där kunde komma fram och prata med honom. Men framför allt har de en enorm trafik: 150 miljoner unika besökare i månaden, för att göra och titta på ca 500 miljoner GIFar. Chungs presentation var en enda stor fnissfest, med sådär 3-400 GIFar i snabb följd, men också en intressant genomgång av hans tankar kring fenomenet, som har 30 år på nacken men som de senaste två åren blivit ett av de mest spridda och mest kreativa sättet att kommunicera digitalt. För Chung handlar det om att skapa förståelse och väcka känslor, inom den ram på fem sekunder som enligt honom är så långt mångas tålamod räcker. Men också om att demokratisera och utveckla det visuella berättandet. ”En stillbild är det visuella språkets substantiv. En GIF är det visuella språkets verb. De förklarar världen bättre”.

Giphys styrka är att de både lyckas samla GIFar (med upphovsrätten klarerad) och skapa nya, på kreativa sätt. När Michelle Obama besökte SXSW Music i dag liverapporterade Giphy, förstås enbart med GIFar som uttrycksmedel.

3. Vox Media

Vox har på många sätt blivit en symbol för digital mediekvalitet, utifrån ett recept som grundaren Jim Bankoff formulerar så här: Teknologi + Begåvade röster + Företagskultur. Med sajter som The Verge, Vox, SB Nation, Eater, Polygon och Re/code har de nu 170 miljoner läsare, som ofta är väldigt trogna. Bankoff pratade mycket om publikens totala digitala upplevelse och avfärdade många traditionella medieföretags nyhetssajter som ”crappy”. ”Man får aldrig göra avsteg från kvaliteten när det gäller användarens upplevelse”, sade Bankoff, vars sajter vilar starkt på TV och interaktivitet, men som nu också börjat testa VR (bl a i en uppmärksammad intervju med Michelle Obama, som släpptes i måndags) och som att döma av Bankoffs entusiasm också snart ska ta ett rejält kliv in på podcast-området. ”Det är en intim form av berättande, en till en, som passar oss”.

 

Fjolårets mediedominant Buzzfeed var inte alls lika starkt i fokus i år. Mest intressant var att de lanserade marknadsföringsplattformen Swarm, som ett sätt att nå ut maximalt med kampanjer över alla koncernens plattformar och varumärken. Även New York Times presenterade en satsning på digital marknadsföring, med köpet av sociala medier-byrån Hello Society, medan Washington Popst väckte störst uppmärksamhet med sitt Project Loxodo,  med helt nya system för publikanalys och verktyg för snabbare nyhetsrapportering baserat på dataanalys.

Annars präglades den kommersiella sidan av mediebranschen mycket av debatten om blockering av annonser, i en laddad paneldiskussion mellan Forbes (som blockerar Adblock-användare) och AdBlock Plus, som nu försöker lansera en tjänst som godkänner ”kvalitativa annonser” (mot en avgift).

Diskussionen i övrigt då?  Den kretsade kring de väntade frågorna: olika aspekter av artificiell intelligens och robotar, hur mycket VR/AR kommer att revolutionera vardagen och branschen, krypteringkonflikten mellan Apple och FBI,  näthat samt mångfald – eller rättare sagt den fortsatta bristen på den i teknikbranschen. Mångfalden var också i fokus i den största skandalen i år, då en volontär på SXSW försökte tvinga en av deltagarna, den amerikanske olympiske fäktaren Ibtihaj Muhammad, att ta av sin hijab för att ta sitt id-kort. Muhammad vägrade och fick så småningom en offentlig ursäkt av arrangörerna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Apples strid mot FBI präglade hela SXSW

Det började med att president Obama varnade teknikbranschen för vad som skulle kunna hända om inte Apple samarbetar med FBI. Men det slutade verkligen inte där. Diskussionen om kryptering och myndigheternas krav har präglat precis hela South by Southwest.

