Robban tar vid där Statoil svek i Åkers Styckebruk

I min förra blogg om Åkers Styckebruk för en och en halv månad sedan skrev jag om strukturomvandlingen i det gamla brukssamhället, sju mil från stan, där jag har följt utvecklingen i tjugofem års tid från min sommarstuga i den sörmländska idyllen. BP-macken blev Statoilmack, först bemannad sedan obemannad, därefter nedlagd.

Men nu händer det glädjande saker i Åker. Strängnäsbon Robban Söderberg håller på och blåser nytt liv i macken igen. Han förbereder för att åter öppna den om tre-fyra månader i egen regi. Han köper helt enkel in bensinen själv och ska sälja den utan att tillhöra någon av de stora aktörerna på marknaden. Friskt vågat. Jag hoppas det håller. ”Jag tror säkert att det kommer att fungera”, säger Robban Söderberg (bakom disken i vit tröja på bilden) som också köpt Pizzerian på andra sidan gatan. Han har fler företag och telefonerna ringer oupphörligen i bensinmackskiosken när han omväxlande säljer snus och pratar med leverantörer och olika medhjälpare. Robban Söderberg blir unik. Det finns inte många enskilda bensinmackar i Sverige. Men kanske blir det fler i framtiden när de stora drakarna väljer att lägga ned på allt fler orter, försämrar servicen och därmed öppnar för privata initiativ.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Kanon, kommer att tanka hos dig du är en entreprenör som det här landet behöver fler av.

Support, 10:25, 30 juli 2010. Anmäl

Fantastiskt. Sverige skulle må bra av fler människor som han.

Betongkopf (Webbsida), 18:05, 5 juli 2010. Anmäl

Lycka till Robban. Friskt vågat är hälften vunnet!! <br/>Sven

Sven, 10:08, 1 juli 2010. Anmäl

Härligt med entreprenörer och dessutom en härlig bild! snus, kondomer och wunderbaum :)

Mattias, 20:28, 30 juni 2010. Anmäl

Är Östermalmsborna överkänsliga?

”Blå Tåget”, ”Träd, Gräs och Stenar”, ”Arbete & Fritid” och alla de andra progressiva banden som för fyrtio år sedan vände sig mot den kommersiella musikbranschen brukar kallas ”Den svenska proggen”.  Kanske var det den 12 juni 1970 den nya musikrörelsen startade då den första Gärdesfesten (utan tillstånd) arrangerades med massor av band och runt femhundra unga människor samlades för att umgås och lyssna på musik.

I ett 60-tal svartvita bilder rekapituleras denna smått historiska dag i Lars G Johnsons fotoutställning ”När festen kom till Gärdet den 12 juni 1970” som just nu visas på biblioteket i Fältöversten vid Karlaplan, en utställning väl värd ett besök. Men jag undrar varför en av bilderna har censurerats.  Anses Östermalmsborna så pryda att de inte kan se en naken manskropp insmetad i lera, eller vilken är förklaringen?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

JOhan, 10:46, 1 juli 2010. <br/>Snälla Johan, om du inte ser att även den högra bilden är på en pojk så är det nog dags att besöka din kvartersoptiker. <br/>Och just nakna barn hamnar i en liten gråzon vad gäller publicering, fast det förklarar inte varför inte båda bilderna blicit förtejpade...

Facebookanvändare, 07:16, 9 juli 2010. Anmäl

Det säger ju en hel del om innerstadsborna över huvud taget, fanatiska konservativa som inte tål någonting, varken snoppar, lite tillfälligt oljd, eller nya hus. Blä, där fick ni allihop!

Kalle, 11:02, 1 juli 2010. Anmäl

Erik: Ja, bilden brevid är en liten pojke eller flicka. Men den som är censurerad/tjepbit på är en vuxen man.

JOhan, 10:46, 1 juli 2010. Anmäl

nymoralism

Patric Nilsson, 19:14, 30 juni 2010. Anmäl

På Östermalm krävs lite vanlig hyfs! Rätte Er.

