Knökfullt på Gotlandsgatan när skulptören Haeberlein hyllades

111Trängsel på Gotlandsgatan på fredagskvällen …

41

… när Zirkus Loko-Motiv (här konstnären Ylva Törnlund som häst) hyllade skulptören Roland Haeberlein …

21

… som också hyllades med blommor och kramar …

91

… vid sin vernissage på Candyland …

63

… där han ställer ut sina särpräglade skulpturer …

83

… ofta gjorda av material som som ingen annan sett något värde i …

101

… som den här boksamlingen till exempel.

Gotlandsgatan i höjd med Katarina Södra gamla folkskola var halvt blockerad av folk på fredagskvällen utanför galleriet Candyland där skulptören Roland Haeberlein hyllades.

Han hade vernissage på sina underfundiga skulpturer tillverkade av sånt som andra försmår och inte ser något värde i, som till exempel gamla möbler som han sågar itu och återanvänder.

Det var konstnärskollektivet Zirkus Loko-Motiv som genomförde en performance (eller happening som jag tror det hette förr i tiden) till Roland Haeberleins ära.

Zirkus Loko-Motivs Ylva Törnlund förvandlades med hjälp av papper, tejp och målarfärg till en kantig hästfigurant liknande Roland Haeberleins egna skapelser alltmedan ”hästen” i extas ropade ut några typiska Roland Haeberleincitat som:

”På lång sikt är det opraktiska mycket praktiskt”. ”Frihet. rättvisa och framför allt konsten”. ”Att bygga med möbelbitar är som att leta rimord. Färgen och ämnet binder ihop versen”. ”Jag är rädd om oordningen – den är så lätt att städa bort”.

Den halvt anarkistiska utställningen är ett absolut måste för konnässörerna. Missa inte de oläsbara böckerna på hyllorna!

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Stark närvarokänsla i Jens Olof Lastheins bilder från Kaukasien

21Jens Olof Lasthein skildrar vardagen i Kaukasien …

31

… i panoramabilder med stark närvarokänsla …

41

… i en ny utställning … 

71

… som hade vernissage …

61

 … på Galleri Kontrast på torsdagen.

81

Samtidigt släpptes boken Meanwhile Across the Mountain med ännu fler bilder än på utställningen.

51

Här står Jens Olof Lasthein i vernissagevimlet. Till höger Mia Klintewall, verksamhetsansvarig på Galleri Kontrast.

Fotografen Jens Olof Lasthein har med sin panoramakamera lyckats komma nära och otvunget skildra människorna och deras liv i Kaukasien, detta område söder och norr om Kaukasus på gränsen mellan Europa och Asien som efter Sovjetunionens fall i dag består av ett halvt oräkneligt antal självständiga stater, delrepubliker och autonoma områden, många i konflikt med varandra.

Under sju års tid har Jens Olof Lasthein vid ett antal tillfällen rest dit och stannat i flera veckor varje gång och med ett humanistiskt credo fotograferat vardagen i de många slitna miljöerna och på torsdagen var det utställningsvernissage och boksläpp ”Meanwhile Across the Mountain” (Bokförlaget Max Ström) på Galleri Konstrast där trängseln var stor bland de många besökarna.

Jens Olof Lasthein citerar i sin bok en man han mötte i Dagestans huvudstad Machatjkala som tryckte hans hand och sade ”Det var bättre förr på Sovjettiden”.

”Det mannen i Machatjkala saknar mest är en tid då alla var vänner, då ingen brydde sig om vilken nationalitet eller religion ens granne hade. En tid då man kunde resa kors och tvärs genom Sovjet utan dagens gränser och konfliktzoner. Det är för honom den största förlusten.”, skriver Jens Olof Lasthein och förtydligar:

”Det är inte Sovjetstatens kontroll och paranoia man vill ha tillbaka. Det finns så det räcker av den varan också i dagens Kaukasus”.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Den osannolika historien om Julius hus på Söder nu på pränt

11

Ebba Hedberg (till vänster) presenterade sin bok Julius hus …

21

… i den magnifika patriciervåningen i Julius hus på Bondegatan 21A från 1891 …

91

… som under åren 2007-2010 …

51

… renoverades till sin forna prakt …

41

… på initiativ av Ann Hedberg (som fyller 80 år i dag 19 januari) …

71… vars morfar Nils (mitt i bilden) omgiven av bageriarbetare sitter bredvid sin far Julius som byggde och gett namn till huset …

81

… som ser ut så här i hörnet av Södermannagatan och Bondegatan.

Historien om huset, med de nyligen (2007-2010) restaurerade, magnifika patriciervåningarna, som byggdes färdigt 1891 på Bondegatan 21A på Söder är nästan osannolik. Huset är döpt efter bagaren och byggherren sedermera fabrikören Julius Westerdahl (1846-1926) och kallas numera Julius hus och används i dag för olika publika kulturevenemang och liknande.