Läs också: 11/3 Frågan Obama måste svara på i Austin och 12/3 Svaret teknikbranschen inte ville ha av Obama

Bakgrunden väldigt kort: Efter masskjutningarna i San Bernardino har FBI krävt att Apple skulle hjälpa till att låsa upp ten av gärningsmännens krypterade telefoner, men bolaget vägrade, av rädsla att utvecklandet av en ”bakdörr” till smarta telefoner skulle bli en ny väg till systematisk avlyssning och övervakning. (Läs Linus Larssons kommentar till den debatten). När presidenten kom till digitalfestivalen South by Southwest Interactive i fredags hade han med sig ett tydligt budskap om att det på sikt bara kommer att bli värre om Apple inte tillmötesgår FBIs krav.  Presidenten varnade för att det politiska trycket i frågan riskerar att bli starkare om det händer något liknande igen och att det finns risk att kongressen då driver igenom ett snabbt framhastat förslag som som kan bli riskabelt på många sätt.” Det Obama istället förordade var ett sätt för teknikföretagen att hjälpa myndigheterna ”i några begränsade fall”. 

Det beskedet landade inte väl hos teknikpubliken och sedan dess har frågan om Apple och FBI varit uppe i nära sagt varje paneldiskussion och utfrågning. Obama har anklagats för att vara ”tondöv” inför branschens oro för ökad övervakning och en rad företagsrepresentanter har sagt tydligt nej till kraven från FBI och presidenten för att möjliggöra myndighetstillträde. En av dem var Michelle Dennedy, integritetsansvarig på Cisco Systems, som i lördagens debatt om näthat slog fast att ”Vi kommer inte att bygga in några bakdörrar i våra produkter”.

När Wikipedia-grundaren Jimmy Wales intervjuades i söndags hamnade fokus direkt på FBi/Apple-konflikten. När han fick frågan om vad han tyckte var svaret tydligt: ”Jag är riktigt stolt över att Apple tar den här striden, även rättsligt, det är viktigt för oss alla.

IMG_0502

Liknande tongångar hördes i dag när succéföretaget Slacks grundare och VD Stewart Butterfield (bilden) intervjuades. Han gav, som han gjort tidigare, sitt fulla stöd för Apple och påpekade att utnyttjande av bakdörrar för övervakning ”faller mycket väl inom ramen för vad NSA är kapabelt till”. Han menade att FBI valt just San Bernardino-fallet som påtrycksmedel för att det är ett fall som lätt vinner allmänhetens sympatier: ingen vill anklagas för att försvåra jakten på terrorister. ”Men möjligheten att skydda integriteten genom kryptering är en helt avgörande fråga”.

 

 

Som en följd av att frågan bubblat så intensiv satte arrangörerna i dag också in en extra programpunkt, med rubriken ”It’s not about an Iphone: Fixing the encryption mess”. Det blev en  livlig diskussion, men ganska ensidig. Alla i lokalen föreföll stå på Apples sida, utom en av paneldeltagarna: Stewart Baker, tidigare hög chef på NSA. Han anklagade Tim Cook och Apple för hyckleri och sade att bolaget vikt ner sig för Kina och andra länder, ”men när Amerika verkligen behöver det vägrar dem”.

Baker fick dock kraftigt mothugg från övriga i panelen, bland annat datateknologiprofessorn Matt Blaze, som beskrev FBIs agerande som en allvarlig förteoendekris. Amit Yoran, på säkerhetskonsultföretaget RSA, konstaterade att ”post Snowden är vi på skakig mark: företagsvärlden har inte mycket förtroende för regeringen och allmänheten ännu mindre”.

Med den debatten avslutades hela årets SXSW Interactive. Men debatten lär fortsätta, nu närmast med en första rättslig dust nästa vecka.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Själv är jag egentligen mest förbryllad över det faktum att den här striden överhuvudtaget kan äga rum. Gissningsvis har jag inte varit ensam om övertygelsen att Apple och liknande företag redan har ordnat alla "bakdörrar" som amerikanska myndigheter kan vilja efterfråga. Att plötsligt konfronteras med vad som skulle kunna vara ett bevis för motsatsen rubbar en väsentlig del av min världsbild. Så pass mycket att jag är lite försiktigt skeptisk till rapporteringen.

Kap Kennedy, 08:33, 16 mars 2016. Anmäl

”Finns inga enkla lösningar att stoppa näthatet”

 

Vems är ansvaret att stoppa hatet och hoten i sociala medier? Allas, konstaterade de flesta rösterna i helgens heldagskonferens om Online Harassment på SXSW Interactive. 