Ryttmästare, 14:45, 30 juni 2010. Anmäl

Men vilka infantila kommentarer. Om man nu har bestämt sig för att fotografierna har en sådan kvalité så att de kan ingå i en utställning så går man väl inte in och censurerar. Skulle det vara så att det är ett barn på bilden så är det ju ännu värre. Då har man direkt gjort kopplingen naken barnkropp-pedofili. Det är väl inte Amerikanska södern vi lever i...

Anders Ryding, 10:59, 30 juni 2010. Anmäl

Anledningen är väl att personen på bilden är ett barn och att världen tycks krylla av pedofiler.

,, 10:58, 30 juni 2010. Anmäl

Manskropp...? Det är ju en liten pojke!

Erik, 10:05, 30 juni 2010. Anmäl

Kan vara, men i det här fallet är ju bilden inte någonting att skriva hem till mamsen om i övrigt, så det blir bara en penis på foto. Inte snyggt utan bara en onödig dokumentation av mänsklig fåfänga och dumhet. Hade bilden varit tagen under andra omständigheter så kanske toleransnivån hade varit högre.

Andreas, 00:42, 30 juni 2010. Anmäl

Årstavikens vatten äntligen badbart

Söders nya utomhusbad intill golfbanan i Tantolunden är igång. Till sist. Massor med människor solar sig på stranden eller svalkar sig med en simtur. Särskilt barnen trivs som fiskarna i vattnet. Ingen tvekan om att det är populärt. Hade jag haft ett par badbyxor med mig hade jag (kanske) doppat mig denna nästan outhärdligt heta måndagseftermiddag i Stockholms innerstad.

Redan för sex år sedan föreslog de två kd-politikerna Hardy Hedman och Nina Ekelund att ett strandbad skulle anläggas på platsen. Men på den tiden (och så sent som för ett år sedan) var vattenkvalitén för dålig i den tre kilometer långa Årstaviken med begränsad vattenomsättning och dagvattenutsläpp. Men nu har upprepade provtagningar visat att vattenkvalitén är godkänd för ett officiellt strandbad. För en dryg månad sedan gav politikerna i exploateringsnämnden klartecken till anläggning av badet. Totalkostnaden är drygt 3 miljoner kronor. Då ingår den permanenta vattentoalett som ska byggas till nästa sommar.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Undrar hur vattenkvaliteten är på Årstasidan, någon som vet?

Birgitta, 09:44, 19 juli 2010. Anmäl

Vattnet som rinner ut i Årstaviken är bl a dagvatten från Årsta och Östberga. Sedan snart 10 år renas vattnet genom det ekologiska reningsverket som anlagts på Årstafältet. Nu planerar politikerna skrota landskapsparken, där reningeverket är ett inslag och istället exploatera fältet med 4000 bostäder. Kvar av reningsverket blir en ”tjusig” vattenspegel som på ett illusionsartat sätt ska lura de boende till sjöutsikt....

Birgitta, 09:43, 19 juli 2010. Anmäl

Bra! Bad är något vi leder brist på här i Stockholm.

Anssi, 13:23, 5 juli 2010. Anmäl

Yes,,,,,äntligen!!!!!

Facebookanvändare, 13:36, 29 juni 2010. Anmäl

För så lite som ett år sedan var alltså vattenkvalitén fortfarande så dålig att det inte var lämpligt att bada på platsen. <br/>Sedan dess har egentligen ingenting förändrats vad gäller själva vattnet. (?) <br/>Dock har man fortsatt att ta prover till dess att man nu äntligen fått ett acceptabelt provresultat... <br/>...ett inte allt för ovanligt tilvägagångssätt.

Johannes, 10:50, 29 juni 2010. Anmäl

Det oväntade mötet med Leif Andersson – efter 57 år

Stockholms sunkigaste plats, utrymmet under Sankt Eriksbrons norra fäste mellan Norrbackagatan och Atlasmuren. Urindoft och en matta av duvfjädrar på marken. Längst inne i hörnen uteliggarnas enkla nattläger. Betongväggarna besprutade med graffiti à la Bronx (det enda som ger den dystra platsen liv).  Här känns som skulle en knivman stå dold bakom hörnet. Men de är lugnt när jag och dotter Majken gör en visit. Varför är vi här? Jo, jag guidar henne runt i min barndoms hemtrakter. Här lekte jag äventyrliga lekar i början av 1950-talet när tunnelbanebron under Sankt Eriksbron byggdes, eftersom jag bodde alldeles intill.

