Domen är unik: båda parter har goda skäl att vara nöjda.

Domen i Stockholms tingsrätt mellan KD-politikern Sara Skyttedal och Dagens Nyheter är unik på åtminstone ett sätt: alla parter är nöjda med utslaget.

Det är alltid knepigt att kommentera tvister som gäller ens egen tidning. Eftersom jag inte jobbade på DN när den omstridda publiceringen skedde, i januari 2015, eller på något sätt varit inblandad i tvisten, gör jag det ändå, eftersom den är intressant på många sätt.

Framför allt är det ovanligt med en dom som får båda parter att så tydligt se sig som vinnare. Sara Skyttedal säger till Aftonbladet att hon ska fira med champagne och DN:s redaktionschef Caspar Opitz är lättad över att tingsrätten slagit fast ”en mycket viktig princip”. Två nöjda parter alltså, trots att ingen fick gehör för alla sina krav.

Det är inte alls några orimliga reaktioner. Skyttedal får 10 000 kr i bildarvode (efter att ha krävt 28 000 kr) och slipper betala motpartens rättegångskostnader, medan DN får lagstöd i den viktiga frågan om rätten att publicera bilder från makthavare och offentliga personer och slipper betala Skyttedals kostnader. Båda kan i någon bemärkelse hävda att de vunnit principiella segrar.

DN:s seger består i att tingsrätten slår fast att tidningen hade rätt att publicera de fyra kontroversiella bilderna på Ebba Busch Thor och Sara Skyttedal framför arméfordon i Israel. Det var alltså ingen bildstöld, upphovsrättsbrott eller intrång i den privata sfären, vilket hävdats av vissa i debatten.

Skyttedals seger består i att tingsrätten anser att DN saknade rätt till åtta publiceringar av sex andra bilder, bland annat några landskapsbilder och en gruppbild. Rätten anser också att DN borde ha angivit Skyttedal som fotograf. Arvode per bild sätts av tingsrätten till 1 250 kr. Yrkanden om ersättning för ytterligare skada som följd av publiceringen ogillas dock av rätten: det är bara det rena bildarvodet som beviljas. Inte heller yrkanden om att hennes ideella rätt kränkts, genom ändringar i bilderna, vann gehör i tingsrätten.

Anledningen till att rätten gör dessa olika bedömningar handlar om hur den tolkar paragraf 23 i upphovsrättslagen. Denna paragraf ger en inskränkning i upphovsrätten, vilket ger en tidning eller en tidskrift rätt att använda sig av bilder om de är nödvändiga för att belysa redogörelsen för en så kallad dagshändelse. Tingsrätten skriver: ”Mot bakgrund av regleringens syfte – medias möjlighet att sprida information om ak- tuella händelser – får artikeln på dn.se anses ha haft ett nyhetsintresse i anslutning till partiledarvalet i Kristdemokraterna.”

Med andra ord: Skyttedals rätt till bilderna var inte oinskränkt. DN – och andra medier, som också har publicerats samma bilder – hade rätt att publicera dem.

Men: tingsrätten granskar varje bild för sig och kommer alltså fram till att sex av de totalt tio bilder som återgavs INTE omfattades av undantaget i lagen: ”Däremot kan domstolen inte, mot bakgrund av att regleringen i 23 § upphovsrättslagen är en inskränkning i upphovsrätten och därför ska tolkas med viss restriktivitet, finna att de övriga sex bilderna var nödvändiga för att belysa redogörelsen för dagshändelsen. Den återgivningen har alltså gått utöver den omfattning som motiverats av ända-målet.”

Rätten är alltså väldigt noga med var gränsen går. Tidningar får ta bilder och återge dem där det är nyhetsmässigt motiverat utifrån dagshändelsen, men inte vilka bilder som helst. Därmed skyddar rätten i sin dom faktiskt både privatlivet och journalistiken.

Det är viktigt, ur båda sidors perspektiv. Nej, man behöver inte vara orolig för att vem som helst kan ta vilka bilder som helst, som slarvigt påståtts i debatten. Men medier begränsas heller inte i sina möjligheter att göra granskande journalistik: om en makthavare publicerar nyhetsmässigt intressanta och kontroversiella bilder på ett öppet Facebook-konto är det tillåtet att återpublicera dem, utan att behöva betala ersättning. Det slår tingsrätten nu fast.

Är det då fritt fram för andra att på liknande sätt ta bilder från journalisters och tidningars Facebooksidor och sajter, vilket också hävdats? Nej, undantaget gäller bara tidningar och tidskrifter.