 

SXSW2

På podiet framför mig, i en konferenslokal på Hyatt i centrala Austin sitter två av världens mäktigaste kvinnor när det gäller yttrandefrihet och samtalsklimatet på internet. Den ena heter Monika Bickert, en erfaren jurist och före detta åklagare, som nu är policychef på Facebook. Det är hon som ytterst ansvarar för Facebooks communityregler och som ger direktiv till de anställda över hela världen som granskar inlägg som anmäls för brott mot de reglerna.Den andra heter Juniper Downs, även hon jurist och med motsvarande jobb på Google och Youtube.

Tillsammans styr de båda en oerhört stor del av det moderna offentliga samtalet. De har makten att sätta tonen och radera, på plattformar som har flera miljarder användare, varje dag.

De flankeras av två juridikprofessorer. Till vänster sitter Jeffrey Rosen, vd för National Constitution Center och en av USA:s tyngsta debattörer när det gäller konstitutionella rättigheter och inte minst de nya globala internetjättarnas roll. Till höger sitter Lee Rowland, chefsjurist på American Civil Liberties Union, ACLU, och en profilstark förkämpe för yttrandefrihet.

Det är ingen slump att en panel i USA är sammansatt just så här eller att just den här programpunkten fått rubriken ”Hur långt ska man gå för att skydda rätten till hatiska uttalanden på nätet?”. I USA är debatten delvis en annan än i Europa, när det gäller vad som får sägas på nätet. Förkämparna för konstitutionen och dess första tillägg om yttrandefrihet varnar högljutt för riskerna med alla former av inskränkningar. Lee Rowland tar inte många minuter på sig, innan hon formulerat svaret på seminariets rubrikfråga: ”Hur långt? Ganska jäkla långt, skulle jag säga.”

Det är en sida av myntet. En annan sida möter oss besökare när vi kommer till konferensanläggningen på morgonen för detta heldagsseminarium om näthat och möts av ett säkerhetspådrag som liknar det som var när president Barack Obama gästade SXSW i fredags. Mängder av poliser vaktar lokalerna och alla besökare visiteras minutiöst. Skälet är att det finns en hotbild mot flera av deltagarna, efter höstens kontroverser om trakasserier och hot i spelbranschen. SXSW skulle ha arrangerat en debatt om den så kallade Gamergate redan i höstas, men valde att ställa in den, efter hot mot flera paneldeltagare. Kritiken mot arrangörerna blev hård, för att de lät nätmobben tysta debatten. Nu, i ett större samlat grepp om näthat, kunde en del av dem som då skulle talat berätta om vad de fått utstå.

En av dem är spelutvecklaren Brianna Wu, grundare av Giant Spacekat. Hon har fått ta emot hundratals döds- och våldtäktshot efter kritiken mot gamer-communityn och tvingats lämna sitt hem och leva med förstärkt skydd. Hon tycker att bolagen bakom de sociala medieplattformarna där hoten spridits förverkat sin rätt att själva hantera bedömningen av övergrepp på plattformarna. ”Det krävs en utomstående granskning av vad bolagen gör och kan göra för att upptäcka och hantera hatet och hoten på nätet.”

Särskilt kritisk är hon mot Reddit, där en stor del av hoten publicerats, men också mot Twitter, där mängder av hat och hot sprids, utan åtgärder från bolaget. ”Det har blivit lite bättre. Nu kanske Twitter reagerar en gång av fem när man kräver att något konto ska stängas. I höstas var det en av 20.

Om det låter ironiskt är det korrekt uppfattat. Och varken Twitter eller Reddit är på plats på mötet för att kommentera. (Twitter kommer att representeras i en panel senare i dag, så det lär finnas möjlighet att komplettera)

Men de sociala mediejättarna är väldigt medvetna om att den kraftigt eskalerande kritiken mot dem riskerar att skada dem ekonomiskt, när ju mer än 40 % av alla vuxna online säger att de drabbats av trakasserier, enligt en rapport från Pew. Twitters vd Dick Costolo skrev redan i fjol i ett PM till personalen att han skämdes över hur hans företag hanterade hatande och hotande troll. Bolaget har ändrat sina användarvillkor och bildade nyligen ett Förtroende- och säkerhetsråd, för att ytterligare lyfta trakasserifrågorna. Men även om fler konton stängts ner är många fortfarande kritiska mot hur hanteringen av anmälningar fungerar i praktiken.