Vi lämnar den klaustrofobiska miljön, svänger runt hörnet och smiter in genom en garageinfart från Bråvallagatan in på min barndoms gård som jag vill visa för Majken. Den gamla gården är sig lik från förr när jag åkte hissen ned åtta trappor till gården för att tömma den tunga plåthinken med sopor i den fyrkantiga soptunnan som öppnades med ett fyrkantigt lock som sedan smällde igen med en metallisk klang.

Som vi står där på gården kommer en kvinna, som bor i huset i dag, ut genom porten. Hon berättar att mitt gamla barndomshus i dag är dåligt underhållet, att vinden oförändrad finns kvar med sina vindskontor, att ståltrådsnäten som spänts upp framför de gemensamma balkongerna mellan trappavsatserna är till för att skydda från duvorna.

 

Dotter Majken och jag tackar för samtalet, lämnar gården och tar bussen ned till city. Vi skiljs vid Stureplan. Jag ställer mig vid hållplatsen för att invänta buss nummer 2 mot Sofia. En man sitter på en av bänkarna i busskuren och läser en affärstidning. Han påminner mig om någon jag känner från förr, en bekant från mitt barndomshus vars gård jag just besökt för första gången på år och dag, Leif Andersson, väldigt lik faktiskt, men kan det vara lille Leif, nu en äldre man? Nej, det är nog inte han. Han stiger på på bussen före mig och sätter sig längst bak. Kanske är det Leif. Ska jag våga fråga. Nej det blir inte av. Jag är för feg eller blyg.

Bussen hinner inte mer än starta förrän han kommer fram till min sittplats. ”Visst är det Lasse”, säger han frågande. ”Ja, tack för att du frågar. Jag hade nästan tänkt fråga dej om du inte är Leif Andersson”, svarar jag när jag färstår att det är han. Leif har bytt efternamn men behållit sina ursprungliga anletsdrag. Han berättar sitt livs historia mellan Norrmalmstorg och Slussen. Om sina barn, sitt äktenskap, sina systrar, sitt jobb. Numera är han pensionär men har kvar en del uppdrag från förr även om som han säger ”telefonen ringer inte lika ofta som förr. De gamla kontakterna försvinner en efter en”. Han hjälper ett kanadensiskt företag med affärerna i Sverige. ”Så länge det fungerar och jag tycker det är kul”. 

Jag berättar att jag händelsevis besökt vår gemensamma gamla barndomsgård bara några timmar tidigare. ”Vilket sammanträffande”, tycker vi båda. Jag tänkte på Leif redan när vi, dotter Majken och jag stod på gården och pratade med den kvinnliga hyresgästen.  Leif och jag bodde fem trappor upp på Sankt Eriksgatan 67, i lägenheterna mittemot varandra. (Fem trappor upp på Sankt Eriksgatan var åtta trappor ned till gården med utgång genom valvet till Bråvallagatan). Jag minns med särskild värme Leifs snälla gästfria mamma som alltid bjöd mig på något gott att äta, när jag kom in i deras lägenhet, en hembakt bulle, en mumsmums eller ett glas saft, men inte minst på hennes alltid vänliga ord, så betydelsefulla för en osäker tolvåring som den jag var för 57 år sed
an. Leif var bara 9 år då, nu är han 66. Tiden går. Inte underligt att jag var lite osäker på om det verkligen var ”lille” Leif jag fick syn på vid busshållplatsen vid Stureplan.

Han var kanske lika osäker, men vågade fråga. Tack Leif för att du tog initiativet. Det ska jag själv göra nästa gång jag hamnar i samma läge med risk för att misstaga mig. För om tillfälle till ett så här kort men innehållsdigert möte ånyo uppenbarar sig får jag bara inte missa det. Nej, det får inte ske.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Underbar läsning

T, 01:18, 3 juli 2010. Anmäl

Underligt sammanträffande. Högst njutbar läsning!

