Stampens nya ägare måste ha tjocka plånböcker

DN:s nyhet på torsdagen om att nytt kapital är på väg in i Stampen-koncernen (en nyhet som senare bekräftades av Stampen-ledningen) betyder egentligen bara en sak: det blir inte konkurs på måndag. Om avsiktsförklaringen blir verklighet kan ackordsförhandlingarna föras i mål, septemberlönerna betalas ut och verksamheten fortsätta.

Uppdaterad

Men den ekonomiska krisen är fortfarande bråddjup. Det framgår av rekonstruktören Christian Anderschs berättelse till Göteborgs tingsrätt.
Ackordsuppgörelsen som nu ska förhandlas innebär att de oprioriterade fordringsägarna, vars krav uppgår till totalt 2,3 miljarder, måste acceptera att gå miste om 75 % av sina fordringar. Men: den innebär också att Stampen åtar sig att betala de resterande 25 procenten senast inom 4 månader. Till slutet av januari ska de alltså ut med 575 miljoner kronor. Utöver de måste de börja betala tillbaka de prioriterade skulderna, framför allt till bankerna, på totalt 408 miljoner. Nästan alla Stampens skulder är ju kortfristiga, som ett resultat av en desperat upplåning och en extremt svag finansiell position.
Detta är pengar som Stampen inte har. Stampen har, faktiskt, inga pengar alls. De få miljoner som fanns för en månad sedan lär ha gått åt till löner och annat. Och själva verksamheten genererar inget överskott: under årets första tertial gick de snarare med förlust, på 12,2 miljoner.
Ingen kassa, inget överskott från verksamheten och egentligen inga realiserbara tillgångar att tala om, efter att de sålt av ett par bolag. Därmed måste hela detta stora underskott, på i runda slängar en miljard, tas direkt från de nya ägarna. Sedan kan verksamheten börja om, men från ett extremt utsatt läge.
Exakt vilka de nya, västsvenska finansiärerna är vet vi i nuläget inte. Finansmannen och förre redaktionschefen på GP,Joachim Berner, som tidigare visat intresse, förnekar på direkta frågor att han är med. Finansmannen Peter Gyllenhammar och Front Office, berättar att de lagt bud, men fått nobben – kanske för att de ställt krav på att ”rensa i bolaget”. Danska JP/Politikens Hus, som i somras lade bud på lokaltidningsdelarna av koncernen, är inte längre aktuella.

Men en sak är säker: de nya ägarna måste ha tjocka plånböcker och vara beredda att avstå en miljard på ett bräde och mer därtill för att få till en stabil verksamhet på andra sidan nyårsafton.
Annars kastar de bara pengarna i Göteborgs hamn, precis som skattebetalarna och merparten av fordringsägarna redan tvingats göra, för att hålla konkursen stången en kort stund.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 4

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Varje gång Facebook backar förlorar de. Ändå måste de.

Självklart var Facebook tvunget att backa och tillåta Aftenpostens publicering av en av världens mest klassiska krigsbilder, även om den  i formell mening innehöll nakenhet. Deras beslut var galet, deras försvar ännu värre. Men det faktum att de nu gör om och gör rätt försätter bolaget i en extremt besvärlig situation.

Facebooks Mark Zuckerberg har sagt det gång på gång: Vi är inte ett mediebolag, vi är ett teknologiföretag. Problemet är att alla vet att det inte är sant. Facebook har genom sin storlek blivit den största plattformen i världen för distribution av medieinnehåll – och genom sina communityregler har de, om än motvilligt, klivit in i rollen som utgivare, genom att dra gränser för vad som är tillåtet respektive förbjudet, även om det sker på policygrunder snarare än juridik.

Gränserna, som gjordes om senast våren 2015, tar bland annat upp frågan om nakenhet Eftersom få känner till vad som faktiskt står i deras communityregler kan det vara värt att citera, även om det är långt:

”Det händer att användare delar naket innehåll i samband med olika kampanjer eller konstnärliga projekt. Vi begränsar visningen av naket innehåll eftersom vissa målgrupper inom vår globala community kan vara känsliga för den här typen av innehåll – i synnerhet på grund av kulturell bakgrund eller ålder. För att kunna behandla alla rättvist och svara snabbt på anmälningar är det viktigt att vi har riktlinjer som våra globala team kan använda enhetligt och enkelt för att granska innehåll. Som en följd av detta kan våra riktlinjer ibland vara mer fyrkantiga än vi skulle vilja, och begränsa innehåll som delats av rättmätiga skäl. Vi arbetar ständigt för att bli bättre på att utvärdera det här innehållet och upprätthålla våra riktlinjer.

