Om man ändå vore i Los Angeles idag

När ska ni börja klaga på mitt anglo-perspektiv och ogenerade förkärlek till 14- och 1500-talsmåleri? Har ni inget att invända mot min smala fokusering på 1530-talsmåleriet? Det var ju ändå bara ett enda futtigt litet decennium för över 500 år sedan, ungefär samtidigt som Gustaf Vasa tog över makten här uppe i norr och Henrik den VIII:e allt mer desperat försökte få en son.

Undrar ni inte varför denna museumbloggare inte sagt ett ord om Modernautställningen på Moderna,  trots att jag varit där?

Annons:

I väntan på svar på dessa viktiga frågor tänkte jag blogga om denna utställning på J. Paul Getty Museum i Los Angeles som är en DRÖM för mig, men tänkte att ni fått nog av europeisk medeltidskonst. Men om ni inte har det och är i Los Angeles – gå! Då kan ni också ta chansen att äta museets specialkomponerade medeltidsmiddag! Kanelkryddad spädgris! Handgjorda ostar! Tarte Tatin med Calvados-grädde!

Efter den mäktiga middagen kommer ni inte behöva äta igen på kanske 600 år utan kan istället ta del av en annan utställning på Getty, med foton från 1800-talet.

Eller kolla i ett fotoalbum direkt från skrivbordet här. Så oemotståndligt med en resebeskrivning från 1860-talets Sydostasien som bland annat innehåller detaljer om ”Mode of shampooing” och inleds med den dagdrömseggande meningen ”Shampooers in Japan are almost always blind and in great request”.

 

Missa inte heller Gettys egen blogg.

Eller besökarnas egna bilder från museet.

 

Jag lämnar er där, med era egna fantasier om smaker och syner från förr och nu.

 

Ät upp din konst

Jag har tidigare skrivit om hur tråkig museimaten ofta är. Därför är det med stor glädje jag kan berätta om Hotel Danielis meny, inspirerad av Adolph Gottlieb-utställningen på Peggy Guggenheim foundation i Venedig.

Här är ett exempel på Gottliebs konst:

(Adolph Gottlieb, Imaginary Landscape 1969.©Adolph and Esther Gottlieb Foundation)

Och här är en kulinarisk tolkning av konstnärsskapet:

 

Är det inte fint? Vad säger ni på Grand och Matbaren, Moderna Museets restaurang och Atrium, när får vi se kokkonst som tolkar konsten? Med er fysiska närhet till berömda getter, frukost i det gröna, Carl Larssons kortspelssnacks och min egen drömfrukost, skulle ni inte kunna inspireras?

Längtar efter att få äta upp konsten så att den sedan kan få bilda nya celler i min kropp!

Ps. Vad mycket länkar det blev. Blir otroligt imponerad av er som orkar klicka på dem alla.

Museer och mat

Det finns många museer vars ledning inte inser hur viktig maten är för museiupplevelsen. De lägger ut restaurang och kafe på entreprenad och låter det vara bra så. Det är det inte. Det är ett idiotiskt beslut! Nog för att museer ger själen näring, men oftast är även kroppen med på museibesöket och den kräver sitt.

I de mest lyckade föreningarna av mat och museum drar båda lika mycket i besökarens längtan. Många gånger har jag dövat hungern med löften om att den snart kommer stillas av Nationalmuseums fantastiska mat. Det lyssnar hungern på. Då kan den vänta en liten stund till. Samma sak när jag berättat för kroppen att den kommer få mat från Bloms buffé och sitta i solen på den fina uteserveringen innan vi vandrar runt Moderna Museet eller Arkitekturmuseet tillsammans.

På underbara V&A i London är det enda bekymret att det finns så mycket att välja mellan. På Palais de Tokyo i Paris behöver ingen heller klaga på maten.

Tate Modern (också i London) äter man inte bara bra (och ganska dyrt) utan man gör det högt upp med fantastisk utsikt.

Men Polismuseet i Stockholm, hur tänker ni? Tänker ni att ni vill ge besökarna en autentisk upplevelse av polislivet när ni år ut och år in erbjuder den sorgligaste mat i form av rostbiff och potatissallad eller kaffe och mazarin? Det är okej för ett enstaka besök, men tänk på oss med årskort och vars barn ständigt ber om att få åka till museet med polisbilen.

Östasiatiska Museet, ni kämpar på och jag gillar det (helt till mig över terrakottaarméns förestående besök), men har ännu inte hört en enda människa sprida ryktet om er goda mat. Kanske är det för att den inte finns? Jag har flera gånger försökt hitta glädjen i maten här, utan att lyckas. Ni kan, jag vet att ni kan. Försök mer!

Maten spelar fruktansvärt stor roll för oss som gillar att tillbringa hela dagar på museer. Museikafeer och restauranger är fantastiska mötesplatser. Jag tror att väldigt många museer med sviktande besöksstatistik skulle få upp antalet betalande gäster om de erbjöd bättre mat och dryck.

Läsare, vad är era bästa och sämsta matupplevelser i samband med museum?