Roy M, 13:39, 29 juni 2010. Anmäl

Jättebra läsning!

Janne, 11:35, 29 juni 2010. Anmäl

Efter att läst Din fina artikel så kommer man osökt att tänka på <br/>Olle Adolphsons underbara visa "Sigge Skog". <br/> Eller hur?

Lennart, 14:59, 28 juni 2010. Anmäl

Tänk att man ska vara så rädd för att göra bort sig. <br/>Jag är precis likadan och tyvärr tror jag att man missar en hel del intressanta möten. <br/> F o m nu så ändrar vi på oss.

Lennart Strand, 14:42, 28 juni 2010. Anmäl

bor med utsikt mot den del av det sunkigaste sthlm har att erbjuda och tyckte det var kul att läsa och få ett perspektiv på området, bra och insiktsfullt nedpräntat...

peter, 13:17, 28 juni 2010. Anmäl

Bra bilder, intressant historia utan ohämmad nostalgi, och inte en enda kritik mot samhällets utveckling sen 50-talet. Oväntat men bra, Lars. Mer sånt här!

Jocko Apa, 09:32, 28 juni 2010. Anmäl

Bra skrivet Lars! Fortsätt så här!

Magnusen, 09:24, 28 juni 2010. Anmäl

Helt underbar berättelse, Lars.

Arne, 07:53, 28 juni 2010. Anmäl

För få soptunnor i stan

Soptunnorna i stan är för få och för små. Åtminstone i närheten av parkerna som den här på Odengatan vid Vasaparken. Åtminstone i midsommartid. Men koltrasthonan (eller är det en björktrast?) är av annan mening och kalasar på några överblivna jordgubbar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Inte bara soptunnorna som fallerar, även folket som genererat soporna. <br/>1: Se till att inte genera så mye sopor <br/>2: Se till att samla ihop soporna! släng på rätt ställe och knyckla ihop det som går. <br/>3: Absolut bäst är om den som burit dit skräpet även tar med det därifrån!

Tomas, 11:20, 28 juni 2010. Anmäl

sign Antonio pratar i nattmössan. Norrmalm och Vasastan städas av Samhall varje vardag, samtliga soptunnor töms minst en ofta två ggr/dag. (Övriga Stockholm har andra entreprenörer.) F.ö. är det lite märkligt att dels fantisera ihop sina argument, dels att skylla nedskräpningen på de som städar. Det är väl ändå de som skräpar ned som bör klandras, inte de stackare som är satta att städa efter alla grisiga och arroganta stockholmare?

Tomas, 04:32, 28 juni 2010. Anmäl

Vet inte om det är storleken på tunnorna som är problemet. Jag har promenerat en hel del i sommar och det är illa i alla parker trots tunnor. Alla verkar släppa skräpet och gå, Tanto är nog värst för där är det glassplitter, kapsyler och det är riktigt eländigt. Mitt tips ... städa inte alls på en vecka så att syndarna får se hur illa det är. Det är ju trevligt att komma tillbaks när någon annan städat och man kan få börja från början varje dag. Inte lika kul att sitta på en soptipp.

Anna, 23:56, 27 juni 2010. Anmäl

Håller också med och skäms över att renhållningen i Stockholm är så eftersatt. När man i Spanien har daglig regelbunden städning av publika utrymmen så kan Stockholm i bästa fall ståta med veckovis tömning av soptunnor, bortsopning av fimpar etc.

Antonio, 23:52, 27 juni 2010. Anmäl

Bara att hålla med. Var i Vita Bergsparken idag och skräpet låg prydligt runt soptunnorna men inte i - eftersom det var fullt. I det här fallet var det Stockholms stads fel - inte gästernas. Såg rent ut sagt för dj-t ut!! Inte kul när man ser besökarna bokstavligt talat kryssa mellan flaskor och papptallrikar som efterhand flyttats ut på gångbanorna.

