Springare får nytt extraknäck – men svansen blir kvar på Facebook

Många, inte bara journalister, har de senaste dagarna reagerat starkt på polisen Peter Springares inlägg på Facebook om att ”förinta de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor”. Sajten Nyheter Idag reagerade på ett helt annat sätt: genom att rekrytera honom som skribent

 

I veckan har DN granskat personerna och pengarna bakom en handfull av de mest expansiva extrem- och populistsajterna. Men det är också viktigt att diskutera vad de här sajterna, som svartmålar Sverige, egentligen vill åstadkomma.

Det mest uppenbara svaret är att de vill flytta gränserna för vad det är ”normalt” att tycka, för att på sikt driva igenom en främlingsfientlig eller rasistisk politik. Deras viktigaste metod för att åstadkomma det är också uppenbar: språket.

I sammanhang som dessa kommer jag alltid att tänka på en aforism av Alf Henrikson: ”Ett ord en människa fäster sig vid. Kan verka i oberäknelig tid. Det kan framkalla glädje livet ut. Det kan orsaka obehag till livets slut. Ja, det påverkar livet på jorden. Så slarva inte med orden

Det kan tyckas konstigt att börja en kommentar om sajterna och personerna som byggt upp en egen, hatisk bubbla i det offentliga samtalet , med det prosaiska citatet, men för att förstå vad dessa sajter handlar om och hur deras strategi ser ut är det där man måste börja. I språket.

De vill förflytta gränsen för det offentliga samtalet, en millimeter i taget. De vill frånta ord deras ursprungliga betydelse –  och just nu ligger allt fokus på att argumentera för att ”förinta” inte alls betyder det som alla tycker att det låter som. De vill – och där har de fått en fantastisk draghjälp från USA:s president och hans stab – förvandla fakta till åsikter, där man inte behöver förhålla sig till hur något faktiskt är, utan där man kan välja läger, som vore det bara en fråga om tycke och smak.

I USA brukar sedan en tid tillbaka Sean Hannity på Fox News Channel, en trogen hejaklacksledare åt Donald Trump men också en av de viktigaste opinionsbildarna i amerikansk tv, prata om etablerade tidningar och tv-kanaler som ”alt.left”. Hans syfte är uppenbart: han vill driva linjen att det inte finns någon korrekt, faktabaserad rapportering som agerar professionellt och seriöst, utan att allt handlar om åsikter. Genom att använda samma typ av etikett som används för högerextrema sajter som Breitbart och Infowars, med kopplingar till rå nationalism och nazism, försöker han normalisera de sajterna – och dra in etablerade tidningar som New York Times och Washington Post i ett sällskap där de verkligen inte hör hemma. Alt.right eller alt.left? Tycke och smak.

På samma sätt agerar sajterna på den svenska arenan. De sätter etiketter som ”vänsterextrema” på alla journalister de uppfattar som ”motståndare”, vilket verkar innebära de flesta. De använder såväl format som begrepp för att ge sken av att vara journalistiska. De kallar sig nyhetssajter och alternativa medier -. och varje gång de presenteras på det sättet i SVT, SR och tidningarna knyter de näven i glädjen över att ha erövrat ännu en av språkets millimetrar.

De vet också precis vad de håller på med. För oss som följt den här sortens sajter i 15-20 år har skiftet i strategi varit uppenbart, i synnerhet för de sajter som försöker ta sig in i det normaliserade samtalsrummet. Steg för steg har de tvättat bort den värsta hatretoriken ur sina egna publiceringar. Vissa artiklar som publicerades på dem för bara några år sedan skulle aldrig tas in i dag. De vill att den som kommer in som nya läsare i dag ska få ett sken av att det är ganska normalt: inte så långt från traditionella medier.

Men det är det inte. Urvalet är inte normalt: det är systematiskt ämnat att driva en linje. Fakta är bara viktigt när det förstärker deras teser, inte som en del i en allsidig bild. Ansvarstagandet som utgivare är antingen obefintligt eller något man aktivt försöker kringgå.

Framför allt gör man det genom att använda sajterna för att trigga i gång aktivitet. Det sätt man skriver på och de ord man väljer är, enligt klassisk propagandamodell, till för att elda upp anhängarna. Sedan är det i kommentarsfält och på Facebook, där sajterna inte har något eget juridiskt ansvar, och inte själva direkt kopplas till innehållet, som det systematiska svartmålandet och hatandet bedrivs.

Svansen från Springares Facebook-grupp blir alltså kvar. Det är bara han som flyttar.

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Springare är polis och förundersökningsledare vid grova brottsenheten hos Örebropolisen. Han är alltså en tjänstemän i den offentliga sektorn, med tjänsteansvar, värdegrund: den statsanställde skall vara oberoende, opartiskhet, integritet och likabehandling. Springarens skriverier på Facebook gör att man undrar hur det kommer sig att han får fortsätta i sitt arbete som förundersökningsledare, han kan omöjligen vara objektiv med dom åsikter som han har. Han borde omplaceras.

