Fox News galna konspirationsteorier har nått vägs ände

Man skulle kunna tro att debatten om fejknyheter skulle leda till en ökad försiktighet hos samtliga medier och debattörer på den politiska arenan i USA. Så har det inte blivit. I takt med den eskalerande turbulensen kring Trump-administrationen har istället presidentens stödtrupper på Fox News  Channel höjt tonläget kring olika konspirationsteorier. Men nu tvingas kanalen backa i ett av de mest omstridda fallen.

Det handlar om 27-årige Seth Rich, som sköts till döds i Washington förra sommaren, i vad som misstänks ha varit ett rån. Rich arbetade på DNC, Democratic National Committee, och under flera månader har ett antal konspirationssajter på den extrema högerkanten drivit en kampanj om att Rich var den som läckte mejl  från Hillary Clinton till Wikileaks och att mordet på honom var ett beställningsjobb från demokraterna.

Något bevis eller stöd för teorin har aldrig kunnat presenteras, men Fox News – och i synnerhet programledaren Sean Hannity – har givit stort utrymme åt konspirationsteorierna. Hannity har sagt att han ska göra allt för att ”sanningen ska komma fram” i fallet Rich och har med inte särskilt subtila medel pekat ut demokraterna som skyldiga.

I förra veckan, när nya avslöjanden om Trump, FBI och Ryssland kom slag i slag, fick Rich-storyn ny fart på nätet, i tydliga försök att få bort fokus från nyheterna om presidenten. Rod Wheeler, en privatdetektiv som arbetar för Fox, gick ut i TV och hävdade att det fanns bevis för kontakter mellan Rich och Wikileaks. Detta blåstes snabbt upp av sajter som Drudge och Breitbart och även av Fox själva. ”Not Russia, but an inside job?” var rubriken hos Breitbart, i rapporteringen om mordet. Wheeler backade dock snabbt från uppgiften, i en intervju med CNN – och sade att han i själva verket hade hört det från en reporter på Fox.

Artikeln med teorierna och ryktena om Rich låg kvar på Fox sajt i en vecka och uppgifterna spreds i helgen vidare av bland andra Newt Gingrich, trots att Seth Richs anhöriga har vädjat till Fox och Hannity att inte fortsätta driva konspirationsteorierna. Framför allt har familjen reagerat på Hannitys kampanjande i TV och på Twitter. I ett öppet brev vädjade familjen till Hannitys ”anständighet” och bad honom sluta erbjuda en plattform för falsk och skadlig information, för att inte orsaka ”en sörjande familj mer skada”.

I går gick slutligen  företaget ut med ett pressmeddelande om att de tagit bort artikeln, då den ”inte genomgått den normala nivån av redaktionell granskning som all rapporterna ska göra”. I sin show i går meddelade Hannity att han ”just nu inte ska diskutera frågan, av respekt för familjen”.

Det tog dock inte lång tid innan Hannity var tillbaka på Twitter och eldade på sina följare. Han skrev att han inte kommer att sluta arbeta med fallet, tvärtom, och att han var närmare sanningen än någonsin. Hannity har också twittrat om att det pågår en kampanj mot honom från ”liberal media”och antytt att hans framtid på Fox är hotad.

Kritiken mot hur Fox och Hannity gett utrymme åt falska nyheter och vilda konspirationsteorier är mycket hård. Kelly McBride på Poynter kallar Fox rapportering för ett kolossalt misstag och tycker att bolagets åtgärder är helt otillräckliga och Washington Posts mediekrönikör Margaret Sullivan skriver i en skarp krönika om allvaret i Fox lögner. Hon jämför med den falska rapporteringen om en pedofilring kopplad till Clinton och kallar den här sortens konspirationer för ”galna, grundlösa och farliga”. Hon kritiserar också Trump-administrationen för att öka genomslaget för falska nyheter, inte minst genom att ge aktörer som Breitbart och Infowars legitimitet.

”Den tilltagande avsaknaden av sanning borde oroa varje amerikansk medborgare”, skriver Sullivan.

 

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Nu är det Ager-Hanssen som har allt kvar att bevisa

Exit, Mats Qviberg, alltså. En rekordsnabb exit ur Metro/Realtid, till en kostnad av drygt 70 miljoner. Frågan är bara om det är så mycket bättre för Metro att ha Christian Ager-Hanssen som ensam ägare.

Det var  SvD:s mediekrönikör Malin Ekman (samma journalist som Qviberg nyligen skällde ut och hotade i ett telefonsamtal) som först fick nyheten att Qviberg nu helt lämnar mediebranschen. I en kommentar säger han att är ”jättenöjd” med sitt korta inhopp, även om det blev dyrt, men att han underskattat hur ”komplex” mediebranschen är.

