Om Fox-publiken slutar tro faller Trumps sista bastion

I sitt eskalerande krig mot medierna har Donald Trump konsekvent lyft fram Fox News som den enda trovärdiga nyhetskällan. Men om kärnpubliken på Fox börjar tvivla på det som sprids i kanalen kommer  Trumps hårdföra linje att få problem.

Det är inte bara Sverige som hamnat i fokus i den amerikanska politiska debatten de senaste tio dagarna, utan också Fox News själva. När hela världen undrade vilken händelse presidenten syftade på när han talade om ”last night in Sweden” fick han förklara att allt byggde på ett inslag i Tucker Carlson Tonight på Fox News, av filmaren Amy Horowitz. Den benhårda kritiken mot inslaget från svenskt håll, med vittnesmål av både filmare och poliserna som intervjuats i filmen om hur den fulklippts och vinklats hårt, fick stort genomslag även i amerikanska medier, liksom den starka svenska reaktionen från politiskt håll.

När sedan Fox-programmet The O’Reilly Factor skulle följa upp inslaget i fredags tog de in en”svensk försvars- och nationell säkerhetsrådgivare” för att hävda att det som påstods i Horowitz film om läget i Sverige var korrekt. Men det tog inte lång tid innan svenska försvarsexperter och medier påtalade att Nils Bildt, som intervjuades, varken hade de titlarna eller hade någon särskild experkunskap om läget i Sverige. Dagens Nyheters artiklar om Nils Bildt, som översattes till engelska, fick stor spridning i sociala och internationella medier under lördagen. Den delades mer än 70 000 gånger på Facebook och citerades av Washington Post, AP, The Guardian och många andra medier. Även ryska propagandakanalen rt.com skrev om hur Fox ”förlöjligades” efter avslöjandet om expertens falska titlar.

Pressade på besked om varför de valde Nils Bildt som gäst, utan att kontrollera hans bakgrund, svarade David Tabacoff, exekutiv producent på The O’Reilly Factor, att de fått honom rekommenderad och bedömde honom vara en bra gäst, men att Bill O’Reilly ska ta upp det inträffade och ämnet på nytt i showen på måndag kväll.

Det inträffade är förstås pinsamt för Fox News och väcker ytterligare frågor om hur kanalen sprider ”fejkade” eller icke-verifierade nyheter, i syfte att driva en politisk och ideologisk linje. Det är ju knappast första gången Fox avslöjats med att uppge felaktiga uppgifter om sina experter. Så sent som i fjol dömdes tidigare Fox-kommentatorn Wayne Simmons till fängelse för bedrägeri, efter att bland annat felaktigt ha påstått att han hade en mångårig bakgrund inom CIA.

Att Fox är en starkt vinklad konservativ mediekraft är naturligtvis ingen nyhet. Det var ju själva syftet när mediemagnaten Rupert Murdoch gav den karismatiske Roger Ailes uppdraget att lansera kabelkanalen 1996, med slagordet ”We Report, You Decide”. Ailes, som tvingades avgå från Fox i fjol efter anklagelser om grova sextrakasserier, är på många sätt en parallellfigur till Donald Trump: lika högljudd och hårdhänt som företagsledare och lika drastisk i sitt förakt för ”liberala medier”. Det fanns till och med de som tyckte att Ailes borde kandidera i presidentvalet 2012: flera i styrelsen för Fox tryckte upp klistermärken med ”Ailes 2012″, berättas i biografin ”The Loudest Voice in the Room”, som kom i fjol, och som ger en detaljerad bild av hur mediejätten styrs.

Normalt brukar Fox vara okänsligt för extern kritik, men den här gången är det annorlunda av flera skäl. Framför allt handlar det om hur starkt presidenten satsat alla sina kort på Fox som nyhetskälla – men också om hur kanalens kärnpublik reagerar.

Donald Trump gjorde under hela valrörelsen Fox News till en tydlig allierad – i synnerhet morgonprogrammet Fox and Friends och ankaret Sean Hannitys kvällsshow, där han var ständig gäst. Även Bill O’Reilly tillhör Trumps favoriter. Förra våren twittrade han ”Varför tycker liberala medier att Bill O’Reilly är komplett och totalt vulgär? Jag håller inte med!”