Viktiga principer har alltså skyddats, båda parter är nöjda och ingen av parterna tycks vara intresserade av att överklaga. Unikt, som sagt.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Zlatans förtalsmål en väckarklocka i fejknyheternas tid

Vi lever i en tid där såväl internettroll som presidentkandidater tycker att det är okej att häva ur sig vad som helst och få det att framstå som en sanning. Det är faktaresistensen och post-sanningens tid, där det man vill uppnå är det enda viktiga, inte vad påståendet bygger på. Just därför är dagens förtalsrättegång i Värmlands tingsrätt så viktig.

Uppdaterad

”Jag tror att Zlatan var dopad”, sade friidrottsledaren Ulf Karlsson efter en träff med Värmlands idrottshistoriska sällskap. Men det får man väl inte säga i det här landet?

Nej, man får kanske inte det. Lagen har en gräns för vad man får påstå om andra, även om det är lätt att tro att alla dammluckor nu står helt öppna, i fejknyheternas och den ohederligt hetsande opinionsbildningens tidevarv. I helgen skrev Aftonbladets Peter Kadhammar en uppmärksammad text där han bland annat berättade om hur en man på en Facebooksida påstod att en känd ledarskribent var dömd pedofil. När mannen i polisförhör tillfrågades om vad han ville uppnå med sin, uppenbart lögnaktiga, kommentar, svarade han ”Jag vill väl inte uppnå mer än vad han vill uppnå.”

Citatet är talande för ett debattklimat där alltfler, i alltfler sammanhang, tycker sig ha rätten att påstå hur ogrundade saker som helst,så länge det tjänar deras syften. Påeldade av åsiktsfränder, trollfabriker och andra lyckas de få spridning för sina lögner och halvsanningar, i en så stor omfattning att även vanliga mediekonsumenter blir osäkra på vad som egentligen stämmer. Faktabaserade diskussioner blir allt svårare att föra, när varje försök till redogörelse av vad som faktiskt är sant möts av en bombmatta av ogrundade motattacker. Till en del rör det sig om extrema rörelser som försöker få genomslag för sina åsikter (läs Kristoffer Ahlströms utmärkta text om detta på DN Kultur), men metoden att så tvivel och göda debatten med uppenbara felaktigheter används flitigt även på högsta politiska nivå.

I valrörelsen i USA noterade vi tidigt Donald Trumps retoriska grepp  att referera till vad ”folk” tycker eller påstår (”many people say”) och slänga ur sig totalt lögnaktiga påståenden, följt av en axelryckning och kommentarer som ”jag vet inte, jag bara ställer frågan”. Det eskalerade sedan till vansinniga nivåer som spridningen av ”nyheten” om den påstådda pedofilringen på en pizzeria i Washington, med kopplingar till Hillary Clinton, vilket slutade med skottlossning på den utpekade restaurangen.

Vad har då Ulf Karlsson och Zlatan med detta att göra? Rätt mycket, faktiskt. Det handlar om vilka gränser lagen faktiskt sätter för vad man får påstå. Det beslut tingsrätten kommer fram till kan påverka tonläget i det offentliga samtalet, genom att markera att det ändå finns en gräns för vad man faktiskt får påstå om någon annan.

Oftast gäller förtalsmål publiceringar i massmedierna. Här ingår det Ulf Karlsson sagt i intervjuer, eftersom han där betonade att han faktiskt menade vad han sade, men utgångspunkten är det han sade i samband med föreningsträffen. Så här sade Karlsson då: ”Hela Juventus klubblag dömdes dopade från 1994-1998, det skedde systematiskt. Zlatan gick upp 10 kg muskler på ett år i Juventus”. Och så här sade han i ett förtydligande direkt efter debatten, till NWT: ”Jag tror att han var dopad. Jag är övertygad om det!

Zlatan Ibrahimovic och hans ombud menar att det är grovt förtal i brottsbalkens mening: ”att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning”.

En uppgift kan, enligt lagen, anses försvarlig att lämna, om den har högt allmänintresse. Men det räcker inte att Zlatan i sig är en person med ständigt högt allmänintresse. Däremot måste uppgiften vara sann, eller åtminstone måste Ulf Karlsson ha skälig grund att tro att den är sann. Det kan vara förtal att sprida en uppgift även om den är sann, men kärnfrågan här är vad Ulf Karlsson egentligen visste.

Hade han någon form av bevis för  sitt säkra påstående? Hur såg hans skäliga grund ut för att våga gå ut med det påståendet, om bevis saknades?

Det räcker inte att man tror att något är sant. Det kan komma som en chock för vissa i vår tid av post-sanning. Därför är utgången av det här målet en fråga som berör många fler än Ulf Karlsson och Zlatan Ibrahimovic.

