Resultatet av medieutredningen riskerar bli ett stort ingenting

Efter 20 månaders utredning hade man trots allt förväntat sig en del svar om den kommande mediepolitiken. Vad vi fick: ”skisser”, massor av frågor och hänvisningar till tre nya utredningar. Samt ett presstödssystem som är så radikalt omgjort att det lär få svårt att finna enighet om det i riksdagen.

Den medieutredning som Anette Novak varit ansvarig för väger in på 538 sidor. Den är, precis som förra höstens delbetänkande ”Medborgarna och medierna”, bitvis en välskriven och uppdaterad analys av utmaningarna för mediebolagen, medborgarna och demokratin, med bland annat intressanta tankar och en del rudimentära förslag om satsningar på medie- och informationskunnighet, om behovet av ett stärkt medialt civilförsvar (mot desinformation och trollfabrikers verksamheter), om snabbare internettillgång i hela riket och om skärpta straff för hot mot journalister. De flesta av dessa förslag finns dock samlade under rubriken ”Mediepolitiska idéskisser” och om man har minsta kunskap om hur långsamt den svenska mediepolitiken brukar verka finns det en uppenbar risk att dessa ofinansierade förslag, som kräver insatser från en rad andra departement, aldrig kommer att lämna ritbordet.

Skissandet, utan konkreta lösningar och förslag, visade sig – något överraskande – vara den röda tråden i hela dagens presentation av den statliga medieutredningen. Trots att kulturminister Alice Bah Kuhnke inledde med att säga att ”mediepolitiken är ett av de mest eftersatta områdena” och att klockan var ”fem i tolv” innehöll den presentation som följde mer frågor än svar. Svaren kommer senare, i de tre utredningar som ska genomföras de närmaste tre åren: en inför public service-bolagens kommande sändningstillstånd, en helt ny mediefinansieringsutredning och en ny konkurrensutredning, trots att en sådan nyligen genomförts av Myndigheten för radio och tv. Långbänken som präglat svensk mediepolitik blev just avsevärt längre – och den som väntat sig snabba åtgärdsförslag om till exempel en sänkning av digitalmomsen fick inte ens en tummetott.

I övrigt innehöll utredningen en väntad omgörning av presstödssystemet, men i en oväntat radikal modell.

Presskonferensen innehöll också en bomb, som nog ingen såg komma: förslaget om ett nytt public service-bolag, som ska ligga under Förvaltningsstiftelsen, precis som SVT, SR och UR, men med ett nytt uppdrag: att göra lokal journalistik för de ”vita fläckar” som saknar redaktionell bevakning. Publiceringen ska mestadels ske i ”andras kanaler”, dock oklart vilka. Finansieringen av detta är även den minst sagt oklar: det står inget om den i själva utredningen, men Anette Novak sade på presskonferensen att det skulle kunna ska genom effektiviseringar av de mediepolitiska anslagen på 6-10 procent, vilket rimligen måste innebära att dagens tre public service-bolag skulle få ett kraftigt sparkrav på sig, på 500-800 miljoner kronor.

Förslaget väcker tre spontana frågor: 1. Vad tycker lokaltidningskoncernerna om att få en ny public service-konkurrent? De har ju lobbat hårt för att snarare själva ta över produktionen av innehåll lokalt. 2. Hur rimmar det med Novaks förslag till den kommande public service-utredaren om att titta på en sammanslagning av de tre public service-bolagen? och 3. Varför komma med förslag på en ny mediefinansieringslösning, samtidigt som man vill tillsätta en stor mediefinansieringsutredning?

Någon mer som tycker att det inte går ihop? Eller är det bara en ”skiss”?

Även förslaget till nytt mediestöd, som ersättning för det gamla presstödet, lär slå mot lokaltidningskoncernerna,. Visserligen ska stödsystemet få lite mer pengar: 165 mkr extra fram till 2020. Men det kommer i första hand inte att gå till de befintliga tidningarna, eftersom stödbeloppet dels begränsas till ett maxbelopp på 25 mkr, dels innehåller krav på planer för hur stödet på sikt ska upphöra för de bolag som får det. Slut på automatiska tillskott till resultaträkningen alltså. Eftersom stödet ska öppnas för alla att söka torde det också innebära den slutliga dödskyssen för de andratidningar som fortfarande finns på vissa orter, men där stödincitamentet till ägarna nu försvinner.

Det nya mediestödsförslaget är definitivt ingen skiss, det tillhör utredningens mest genomarbetade och det finns en hel del som är klokt tänkt i det, med möjligheter för nya digitala initiativ att ta del av medlen och extra pengar till underbevakade orter. Men det är onekligen en radikal förändring – till exempel genom att styrningen av stödet läggs i händerna på publicister istället för på en myndighet – och det lär bli en gigantisk utmaning att baxa det igenom kulturutskottet och riksdagen.

Om förslaget skulle stupa i riksdagen återstår inte mycket av dessa 538 sidor som inom överskådlig sikt faktiskt lär bli verklighet. En hel del bra tankegods, men väldigt lite verkstad.

Jag lämnar Rosenbad med ett citat från Google-veteranen Richard Gingras ringande i öronen. ”The future of news is a lot of conferences on the future of news”. Byt ut konferenser mot statliga utredningar och ni har den perfekta sammanfattningen av dagen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Upplagt för besvikelse när Medieutredningen läggs fram

I morgon kommer den, efter 20 månaders väntan: den statliga Medieutredningen. Men de medieföretag och journalister som väntar sig en livlina som snabbt ska hjälpa de hårt ansatta affärsmodellerna och jobben lär bli gruvligt besvikna.