TN, 23:17, 27 juni 2010. Anmäl

Handsken är kastad på Kornhamnstorg

Handsken är kastad, eller snarare handskarna är kastade, eller ännu hellre upphängda, på Munkbroledens mitträcke vid Kornhamnstorg. Vantarna också, i olika storlekar, barn och vuxna. Man undrar varför. Jag gissar på en konstinstallation. Finns det kanske en bättre förklaring?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Vitabergparken – Stockholm i världsklass

Midsommarstången reses lövad på friluftsteaterns dammiga grusplan. Solen gassar.  Stockholmarna ligger tätt på sina filtar, dricker sin Hallands fläder, äter sin färskpotatis, skärgårdssill och sina kalla prinskorvar. Barnen fiskar upp påsar med godisringar ur fiskdammen, följer spänt lyckohjulets inbromsning, blåser färgskimrande såpbubblor, dansar lyckliga runt stången med blomsterkransar i håret, små grodorna, prästens lilla kråka, karusellen och sjunger till sist skrattolles visa. Vitabergsparken på midsommarafton, Stockholm i världsklass.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tillställningen igår var jättetrevligt- ända tills dess att min utländska kompis med MS behövde gå på toa. Bajamajorna låstes tydligen direkt efter det att det officiella evenemanget avslutades, utan någon som helst förvarning. Inte ens uteserveringen, som fortfarande hade öppet, ville låna ut sin toa till en rörelsehindrad. Närmaste offentliga toalett ligger vid Nytorget, en halvtimmes påfrestande promenad på kryckor från parken. Man skäms ibland för sin "världsklasstad".

Behöver inte stockholmare kissa?, 16:11, 26 juni 2010. Anmäl

Midsommar i Gamla stan

Trevlig midsommar tillönskas alla!

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Vad fint!

Elin, 13:06, 26 juni 2010. Anmäl

Tack!

Lars Epstein, 01:27, 26 juni 2010. Anmäl

Tack detsamma Lars.

Lennart Strand, 21:13, 25 juni 2010. Anmäl

Döp en gata i Stockholm efter Salvador Allende!

Stockholm påstår sig vara ”The Capital of Scandinavia” och ”En stad i världsklass” för att inte tala om andra krystade epitet som låter som vore de skapade av någon välbetald PR-konsult.  Men när det gäller att sätta namn på nya platser och gator känns det som Stockholm fortfarande är en liten inskränkt ankdamm långt upp i norr.

Salvador Allende (1908-1973).

För två år sedan föreslog vänsterpartisterna Ann-Margarethe Livh och Maria Hannäs med stöd av oppositionen att en plats eller gata i Stockholm skulle uppkallas efter den demokratiskt valde socialistiske chilenske presidenten Salvador Allende som den ödesdigra tisdagen 11 september 1973 mördades i en fascistisk kupp ledd av generalen Augusto Pinochet. Men den styrande alliansen i Stockholms stadshus säger nu två år senare nej med motiveringen att det inte är praxis att döpa gator eller platser efter utländska personer som inte har någon geografisk anknytning till staden. Men visst har Salvador Allende anknytning till oss i Stockholm om än inte geografisk.

Maria Hannäs (v).

Själv minns jag knivskarpt den ödesdigra höstkvällen när Salvador Allende mördades. Det var det första året jag var anställd som journalist på DN. Vi jobbade sent högt upp i DN-skrapan, redigerade texter, ritade sidor och försökte komma på snitsiga rubriker i förortsbilagorna som gavs ut på den tiden. Någon hade radion på. ”En militärkupp har brutit ut i Santiago. Skottlossning. De säger att Salvador Allende är skjuten”, hördes någon ropa. Arbetet på redaktionen stannade upp. Alla genomfors som av en elektrisk stöt. En smärtsam förlamande stämning bemäktigade sig oss alla på redaktionen som om det hade genomförts en statskupp i Sveriges och vår egen statsminister Olof Palme hade blivit mördad (vilket han ofattbart nog blev knappt 13 år senare).

Kristina Alvendal (m).