Följ liverapporteringen från rättegången här.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Stampens vd spelar ett högt,högt spel

Nya ägare till krisdrabbade Stampen! Krisen är över! Eller? Nej, inte riktigt. 

 

I en krönika i maj, strax efter beskedet om att tidningskoncernen Stampen begärts i rekonstruktion, liknade jag ägarna och ledningen under det senaste decenniet med en pokerspelare. Först vann de, sedan spelade de högt och förlorade, sedan började de låna för att ha råd med insatserna och till slut tvingades de satsa hela koncernens framtid på en enda, extremt riskabel giv: rekonstruktion.

Med tanke på att en av de nya ägarna av Stampen tidigare grundade Cherry Casino bprde jag förstås skrivit något om roulette eller Black Jack istället, men poängen är samma: det var en avancerad form av gambling

Det kunde – och borde kanske – ha slutat med konkurs. Det hade varit förödande för många anställda, men det hade skapat bättre förutsättningar för en totalt omstart för de delar av verksamheten som är affärsmässigt sunda, med helt nya ägare. Då hade man också sluppit en i högsta grad diskutabel rekonstruktion som dels innebar att fordringsägarna gick mist om 75 % av vad bolaget var skyldigt dem (inklusive utlovade avgångsvederlag till före detta anställda), dels att skattebetalarna fick betala en halv miljard i lönegaranti och avskrivning på koncernens momsskuld. Det är mer än hela det samlade presstödet, i en enda direktöverföring till familjen Hjörnes krisande koncern.

Om det är så att krisen nu är över, som den ständigt optimistiske vd:n Martin Alsander på allvar försöker påstå, framstår rekonstruktionen – eller ”den finansiella turn-arounden” som vd för Stampen Local Media, Johanna Öberg, kallade det i våras – ännu mer cynisk än vad vi tidigare förstått.

Det enda som krävdes var alltså att skattebetalarna och fordringsägarna skulle ta notan. Sedan var allt frid och fröjd igen. Det – och att några av Peter Hjörnes kompisar i god Göteborgsanda nu skjuter till lite pengar i kaffekassan. Tala om att skratta hela vägen till banken. Eller kanske undviker Hjörne & Co att gå till banken den närmaste tiden: deras bankkontakter lär ju också vara rätt sura, om de lurats till att gå med på mer generösa villkor för koncernens tidigare så dyra lån, samtidigt som allt egentligen är frid och fröjd runt Polhemsplatsen.

Låter det raljerande? Det är det förstås en aning. Men det beror bara på att det är fullständigt omöjligt, för den som kan det minsta lilla om tidningsekonomi, att tro på vd Alsander när han säger att ”det här var den sista pusselbiten i vår räddningsplan och med den på plats får koncernen den finansiella trygghet och det starka engagemang som behövs”. 81 millar och sedan trygghet? I en bransch där intäkterna enbart under årets tre första kvartal minskat med en kvarts miljard?

Engagemanget kan säkert vara starkt, men tryggt är det inte på något sätt. Snarare kommer det att bli en kamp mot klockan fram till första veckan i februari, då Stampen enligt lagen måste hosta upp de 25 % av den tidigare skuldbördan som de enligt rekonstruktionen måste betala. Det rör sig om 220 miljoner, vilket är pengar som bolaget inte är i närheten av att kunna punga ut med i dag, inte ens med 81 nya miljoner från casinot, Stena och fastighetsentreprenören Fabin Hjelte i julklappssäcken.

Det Stampen därför försöker göra är att spara sig i mål. 100 tjänster ska bort på tryckeribolaget Vtab och 34 på tidningsbolaget,därtill ska avtal omförhandlas och lokaler ses över. När detta kommunicerades för några veckor sedan förklarade ledningen för personalen att de 34 tjänsterna på GP och lokaltidningarna skulle ge en nettoeffekt 2017 på 25 mkr.

Det räcker en bit, men knappast hela vägen. Och då har vi inte ens gått in på bankskulderna, som fortfarande måste börja avbetalas.

Den enda rimliga slutsats man kan dra efter dagens besked är därför att hotet om konkurs för Stampen är lika överhängande som det var tidigare. Samt att det är ett bolag som knappt är värt papperet tidningen trycks på längre: att Peter Hjörne nu är nere på 44 procents ägande innebär efter dagens ägarskifte att bolaget nu i sin helhet kan värderas till mindre än en kvarts miljard. Eller ja, just så mycket de snart ska betala i ackordsskuld. Kvar blir då…ingenting.

Det är alltså även fortsatt ett extremt högt spel av vd Martin Alsander. Allt på svart. Rien ne va plus.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!