Helena Pusari, 09:10, 20 mars 2017. Anmäl

Vad vill Qviberg egentligen med Metro?

Har Mediesverige fått sin egen Donald Trump? Ja, det tog inte lång tid efter nyheten om Mats Qvibergs köp av Metro innan de första indikationerna om lynnig toppstyrning började komma.

Det höjdes en del ögonbryn när beskedet kom förra månaden om att finansmannen Mats Qviberg, via Custos, köpte svenska Metro av Kinnevik. Jag skrev i en kommentar att det var svårt att se att det skulle vara ”som vanligt” med Qviberg  vid rodret. ”Det är rimligare att vänta sig en hel del turbulens.”. DN:s ekonomikrönikör Birgitta Forsberg beskrev Qviberg och hans vd Christian Ager-Hanssen som ”två excentriska män som har ett horn i sidan till medier” och uttryckte stark osäkerhet till hur bra medieägare Qviberg skulle bli. Tveksamheten fanns även hos andra: Medieekonomen Stefan Melesko skrev i Medievärlden att han inte förstod hur Qviberg tänkte med köpet, rent ekonomiskt, medan SvD:s Malin Ekman skrev att ”Qvibergs intentioner med Metroköpet oroar”.

Finansmannen själv kommenterade köpet på sedvanligt yvigt och motsägelsefullt sätt. Han försäkrade att han skulle vara en ”verkligen aktiv ägare”, men han inte skulle styra redaktionen, mer än kanske med någon krönika om aktier eller bridge.

Under sina första veckor som ägare har sedan två saker hänt. Dels gårdagens nyhet att Qviberg och Ager-Hanssen går in som delägare i den nya digitala talangjakts-satsningen Self Made, med Metro som ”exklusiv mediepartner”. Dels rekryteringen av journalisten Jenny Hedelin, som tagits in av nye vd:n Ager-Hanssen, som hon skrivit boken HQ-Gate tillsammans med. En bok som hade ett tydligt syfte: att misskreditera medierapporteringen kring Qviberg i samband med skandalen då HQ Bank fråntogs sitt banktillstånd. Hedelins första jobb: att skriva en text om ägarnas nya investering.

Båda dessa saker kan vara fullständigt naturliga och inte påverka Metros publicistiska verksamhet det minsta. Men med en person som Qviberg i kulisserna är det inte orimligt att anta att det finns en rätt aktiv plan bakom allt som händer, med syfte att använda sitt nya köp för att driva både affärer och opinion.

Har då inte Qviberg och Custos rätt att göra vad de vill med sin tidning? Inte riktigt: så länge den distribueras i kollektivtrafiken finns klausuler om vilken  opinionsbildning som får bedrivas. Men framför allt: det finns en stark tradition i de svenska medierna, även i de fall där det finns politiska ägare i kulisserna, att att låta journalistiken stå fri, från såväl ägarintressen som kommersiella sammanblandningar.

Det är bara att hoppas att Metro, som publicistiskt alltid haft en tydlig ryggrad och som är en viktig journalistisk plattform, även fortsättningsvis tillåts göra det.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

FBI-chefen vågade inte möta publiken i Austin

I morgon inleds den gigantiska digitalfestivalen South by Southwest Interactive, SXSW, i Austin, Texas. Ett av dragplåstren i år var den omstridde FBI-chefen James Comey. Men nu har han bokat av, som en följd av konflikten med Vita Huset och Justitiedepartementet om den påstådda avlyssningen av Donald Trump.

Det såg ut som den perfekta bokningen. James Comey var en intressant gäst på många sätt redan innan det hettade till på allvar. Dels förstås på grund av hans roll i slutspurten av presidentvalet, med sina uttalanden och utredningar om Hillar Clintons mejlservrar, dels på grund av den konflikt som präglade förra årets SXSW, när FBI krävde att Apple skulle ge myndigheten möjlighet att låsa upp spärrade mobiltelefoner, i efterdyningarna till terrordådet i San Bernardino.

Men det som gjorde Comey till den största publikattraktionen i år var förstås utspelet förra helgen där han krävde att justitiedepartementet skulle dementera president Trumps påståenden på Twitter om att Barack Obama och FBI genomfört avlyssning av Trump Tower under valrörelsen.  ”Det finns inte några bevis för det och det antyder att FBI ska ha brutit mot lagen”, uppgav en högt uppsatt FBI-källa för New York Times.

Comeys krav gjorde att den spända relationen mellan presidenten och myndigheten eskalerade ytterligare – och justitiedepartementet hamnade mitt i den striden. Pressekreteraren Sean Spicer fick i förrgår frågan om presidenten fortfarande har förtroende för FBI-chefen och svarade att han ”inte hade anledning att tro något annat”.