Julius Westerdahls barnbarns barnbarn Ebba Hedberg hade release på sin rikt illustrerade bok Julius hus i just i Julius hus på onsdagskvällen, en fascinerande kombination av person- och släkthistoria (Westerdahl-Hedberg-släkten) och industrihistoria i Stockholm.

I fiktionens form uppväcker hon sin farmors farfar Julius från de döda och tar honom i hand och berättar sakligt för honom och läsaren om vad som hänt efter hans död. Berättargreppet funkar faktiskt.

Landskronasonen Julius som var föräldralös kom gående (!) till Stockholm tjugo år gammal 1866 för att söka lyckan och fann den till slut. Under en tid som fältbagare för den ryska armén kom han en kall natt händelsevis på en ny metod att jäsa degen, kalljäsningsmetoden, som han sedan framgångsrikt praktiserade när han fick överta ett existerande litet bageri på Södermannagatan i samma kvarter där han sedan kom att bygga sitt hus tillika nya bageri som följdes av fler.

Julius son Nils Westerdahl fortsatte efter pappans död 1926 bageriverksamheten som han moderniserade på olika sätt innan den såldes till Wasabröd 1941. Nils Westerdahl satsade istället på att öka sin förmögenhet genom att bygga upp ett företagsimperium och ägde en tid bland annat Stille-Werner, Barnängens tekniska fabrik och Liljeholmens stearinfabrik, ett företagskomplex som arvingarna sålde efter Nils död för att kunna behålla fastigheterna i släkten.

Numera äger släkten Westerdahl/Hedberg samtliga hus i kvarteret Tegelslagaren där Julius hus också är beläget. I början av 2000-talet fanns det risk att den unika fastigheten skulle säljas till en ambassad eller splittras upp i bostadsrätter. Men det ville inte Ann Hedberg (författaren Ebba Hedbergs faster och Julius Westerdahls sons dotterdotter).

Ann Hedberg satsade i stället på att med hjälp av experter restaurera våningarna i tidstypisk stil. Och det anser jag att stockholmarna kan tacka henne för och samtidigt gratta henne. I dag, torsdagen den 19 januari, fyller hon nämligen 80 år. Grattis Ann!

 

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Stor, men kortvarig, fotoutställning på Centralen om Citybananbygget

81En jätteutställning med fotografier (plus bildspel och film) från åtta års bygge av Citybanan …

31a

… visas  t.o.m. söndag i stora hallen på Centralen.

101

Maria Bergman är en av utställningens curatorer. 

91Här bogseras genom Södertälje kanal  med minsta möjliga marginal en av de tre, hundra meter långa, stållådor, tillverkade i Tallinn, som nu är en del i sänktunneln under Söderström … 

51… och här, några år senare, pågår arbetet inne i sänktunneln …

61… och så här såg det länge ut vid Södra station …

71

… och här är de båda fotograferna Mikael Ullén och Hans Ekestang som tagit alla bilder. Bra jobbat!

Under åtta år har fotograferna Hans Ekestang och Mikael Ullén dokumenterat bygget av Citybanan, den sex kilometer långa pendeltågstunneln mellan Södra station och Tomteboda och den nya järnvägsbron mellan Älvsjö och Årsta.

I en stor och sevärd utställning på Centralen (i stora hallen) ställs nu cirka 130 av deras bilder ut, plus bildspel och film, en storsatsning av Trafikverket. Tyvärr pågår utställningen endast i en vecka, söndag den 22 januari är sista dagen.

-Ja tyvärr är det väldigt dyrt att hyra det här utställningsutrymmet, berättar Maria Bergman på Trafikverket som tillsammans med Pia Gillsäter curerat utställningen.

Men utställningen kommer också att visas i samband Stockholm Tunnel Run Citybanan den 25 mars, dit för övrigt i dagsläget runt 26 000 personer anmält sig. Det finns plats för fler. Den som vill springa springer och den som vill gå går. Maxantalet deltagare är 40 000.

Pendeltågen börjar köra på Citybanan om drygt ett halvår, den 9 juli, dagen efter invigningen som är öppen för allmänheten och sker vid Odenplan.

-Det är före tidsplan. Vi hade till december på oss om vi hade behövt. Och kostnaden, 16,8 miljarder kronor, har underskridit budgeten, berättar en nöjd Maria Bergman.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Återvinning på Mälartorget

1aVar så god och sitt!

En lite udda syn. Det kanske inte var så här det var tänkt.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Obelisken på Slottsbacken monteras ned och ersätts av en ny

31

Obelisken på Slottsbacken …

11

… är i så dåligt skick …

31

… att den måste monteras ned och ersättas av en ny.