I takt med att presidentens krig mot medierna tilltagit har det sedan bara blivit tydligare att Fox är den enda nyhetsplattform han accepterar. Den 15 februari twittrade han ”De falska nyhetsmedierna är galna med sina komspirationsteorier och sitt blinda hat. MSBNC och CNN går inte att titta på. Fox and Friends är strålande!”. Två dagar senare räknade han upp ett antal medier som han ansåg vara ”fake news”: New York Times, ABC, CBS och CNN, och skrev att de ”är fiender till det amerikanska folket”. Detta följdes sedan av pressmötet med pressekretaren Sean Spicer i Vita huset i fredags, där The Guardian, New York Times, Politico, CNN, BuzzFeed, BBC,  Daily Mail och andra inte släpptes in, medan däremot högerextrema Breitbart fick plats.

Trumps krig mot medierna har väckt protester även internt på Fox News. De starkast konservativa profilerna, som Sean Hannity, hejar på presidenten: Hannity twittrade häromdagen att ”alt-left-propagandamedierna blir värre för varje dag”, i ett tydligt stöd till Trumps linje. Men det finns också Fox-profiler som anser att presidenten gått för långt. Nyhetsankaret Chris Wallace reagerade starkt på tweeten om ”folkets fiender” och konstaterade i ett skarpt inslag i sändningen för en vecka sedan att Trump ”gått över gränsen” i sin mediekritik. Även Fox-ankaret Shep Smith har vid flera tillfällen försvarat CNN och andra medier och i sändning slagit fast att presidenten har fel som kallar deras rapportering för fake news. Efter att medierna stängts ute från pressträffen i fredags gick Smith till ny attack Trump och läxade upp presidenten på vad ”fake news” egentligen är.

Att Foxpubliken nu inför öppen ridå möts av detta från Fox egna ankare, samtidigt som övriga medier fylls med historier om hur Fox har falska experter och extremvinklade inslag, kan leda till problem för kanalen – och därmed också för presidenten.

Det är mycket som står på spel. Fox hade ju ett väldigt starkt 2016 och ökade antalet tittare med nära 30 procent. På bästa sändningstid har kanalen 2,4 miljoner dagliga tittare: det var till och med något fler som såg inslagen om Sverige hos Tucker Carlson och Bill O’Reilly. Publiken är tydligt mer konservativ än för övriga medier och självklart mer grundläggande positivt inställd till Trump än andra nyhetskonsumenter.

Men det finns en gräns även för Fox-fansen. Om de tappar förtroendet för kanalen förlorar presidenten sin enda stora plattform. Det borde bekymra både Trump och Fox-ledningen betydligt mer än hur läget är i Sverige.

 

 

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Extremisterna skrattar hela vägen till banken

Beskedet om att högerextrema tidningen Nya Tider får höjt presstöd lär väcka förnyade protester, i dessa tider av het debatt om fejknyheter och hur extremistiska och hatiska grupper arbetar för att få spridning av sin världsbild, både i Sverige och internationellt. Men så länge presstödet finns kvar är det ingen lätt sak att hantera.

Krisdrabbade dagstidningen Göteborgs-Posten sökte presstöd, men fick nej, vid Presstödsnämndens senaste möte i veckan. Men Nya Tider, vars medverkan på Bokmässan i fjol ledde till en intensiv debatt, fick behålla sitt stöd – och dessutom en utökning av summan med 500 000 kronor, eftersom upplagan ökat, som en följd av uppmärksamheten kring tidningen.

Beslutet är, förstås, helt i enlighet med regelverket. Det föreskriver noga vad som krävs för att en tidning ska kunna få presstöd, till exempel vad gäller spridning, andelen eget redaktionellt innehåll, etc, men det ställer inga kvalitativa eller värdegrundmässiga krav på vad tidningen innehåller eller  vem som står bakom den. I förordningen står det däremot att tidningen primära uppgift ”kan vara allmänpolitisk opinionsbildning”.

Det har öppnat upp för opinionsbildande entreprenörer på olika delar av den politiska skalan. För Nya Tider är det femte året i rad som tidningen beviljas presstöd.

Många har dock protesterat mot att förordningen för presstödet fungerar på det här sättet. I den förra utredningen om presstödet, som leddes av juristen Hans-Gunnar Axberger, fördes diskussioner om att ställa ”kvalitativa krav” på de tidningar som får presstöd, men det fick inte politiskt stöd.

När den statliga Medieutredningen i november kom med sitt slutbetänkande gjordes ett nytt försök att ändra på detta. Det förslag till Mediestöd som utredaren Anette Novak tog fram utgick från en kvalitetsambition på stödet och ville att samma grundkrav skulle ställas på mediestödet som på statens finansiering av public service, som omfattas av en särskild demokratiprincip och krav på värdegrund. Det skulle vara ett sätt för staten att synkronisera sitt stöd.  ”Våra gemensamma medel ska inte sponsra medier som eroderar den demokratiska värdegrunden”, sade Anette Novak  då, i ett tydligt försök att stoppa stödet till tidningar som Nya Tider.