Även Facebook ändrade sina communityregler för ett år sedan. Och det är en delikat balansgång mellan just yttrandefrihet och att få bort hets och hot. Monika Bickert försöker förklara gränsdragningen: ”Man får skriva inlägg som kritiserar politik, institutioner och religioner. Men man får inte gå över linjen där man attackerar individer utifrån vad de har för religion, kön eller åsikt.”

Problemet för Facebook är att det är så uppenbart att detta ändå flitigt förekommer – och att bolaget tar bort fullständigt oskyldigt innehåll, vilket drar ett löjets skimmer över hanteringen av anmälningar. När dödshot och grov rasism och sexism ”godkänns”, samtidigt som bilder på ”nakna” statyer och ammande mammor rensas ut, framstår processen som obegriplig.

Facebooks förklaringar handlar framför allt om volymen. Monika Bickert berättar att bolaget får in ca 1,2 miljoner anmälningar varje dag, en volym som ökat ”mycket kraftigt” det senaste året. Google ser en liknande utveckling: Jennifer Downs berättar att bolaget i fjol tog bort mer än 14 miljoner bideoklipp från Youtube för olika regelbrott.

Utöver detta gör Facebook själva en automatisk screening, via bland annat ”foto-DNA”, för att identifiera bilder som kan vara stötande. Bickert hävdar att alla anmälningar granskas manuellt, vilket varit ifrågasatt, men medger att det finns brister i processen. ”De som granskar ser inte kontexten. De ser ett lösryckt inlägg eller bara en kommentar och kan inte bedöma i vilket sammanhang det publiceras. Då kan det bli fel. Vi kanske gör 99 % rätt, men ibland gör vi fel. Och då kan det bli att statyer, amningsbilder och annat försvinner, medan sådant som borde raderats blir kvar.”

I de 15 panelerna i seminariet om näthatet är det ändå väldigt få som är kritiska mot just Facebook. Den kritik som finns handlar om att processen kring anmälningarna är för otydlig, med standardsvar och avsaknad av möjlighet att överklaga eller få hjälp.

Istället handlar debatten i Austin om hur hela samhället, från skolor till teknikföretag och organisationer, måste arbeta mer proaktivt med att upptäcka, motarbeta och bemöta näthatet. Om vilka vi vill vara som digitala medborgare – och vilket ansvar alla är beredd att ta för det.

Lisa Hammitt, chef för dataanalys på IBM, (som i dagarna skrev det här oerhört starka inlägget på Medium) är en av dem som aktivt arbetar med ett hitta lösningar. ”Det här är ett multifrontkrig, men det är ett krig vi måste utkämpa. Dels handlar det om tekniska lösningar, som är genomförbara, med filter, granskning och algoritmer, som kan fånga upp även de mörka och dolda delarna av nätet. Dels handlar det om att skapa medvetande, både bland dem som begår övergreppen och bland dem står bredvid utan att göra något.”

Initiativen mot näthatet kommer nu också, slag i slag. IT-jätten Intel, mediebolaget Vox Media och Lady Gagas stiftelse Born This Way lanserade i januari projektet Hack Harassment, för att öka medvetandet och ta fram nya tekniska lösningar. Organisationen Civilination presenterade i Austin sin första Harassment Barometer, som månadsvis ska redovisa hur stort problemet är i USA. Och det finns många fler exempel: Trollbusters (som ger stöd åt utsatta kvinnliga journalister), Heartmob (som ger stöd och verktyg till alla som drabbas)  och sociala medier-plattformar som Whisper, som bygger helt på anonymitet, men med en nolltolerans mot trakasserier. ”Anonymitet ska användas som en sköld, inte ett svärd”, säger Nona Farahnik på Whisper.

