Julen slut för i år

Sockervadden är färdigspunnen. Lyckohjulet avhakat. Mistlarna slutsålda. Julen är slut.

Stortorget är tomt. Julmarknaden stängd. Bodarna bortforslade. Till Jordbro industriområde. Till nästa jul. Långtradarna åkte i skytteltrafik mellan Stortorget och Jordbro från tidiga morgonen. Endast de ryska turisterna var vakna. Var femte minut kom en ny busslast och fotograferade.

Under marknadsbodarna hittade jag guldpengar. Den ena tiokronan efter den andra. Precis som förr i tiden när man hittade tioöringar under spjälgolven i telefonkioskerna. Tyvärr återfanns inte guldringen som en dam tappat under sameslöjdsboden. Däremot vällde berg av fimpar och nitlotter fram när gaffeltrucken lyfte upp de knakande träbyggnaderna på lastbilsflaken.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Förr föll snön över Stureplan

Nyårsafton i morgon och inte en snöfläck i hela stan. Det håller inte. För att höja stämningen måste jag plocka fram en gammal bild som jag tog med Rolleiflexen en vinterdag för femtio år sedan. Då föll snön över Stureplan. Ymnigt.

Resenärerna huttrar i väntan på spårvagnen. I förgrunden skyndar en man förbi med en portfölj under armen. Spårvagnen 10:an är på väg till Ropsten. Det var före tunnelbanans tid. Snöhögarna är stora runt gamla svampen som revs för tjugo år sedan och snöflingorna dalar till marken. Så ska det se ut i stan vid den här tiden på året.

Stureplan är sig rätt lik på ytan nu ett halvsekel senare. Men mycket är annorlunda bakom fasaderna. För femtio år sedan fanns ingen chic galleria och inga brats och innekrogar med festande åttondelskändisar till långt in på morgonkvisten. Både DN och Stockholms-Tidningen hade depeschkontor vid Stureplan. I fönstren hängde handtextade notiser (ungefär i textteveformat) som intresserade förbipasserande stockholmare stannade till och läste och kommenterade sinsemellan.

Biografen Bostock runt hörnet på Lästmakargatan hade paus mitt i filmen. Då passade biobesökaren på att ta ett bloss nere på Stureplan medan maskinisten bytte rulle i projektorn. Sen in igen i värmen för att se andra hälften av den ofta raspiga filmen.

Så såg det ut en vinterdag för ett halvsekel sedan på Stureplan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Tänk så fort det går att glömma. Spårvagnarna, gatubilderna, tempot och barndomen. 7:an, 8:an och 4:an de linjerna kommer jag ihåg. 10:an till Ropsten hade jag glömt. Men snöns minns jag utan tvekan. Skidor runt Djurgården tillsammans med föräldrarna, tefatsåkning i "Djävulsbacken" vid Borgen. God fortsättning! Lena

Lena Ahlström, 11:58, 1 januari 2009. Anmäl

det var bättre en gång i tiden

sune suck, 00:19, 31 december 2008. Anmäl

det var bättre en gång i tiden

sune suck, 00:19, 31 december 2008. Anmäl

Bilden av Stureplan och texten är <br/>magnifik. Cyklade här en gång och <br/>blev filmad av TV. Dök upp i rutan helt plötsligt. Cykel med handbroms <br/>var nödvändigt, då bilarna tvärnitade! Gott Nytt År Sven

Sven Wästfelt, 11:21, 30 december 2008. Anmäl

Berättarglädje på Östermalm

Vintergult sken över Oskarskyrkan. Decembersolen står lågt över Östermalm och dess 62.000 invånare. Klockan slår ett. Drygt trettio personer har betalt avgiften till stadsvandringen, 60 kronor för två timmar och 40 kronor för en timme. Per Haukaas kallar det tidsbristrabatt.

Vandringen tar tid. Per Haukaas har mycket att förtälja. Han berättar om kyrkor, församlingar, enskilda hus historia och Östermalmsbornas speciella sätt att hälsa med dubbla kindpussar (särskilt på Bistro Noveau på Kommendörsgatan).
– Ett skick som den tyske förbundskanslern Angela Merkel numera tagit efter.

Området norr om Valhallavägen vill Per Haukaas kalla NoVa (North of Valhallavägen) som en pendang till SoFo (South of Folkungagatan) på Södermalm. Han pekar ut Jan Guillous adress (ett stenkast från Djurgårdsbron). Han visar var den kände SvD-journalisten Gunnar Unger (signaturen Sagittarius) en gång hade sin lägenhet vid Storgatan så att han kunde se både Historiska museet och Djurgårdsbron.
– När Svenska Dagbladet flyttade till Marieberg från Klara åkte han buss 62 fyra gånger om dagen. Han åkte nämligen hem på lunchen och åt.
Det blev en aha-upplevelse för mig (Lars Epstein). Då bodde alltså sonen Magnus Unger också på Storgatan. Det visste jag inte. Magnus var min klasskamrat i Vasa Real i mitten 50-talet. Vart tog du vägen sen Magnus?

