Kungsanpremiär enligt planerna

Branden, den anlagda, på Kungsträdgårdens scen för två veckor sedan kunde varit värre. Som tur var kom brandkåren snabbt på plats tack vare att folk på restaurangen Victoria larmade så snart de såg eldsflammorna stiga mot skyn. Scentaket klarade sig hyggligt, likaså logerna under scenen som dock blev lätt fuktskadade. Allt arkivmaterial och alla fotografier som förvaras under scenen klarade sig också utan att skadas, berättar Sam Carlquist, Kungsträdgårdens evenemangsgeneral.

Rivningen (övre bilden, tagen för en vecka sedan) av det brännskadade byggnaderna på scenen och uppförandet  av de nya går enligt planerna. I en skylift står en man och blästrar stålställningen till scentaket (undre bilden). Den ska målas om (klicka på bilden så ser ni mannen i skyliften tydligare).

Våren i Kungsan kommer inte att försenas. Den 18 april firas körsbärsblommans dag. Då byggs en scen upp i dammen åt Hamngatan till. Dagen därpå är det planenlig vårpremiär på den nyrenoverade scenen, en efterlängtad premiär, ty när Kungsan sätter igång för säsongen då är Stockholmsvåren kommen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Hej Peter. Jag håller med dig. Verkligen trist att den gamla korvkiosken på Västerlånggatan har "vandaliserats". Det är ett parallellfall till den gamla kaffeaffären i Storkyrkobrinken som för några år sedan förvandlades till nån slags pizzeria. Också då förstördes både den gamla inredningen och de oskattbara skyltarna som borde ha k-märkts. Korvgubben som lade ned sin korvtång för några veckor sedan hette Jovan, tror jag. Han hade stått där i flera decennier. I dag snart sextioåriga Gamla stan-bor minns när de handlade korv av honom i sin barndom. En korvhandlarepok har gått i graven. Tyvärr också hela anläggningen. Den som vill se hur det såg ut före förödelsen uppmanar jag att gå in på Peters webbsida och studera hans fotografier före och efter.

Lars Epstein, 02:40, 1 april 2009. Anmäl

Kanske lite fel med just det här inlägget här. Men gå förbi den gamla vackra korvkiosken på Västerlånggatan 61. Där har man lyckat byggt om ordentligt ... se två bilder på medföljd blogg.

Peter Frisk (Webbsida), 22:13, 31 mars 2009. Anmäl

Inga rävar på Hågelby gård

Lilla Julia kunde inte slita ögonen från de begagnade Barbiedockorna (övre bilden). Hennes mamma köpte fyra stycken åt Julia. Själv hade jag åkt till leksaksloppisen på Hågelby gård i Botkyrka på söndagen för att se om det händelsevis kunde finnas några gamla rävar och får att köpa. Ja spelpjäser alltså, till mitt gamla rävspel, som jag fick i julklapp, när jag var åtta år 1949.

Den fernissade träplattan med hålen i har jag kvar (mellanbilden), men de röda och vita träpiggarna som skulle föreställa får och rävar har jag slarvat bort. Jag spelade aldrig rävspelet med mina jämnåriga kompisar eftersom jag inte fick ta hem några andra barn för min styvmor. Men hon och jag brukade spela rävspelet omväxlande med Kina-schacket som också gick ut på att försöka hoppa över motståndarnas spelpjäser (kulor) med sina egna för att vinna terräng och komma in i ”hagen” på andra sidan spelplanen.

På leksaksloppisen på Hågelby hittar jag förstås varken får eller rävar men fyndar istället en stilig indian (undre bilden) som spänner sin båge i sadeln på sin häst och siktar på (får man förmoda) den vita mannen med cowboyhatten som är på väg att kolonisera hans land. I min barndom sågs indianen som den ociviliserade grymme vilden i dag ses han som tillhörig den koloniserade amerikanska ursprungsbefolkning som bestulits på sitt land. Tiderna förändras. Och i dag är det väl heller inte många barn som roar sig med att spela rävspel med varandra.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den omutliga söndagsskolefröken

Jag har berättat historien tidigare, men jag berättar den igen. Det måste ha varit på senvintern 1947. Jag var sex år. Min mamma hade dött. Jag bodde på Tomtebogatan 4 i en styvfamilj. Jag gick i söndagsskolan på Frälsningsarmén mitt över gatan. Troget gick jag dit varje söndagsmorgon  för att lyssna på söndagsskolefröken när hon berättade om Jesus och när lektionen var slut klistrade jag in klisterbilden med motiv ur Jesu liv i min lilla därtill avsedda bok. Den lilla klisterbilden var en miniatyr av den stora planschen som satt fram hos fröken och som illustrerade veckans berättelse.