Exakt vad han är nöjd med är oklart: han hann möjligen bidra till några rekryteringar, initiera några affärsdiskussioner innan han, efter några grova uttalanden och omdömeslösheter, gjorde sig till persona non grata i hela branschen och fick Metros chefredaktör, redaktion, fackklubb och hela dagspressdistriktets fack att ta avstånd från honom. Förtroendet från redaktionen förlorades inte ens, det hann aldrig bli något. Det enda han kan vara nöjd med är i så fall att ha retat upp folk och skapa rubriker.

De verkliga problemen uppstod när de nya ägarnas agerande började kosta Metro pengar, efter TV4:s brutna avtal och beskedet att kollektivtrafikbolaget i Västsverige inte är intresserat av att inleda diskussioner om ett nytt distributionsavtal.

De senaste dagarna har det varit uppenbart vad taktiken varit för att mota krisen: att isolera Qviberg och hävda att han inte kan påverka verksamheten. I gårdagens Medierna i P1 placerades Qviberg tydligt i frysboxen av sin ägarkollega Christian Ager-Hanssen – och nu är han alltså ute, efter att först fått fylla på bolagskassan med ytterligare 50 miljoner.

Hur dealen mellan Qviberg och Ager-Hanssen landade i det får vi kanske aldrig veta, men nu är det i varje fall den omstridde norrmannen som heläger Metro.

Frågan är om det är bättre för Metros redaktion eller om de hamnat ur askan i elden. Ager-Hanssen framställde sig i Medierna-intervjun som den som brinner för oberoende journalistik, men hittills har han inte direkt gjort något för att bevisa det. Snarare tvärtom, i tre enskilda fall:

1. Debattartikeln i SvD för några veckor sedan, där han gick till vilt angrepp mot tidningens rapportering om Metro och kallade rapporteringen om Qviberg för en häxjakt.

2. Intervjun i Nyheter i dag, där Ager-Hanssen inte bara demonstrerade dåligt omdöme genom att delta och tala om samarbete med sajten, utan heller inte gjorde något för att säga emot Qviberg i hans resonemang, snarare tvärtom.

3. Personalmötet på Metro förra fredagen, där Ager-Hanssen lovade att Qviberg inte skulle lägga sig i det redaktionella – väl medveten om att intervjun med Nyheter i dag, där de båda gör just det, snart skulle publiceras.

Att lägga all skuld på Qviberg är alltså inte trovärdigt, hur starkt Ager-Hanssen nu försöker distansera sig.

I artikeln i SvD skrev Ager-Hanssen en vettig sak:  ”En tidning som inte uppfattas som en journalistisk produkt blir snabbt helt ointressant både för läsare och annonsörer.”

Det man kan hoppas nu är att han minns det, agerar därefter och förstår att den kris Metro hamnat i inte handlar om något drev utan är till hundra procent egenförvållad.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Nu börjar Qviberg och Ager-Hanssen kosta Metro pengar

I den omstridda intervjun med Nyheter Idag i fredags hävdade Metro-delägaren Mats Qviberg att han blivit ett ansikte utåt och att han inte hade något emot det, ”för det är ju bra reklam för Metro”. Nu blir det allt tydligare att det är precis tvärtom: agerandet av Qviberg och hans kollega Christian Ager-Hanssen skadar nu allvarligt Metros varumärke. I dag kom första beviset på det när TV4 avbröt samarbetet med tidningen, som en följd av alla Qviberg och Ager-Hanssens uttalanden. Ägarna börjar nu kosta Metro pengar.

Samarbetet mellan TV4 och Metros Viralgranskaren tillkännagavs i februari. Viralgranskaren skulle hjälpa TV4:s Nyhetsmorgons tittare att att avslöja falska nyheter och tänka mer källkritiskt. För Metro var detta ett stort steg för att nå ut till fler med sina granskningar. Redaktionschefen Linnea Jonjons, som var en av dem som fick Stora Journalistpriset för Viralgranskaren 2014, sade i en kommentar då att ”det är stort att få nå ut till ännu fler personer och lyfta diskussionen om källkritik”.

Satsningen skulle pågå över valet 2018 och var naturligtvis en enorm marknadsföringsmöjlighet för Metro, med möjlighet att locka fler besökare till sajten.

Men nu har Mats Qvibergs uttalanden och agerande lett till att TV4 drar sig ur samarbetet. Programdirektören Viveka Hansson skriver på sin blogg att  ”de senaste dagarnas uppmärksammade uttalanden av Metros ägare kring medarbetare ”man borde bli av med”, väcker farhågor kring redaktionens möjligheter att framöver jobba helt självständigt.”

TV4 riktar ingen kritik mot själva Viralgranskaren, utan är tydliga med att det är Mats Qviberg och den nya ägaren Custos, vars vd Christian Ager-Hanssen är ny styrelseordförande för Metro. ”Det bör finnas en strikt rågång mellan ägare och publicister. Det är en sund grundprincip, och ett förhållande mellan pengar och oberoende som svenska medier värnat och vaktat över under mycket lång tid.”, skriver Viveka Hansson.