Förslaget möttes dock av hård kritik från många håll, både från publicister och politiker – och det är inte mycket som tyder på att det kommer att ta sig genom riksdagen. Journalisten och tryckrihetsexperten Nils Funcke skrev bl a att det vore ett hot mot yttrandefriheten.

Detta visar vilken rävsax hela presstödssystemet befinner sig. Å ena sidan kan det nuvarande systemet innebära stöd till högerextrema, å andra sidan vet vi alla faran med att ha statligt tillsatta smakdomare som ska avgöra vad som är rätt åsikter.

Kanske leder detta till en ny diskussion, om det över huvud taget ska finnas något statligt stöd till tidningar. Men att ta det beslutet, i ett läge där så många tidningar går på knäna ekonomiskt, lär inte många politiker vilja göra.

Under tiden skrattar extremisterna hela vägen till banken. Ironin i att de får pengar från det samhällssystem de föraktar och tar avstånd från undgår ingen.

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Säg nej till annonspengarna, Google och Facebook, så faller fejksajterna

Det är genom att följa pengarna som man får den främsta förklaringen till hur helt nya plattformar för falska nyheter kunnat få så stort genomslag. Men det är inte den enda förklaringen – och för att kunna dämpa genomslaget för den här sortens sajter och uppgifter krävs det omfattande åtgärder på en rad fronter.

Uppdaterad

I dag publicerades Måns Mosessons och Anders Hanssons fängslande reportage om hur en händelse i en kyrka i Kristianstad förvanskades och spreds, via en källare i Makedonien, till rasistiska och antimuslimska sidor över hela världen. Det är ett konkret exempel på hur den nya fejkbranschen fungerar – och hur det kunde bli som i den amerikanska valrörelsen, där de 20 största fejknyheterna i valspurten nådde och engagerade fler människor än de 20 största riktiga nyheterna från etablerade medier, enligt en genomgång från Buzzfeed i november.

(Ett liknande reportage om fejkfabrikerna i Makedonien publicerades i går i Wired)

Fejknyheter och propagandistiska hatsajter har  funnits länge, men det vi sett det senaste året är ändå en helt ny utveckling. Den nya digitala infrastrukturen har möjliggjort allt tydligare filterbubblor, men framför allt tagits som gisslan av såväl ekonomiska som politiska krafter och gjort att den mylla som grott med rasism och faktaresistens gått över till en systematisk dyngspridning som smetat ner en betydande del av nätet.

Om man ska leta förklaringar till hur det kunde bli så här finns det framför allt tre förklaringar – och i dem finns också grunden till vilka förändringar som måste vidtas för att åstadkomma en förändring.

Den viktigaste handlar, förstås, om pengarna. Utan annonsintäkter finns inte incitamenten för nya aktörer att skapa fejk- och hatsajter som sedan får stor internationell spridning. Den annonsmarknad som gått att utnyttja för dessa sajter är den som kallas för programmatisk annonsering: en robothandel, där annonspositioner köps med garantier för ett visst antal exponeringar, till en vald målgrupp, utan att annonsören ens vet vad det är för sorts sajt eller sammanhang annonsen placeras i. Den här marknaden är i dag gigantisk: i USA stod den i fjol för två tredjedelar av all bannerannonsering och den växer snabbt framför allt i mobilen och när det gäller video.

De stora aktörerna, Google (med sitt annonsverktyg AdSense) och Facebook (med Facebook Audience Network), har länge förhållit sig helt passiva till problemet med oseriösa sajter som utnyttjar detta. Det var först efter presidentvalet i USA, då debatten började fokusera på falska nyheter, som bolagen tvingades till en annan hållning. Då meddelade båda jättarna att de skulle rensa ut ett antal fejksajter ur sina annonsnätverk. Sajter som ”döljer, förvanskar eller feltolkar information”, ska inte kunna få tillgång till annonsverktygen, enligt samma mönster som Google tidigare blockerat t ex porrsajter. I januari kom besked om att Google vidtagit sådana åtgärder mot 200 sajter, utan att bolaget ville berätta vilka det handlade om.