Så en söndag var jag sjuk och hade feber och fick trots att jag ville inte gå på söndagsskolan. Söndagen därpå förklarade jag för fröken att jag varit sjuk och inte kunnat komma till förra veckans lektion och undrade om jag inte kunde få den saknade klisterbilden trots att jag inte varit närvarande. Men hon var omutlig. Närvaro krävdes för bilden. Inga frånvaroskäl godkändes. Djupt besviken bestämde jag mig för att aldrig mer gå på söndagsskolan. Nu när det fattades en bild i serien var det ingen idé att fortsätta lyssna på sagorna om Jesus.

Jag minns inte om jag fick tillåtelse från mina styvföräldrar att sluta med en gång. Men jag slutade och har inte satt min fot i lokalen sedan dess på sextio år. Häromdagen gick jag in. Inte mycket var sig likt. Men pelarna i stora salen finns kvar. Nu säljer man gamla kläder, skor och möbler i lokalen. Myrorna har tagit över.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Vad kul det är när det blir så tydligt hur stadens olika "referenspunkter" ändrar sig med åren. Jag som är född -84 blir lite nostalgisk av att gå till den Myrorna du nämner eftersom jag ofta var där med min morfar och köpte bokmärken när jag var liten. Staden är så viktig på så många olika sätt för så många människor, det är härligt att tänka på. <br/>Keep up the good work!

Louise, 15:36, 31 mars 2009. Anmäl

Vad kul det är när det blir så tydligt hur stadens olika "referenspunkter" ändrar sig med åren. Jag som är född -84 blir lite nostalgisk av att gå till den Myrorna du nämner eftersom jag ofta var där med min morfar och köpte bokmärken när jag var liten. Staden är så viktig på så många olika sätt för så många människor, det är härligt att tänka på. <br/>Keep up the good work!

Louise, 15:35, 31 mars 2009. Anmäl

Klimatkärringar på Sergels torg

Klimatkärringen Kim Anderzon (i rött huckle) höll ett brandtal på Sergels torg fem i tolv på lördagseftermiddagen. Mot den globala uppvärmningen.
Det var premiär för klimatkärringarna och vädergubbarna, de kallar sig så, medlemmarna i ”Tiden är knapp”-rörelsen, som ska stå på Sergels torg varje lördag 11.13-13.00 fram till FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december i år. Bland kraven finns: nedläggning av Bromma flygplats, stopp för privatbilar i innerstan och höjd skatt på olja, kol och gas.

-Politikerna behöver känna att vi som är här i dag är beredda att prioritera och ställa om våra vanor, vår livsföring, vår produktion och våra transporter till en fossilfri ekonomi. Vi måste rädda våra barnbarns framtid, sade Kim Anderzon. Och Lasse Naumburg trummade (bredvid Kim Anderzon på bilden) ut samma budskap på sin solotrumma. Han uppmanade alla att komma till Sergels torg på lördagarna och ta med sig trummor eller ölburkar med ärtor i.

-Vi ska skapa största trumsolot här på Sergels torg för ett bättre klimat, sade han.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Om man börjar läsa på fel ställe står det plötsligt "Den är knappt i". Och det kan man ju tolka som man vill.

Andreas, 19:48, 30 mars 2009. Anmäl

Nya tider på Fisksjöäng

Fisksjöäng vid Fiskartorpet är sig inte likt. Borta är hela det sunkiga industriområdet. Jag minns en lada med försäljning av utgångna reservdelar till gamla bilar, jag tror det var Mercedez. Sen var det nog en hel del ljusskygg verksamhet i området. Nån har berättat om hur röken av bränd plast kunde vara outhärdlig ibland. Folk brände kablar för koppartrådens skull.  Men det är länge sedan. Fisksjöäng jämnades med marken år  2003 läser jag nånstans. Tiden går snabbt.