Qviberg och Ager-Hanssen satt båda med i den hårt kritiserade intervjun med den högerpopulistiska sajten Nyheter Idag, där de uttalade sig kritiskt om flera saker på redaktionen, bland annat enskilda granskningar av Viralgransken och valet av krönikörer, som beskrevs som ”alltför politiskt korrekt”. Qviberg talade också om Metro som ”vår redaktion” och om vilken kultur han ville skulle gälla där. Ändå sade Qviberg i en intervju  Gomorron Sverige i SVT  i morse att han ”aldrig uttalat sig om det redaktionella arbetet”.

Qviberg sade också till SVT att Metro går med ”brakförlust” och följde upp sina uttalanden om ”stalinister” på Metro, med att hävda att det handlade om ”alla som är förändringsobenägna”. På en rak fråga svarar Ager Hanssen och Qviberg också att ”allt ska förändras” på Metro.

Chefredaktören Staffan Erfors har i ett pressmeddelande tagit avstånd från duons uttalanden och betonat tidningens oberoende och att endast han är ansvarig för tidningens innehåll. Men det är uppenbart att det inte räcker för att återupprätta förtroendet för tidningen, efter de nya ägarnas mediala framfart.

I klartext: Metros nya ägare och styrelseordförande kostar nu bolaget pengar. Framför allt finns det tre förklaringar till det; alla lika allvarliga.

1. Kritiken mot den egna redaktionen. Att peka ut egna medarbetare som ”stalinister”, eller bara ”förändringsobenägna” och hävda att innehåll är felaktigt, skapar en bild av ägare som aktivt vill styra innehållet, ner på enskild medarbetarnivå. Det är minst sagt oortodoxt för svenska medieägare och bidrar till att sänka förtroendet för tidningens oberoende.

2. Det hotfulla agerandet mot andra redaktioner, som framkom i det inspelade samtalet till SvD:s mediekrönikör Malin Ekman, där Qviberg visade att han inte accepterar kritiska kommentarer och att krönikören inte ”skulle tro att hon kunde komma undan”.

3. Närmandet till högerpopulistiska rörelser. Många har kritiserat att Qviberg och Ager-Hanssen ställde upp på en intervju med Nyheter i dag och där till och med diskuterade samarbete med sajten, även om de senare backat från det. I intervjun håller Qviberg med om påståendet att medier är ”vänstervridna” och ”PK” och kommenterar den omstridde Örebro-polisen Peter Springare med kommentaren ”Alla gillar väl Springare”. Kommentarerna ledde till att Qviberg hyllades flitigt på Twitter av många anhängare till Sverigedemokraterna och även mer högerextrema rörelser. Kärleksrelationen blev dock kort: efter att Qviberg på Twitter gjort en ”pudel” och i en intervju med SVT beskrivit Nyheter idag som ”extremhöger” kom en storm av twitterkritik mot honom från dem som halvtannat dygn tidigare hyllat honom: nu beskrevs han istället som en ”ynkedom” och ”syltrygg”.

Om detta leder till att fler följer TV4:s exempel och bryter samarbetet med Metro ,för att de inte litar på ägarnas avsikter, återstår att se.

Vad är det då ägarna måste göra för att vända krisen? I Gomorron Sverige sade Mats Qviberg att han trodde att det här ”blåser över nog snabbt”. Det gör det nog inte förrän de nya ägarna i ord och handling förstår vad vanliga medieägare förstår:

1. Utgivarens ensamansvar är en del av grundlagen. Det är den ansvarige utgivaren och ingen annan som ansvarar för innehållet.

2. En tidning som är ansluten till det pressetiska systemet respekterar dess spelregler.

3. En ägare står upp för journalistikens oberoende och accepterar också att själv bli granskad.

Det är egentligen inte så svårt att följa. Det svåra är att återskapa ett förtroende som raserats om man agerar i strid med alla de tre punkterna.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Fejkattackerna har redan uppnått sitt mål

Presidentvalet i Frankrike har varit ett perfekt exempel på hur valkampanjer från populistiska rörelser bedrivs i dag: globalt och viralt, med ett enda syfte: att misstänkliggöra konkurrenterna.

”Dirty campaigning” är förstås inget nytt och inget som enbart vissa politiska läger ägnar sig åt. Men med den amerikanska och den franska presidentvalskampanjen har det blivit alltmer uppenbart vilka metoder som används – och att de framför allt används för att sänka förtroendet för kandidater och partier som  initialt haft ett större förtroendekapital. ”Etablissemanget”, om man så vill. Mönstren är tydliga: det handlar om att så frö av tvivel, att få väljarna och mediekonsumenterna att misstänka att det finns åtminstone ett korn av sanning bakom påståendena – och på sätt sänka nivån i debatten. Om saklighet och fakta blir mindre viktiga övergår valkampen till att handla om retorik och känsla, vilket alltid är populistens hemmaplan. Om bristerna påstås finnas på båda sidor, blir de reella skandalerna mindre allvarliga -. åtminstone så länge de fiktiva skandalerna får minst lika stor spridning.