Det lär dock krävas mer. Kreativiteten hos skaparna av sajterna att undvika spärrarna är stor och Google och Facebook måste vilja att de verkligen menar allvar – och är beredda att ta det bortfall i annonsintäkter det handlar om. Det har de ännu inte gjort.

Den andra stora förklaringen handlar om Facebooks algoritm: om vad som visas i nyhetsflödet och hur det förstärkt både filterbubblor och spridningen av uppenbart falska uppgifter. Algoritmen bygger på en kombination av olika faktorer som ges olika vikt: vem som postar inlägget, vilket format det är i, vad användaren är intresserad av, när det publicerades etc. I juni gjordes en stor förändring av algoritmen, vilket Facebook presenterade med rubriken ”Vi bygger ett bättre nyhetsflöde för dig”. Syftet var att lyfta fram mer innehåll från användarnas vänner, t ex länkar som de delade. Med detta ville Facebook minska att flödet dominerades av traditionella nyhetslänkar, eftersom man hellre ville få medieföretagen att använda sig av Facebooks egna publiceringsformer som Instant Articles och Facebook Live. Men effekten blev att vilken sajt som helst, till exempel fejkfabrikerna i Makedonien som skildras i dagens DN-reportage, helt plötsligt gavs möjlighet att nå en mycket större publik, eftersom de i praktiken gavs större vikt i algoritmen än exempelvis CNN och New York Times.

Sedan detta uppmärksammats har Facebook, till en början högst motvilligt, tvingats erkänna problemet och ändra i algoritmen. Men fortfarande är de åtgärder som vidtas mot uppenbart falska och förvridna nyhetskällor väldigt svaga. Om företaget tidigare varit naiva och ovilliga att rensa bort innehåll är man i dag framför allt rädd över att sätta ner foten fel. Det är en sak att strypa räckvidden för en uppenbar fejksajt från Makedonien, en annan att ta sig an sajter som starka politiska krafter och stater bakom. Mark Zuckerberg sade direkt efter valet att anklagelserna om att falska nyheter på Facebook skulle ha påverkat valet var ”galna” och att ”enbart en mycket liten del av innehållet på Facebook är falskt”. Han har tvingats backa från de påståendena sedan dess och tala om att bolaget ska vidta hårdare åtgärder, men samtidigt är rädslan att reta upp stora aktörer som Ryssland, Kina och Turkiet, vars propagandaapparater i hög grad arbetar med fejknyheter, stor. Eller för den delen: stora sajter som Breitbart, Drudge och Infowars.

En tredje förklaring till fejknyheternas genomslag handlar om sökmotorerna. Det väckte berättigat stor uppmärksamhet efter valet när en sökning på Google på ”slutligt valresultat” gav ett resultat där den översta träffen påstod att Donald Trum vann the popular vote. Källa: en uppenbar fejksajt. Jag befann mig på en konferens med Googlechefer i Berlin veckan efteråt, där Richard Gingras, en av de ansvariga för relationerna med medieföretagen,  företaget pressades hårt på hur detta kunde hända. Hans svar lämnade en del övrigt att önska: ”Algoritmen är inte perfekt”.

Det är den förstås inte, men Google har heller inte visat sig villiga att rensa bort sökresultat från hat- och fejksajter, på ett sätt som skulle göra det svårare för dem att nå ut med sitt innehåll.

Så, vad måste göras nu, för att bryta utvecklingen? Jag tror att fem saker är viktigast:

1. Rensa upp i annonsnätverken: Google och Facebook måste leda vägen och lägga mycket större kraft på att få bort oseriösa aktörer från de programmatiska annonsnätverken

2. Gör om algoritmen på Facebook – och ta större ansvar för vilka källor som kan få stort genomslag.

3. Rensa i söklistorna på Google: med lägre vikt på oseriösa nyhetskällor syns de inte lika högt i sökträffarna

4. Granska fejk- och hatsajterna mer. Fler journalister och redaktioner måste ta frågan på större allvar och skildra både hur de här sajterna och nätverken arbetar och rapportera mer om vad som uppenbart är fejk, men som får stor spridning i sociala medier. Satsningar som den prisbelönta Viralgranskaren och Eskilstuna-Kurirens genomlysning i går av Granskning Sverige/Fria tider är extremt viktig

5. Satsa mer på utbildning i källkritik och medie- och informationskunskap, både i skolor och brett till allmänheten. Viralgranskarens video om vad som händer när man är källkritisk fick stort genomslag tidigare i år, liksom tidningen Bamses satsning på källkritik. Sådana initiativ är oerhröt viktiga, men det måste bli fler och det måste hanteras mer systematiskt. Fler behöver lära sig verktygen, om hur man upptäcker fejk och verifiera nyheter.