I dag går hornförsedda kossor med håret över ögonen och betar i godan ro. Det är Djurgårdsförvaltningens skotska boskap av märket Highland Cattle med sina gulliga kalvar som hindrar förbuskningen och håller snyggt på ängarna. På det avrivna industriområdet sitter Bosse grävmaskinist i sin maskin och gör i ordning marken. Han minns att Vin och Sprit hade nåt upplag här i mitten av 80-talet. Han har också hittat mängder med glas vid uppröjningen av området.

Bosse grävmaskinist assisterar också vid tunnelbygget. Från Fisksjöäng till ställverket i Hjorthagen ska nämligen den i dag luftburna kraftledningen grävas ned under jord i en kilometerlång tunnel som just är färdigsprängd (om jag inte tar fel). Schaktet ned till tunneln är enormt, som ett jättelikt gammaldags gruvhål. Där nere ser jag några tennsoldatsmå byggnadsarbetare jobba i sina orangea västar.

Vilken scenförändring sedan jag var här sist. Till det bättre förstås. Ända kan jag sakna gamla Fisksjöäng liksom jag kan sakna gamla Lugnets industriområde eller gamla industriområdet vid Hornstull. Stan får inte bli för genomplanerad och fashionabel. Det måste få finnas äventyrliga  utkantsområden också.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Orest, tro mig när jag säger att vi är många som saknar Lugnet med flera liknande industriområden i och runt innerstan.

Björne, 08:42, 31 mars 2009. Anmäl

Epstein, kul att du nämner Lugnets industriområde. Det är en del av staden som väldigt få tycks komma ihåg, trots att det stod kvar så sent som i början av 90-talet. Det känns ironiskt, med tanke på alla människor som föddes i under 60- och 70-talet som "minns" gamla Klara, fast de bara sett kratern som rivningarna lämnade efter sig. <br/><br/>Men hur många minns Lugnet? Antagligen ungefär lika många som kommer att minnas Ryssviken om 10-15 år. <br/><br/>Lägg gärna ut bilder på Lugnet om du har några, så att folk får se att det svunna Stockholm inte bara var fina sekelskiftespalats och idylliska smågator. <br/><br/>Folk behöver lära sig att man minns det vackra, men tränger bort det fula.

Magnus Orest (Webbsida), 11:21, 28 mars 2009. Anmäl

Det måste finnas gröna utkants- <br/>områden också. Instämmer. <br/>Välkommen att besöka Hässelby strand och ett hotat grönområde med 37 ekar,8 björkar och tre fruktträd.070/336 00 11/Sven

Sven Wästfelt, 16:37, 27 mars 2009. Anmäl

Kornhamnstorgs antikvariat stänger i dag

Jag vet inte hur länge antikvariatet på Kornhamnstorg har funnits. Men Harriet Löwenhjelm (1887-1918) skrev i sin kanske mest berömda dikt för cirka 100 år sedan om Beatrice-Aurore:

I Gamla stan, vid Kornhamnstorg,
i Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.

Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice-Aurore.
Det är en gammal käresta
väl död sen många år.

Hon stod mig när, hon tog min hand,
hon manade mig: Kom!
Med ens förstod jag, att hon var
den enda jag tyckt om.

Vi gingo i en lindallé
på gula, våta blad,
och tårar sköljde på min kind
och jag var ändå glad.

Vi gingo länge hand i hand
och talade som barn.
Så stodo vi med ens framför
en gammal väderkvarn.

Jag sade: Beatrice-Aurore,
säg vill du bliva min?
Ta fatt mig då! hon ropade
och slank i dörren in.

Och jag sprang in och letade
i alla dunkla vrår
och ropade, men ingenstans
fanns Beatrice-Aurore.

Jag vaknade vid att jag grät
och kände hjärtats sting,
och i min drömbok sökte jag,
men där stod ingenting.

