Vad vill Qviberg egentligen med Metro?

Har Mediesverige fått sin egen Donald Trump? Ja, det tog inte lång tid efter nyheten om Mats Qvibergs köp av Metro innan de första indikationerna om lynnig toppstyrning började komma.

Det höjdes en del ögonbryn när beskedet kom förra månaden om att finansmannen Mats Qviberg, via Custos, köpte svenska Metro av Kinnevik. Jag skrev i en kommentar att det var svårt att se att det skulle vara ”som vanligt” med Qviberg  vid rodret. ”Det är rimligare att vänta sig en hel del turbulens.”. DN:s ekonomikrönikör Birgitta Forsberg beskrev Qviberg och hans vd Christian Ager-Hanssen som ”två excentriska män som har ett horn i sidan till medier” och uttryckte stark osäkerhet till hur bra medieägare Qviberg skulle bli. Tveksamheten fanns även hos andra: Medieekonomen Stefan Melesko skrev i Medievärlden att han inte förstod hur Qviberg tänkte med köpet, rent ekonomiskt, medan SvD:s Malin Ekman skrev att ”Qvibergs intentioner med Metroköpet oroar”.

Finansmannen själv kommenterade köpet på sedvanligt yvigt och motsägelsefullt sätt. Han försäkrade att han skulle vara en ”verkligen aktiv ägare”, men han inte skulle styra redaktionen, mer än kanske med någon krönika om aktier eller bridge.

Under sina första veckor som ägare har sedan två saker hänt. Dels gårdagens nyhet att Qviberg och Ager-Hanssen går in som delägare i den nya digitala talangjakts-satsningen Self Made, med Metro som ”exklusiv mediepartner”. Dels rekryteringen av journalisten Jenny Hedelin, som tagits in av nye vd:n Ager-Hanssen, som hon skrivit boken HQ-Gate tillsammans med. En bok som hade ett tydligt syfte: att misskreditera medierapporteringen kring Qviberg i samband med skandalen då HQ Bank fråntogs sitt banktillstånd. Hedelins första jobb: att skriva en text om ägarnas nya investering.

Båda dessa saker kan vara fullständigt naturliga och inte påverka Metros publicistiska verksamhet det minsta. Men med en person som Qviberg i kulisserna är det inte orimligt att anta att det finns en rätt aktiv plan bakom allt som händer, med syfte att använda sitt nya köp för att driva både affärer och opinion.

Har då inte Qviberg och Custos rätt att göra vad de vill med sin tidning? Inte riktigt: så länge den distribueras i kollektivtrafiken finns klausuler om vilken  opinionsbildning som får bedrivas. Men framför allt: det finns en stark tradition i de svenska medierna, även i de fall där det finns politiska ägare i kulisserna, att att låta journalistiken stå fri, från såväl ägarintressen som kommersiella sammanblandningar.

Det är bara att hoppas att Metro, som publicistiskt alltid haft en tydlig ryggrad och som är en viktig journalistisk plattform, även fortsättningsvis tillåts göra det.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!