Inför den franska valrörelsen fanns det en stor medvetenhet om risken för att fejknyheter skulle få stor spridning, efter erfarenheterna från både Brexit-kampanjen och det amerikanska valet. Antalet initiativ för att motarbeta det, med faktakontroll och information, var större än någonsin tidigare, bland annat med satsningen Cross-Check, där Google, First Draft news och 37 olika medieföretag gick samman och byggde upp plattformar för faktagranskningen på två nivåer. Dels granskades påståenden och medieuppgifter i valkampen, dels dubbelkollades de granskningar som gjorts av andra medieföretag.

Att det förekommit många felaktiga och helt fabricerade nyheter och påståenden har varit väldigt tydligt, efter Cross-Checks granskningar. Under den avgörande valdebatten mellan Marine Le Pen och Emmanuel Macron förekom ett 20-tal felaktiga påståenden, enligt Le Mondes granskning, varav Le Pen stod för nästan samtliga – och för de allra grövsta.

Faktafel i debatterna är dock en sak: de är lätta att påtala och bemöta. Den mest allvarliga delen av fejk och desinformation är mer raffinerad och svårhanterlig än så.

Vi kan ta tre exempel från det franska valet.

1. ”Dokumenten” om Macrons ekonomi

I början av veckan, inför den avgörande tv-debatten, nåddes en rad redaktioner världen över, även DN, av mejl från en anonym avsändare, med bifogade dokument som påstods röra Macrons ekonomi och ”var han väljer att placera sina tillgångar samt vad detta har för betydelse för den mängd skatt han betalar/inte betalar i Frankrike”.  Informationen i dokumenten handlade om konton i offshore-bolag för att minimera skatt, men vid en granskning framgick att uppgifterna var fabricerade. Macron-kampanjen gjorde en anmälan och en polisundersökning inleddes. Spridningen av uppgifterna var begränsad: inga etablerade medier svalde betet, som först verkar ha förekommit i forumet 4chan och sedan spridits till ett par kända konspirationssajter och franska högerextrema sajter, som stödjer Le Pen. Cross-Check sammanfattar historien här – och konstaterar också att den framför allt gått hem hos Trump-anhängare.

2. Den falska Le Soir-artikeln

Många fejknyheter är slarvigt gjorda och lätt genomskådade, åtminstone av en normalt källkritisk publik. Men när jag häromveckan pratade med Claire Wardle på First Draft News, som håller i Cross-Check, konstaterade hon att det som mest utmärkt den här valkampen är hur många riktigt avancerade fejk-kampanjer som bedrivits, där det uppenbart finns ordentligt med resurser i bakgrunden.

Ett sådant exempel är en artikel från februari som påstods vara publicerad i belgiska Le Soir och som innehöll uppgifter om att Saudi-Arabien var en av de dolda finansiärerna bakom Macrons kampanj. Artikeln fick stor spridning i sociala medier och delades bland annat av släktingar till Marine Le Pen och av medarbetare i hennes parti. När man tittar på artikeln är det lätt att förstå att någon kunnat bli lurad: utseendet på sajten är identiskt med Le Soir och om man klickar på länkar på sidan hamnar man på den riktiga tidningens sajt, Det enda som avslöjade att det var fejk var att domänen .be i webbadressen bytts ut mot .info. Vilket inte alla märker på en delad artikel där den braskande rubriken är det som engagerar.

3. Hackerattacken, #macronleaks

Genomslaget för #macronleaks var, som DN berättat, mycket stort. Attacken är typisk för valdesinformation: blanda äkta och falska mejl, se till att de sprids, och bygg upp myten om att detta avslöjar fulspel hos den aktuella kandidaten. Vad som är sant och vad som är falskt blir nästan omöjligt att skilja från varandra. Och även om inget är både sant och komprometterande förstärks bilden av att det finns något att dölja.

Så, har dessa och alla de andra exemplen på desinformation och fabricerade uppgifter påverkat valet? Ja, självklart; de har alla uppnått sitt mål, som är att skapa osäkerhet och misstro. Om svartmålningskampanjerna också förändrar valresultatet är för tidigt att säga, men de förändrar definitivt förtroendet för demokratin: både för politikerna och för de etablerade medierna, som kritiseras för att ”mörka” dessa och andra uppgifter.

Vad som är sant är inte viktigt. Bara att någon enda väljare börjar tveka.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!