Hur som helst. I dag stängs antikvariatet för gott. Det är öppet kl 11-18. Sen är det slut. Lokalen är överlåten. Till vem vet jag inte. Ingen bok är dyrare än 20 kronor. Sista chansen att fynda.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

hej .igen lars e. <br/> skrållan här ...tack för detta fina du skrivit igen .ja det är med stor sorg i hjärtat man lämnade jobbet där i dag .jag öppnade den för sista gången i dag å hon fick visst hjälp några tim fre .lö.sö å ha öppet nu ..å på måndag ska ja va där med firman som ska packa å köra iväg det på magasinering ...så kl 15 .00 på måndag har ja satt min sista fot i denna butiks lokal ...... tack för den tid vi fick språka i butiken ..kul å fått lära känna dej lars ..vi ses nog ute nån gång hör av mig här om nått nytt händer .......jag å föra butiksägaren önskar dej lars å alla gamla + nya kunder en stor kram å tack för den tid som varit ..å ha ett fortsatt trevligt år på er å va rädda om er ...mvh skrållan som jobbade där på må + on å torsdagar .........

skrållan, 22:49, 26 mars 2009. Anmäl

Sorgligt att ännu ett antikvariat <br/>går i putten. Här har jag gjort <br/>många fynd, som kommit mina elever till godo. MVH/Sven

Sven Wästfelt, 16:56, 26 mars 2009. Anmäl

När Dan Waern tog EM-silver på Stadion

Det lutar mot att Stadions löparbanor försvinner. I går presenterades Temaarkitekters åtta olika alternativ till ombyggnad av Stadion vid Valhallavägen. I samtliga förslag utökas publikkapaciteten från 14 500 till 20 000. Det kan nog behövas. När Stadion byggdes 1912 fanns det plats för 20 500 åskådare och när AIK-Chelsea spelade en vänskapsmatch i fotboll 1936 befann sig 22 273 personer på läktarna.

Tre av ombyggnadsförslagen laborerar med löparbanorna kvar runt fotbollsplanen. I alla tre förslag blir det oproportionerligt stort antal läktarplatser på norra kortsidan. I ett av förslagen sitter mer än hälften av publiken bakom ena målet på den groteskt tillbyggda norra läktaren som skulle bli i stort sett lika hög som Stadiontornen. Hur skulle det se ut?

I de fem förslagen till Stadion som ren fotbollsarena med borttagna löparbanor är publiken mer jämnt fördelad runt planen. Dessutom kommer den närmare händelsernas centrum. Det är med andra ord inte svårt att räkna ut vad Djurgårdssupportrarna har för uppfattning i ombyggnadsfrågan.

Går det verkligen inte att utöka publikkapaciteten till 20 000 med publiken jämnt fördelad runt arenan i ett förslag med löparbanorna kvar?  Det borde gå. Jag tror det. Men om inte är jag beredd att ändra uppfattning och offra löparbanorna. Men vad spelar det för roll vad jag tycker. Det är inte jag som bestämmer. Jag får leva på minnet av de svenska EM-framgångarna i fri idrott på Stadion 1958 när Dan Waern tog silver på 1 500 meter och Richard Dahl med dykstil hoppade över ofattbara 2,12 i höjdhopp och blev Europamästare under publikens gränslösa jubel.

Alla som vill påverka politikerna i Stadionfrågan bör höra av sig till Stadshuset före 20 april. Då går remisstiden ut. Före sommaren fattar politikerna avgörande beslut om Stadions framtid.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Skönt att läsa att du (Epstein) med lit emer kött på benen tagit ditt förnuft till fånga och ändrat din åsikt. Matematiken är enkel, antingen görs ingrepp för att anpassa Stockholms Stadion för friidrott med ett pubikevenmang om året eller för fotboll med minst 15 evenemang om året. Kombinationsalternativen är inte realistiska och skulle förstöra Stadions exteriör. Länge leve Stockholms stadion!

DIF, 16:57, 27 mars 2009. Anmäl

Det mesta verkar redan vara klappat och klart och redo för fotbollen! Däremot tror jag inte att du enbart skall behöva leva på minnena av friidrotten på stadion! Inte att förglömma är att vi har ett val innan den planerade ombyggnationen äger rum. Tyngre beslut än detta har rivits upp efter maktskiften. <br/>Att i valtider ge löften om en ny arena för DIF och sedan så totalt misslyckas med att lösa frågan att den till sist måste lösas på det klassiska politiker sättet; genom att tillsätta en utredning! En utredning som dessutom helt ogenerat och tendentiöst presenterar förslag där bara fotbollsalternativet är det enda realistiska. Man kan undra vilka opportunistiska direktiv som utredarna fått? Lägger man sedan DN galans intervju undersökning, www.dngalan.com. om Stockholmarnas uppfattning om stadions användning så kan detta komma att bli frågan som bäddade för ett maktskifte.