Vi tar bort foton av personer som visar sina könsorgan eller en fullt synlig rumpa. Vi begränsar även vissa bilder av kvinnobröst som visar bröstvårtorna, men vi tillåter alltid foton av kvinnor som ammar aktivt eller bröst med ärr efter mastektomi (bröstborttagning). Vi tillåter även foton av målningar, skulpturer och andra konstverk som skildrar nakna personer. Begränsningar av innehåll som visar både nakenhet och sexuella aktiviteter gäller också för digitalt skapat innehåll om det inte har lagts upp i utbildningssyfte, som underhållning eller satir. Bilder som visar samlag är förbjudna. När sexuella handlingar skildras detaljerat i ord kan innehållet också komma att tas bort.”

Det finns också avsnitt som handlar om sexuellt våld och utnyttjande, inte minst av barn: ”Vår definition av sexuellt utnyttjande inbegriper anskaffning av sexuellt material, allt sexuellt innehåll som innefattar minderåriga, hot om att dela intima bilder samt erbjudanden om sexuella tjänster.”

Läs gärna texten ovan en gång till. Ta sedan en titt på den klassiska bild som fotografen Nick Ut  tog av den vietnamesiska flickan Kim Phúc 1972. Bilden fanns med i ett inlägg som norska tidningen Aftenposten lade ut på Facebook – och den togs ner av Facebook, med hänvisning till bolagets communityregler. Aftenpostens chefredaktör Espen Egil Hansen skrev då ett öppet brev till Mark Zuckerberg på Facebook: ett brev som blivit en världsnyhet, omskriven av alla stora medier över hela världen.

Svaret från Facebook tidigare i dag kom naturligtvis inte via Zuckerberg, utan var strikt formellt. Det är värt att citera:

”While we recognize that this photo is iconic, it’s difficult to create a distinction between allowing a photograph of a nude child in one instance and not others. We try to find the right balance between enabling people to express themselves while maintaining a safe and respectful experience for our global community. Our solutions won’t always be perfect but we will continue to try to improve our policies and the ways in which we apply them.”

Nyckelordet i svaret är ”difficult”. Men det är ett bisarrt och faktiskt idiotiskt svar, i synnerhet efter den debatt som rasat i flera dagar och där även politiker som Norges statsminister Erna Solberg deltagit. För alla tänkande människor inser naturligtvis att det är allt annat än svårt. I själva verket är det lätt att skilja den nakna Kim Phüc från andra nakna barn. Det handlar inte om en balans: i så fall vore det också enkelt. De personer som inte klarar av att se en naken, napalmbombad flicka får stå ut med det, eftersom alternativet – att censurera bilden – är så oacceptabelt.

Facebook insåg, till slut, detta och meddelade på fredagkvällen att de nu tillåter bilden.

Men hanteringen är, dessvärre, typisk för Facebook. De försöker hitta en global linje, en lägstanivå, men det innebär att de anpassar sig till oacceptabla nivåer. När jag i våras träffade juristen Monika Bickert, som är chef för Facebooks communityregler, lovade hon att de åtminstone skulle sluta med att ta bort ”nakna” bilder på statyer, men veckans debacle visar att de faktiskt inte lärt sig någonting.

Facebooks förklaringar handlar framför allt om volymen. Monika Bickert berättade att bolaget får in ca 1,2 miljoner anmälningar varje dag, en volym som ökat ”mycket kraftigt” det senaste året. Utöver detta gör Facebook själva en automatisk screening, via bland annat ”foto-DNA”, för att identifiera bilder som kan vara stötande. Bickert hävdar att alla anmälningar granskas manuellt, vilket varit ifrågasatt, men medger att det finns brister i processen. ”De som granskar ser inte kontexten. De ser ett lösryckt inlägg eller bara en kommentar och kan inte bedöma i vilket sammanhang det publiceras. Då kan det bli fel. Vi kanske gör 99 % rätt, men ibland gör vi fel. Och då kan det bli att amningsbilder och annat försvinner, medan sådant som borde raderats blir kvar.”

Men med den position Facebook har i medievärlden är de förklaringarna inte hållbara. Facebook kan inte vara en publicist som tar ansvar för innehållet, men de kan heller inte vara en aktör som bara tar ett ”ansvar” ibland. Det är ett moment 22 som blivit ohållbart för världens viktigaste medieföretag.

Den här gången  vann Espen Egil Hansen och alla andra som protesterat mot hanteringen över Mark Zuckerberg. Det var bra gjort. Men det är ohållbart att det sker utan att Facebook som bolag och faktiskt Zuckerberg själv förklarar hur i hela världen de ska hantera den maktposition de har.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!