Vi får veta att Evert Taube i 25 år bodde på Grev Turegatan 32 men också en tid på Fredrikshovsgatan 4 och att August Strindberg bodde inte bara på Karlaplan utan också på Banérgatan. ”Popmiljardärernas” (Benny Anderssons och Per Gessles) adresser på Strandvägen omtalas. Vi har inte kommit mer än hundra meter ner till ”snobbrännan” på Strandvägen och det har gått nästan trekvart. En och annan åkarbrasa behövs för att hålla kylan stången. Men Per Haukaas outsinliga berättarglädje värmer gott som glögg.

Han lägger ut texten om Nobelparken. Han brukar inte ta ställning i kontroversiella frågor men nu hoppas han att Strandvägenborna som protesterar mot att Israel ska få flytta sin ambassad till Nobelparken får rätt. Deras ombud advokaten Björn Rosengren (inte ministern) har föreslagit att Israel i stället ska flytta in som granne till Finska ambassaden på Gärdet. En bra idé, tycker Per Haukaas.

I Nobelparken låg en gång Skogsinstitutet (1829-1916). Här finns alla svenska träd utom fjällbjörken planterade under 1800-talet plus en del utländska.
– De som protesterar mot att Israel ska få ha sin ambassad i Nobelparken tycker det är tråkigt att det byggs höga staket runt om parken med vakter och risk för attentat, berättar Per Haukaas och försvinner bakom kröken in bland träden i spetsen för ormen av åhörare som villigt traskar bakom och insuper nya kunskaper om sitt kära Östermalm.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 3
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Kan det här vara den Magnus du frågar efter? <br/>http://www.lundin-petroleum.com/sve/board_director _mu.php

Arne, 11:12, 29 december 2008. Anmäl

Vandrande teater på Stortorget

En fattig kolbärardotter skickas ut i vinterkyla och snöstorm av sin grymme fader för att sälja svavelstickor som ingen vill köpa. Hon drömmer om ett solägg. Men så vaknar hon och solägget upplöses i ett intet.

Mike the poet har bearbetat sagan som H C Andersen skrev. I går repeterades den på Stortorget i Gamla stan. Den fattiga flickan (Annelie Mermenlid) sträcker sin fingrar förgäves mot solägget (bilden). I kväll (söndag 28 dec) är det premiär kl 19.30 på Flickan med svavelstickorna. Samling på Stortorget som för kvällen får tänkas befinna sig i Köpenhamn på 1800-talet. Den som missar premiären missar hela pjäsen. Det blir bara en föreställning. Den här gången.

Publiken förväntas följa efter skådespelarna i gränderna i Gamla stan. Det är nämligen fråga om promenadteater. En speciell form av teater som Mike the poet praktiserat tidigare med uppsättningar av såväl Romeo och Julia som Robin Hood. Mike the poet som egentligen heter Mike Anderson genomför också spökvandringar i Gamla stan. Senast en i går kväll.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Klingande skratt på högvaktsterrassen

Fyra polska systrar från Gdansk förgyllde den grå annandagen i trakterna av Stockholms slott med sina klingande skratt. De hade firat jul i Stockholm hos en av systrarnas, Kristinas, (trea från vänster på bilden) son, som bott i Sverige i fem år. Nu var de ute och gjorde stan tillsammans med väninnan Elisabet Ljung (polska som bott i Sverige i 33 år).  På högvaktsterrassen fick de syn på kårchefen Tommy Törner i sin stiliga uniform. Tommy Törner är chef för högvaktsmusiken.

Systrarna låtsades vara intresserade av de svenska regementenas historia. Tommy Törner föreläste om både Svea och Göta Livgarde. Systrarna lyssnade artigt. När han var klar kom de till sitt egentliga ärende. Kunde de inte möjligen få bli fotograferade tillsammans med Tommy Törner?

Tommy Törner sa inte nej och Elisabeth Ljung förevigade de glada systrarna från Gdansk.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tusen Hammarbyfans och en AIK-fantast

Bollgeniet Lennart Nacka Skoglund föddes på julafton 1929 på Katarina Bangata 42. Han dog i förtid sommaren 1975. Bara 45 år gammal. Sedan mer än tjugo år står han staty utanför födelsehemmet. Platsen kallas Nackas hörna. Här samlas varje julafton en allt större skara människor i grönvita mössor och halsdukar för att fira hans minne.