Pellehj, 21:28, 26 mars 2009. Anmäl

Per Anders <br/>Rabiata män som betalar 3 miljoner om året i underhåll för stockholms stadion, för att inte tala om de extraintäkter DIF ger närliggande pubar, restauranger osv varje gång DIF spelar match. Du vill ha en tävlingsarena som träningsarena och tvinga skattebetalarna att ta kostnaden. Det är rabiat om något.

Nestor, 16:55, 26 mars 2009. Anmäl

Det finns fortfarande ett brett stöd för att bevara friidrotten på Stockholm Stadion, se bl a namninsamlingen med nästan 4 500 underskrifter http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3 027

Bevara friidrotten på Stadion, 16:25, 26 mars 2009. Anmäl

Per Anders; <br/>En tävling en gång om året drar låt oss säga 12000pers. <br/>Om man säger att Djurgården spelar 13 matcher med 12000 besökare till varje match blir det totalt 156000 åskadare. <br/>Nå, vad väger tyngst - 12000 eller 156000?

Leif, 15:35, 26 mars 2009. Anmäl

Jag vill bevara friidrotten, men jag är realistisk och inser att vi inte kan ha stadion för oss själva. Jag tror det är bättre om DIF får sin arena för dem själva och ser ett mycket bättre alternativ för friidrotten i den nya arenan i globenområdet. Den kommer trots allt byggas som en multiarena och där kommer finnas gott om plats för oss! Bevara minnena från stadion, MEN låt oss bilda nya fina minnen på globenarenan tillexempel! En ny tid är här och jag skulle vara glad att få vara med om en start på en ny arena som jag själv får växa med. <br/>Det om något, är någonting att berätta för mina barnbarn.

Joel, 15:33, 26 mars 2009. Anmäl

Om löparbanorna försvinner tar politikerna bort Stockholms största evenemang. Slår undan fötterna på de tusentals friidrottare som årligen utnyttjar Stadion. Fotbollen som bara består av rabiata män kan söka sig någon annanstans! Bort med Djurgården. Friidrotten klarar sig själv och skulle kunna träna och tävla dagligen om vi slapp fotbollen!

Per Anders, 15:29, 26 mars 2009. Anmäl

Nisse...Dom 200-300 miljonerna kommer DIF till största(hela) delen stå för, medans friidrotten anser att staden ska bekosta deras upprustning för att DN galan ska komma med i finrummet.

Daniel, 15:18, 26 mars 2009. Anmäl

I pressmeddelandet efter dagens presentation sa finansborgarrådet Sten Nordin bl a: <br/> - "Det är viktigt att vi tittar på alla möjligheter hur vi kan utveckla Stockholm till evenemangsstad i världsklass". dvs att se Djurgården herrlag spela sina 10-12 matcher beroende på högriskmatcher är att sätta Stockholm på kartan när det gäller arrangemang !! Friidrotten är med i finrummet from 2010 när det gäller galor och finnkampen ska hem samt glöm inte de föreningar som idag nyttjar stadion till både tävling som träning. Se till istället att Djurgårn och Bajen samsas om den nya arena som ska byggas i Globenområdet och använd de 200-300 miljonerna till något bättre än att ge Djurgårn herrlag !! x antal få matcher för dessa pengar. Bevara stadion som den är idag och lös Djurgårn lyxproblem på annat sätt.

Nisse, 14:59, 26 mars 2009. Anmäl

Vettigt inlägg. Jag är av samma åsikt. Det går tyvärr inte att ha löparbanorna kvar på Stadion längre, för i så fall kan inte Djurgården vara kvar och då blir sveriges vackraste arena ett museum. Stadion MÅSTE förändras och byggas ut och det finns helt enkelt inget alternativ till att ta bort löparbanorna. <br/>Det vettigaste är att man löser det genom att ta bort löparbanorna från Stadion och sedan försöka hitta en annan lösning för friidrotten. För det är betydligt lättare att finna lösningar till friidrotten än till fotbollen. En friidrottsarena är generellt sett billigare än en fotbollsarena och det geografiska läget spelar mindre roll då friidrotten inte har supportrar knutna till vissa specifika delar av Stockholm.