Pressen på att agera mot näthatet har aldrig varit starkare. Men lösningarna är många fler och mer mångfacetterade än att bara presssa några sociala medier-jättar att radera fler inlägg. Zach Mattheus på Vox Media, som arbetar med Hack Harassment, formulerar det väl: ”Folk vill ha enkla lösningar och skäller därför på enskilda företag. Men det är inte rätt recept. Om man ändrar algoritmen eller blockar fler kommer hoten bara att flyttas. Vi måste få till en kulturförändring: höja medvetandet och engagera fler att ta ansvar. Det är individer som kommer att åstadkomma en förändring, inte företag.”

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Svaret teknikpubliken inte ville ha från Obama

När Barack Obama i går blev den förste presidenten någonsin att besöka digitalfestivalen South by Southwest i Austin var det inte för att charma teknikpubliken. Det gjorde han delvis ändå, men hans budskap innehöll framför allt krav på branschen – och kärva besked när det gäller striden om krypterade mobiler.

Läs också: Frågan Obama måste svara på i Austin (11/3 2016)

Charmpoängen säkrade Obama redan när han konstaterade att han tog alla chanser att åka till Austin, Texas, att han stannat till för en snabblunch hos Torchy’s Tacos på vägen och att hans huvudsyfte med besöket var att ”rekrytera er alla”. Största skrattet åstadkom han när han kommenterade Edward Snowdens avslöjande om NSA:s omfattande övervakning: ”Folk tror kanske att jag sitter med en jättelik skärm där jag övervakar hela världen. I själva verket kämpar jag mest med Vita Husets wifi-uppkoppling.” Han erkände också att han misslyckats på flera områden, trots att han ser sig som en ”early adopter” när det gäller teknik – och att lanseringen av sajten Healtchcare.gov, som en del av Obamas Affordable Care Act,  blev direkt ”pinsam”

 

Men sedan handlade det mest om att peka på områden där teknikbranschen inte gjort tillräckligt, när det gäller medborgerligt engagemang – som var huvudtemat för utfrågningen av Texas Tribunes publisher Evan Smith. ”Vi behöver er kreativitet, som entreprenörer, innovatörer, filmskapare och teknikledare”, sade presidenten. Framför allt handlade det om att göra det enklare att engagera sig politiskt och att registrera sig inför val (”Vi är den enda utvecklade demokratin i världen som gör det allt svårare för medborgarna att rösta”), men också om bättre e-government-tjänster och om konkreta initiativ för att stoppa näthat, trakasserier och spridning av våldsbejakande extremism

 

Den känsligaste frågan inför presidentens besök handlade om striden mellan FBI och Apple, efter terroristdådet i San Bernardino. En av gärningsmännens telefoner var krypterad på ett sätt som gjorde det omöjligt för FBI att komma åt innehållet. FBI krävde att Apple skulle hjälpa till att låsa upp telefonen, men bolaget vägrade, av rädsla att utvecklandet av en ”bakdörr” till smarta telefoner skulle bli en ny väg till systematisk avlyssning och övervakning.

Obama började med att säga att han inte kunde kommentera det specifika fallet, men sedan gjorde han i princip det ändå, med ett tydligt budskap om att det på sikt bara kommer att bli värre om Apple inte tillmötesgår FBIs krav.  Presidenten hävdade att teknikbranschen gör fel som målar upp en bild av att det blir ett rent orwellskt övervakningssamhälle om det inte finns 100-procentigt perfekt kryptering. ”Följden av en sådan absolut hållning blir bara att när det händer något verkligt allvarligt kommer det politiska trycket i frågan bara att bli starkare och då finns det risk att kongressen driver igenom ett snabbt framhastat förslag som som kan bli riskabelt på många sätt.” Det Obama istället förordade var ett sätt för teknikföretagen att hjälpa myndigheterna ”i några begränsade fall”. Vilket, med NSA-avslöjandena i färskt minne, förstås är svårt för branschen att lita på; det sade sig även presidenten ha viss förståelse för.