41

På tisdagsförmiddagen inleddes arbetet med att mäta upp stenarna.

Obelisken på Slottsbacken är i så dåligt skick att den kommer att monteras ned under våren och ersättas av en ny likadan i huggen granit. De stenar som går att återanvända kommer att att infogas i den nya obelisken.

Den latinska texten på obelisken berättar att Gustav III skänkte den till Stockholms borgerskap för dess vakthållning under svensk-ryska kriget 1788-1790. Mässingsbokstäverna kommer att putsas blanka och sättas upp på den obelisken.

Det berättar projektledaren Malin Myrin på Statens fastighetsverk.

På tisdagsförmiddagen jobbade två män i en skylift med att mäta upp stenarna i obelisken som under fem års tid mer eller mindre kontinuerligt varit omgärdad av staket för att skydda allmänheten från eventuellt nedfallande stenflisor. Någon akut rasrisk har det inte varit frågan om.

Att det tagit så lång tid att påbörja arbetet med att åtgärda den illa medfarna obelisken beror på att staden och staden inte tidigare rett ut frågan om vem som haft ansvaret. Men nu har man alltså kommit överens om att det är staten.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Måste obelisken falla i bitar innan någon ansvarig reagerar?

31

På Slottsbacken bakom statyn av Karl XIV Johan på sin vanprydande gråa låda med vita spännband och rostig järnkonstruktion …

11

… står den över tvåhundra år gamla obelisken innesluten av ett staket …

21

… sedan många år i behov av renovering utan att något hänt eftersom staden och staten haft olika uppfattningar om vem har ansvaret.

Måste obelisken på Slottsbacken falla i bitar innan någon ansvarig reagerar? Det verkar faktiskt så eftersom ingen tycks känna sig manad att komma igång med obeliskens i högsta grad nödvändiga renovering.

Staden menar att det är statens ansvar medan staten genom Statens fastighetsverk (SFV) förefaller att anse (eller åtminstone ha ansett) att det är stadens ansvar.

Därför har inget annat skett de senaste fem åren än att ett fult staket satts upp (och ibland tagits bort) runt obelisken för att ingen människa ska kunna komma tillräckligt nära och utsätta sig för risken att träffas av nedfallande, lossnade stenbitar.

För på dagen nästan ett år sedan motionerade Joakim Larsson (m) i kommunfullmäktige om att staden skulle uppmana SFV att snarast sätta igång med renoveringen i obelisken.

Finansborgarrådet Karin Wanngårds (s) håller med. Hon svarar:

”Staden har i korrespondens med SFV fört fram uppfattningen att staden anser att det är staten som äger och har underhållsansvar för obelisken. SFV har inte bestridit stadens uppfattning i frågan om obelisken varför jag tolkar detta som att SFV numera är av samma uppfattning. Vad gäller de renoveringsåtgärder som finns är vår uppfattning att de bör inledas så snart som möjligt, både därför att obelisken är en viktig del av stadens historia och av säkerhetsskäl”.

Återstår att se om finansborgarrådet tolkat SFV rätt.

PS. Gustav III lät skapa obelisken som ett tecken av tacksamhet att föräras stadens borgerskap för dess vakthållning under svensk-ryska kriget 1788-1790 och den överlämnades av Gustav IV Adolf år 1799 (enligt den latinska texten på den spruckna sockeln).

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Lantliga Solna som jag minns det återupplevt på Charlottenburgs gård

11

Magnus Persson i Solna hembygdsförening visar den nya utställningen om gamla Skytteholmsfältet …

21… i föreningens vackra gamla hus Charlottenburgs gård från 1801 …

61

… som ligger alldeles invid de nya bostadshusen under byggnad på och intill f.d. Råsunda fotbollsstadion.

31

I den intilliggande f.d. statarbostaden, läkarmottagningen och grafikverkstaden inryms sedan fem år …

41

… ett litet skolmuseum rikt på gamla inventarier och här med eldsjälen bakom museet Håkan Jansson som pekar på en plansch föreställande ”Det heliga landet”. Även en stor modell av gamla Hagalund finns i den gamla statarstugan, värd ett besök bara den.

51

Charlottenburgs gård har öppet onsdagar kl 13-15 och söndagar kl 13-16 då också kaffe med dopp serveras.

I början på 1950-talet var trakten runt Råsunda fotbollsstadion ganska lantlig som jag minns det. Ännu inte tonåring fick jag följa med min pappa till fotbollsmatcherna på söndagarna och assistera honom vid försäljningen i korvkiosken på västra övre, sittplatsläktaren utan tak.