Adrian, 13:21, 26 mars 2009. Anmäl

Restaurang Strömmen stänger på söndag

Restaurang Strömmen vid Slussen slår igen på söndag. Krögaren sedan femton år kommer inte överens med värden. Ständiga hyreshöjningar och uteblivet underhåll gör att han anser det omöjligt att fortsätta. ”Jag lämnar tillbaka kontraktet till värden.”  Därmed stänger restaurangen med Stockholms bästa utsikt över Slussen och Saltsjön. Ja, Gondolen, under gångbron till Katarinahissen, har förstås en motsvarande utsikt, men den kostar därefter.

Restaurang Strömmen hette från början Röda Restaurangen. Den ersatte en kaffebar på nedre Slussplanet som hade en uteservering uppe på Ryssgården. De två var förenade med en vacker spiraltrappa. Kaffebarnen från 1936 var ritad av den gamle stadsträdgårdsmästaren Holger Blom. En av hans anställda, arkitekten Lars Fries, ritade Röda Restaurangen som byggdes 1954 vid tunnelbanans förlängning från Slussen norrut över vattnet mot Gamla stan. När Röda Restaurangen sedan byggdes om 1966 och de röda emaljplattorna byttes ut mot en blå exteriör döptes restaurangen om till Strömmen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

hej igen! ville bara säga att vårt besök igår finns att läsa på bloggen 50-talsjakten

Anneli, 14:57, 28 mars 2009. Anmäl

Jag var där igår med en väninna då vi ville kolla utsikten en sista gång. Hade varit här 1-2 ggr på 80-talet och druckit billig öl. Personligen tycker jag att det är synd att Strömmen försvinner. Tänker på alla stammisar, tänker på utsikten och tänker på alla hysteriskt renoverade caféer och hak som sakta men säkert försvinner. Strömmen känns genuin trots sin sunkighet. Det är människorna som sitter där och pratar med varandra eller de som sitter ensamma med en glas öl, det är att allt inte behöver vara så perfekt. Jag hoppas någon annan fortsätter verksamheten och att det inte blir rivet. Kul att läsa om Strömmens historia! Tack för det! <br/>mvh

Anneli, 14:37, 28 mars 2009. Anmäl

En särskild stämning är det på Strömmen i alla fall. Gravöl imorgon söndag, ryktas det. <br/>http://femtiotalsjakten.blogg.se

Libby (Webbsida), 13:37, 28 mars 2009. Anmäl

En särskild stämning är det på Strömmen i alla fall. Gravöl imorgon söndag, ryktas det.

Libby (Webbsida), 11:42, 28 mars 2009. Anmäl

För ett par år sedan tog jag en paus från tryckningen av en grafikplåt . Tog trapporna ner från Mosebacke för att äta middag på "Glashuset". Där hamnade jag mellan två världar. Vid bordet till vänster satt fyra män i fyrtioårsåldern som pratade om den nyaste GPS-navigeringen på deras båtar i Medelhavet. Till höger två män som helt fallit ur det sociala mönstret. Servitrisen kom fram till dom två männen frågade om det smakade gott och önskade dem välkomna tillbaka. Jag gick med lätta steg tillbaks uppför trappan med den sköna känslan av att ätit middag på en "klasslös" restaurang med en fantastisk utsikt. Den kommer jag och många andra att sörja.

hasse lindroth, 16:08, 26 mars 2009. Anmäl

Glöm inte att skratta och vara glad! För vi alla älskar ju Strömmen!

mjo, 15:46, 26 mars 2009. Anmäl

Bygg några löparbanor kring eländet, så kan det stå kvar för evigt, eller hur Lars?

K, 18:11, 25 mars 2009. Anmäl

kanppast ngn förlust att de stänger, gräslig restaurang. hoppas de river det fula huset också!