Men han drev ändå tydligt sin linje: att branschen håller på att göra mobiltelefonen till en fetisch vars säkerhet går över alla andra värden. ”Det kan inte vara rätt svar. Jag tror att svaret istället kommer att handla om hur vi kan skapa ett system där krypteringen är så stark som möjligt, där nyckeln till krypteringen är så säker som möjligt, där så få personer som möjligt har tillgång till den, i fall som vi bedömer som särskilt viktiga”.

Ett väntat svar, men knappast ett populärt sådant.

Se ett utdrag från intervjun med Barack Obama här.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Frågan Obama måste svara på i Austin

I dag inleds världens största digitalfestival, South by Southwest Interactive, i Austin – och trots nära 300 officiella programpunkter enbart under första dagen är det ett som det mesta kretsar kring: samtalet med president Barack Obama. 

sxsw

Digitalfestival? Jag vet inte ens om ordet existerar, men det känns för futtigt att beskriva South by Southwest, eller SXSW, som en konferens eller en mässa. Det är båda de sakerna, men väldigt mycket mer – inte minst därför att evenemanget går parallellt eller överlappande med både SXSW Film och SXSW Music, i en stad som redan i vardagen bubblar av kreativitet och innovation, men som de närmaste tio dagarna förvandlas till en bubblande gryta av möten, mingel, lanseringar, debatter, premiärer och fester. I år väntas nära 85 000 besökare till de tre evenemangen, fram till och med nästa söndag. Enbart Interactive-delen, som är den största, drog i fjol 34 000 besökare, vilket är nästan en tredubbling av besökarantalet på bara fem år. Totalt sett uppskattas SXSW, med alla dess tillhörande evenemang, bidra till staden Austins ekonomi med ungefär tre miljarder kronor under hela året, varav Interactive-konferensen står för nära hälften.

Det är 30:e gången SXSW arrangeras, vilket i sig bidrar till ett extra stort tryck i år. De första åtta åren var det en renodlad musikfestival, men sedan Film och Interactive (som då hette Multimedia) introducerades 1994 har festivalen vuxit till något oändligt mycket större.

En förklaring till att SXSW Interactive inte är en vanlig webb- eller teknikkonferens är att anslaget numera är så brett. Det som började som en mötesplats för digitala innovatörer och entreprenörer är idag en scen för hur den digitala tekniken formar om hela samhället. Det handlar i dag lika mycket om stadsplanering, transport, utbildning, hälsa, mat och mode, men utifrån perspektivet hur tekniken ändrar alla förutsättningar. Det är också en av de platser där det förs de mest kvalificerade diskussionerna om de stora frågorna om personlig integritet i ett samhälle där allt övervakas och blir spårbart. Detta har varit en av de stora frågorna på SXSW sedan 2010, då forskaren och författaren Danah Boyd riktade hård kritik mot Facebook för deras bristande ansvarstagande, inte minst gentemot den yngre publiken. 2014, i kölvattnet av NSA-skandalen, var detta den helt dominerande frågan, med bl a utfrågningar av Edward Snowden och Julian Assange över länk – och även i fjol var skyddandet av privatlivet i den digitala världen en av de stora diskussionsfrågorna.

Fortfarande är SXSW Interactive dock en av de bästa platserna för trendspaning, om vilka tjänster och fenomen som är på väg att få sitt publika genombrott. Många av trenderna som är starka i Austin blir mer eller mindre mainstream inom ett eller två år – och ledtiderna blir allt kortare för varje år.  Twitter fick sitt stora genombrott här 2007, efter en smart lanseringskampanj. 2009 var det FourSquare som slog igenom, följt av AirBnB 2011 och Pinterest 2012. I fjol var det livestreamingtjänsten Meerkat som blev den stora snackisen: främst för att Twitter försökte blockera den från att synas i deras flöden. Ett par veckor senare lanserade Twitter själva sin livestreamingtjänst Periscope, som snabbt tog över Meerkats position. Även i år lär livestreaming komma hög på agendan, men nu utifrån lite andra perspektiv, till exempel i seminariet om hur Periscope kan bli lönsamt , hur man kan använda tjänsten mer kreativt och i panelen om vilka risker varumärken tar när de använder direkt streaming via den sortens tjänster. Vilken som blir årets app kan man bara gissa. Men möjligen finns den på den här listan.