Men sedan kom beskedet att Comey lämnar återbud till SXSW, där han skulle ha intervjuats av Newseums vd Jeffrey Herbst. Avhoppet förklaras med en ”schemakonflikt” och Comey ersätts av FBIs chefsjurist James Baker, som ska prata om Apple-konflikten, Edward Snowden och ”andra ämnen”.  Det kan naturligtvis bli intressant ändå, men knappast lika laddat som om Comey kommit.

Att läget blev för känsligt är ganska uppenbart. Washington Post skrev i går att Donald Trump antingen måste sparka FBI-chefen eller medge att anklagelserna om avlyssningen var felaktiga: något mellanläge finns inte. Att Trump skulle medge att anklagelserna var ogrundade förefaller dock inte sannolikt i nuläget, även om Sean Spicer försökt avdramatisera det hela en aning genom att vägra gå in på detaljer om påståendet utan bara säga ”Jag kommer att låta tweeten stå för sig själv”.

Om Comey kommit till Austin och svarat på frågor offentligt hade det alltså kunnat vara detsamma som att skriva under sitt eget avsked. SXSW är inte en plats där känsliga frågor undviks – det fick även Barack Obama erfara i fjol – utan han hade fått räkna med raka, hårda frågor om sitt förtroende för presidenten både från scenen och från publiken. Det valde han att undvika.

För oss som landar i Austin ikväll, laddade för en veckas intensivt seminarieprogram, finns det dock annat att se fram emot.Festivalen fyller i år 31 år och fortsätter att expandera. Den har tre stora huvudspår: Interactive, Film och Musik, men en lång rad stora sidospår, inom allt från mat och sport till utbildning.  I år väntas 90 000 besökare till de tre evenemangen, fram till och med nästa söndag. Enbart Interactive-delen, som är den största, drog i fjol 3000 besökare, vilket är tre gånger så många som för fem år sedan. Totalt sett uppskattas SXSW bidra till staden Austins ekonomi med nära 3,5 miljarder kronor under året.

SXW Interactive är framför allt en av de bästa platserna för trendspaning, om vilka tjänster och fenomen som är på väg att få sitt publika genombrott. Många av trenderna som är starka i Austin blir mer eller mindre mainstream inom ett eller två år – och ledtiderna blir allt kortare för varje år.  Många av de största digitala tjänsterna i dag, från Twitter till Uber och Air b’n’b har presenterats för den stora publiken här, och de senaste åren har scenerna i Austin också varit en av de viktigaste plattformerna för diskussionen om nätsäkerhet, personlig integritet och näthat.

Fjolårets festival präglades mycket av de diskussionerna, men också av de genomgripande tekniktrenderna om AI, robotisering och VR/AR. Så: vad blir det som dominerar i år?

Utifrån schemat kan man utröna några tydliga huvudspår:

* USA under Trump. Relationen mellan presidenten och teknikindustrin är redan extremt ansträngd, efter presidentens order om inreseförbud. Under festivalen planeras protester mot Trump och bland annat en manifestation under musikdelen med musiker från de länder presidenten pekat ut. Det hålls också en lång rad seminarier och debatter på temat, med bland annat uppmaningar till politiska engagemang bland unga – och förstås en rad programpunkter om mediernas relation till Vita Huset. Dels handlar det om självkritik från mediernas sida, bland annat under rubriken ”How we got it wrong”, men också med intervjuer med tunga namn som New York Times chefredaktör Dean Baquet och Washington Posts David Fahrenthold.

* Filterbubblor och fejknyheter. Relaterat till valet, förstås, men också ur ett teknikperspektiv: vad kan branschen göra åt det?

* Röststyrning. Digitala assistenter och andra röststyrda tjänster har fått sitt stora genombrott och mer är på väg. Under SXSW diskuteras vad detta får för effekter: hur långt personalisering kan drivas. hur känslostyrd den kan bli och integritetsaspekterna i datahanteringen är bara några frågor som lyfts.

* Augmented Intelligence. Japp, det kan vara nästa heta begrepp i skärningspunkten mellan artificiell intelligens och AR (augmented reality)

* VR i Hollywood. Den virtuella tekniken har varit stor i Austin i många år och i år handlar många av programpunkterna om hur filmbranschen kommer att arbeta med vr. För första gången finns en särskild VR Cinema-del på filmfestivalen, med en rad spektakulära världspremiärer – och med vr-pionjärer som Nonny de la Pena och Felix LaJeuness & Paul Raphael som gäster.

 

Den allra bästa programpunktstiteln handlar dock om vad festivalen egentligen går ut på: mötet mellan olika kompetenser, i en kreativ miljö: ”A scientist, artist and an engineer went into a bar…

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!