I år var det minst ett tusen Hammarbyfans, en AIK-fantast (jag) och lille Rasmus med tomteluvan (bilden) som samlades för att lyssna till sångunderhållning och tal av Bajen fans grundare Stefan Magnusson. Han berättade om Nackas sagolika karriär från IK Stjärnan, till Hammarby, proffsåren i Inter i Italien, återkomsten till Hammarby (när Nacka efter tre minuter i debutmatchen slog in en hörna direkt i mål mot Karlstad), vidare till Kärrtorp och slutligen till Länkarnas fotbollslag.

Men den gode Stefan Magnusson glömde att nämna en klubb som Nacka spelade i, nämligen AIK. Nacka Skoglund hade börjat sin allsvenska karriär i AIK 1950 när han upptäcktes av de internationella uppköparna. Nacka hann bara med fem allsvenska matcher i Solnaklubben, men dock. Fastän AIK-are i själen skulle jag ha hyllat Nackas minne på julafton även om han aldrig hade spelat i AIK. Nacka tillhör samma kategori artister som Zlatan (också han spelar i Inter) som lyfter fotbollskonsten till en så hög nivå att det inte spelar någon roll vilken klubb de representerar. De spelar i samma division som t ex Beethoven och Beatles (geniernas) och uppskattas därför av alla.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

den gode Epstein glömde själv nämna några klubbar,en på Sicilien där Nacka slutade sin Karriär i Italien. <br/>Sen är klubbtillhörighet oväsentlig när det gäller stora fotbollsspelare,de är helt enkelt "Fotbollsspelare"!(min klubb är IFK Malmö :-) <br/>Jag innehar en raritet;ett signerat foto av Signor Skoglund <br/>PS läs Nackas memoarer,kul inblick i en fotbollsspelares liv. <br/>/Clas

clas ganslandt, 18:38, 27 december 2008. Anmäl

Då var vi åtminstone två AIK:are där.

Grana, 10:54, 27 december 2008. Anmäl

Alla är välkomna att hylla Nacka. Har sett AIK:are där förut, tom herr Lennart Johansson. Ett år var det ett gäng Interfans på plats. Imponerande.

Södermalm, 05:36, 27 december 2008. Anmäl

Grantransporter nu och då

Julgranen var ingen match för Kennet Sund att bära hem längs Högbergsgatan från Mariatorget i förrgår. Granen var inplastad och han hade hjälp av döttrarna Ida och Sara. När Kennet var liten och bodde i Norrland var det heller inga problem. Han och brorsan gick ut runt knuten och högg första bästa julgran.

När jag var liten sålde de julgranar vid Vasaparken längs Odengatan. Granarna var storvuxna. Tyckte jag då i alla fall. Jag tassade runt och spejade in de kvinnliga kunderna och när jag såg att en granaffär var på väg att avslutas besegrade jag min blyghet och gick fram och frågade så artigt jag kunde: ”Får jag hjälpa tant att bära hem tants julgran?” Det hände att kvinnorna nappade på mitt erbjudande. Om av behov eller medlidande vet jag inte.

Jag bar granen gata upp och gata ner. Barren stacks rakt igenom fingervantarna och min skinnjacka blev kladdig av kådan men belöningen blev i regel en 25-öring, eller blejd, som vi kallade det blanka myntet, i dag för många totalt okänt. Vad fick man då för en blejd i början på 1950-talet? En cocosboll eller två lösa cigarretter (Bill). Om man knegade ihop 15-20 blejdar dagarna före julafton kände man sig som Joakim von Anka. Rik och snål.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Åh! Hörde uttrycket "blejd" för första gången igår - i filmen Anderssonskans Kalle - och nu träffar jag på det så snart igen. Ja uttryck för pengar kommer och går. Nu har vi "lax" eller "lakan" för tusen kronor, eller som som far säger "bopp" för vilken mängd pengar om helst. Men finns det fler begrepp för bestämda kvantiteter "deg"? <br/>Är 21 år för övrigt och kan kanske tillåtas ovettet att inte känna till blejdarna?

Malin, 19:42, 25 december 2008. Anmäl

vi sa nog blejd även i pluralis - har aldrig hört eller sett "blejdar" <br/>God Fortsättning!

Diversearbetaren, 11:46, 25 december 2008. Anmäl

God jul Lars! Älskar din blogg

tomten, 14:58, 24 december 2008. Anmäl

Jultomten är en kvinna

Jultomten står i telefonkiosken och önskar bilisterna på Ulvsundavägen en god jul. Jag kan avslöja att bakom tomteskägget döljer sig en kvinna. Det är samma kvinnliga skyltdocka som var Lucia för en vecka sedan (se min blogg 17 december).