Årets medieföretag? I fjol var det Buzzfeed som dominerade stort i en rad paneler och seminarier, inte minst efter att VD:n Jonah Peretti presenterat företagets nya strategi, som dödförklarade klickfisket och betonade vikten av att finnas med innehåll i det distribuerade flödet på de stora sociala plattformarna. I år är det några företag som återkommer titt som tätt i seminarieprogrammet. Bland dem finns framför allt Slack, vars grundare Stewart Butterfield är på plats, och Vox, vars grundare Jim Bankoff ska tala under rubriken Creating the Modern Media Company. En liten uppstickare är den nya, nischade livestreamingtjänsten Nom, grundad av Steve Chen från Youtube, med fokus på foodies.

När arrangörerna själva räknar upp vilka som är årets huvudteman är det en lång lista som rymmer allt från startups och mångfald i teknikbranschen till robotisering och förarlösa bilar. Exakt vad som kommer att prägla debatten de närmaste dagarna vet man aldrig riktigt i förväg, men en gissning är ändå att tre spår kommer att vara väldigt starka.

Det ena handlar om virtual reality/augmented reality, med mer än 20 programpunkter och en utställning med all den senaste VR/AR-tekniken. Det har varit ett stort ämne på SXSW i flera år, tillsammans med ämnen som artificiell intelligens och Big Data, men i år slår det rekord, med seminarier om allt från konstnärligt skapande till konkret användarnytta på olika områden.

Det andra hänger på den aktuella debatten om näthat och trakasserier på nätet, med ett heldagsspår om Online Harassment, med 15 olika programpunkter. Det är till delar en konsekvens av den kritik SXSW fick i höstas när man avbokade en panel om trakasserier i spelbranschen. Morgondagens seminarium om trakasserier har dock ett betydligt bredare perspektiv, med allt från tekniska förslag på lösningar till en diskussion om hur mycket näthatet kostar samhället.

Det tredje väntade huvudspåret  är lite lösare i konturerna. Men det kan komma att kretsa kring etik/förtroende, delvis kopplat till punkten ovan. Programpunkter som Trust me, I’m an algorithm, What the Ethics? (om datahantering),  Ethics and Privacy in Wearable Research (om hälsodata via Fitbits och liknande) och Data Ethics in the Age of the Quantified Society signalerar ett allt starkare fokus på etikfrågorna.

Att följa SXSW Interactive på distans går förstås alldeles utmärkt. Många av programpunkterna livesänds och andra följer man effektivt via hashtaggar i sociala medier. Här är några förväntade guldkorn ur dagens inledande program: Big Data and AI, We’re not gonna take it (ad blocking), Newsopalypse: Can Digital Really Sustain Media och Tech, Failure and Culture .

Men, det mesta i dag lär ändå handla om president Barack Obama, som besöker SXSW för första gången (istället för att närvara vid Nancy Reagans begravning, vilket väckt en del reaktioner). Även Michelle Obama kommer till staden, till ett panelsamtal den 16 mars.

Utfrågningen av Barack Obama görs av Evan Smith, publisher på Texas Tribune.Eftersom bara knappt 2 000 personer får plats i salen i Long Center livesänds den förstås, kl 20.30 svensk tid. Huvudämnet är ”medborgerligt engagemang”, men deltagarna på SXSW Interactive har också kunnat skicka in frågor till presidenten, via tidningen. Och även om det ligger utanför samtalsämnet är det ingen högoddsare att åtminstone en del av frågorna från tech-publiken kommer att handla om tvisten mellan Apple och FBI, angående kravet på bolaget att skapa en möjlighet att låsa upp en krypterad Iphone.

Presidenten talade nyligen om datasäkerhet och teknikföretagens ansvar och sin nya Cybersecurity National Action Plan, men undvik då helt att beröra FBI-konflikten eller ens nämna Apple. Däremot lyfte han fram Google, Facebook, Microsoft och Visa som exempel på företag som ”hjälper till” att skapa bättre datasäkerhet. Om han får frågan om hur han ser på Apples agerande i Austin måste han rimligen ge ett svar. Och det lär knappast vara ett svar som teknikpubliken kommer att vara nöjd med.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!