 

Efter nyheten i veckan att lokaltidningskoncernen Hallpressen blir av med var femte redaktionell tjänst fick journalistklubbens ordförande Fredrik Stork frågan vad sparkraven får för konsekvenser för journalistiken. Han svarade, till tidningen Journalisten: ”Det är ytterst ett slag mot demokratin. Jag hoppas att vi journalister blir bättre på att enas runt dessa frågor och att vi förr eller senare måste påpeka för statsmakterna att vi behöver hjälp att ta oss ur denna kris.”

Det är i dag den hjälpen ska komma, om den någonsin kommer. Men när den statliga Medieutredningen, med Anette Novak som utredare, lägger fram sina förslag är det upplagt för besvikelse, inte bara från Storks sida, utan från i stort sett alla hårt prövade medieföretag.

Detta borde dock inte komma som en överraskning. På sin blogg skrev Novak i augusti, med anledning av krisen i Stampen och Mittmedia, att det ”är omöjligt att inte beröras av mediebranschens utmaningar”. Men: ”Medieutredningens uppgift är att främja medborgarnas tillgång till kvalitativt innehåll, inte lösa medieföretagens affärsutvecklingsutmaningar. Denna utgångspunkt har – för mitt vidkommande – inte förändrats.”

Att det inte lär applåderas på presskonferensen i Rosenbad i eftermiddag är dock knappast Anette Novaks fel. Alla var överens om att hon hade rätt kompetens för uppdraget och hon har – även om resurserna varit för små – haft en grupp kompetenta rådgivare att samråda med. Problemet är att uppdraget, som det formuleras i direktiven, i princip var omöjligt, åminstone om man förväntar sig en lösning och inte bara en riktning.

Det utredningens förslag ska förbättra är möjligheterna för allmänheten att ”ta del av journalistik som präglas av mångfald, allsidig nyhetsförmedling, kvalitet och fördjupning, oavsett var i Sverige man bor.” Detta kräver att många saker uppfylls: från en vidare utbyggnad av regeringens redan ambitiösa bredbandsmål och utrymme för nya digitala medieinitiativ till ett fortsatt starkt public service och en livskraftig dagspress, med stark lokal närvaro. För att inte tala om viktiga satsningar på medie- och informationskunnighet i skolorna. Och mycket mer.

Att tro att mediepolitiken ensamt kan åstadkomma detta, eller ens lägga ett fundament av förutsättningar, är förstås en illusion – i synnerhet om den politiska viljan inte också kompletteras med en finansiell kraftsamling av ett slag vi aldrig varit i närheten av förr. Mediepolitikens samlade anslag 2016 uppgår till 9,2 miljarder. Av dessa går 8 till public service – och någon ändring på den fördelningen kan det inte bli förrän tidigast år 2020, när nästa sändningstillstånd ska börja gälla.

De 1,2 miljarder som återstår är ungefär lika mycket som enbart dagspressen tappat i annonsintäkter på två år. Om utredningens förslag ska få effekt måste de därför få en ny ram, långt bortom det tidigare nollsummespel som gällt mediepolitiken, där man bara flyttat runt bland kostnadsposterna och inte ens genomfört saker som riksdagen beslutat, som att ta bort reklamskatten eller sänka digitalmomsen.

Det insåg tydligen Anette Novak också tidigt. På sin blogg i augusti skrev hon, med adress till politikerna: ”Det ni beslutar om är avgörande demokratifrågor som kan komma att påverka Sveriges utveckling för lång tid framöver, ni bör enas. Och ni bör sätta kraft bakom satsningarna”.

Måndagens presentation av utredningen lär därför mest handla om ord som betonar allvaret. Det kommer, naturligtvis, att till stor del fokusera på det reformerade presstöd  som var ett av huvuduppdragen att ta fram – rimligen mer teknikneutralt och mer inriktat på kvalitativt och lokalnära innehåll än det tidigare, rätt misslyckade systemet. Sedan kommer det att pratas om bredband och fiber, om nödvändiga skolsatsningar, om samdistribution av post och morgontidningar och mycket annat som långsiktigt kan få betydelse. Till det långsiktiga hör också diskussionen om public service: jag kan tänka mig att Anette Novak gärna skickar med ett mycket tydligt budskap till kulturministern om att nästa utredning av public service inför sändningstillståndet 2020 ska få uppdraget att granska alla de 17 punkter hon listade i våras, från sammanslagning av bolagen och avskaffande av tv-licensen till förtydligande av bolagens uppdrag och konkurrenspåverkan. Här finns det ju onekligen pengar som går att omfördela inom mediepolitikens verktygslåda – något som public service-cheferna uppenbart är oroade för, att döma av den senaste tidens charmoffensiv, med inbjudande men till intet förpliktande debattartiklar från både SVT och SR.

På kort sikt kommer det dock att finnas få saker som glädjer den hårt prövade lokalpressen. Det man kan hoppas på är att Novak sätter press på kulturministern att gå fram snabbare när det gäller att sänka digitalmomsen, som är en av de viktigaste frågorna för tidningarna just nu.

Om nu kulturministern står fast vid sitt uttalande om att ”medierna står vid kanten av ett stup” krävs det ju snabba åtgärder som får effekt: inte bara middagstal om den lokala journalistikens betydelse för demokratin.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!