Springare får nytt extraknäck – men svansen blir kvar på Facebook

Många, inte bara journalister, har de senaste dagarna reagerat starkt på polisen Peter Springares inlägg på Facebook om att ”förinta de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor”. Sajten Nyheter Idag reagerade på ett helt annat sätt: genom att rekrytera honom som skribent

 

I veckan har DN granskat personerna och pengarna bakom en handfull av de mest expansiva extrem- och populistsajterna. Men det är också viktigt att diskutera vad de här sajterna, som svartmålar Sverige, egentligen vill åstadkomma.

Det mest uppenbara svaret är att de vill flytta gränserna för vad det är ”normalt” att tycka, för att på sikt driva igenom en främlingsfientlig eller rasistisk politik. Deras viktigaste metod för att åstadkomma det är också uppenbar: språket.

I sammanhang som dessa kommer jag alltid att tänka på en aforism av Alf Henrikson: ”Ett ord en människa fäster sig vid. Kan verka i oberäknelig tid. Det kan framkalla glädje livet ut. Det kan orsaka obehag till livets slut. Ja, det påverkar livet på jorden. Så slarva inte med orden

Det kan tyckas konstigt att börja en kommentar om sajterna och personerna som byggt upp en egen, hatisk bubbla i det offentliga samtalet , med det prosaiska citatet, men för att förstå vad dessa sajter handlar om och hur deras strategi ser ut är det där man måste börja. I språket.

De vill förflytta gränsen för det offentliga samtalet, en millimeter i taget. De vill frånta ord deras ursprungliga betydelse –  och just nu ligger allt fokus på att argumentera för att ”förinta” inte alls betyder det som alla tycker att det låter som. De vill – och där har de fått en fantastisk draghjälp från USA:s president och hans stab – förvandla fakta till åsikter, där man inte behöver förhålla sig till hur något faktiskt är, utan där man kan välja läger, som vore det bara en fråga om tycke och smak.

I USA brukar sedan en tid tillbaka Sean Hannity på Fox News Channel, en trogen hejaklacksledare åt Donald Trump men också en av de viktigaste opinionsbildarna i amerikansk tv, prata om etablerade tidningar och tv-kanaler som ”alt.left”. Hans syfte är uppenbart: han vill driva linjen att det inte finns någon korrekt, faktabaserad rapportering som agerar professionellt och seriöst, utan att allt handlar om åsikter. Genom att använda samma typ av etikett som används för högerextrema sajter som Breitbart och Infowars, med kopplingar till rå nationalism och nazism, försöker han normalisera de sajterna – och dra in etablerade tidningar som New York Times och Washington Post i ett sällskap där de verkligen inte hör hemma. Alt.right eller alt.left? Tycke och smak.

På samma sätt agerar sajterna på den svenska arenan. De sätter etiketter som ”vänsterextrema” på alla journalister de uppfattar som ”motståndare”, vilket verkar innebära de flesta. De använder såväl format som begrepp för att ge sken av att vara journalistiska. De kallar sig nyhetssajter och alternativa medier -. och varje gång de presenteras på det sättet i SVT, SR och tidningarna knyter de näven i glädjen över att ha erövrat ännu en av språkets millimetrar.

De vet också precis vad de håller på med. För oss som följt den här sortens sajter i 15-20 år har skiftet i strategi varit uppenbart, i synnerhet för de sajter som försöker ta sig in i det normaliserade samtalsrummet. Steg för steg har de tvättat bort den värsta hatretoriken ur sina egna publiceringar. Vissa artiklar som publicerades på dem för bara några år sedan skulle aldrig tas in i dag. De vill att den som kommer in som nya läsare i dag ska få ett sken av att det är ganska normalt: inte så långt från traditionella medier.

Men det är det inte. Urvalet är inte normalt: det är systematiskt ämnat att driva en linje. Fakta är bara viktigt när det förstärker deras teser, inte som en del i en allsidig bild. Ansvarstagandet som utgivare är antingen obefintligt eller något man aktivt försöker kringgå.

Framför allt gör man det genom att använda sajterna för att trigga i gång aktivitet. Det sätt man skriver på och de ord man väljer är, enligt klassisk propagandamodell, till för att elda upp anhängarna. Sedan är det i kommentarsfält och på Facebook, där sajterna inte har något eget juridiskt ansvar, och inte själva direkt kopplas till innehållet, som det systematiska svartmålandet och hatandet bedrivs.

Svansen från Springares Facebook-grupp blir alltså kvar. Det är bara han som flyttar.

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Springare är polis och förundersökningsledare vid grova brottsenheten hos Örebropolisen. Han är alltså en tjänstemän i den offentliga sektorn, med tjänsteansvar, värdegrund: den statsanställde skall vara oberoende, opartiskhet, integritet och likabehandling. Springarens skriverier på Facebook gör att man undrar hur det kommer sig att han får fortsätta i sitt arbete som förundersökningsledare, han kan omöjligen vara objektiv med dom åsikter som han har. Han borde omplaceras.

Helena Pusari, 09:10, 20 mars 2017. Anmäl