Det intilliggande Skytteholmsfältet var på 1950-talet ett ännu större fält än det är i dag. Solnas stora centrumkomplex  var knappt påtänkt än och Hagalund med sitt myller av hemsnickrade kåkar och småaffärer var sig fortfarande likt från pionjäråren.

Mycket har har förstås totalförändrats i centrala Solna sedan 1950-talet. Hagalund revs för femtio år sedan. Råsunda fotbollsstadion revs för fem år sedan. Solna centrum byggdes på 1960-talet på en del av Skytteholmsfältet, Skytteholmsfältet som är temat för en liten fotoutställning som öppnade på söndagen i Solna hembygdsförenings charmiga sengustavianska hus Charlottenburgs gård (från 1801),

Charlottenburgs gård ligger alldeles intill gamla Råsunda fotbollsstadion där de nya bostadshusen de senaste månaderna börjat växa upp efter åratal av markarbeten med omfattande pålningar i den f.d. fotbollsplanens gamla sjöbotten.

Charlottenburgs gård i skuggan av de nybyggda bostadshusen är verkligen en liten pärla värt ett besök av fler än bara Solnabor. Här finns många minnestriggande föremål  från förr och ett intilliggande skolmuseum (med fler inventarier än Skansens skolmuseum enligt eldsjälen Håkan Jansson) och också en jättemodell av gamla Hagalund, modellbyggaren Kent Fernströms mästerverk.

Dessutom är eldsjälarna i hembygdsmuseet Charlottenburgs gård lika kunniga som trevliga att samtala med.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

De tappade vantarnas skulptur i Bagis borde funka på fler ställen

1a

En tappad vante i Gamla stan …

2a

… påminde mig om en skulptur i Bagarmossen …

4aa

 

… som har den dubbla funktionen att samtidigt vara dekorativ och ”hittegodsplats”.

415

Skulpturen som heter Hitteblomster invigdes i våras och tycks fungera. Kanske något för andra stadsdelar att ta efter.

514

Så här såg det ut när upphovskvinnorna fotograferades vid invigningen i våras. Från vänster: Gunilla Edemo (idégivare), Katarina Bonnevier (konstnär) och Miriam Johannesson (metallhantverkare).

I morse när jag såg en tappad vante på gatan där jag bor kom jag att tänka på Katarina Bonneviers konstverk Hitteblomster (grönmålade armeringsjärn som stjälkar och orangelackerade knoppar som blommor) som invigdes i Bagarmossens centrum i våras.

Förutom sin dekorativa verkan har Hitteblomster funktionen att vara ett slags hittegodsmagasin. Här kan man hänga plagg, gosedjur och liknande som man hittar i terrängen eller leta efter sådana som tappats bort.

Och det tycks fungera. Åtminstone har det hängt flera plagg på Hitteblomster de gånger jag passerat. Senast för någon vecka sedan.

Kanske finns det plats för flera Hitteblomster, kanske i Vasaparken, Humlegården och på andra ställen där barnen leker och tappar bort sina persedlar. Varför inte.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Monumentalkonstverk monteras ned och återuppsätts i smådelar på S:t Görans sjukhus om några år

11

Muraren Lars Wickberg borrar loss de ”plusformade” tegelstenarna i monumentalkonstverket vid S:t Görans sjukhus … 

21

… som skapades för tjugofem år sedan av konstnären Lillemor Petersson …

31

… och som nu monteras ned och märks för förvaring …

41

… för att så småningom sättas upp i olika delar på sjukhusområdet. Här jobbar murararna Charlie Ahlström (röd hjälm) och Peter Lindström med samma sak.

51

I nästa vecka är hela tegelreliefen borta …

2128

… och så här såg det ut sommaren 2015 som en jämförelse …

1133

… och här en närbild (likaså från 2015) på en del av konstverket som om några år kommer att återuppstå i en ny form.

Tre murare borrar bort murbruket och bilar loss tegelsten för tegelsten från konstnären Lillemor Peterssons monumentala tegelrelief vid S:t Görans gamla ambulansinfart som ska rivas i samband med ombyggnaderna av sjukhuset.

Den från början 120 kvadratmeter stora tegelväggen med de många utskurna detaljerna och de handarbetade och glaserade stenarna är nu nästan helt och hållet nedmonterad och stora delar sparade på lastpallar för framtida bruk.

Delar av konstverket ska nämligen återuppstå igen, fast i flera och mindre verk på sjukhusområde, enligt Lillemor Peterssons intentioner, om ett antal år när hela ombyggnaden och nybyggnaden av sjukhuset är klar.

Således återanvänds delar av den konst som Lillemor Petersson skapade för ganska exakt tjugofem år sedan. Bättre det än att hela verket hade rivits och gått till spillo. Kan nog trots allt bli fint tror jag.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!