Kristian, 13:19, 25 mars 2009. Anmäl

Vem är hyresvärd - Stockholms kommun? <br/>Och krögaren? Han ger ett banditiskt intryck. Har misskött stället i alla år.( Brännhålen på dukarna var kvar ett år efter rökförbudets införande.) Han har håvat in stålarna - se läget, den naturliga knutpunkten - och skott sig på de unga servitriserna, som är värda all heder. Nu blir de utan jobb. <br/>Strömmen stängs med ett svepskäl, anar man. En av Stockholms mest frekvenetrade mötesplatser går förlorad, och det många år innan Slussens framtid är avgjord.

Rolf Broberg, 11:12, 25 mars 2009. Anmäl

Spårvagnsbrand när Ivar Lo sålde julgranar

Ivar Lo-Johansson berättade att han slagits med vägglöss i Ebba Brahes palats på Götgatan och att författarkollegan Gunnar Ekelöf en tid bodde i samma hus som han själv på Bastugatan 21 (huset längst till höger på bilden). Det berättade han för den unge Thorleif Hellbom i början av 1940-talet. För sitt enskilda arbete intervjuvade gymnasisten Thorleif Hellbom också författaren Erik Asklund, Jerka kallad, på Heleneborgsgatan. Erik Asklund berättade om en brand i spårvägsstallarna vid Yttersta Tvärgränd. Just denna brand upplevde också Ivar Lo i sin egenskap av julgranförsäljare i hörnet av Hornsgatan och Ringvägen. Vid samma tillfälle stod författaren Eyvind Johnson och bevakade en insamlingsbössa för Frälsningsarmén i det motsatta gathörnet. Om denna händelse skrev Ivar Lo en dikt (publicerad i hans enda diktsamling ”Ur klyvnadens tid”, 1931):

Det var grant ibland.
Jag minns en spårvagn som brann
vid Ringvägens hörna, Hornsgatan ut,
inunder en snöande höstnatts spann
där lågorna virvlade ut.
 

Detta och mycket mer om författarna på söder skriver före detta DN-journalisten Thorleif ”Toto” Hellbom om i sitt senaste inlägg på sin blogg. Toto jobbade i 34 år på DN och var med och startade På Stan-bilagan. För 20 år sedan gick han i pension men inte hans spänstiga penna. I sin blogg bjuder han frikostigt på Stockholmiana och minnnesbilder från förr. Dråplig är hans skildring av Majsan (Mai Zetterling) som han var ihop med en kort tid i de tidiga tonåren. Dessa små kärleksminnen från Söder runt 1940 skrevs i november 2007. Om en vecka (1 april) fyller Toto 85 år. Stort Grattis!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jag blir nästan lite sentimental av bilden; är själv uppväxt i de kvarteren. Numera stockholmare i förskingringen sedan ett antal år, tyvärr. Men det blev många eftermiddagar i Bastuparken när det begav sig.

K., 14:53, 25 mars 2009. Anmäl

Jag kommer ihåg kapitlet om julgransförsäljningen. En dramatisk historia med ett oväntat slut.

Stefan Jansson (Webbsida), 17:49, 24 mars 2009. Anmäl

Låt barnen klättra i äppelträden

Femtio personer står grupperade runt ett äppelträd i Segeltorp. I mitten står Eva Lundqvist med en sekatör och en såg och visar hur man beskär fruktträdet (övre bilden). Hon ger några råd: Beskär inte för stora grenar, inte för många grenar, man kan inte göra ett stort träd litet, det är att stympa trädet, att långsamt ta död på det. Hon pekar på ett närliggande exempel (nedre bilden).

Runt tio procent, inte mer, av vattenskotten rensas bort. Tar man bort allt kommer flerfaldigt antal nya vattenskott, grenar som inte ger frukt. Bäst är kanske att vänta till eftersommaren att beskära, då växer det inte till så många nya vattenskott. Mossan på grenarna kan man ta bort med rotborste, men om man har barn eller barnbarn kan man låta dem klättra i äppelträdet så filas mossan av. Eva Lundqvist hade räknat med att det skulle komma 10-15 personer till hennes snabbkurs i trädbeskärning på söndagseftermiddagen. Det kom tre gånger så många. Trädgårdsintresset är stort i Stockholms omgivningar. Särskilt när det våras.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Vad roligt att vår lilla men mycket aktiva <br/>Segeltorps kulturförening uppmärksammas.Tack!

Gunbritt Landin, 17:27, 24 mars 2009. Anmäl