I dag ligger de som vill manipulera systemen och sprida hat och fejk steget före. Det går inte att fortsätta vara naiv inför det. Även om det kostar, för både medier, internetjättar, utbildningsväsendet och samhället. Alternativet, emd en värld som domineras av ”alternativa fakta”, skulle ju kosta så oändligt mycket mer.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Trots reapriset är det svårt att se logiken i Qvibergs köp av Metro

Att Kinnevik säljer svenska Metro är ingen skräll. Att Mats Qviberg vill köpa är ett tecken i tiden. Men ändå är det en affär som är svår att hitta logiken i.

För nio år sedan, när gratistidningskriget rasade som mest och Metro fortfarande hade en stark position på tidningsmarknaden, köpte den norska mediekoncernen Schibsted 35 % av svenska Metro för 350 miljoner kronor. Då värderas alltså hela tidningens svenska verksamhet till en miljard.

För två år sedan sålde Schibsted tillbaka sitt innehav till Kinnevik,  efter att ha konstaterat att det inte var en framtidsaffär. I dag blev det klart att finansmannen Mats Qviberg, via Custos, köper Metro Sweden av Kinnevik, för 50 miljoner.

Sedan 2008 har värderingen av tidningen alltså sjunkit som en sten. Ändå är den spontana reaktionen att 50 miljoner är ett högt pris – och att Kinnevik nog ska vara glada för att få ut det priset. Bolaget har under lång tid letat köpare, men utan framgång.

Skälet till att Metro haft problem är ganska uppenbara. Gratistidningsläsandet har till stor del konkurrerats ut av mobilanvändandet: på fyra år har Metro tappat mer än en tredjedel av sina läsare i storstadsregionerna och enbart det senaste året minskade räckvidden i Orvesto Konsument med 15 %. Metro tappar också andelar till andra gratisaktörer, som Direktpress och Mitt i-tidningarna. Ett större problem än detta är förstås nedgången för printannonseringen: trots en högintensiv reklammarknad tappar gratistidningarna cirka 10 % i annonsintäkter per år.

Digitalt har Metro haft väldigt svårt att kompensera för det fallet: även om en del av tjänsterna i Metro-nätverket har haft en bra tillväxt är tidningen fortfarande en väldigt liten aktör digitalt och metro.se har i dagsläget bara ca 1,2 m sidvisningar per vecka.

Det är alltså svårt att se Metro som en framtidsaffär. Så varför köper då Qviberg och Custos?

En tolkning är att finansiella aktörer generellt fått upp ögonen för mediebranschen, i takt med att värdet för mediebolagen sjunkit. Riskkapitalbolaget Segulah köpte Mitt i för tre år sedan och före jul blev det klart att Stampen fick in 81 mkr av ett lokalt konsortium från finans- och fastighetsbranschen, vilket satte värderingen av hela Stampen till runt 200 mkr.

Custos och Qviberg har tidigare köpt sajten Realtid, vilket gör att medieförvärven kan ses som ett mönster. I en kommentar till Metro säger Qviberg: ”Jag ser att det finns stora möjligheter att utveckla affärerna inom media. Media är en mogen bransch, mitt i ett paradigmskifte. I och med den digitala utvecklingen ser jag goda möjligheter för oss”.

Exakt vad Qviberg menar med det är inte helt lätt att förstå, eftersom de digitala affärsmodellerna i tidningsbranschen nu går alltmer mot betalda läsarrelationer, vilket  knappast lär vara en möjlighet för Metro. Att nå stark tillväxt på den digitala annonsaffären är en gigantisk utmaning, inte minst för en så liten digital aktör som Metro.

Frågan är därför hur mycket affärsmässig bedömning som egentligen ligger bakom affären – och hur mycket den bygger på att den kontroversiella Qviberg, som befunnit sig i ett ständigt krig med medierna under många år,  lockas personligen av att själv bli en aktör i branschen.

Mest spännande blir att se hur Qviberg kommer att agera i rollen som tidningsägare. Det är lätt att se framför sig att han själv kommer att vilja vara med och bestämma, även innehållsmässigt. Metros chefredaktör Eric Ljunggren säger i en kommentar att han tycker affären är ”spännande”, men att det är ”business as usual”.

Men att det skulle vara som vanligt med Qviberg  vid rodret är, helt ärligt, svårt att se. Det är rimligare att vänta sig en hel del turbulens.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!