Jag var fyra och ett halvt år när jag första gången avslöjade att jultomten är en kvinna. ”Tomten har mammas tofflor på sig”, ska jag ha sagt när tomten kom in med sitt långa vita skägg och säcken över axeln i enrummaren en trappa upp över gården på Hantverkargatan 11. Min pappa har återgivit repliken. Jag minns den inte själv. Det var julaftonen 1945. Det var den sista julen min mamma levde.

Min mamma kanske medvetet hade sina egna tofflor synligt på fötterna för att inte skrämma sin lille son samtidigt som han skulle bjudas på den gudomliga upplevelsen av den givmilde gamle mannen med det vita skägget och den röda rocken och klapparna i säcken. Jag vill gärna tro att det var så.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jag har hört en liknande kommentar av ung man... <br/>"Du har likadana örhängen som min mamma, tomten" <br/>Ensamma mammans lott är inte lätt alla gånger...

Mattias Sigurdsson (Webbsida), 03:51, 27 december 2008. Anmäl

Riktig bokrea i bastuvärme

Äntligen en riktig bokrea. Riktiga böcker till låga priser. Inga klassiker på dåligt papper upptryckta i jätteupplagor i Ungern enkom för rean. Bokförlaget Modernista rensade lagret i källaren på Kvarngatan snett emot Södra latin i söndags. Kön ringlade sig timslång i snigelfart fram till kassan. Det avskräckte inte de litteraturintresserade som kunde köpa Thomas Klings diktsamling Första världskriget översatt av Malte Persson för 20 kronor. Samma pris var det på Karolina Ramqvists roman More Fire.

Populärast av de många titlarna tycktes Julio Cortázars två novellsamlingar vara. Var och varannan kund hade dessa tegelstenar i famnen. Hade inte kön varit så lång hade jag själv fyndat fotografen Gunar Smolianskys lilla pärla Sotbrand för 30 kronor. Claes Bäckström skrev texten. Det var just efter en brand i Claes Bäckströms ateljé som Gunnar Smoliansky tog bilderna till boken.

Skådespelaren Gerhard Hoberstorfer lyckades inte heller handla på Modernistarean fast han var sugen. Han trodde inte lilla dottern skulle orka köa i bastuvärmen. När hon började klä av sig tog han henne i handen och försvann ut genom dörren i friska luften.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Inga-Lill virkade den första mössan

Järnpojken i Bollhustäppan har som vanligt en liten mössa på huvudet. Nu också en halsduk i decemberkylan. Han har också fått sällskap av en liten tomte inför julen. Som vanligt är det gott om slantar runt stadens minsta staty, femton centimeter hög. Egentligen heter Liss Erikssons lilla staty inte Järnpojken utan Pojke som tittar på månen. Det var vad konstnären gjorde i barndomen de kvällar han hade svårt att somna.

Liss Eriksson gjorde statyn 1954 samma år som han skulpterade La Mano, den jättestora hand som står vid Katarinavägen som minne av svenskarna som stupade i spanska inbördeskriget på 1930-talet. Men Järnpojken kom på plats i Bollhustäppan invid Finska kyrkan först 1967. Det dröjde inte länge förrän han hade en liten virkad på mössa på huvudet. Hur gick det till? Min vän och granne Gerhard Bauer vet besked. Hans fru Kerstin Bauer var föreståndare för Mäster Olofsgårdens daghem på 1960-talet.

-Där jobbade Inga-Lill Collin som kokerska, en fantastisk människa. Det var hon som virkade den första mössan åt Järnpojken. Mössorna snoddes hela tiden. Men Inga-Lill virkade nya. Och så fortsatte det med åren. Så tog andra över.

-Inga-Lill lagade också jättegod mat. Aldrig var det en unge på Mäster Olofsgården som sa bläää-blää när det skulle äta på den tiden, minns Gerhard Bauer.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Vilken underbar idé. Så blir de virkade mössorna adopterade av någon som tycker om dem. Kram till Inga-Lill

Vitsvippa, 21:48, 25 december 2008. Anmäl

God Jul Lars, och tack för att du bloggar! Det lyser upp vintermörkret! <br/>Paul

paul, 11:43, 24 december 2008. Anmäl

Minsann, detta virkande åt stolpar och statyer är alltså inget nytt påfund.

Per Strömsjö (Webbsida), 07:50, 23 december 2008. Anmäl

Hej Lars! Det var inte bara på vintern som Järnpojken visades sådan omtanke. På sommaren försågs han med en liten sjömansmössa, enligt moster Ingrid, som också jobbat på Mäster Olofsgården. Men om det var Inga-Lill eller någon annan som ordnade mössan, och om traditionen lever vidare, det har vi ingen koll på.

Svante Nilsson, 19:33, 22 december 2008. Anmäl