I dag har både Salvador Allende och Olof Palme gator uppkallade efter sig i Berlin och i många andra städer världen runt. Men Stockholm kan bara uppkalla gator och platser efter personer som har en mer direkt anknytning till staden. Eller som föredragande borgarrådet Kristina Alvendal (m) uttrycker det: ”Salvador Allende saknar specifik anknytning till Stockholm och han omfattas inte av den praxis som sedan länge tillämpas i staden vid namngivning av gator och platser”. Men hallå, är det inte dags att ändra och genomföra en generösare praxis. I Sverige bor många Chilenare som stödde den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende och som kommit till Sverige som flyktingar förföljda av den fascistiska juntan i Chile. Är inte det skäl nog. Jag tycker det. Dessutom var Salvador Allende en av vår tids stora demokratiska förkämpar. Också Martin Luther King borde få en plats eller gata i Stockholm (även om han har ännu mindre anknytning till staden) om vi likt Berlin och andra stora städer vill kalla oss en internationell storstad.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

Willy Brandt borde få en gata uppkallad efter sig.

Anssi, 13:22, 5 juli 2010. Anmäl

Själv skulle jag vilja se "Enver Hoxhas boulevard", när vi nu är inne på temat.

Magnusen, 06:24, 1 juli 2010. Anmäl

Vad fan är detta! Är ni barn eller, de här politekerna är helt inkompetenta. Köp en hund i stället och döp fanskapet till Allende så är saken biff.

Banjo John, 14:38, 29 juni 2010. Anmäl

Anna 21:08. Vad pratar du om? Franco överlämnade ju ingenting, han dog i makten efter nästan 40 år. Och hade sett till att lagarna gjorde det otroligt svårt att ändra regimen. Som tur var fanns det ett fridfullt och legalt sätt att göra det. <br/>. <br/>Var fick du det där om Franco ifrån? <br/>Jag håller med annars, Stockholms känns ju inte alls som en storstad om man jamför med andra europeiska städer.

Cristina, 18:06, 26 juni 2010. Anmäl

Ang. Allendes "demokrati" har fler här skrivit bra om. Jag dessutom påpeka att general Pinochets kupp ingalunda var "fascistisk" - då ligger Allendes tvångsfarstatliganden och kollektivism närmare "fascism". Pinochet överlämnade frivilligt ett land med Sydamerikas bästa ekonomi och välfärd - i en kontinent av kaos och misär. 3000 död är 3000 för mycket, men samtidigt hyllas Castro med tiodubbelt fler liv på sitt samvete.

Men snälla nån!, 15:49, 25 juni 2010. Anmäl

Vilka avtryck gjorde denne Allende i hur världen fungerar? <br/>Ska vi blott på den grunden att många chilenare (litet c, men vad vet jag, jag är inte lika bildad som 68-vänstern) valde att fly till vårat land (vilket i.o.f.s inte var så konstigt då det vid tiden, p.g.a. nyss nämnda 68-vänster, måste ha framstått som ett Schlaraffenland) namnge gator efter deras folkvalda?

GrAn, 13:42, 25 juni 2010. Anmäl

Dags att avskaffa minst 50% av dagens politiker, de har varken kompetens eller syfte med sitt jobb. Låt medborgare lägga motioner. Vänsterpartister tycker tydligen att vårat största problem är att döpa gator efter utländska politiker.

Nisse77, 08:15, 25 juni 2010. Anmäl

Synd att ni svenskar går på vänsterns förvrängda bild av Chile. Allende frihetskämpe? Ja, lika myket som Honecker.

Pepe, 01:24, 25 juni 2010. Anmäl

I så fall borde kommunismens besegrare och baltikums befriare Ronald Reagan få en gata. Större hjälte får man leta efter, vidare finns det många amerikaner i Swe.

Reagan, 00:45, 25 juni 2010. Anmäl

1) SBK har viktigare saker att göra än att politisera namn efter utländska politiker, "Allende Boulevard" eller "Ronald Reagan Park".... WTF... <br/>2) "Capital of Scandinavia" (lögn ur alla perspektiv), "Världstad"... who cares? huvudsaken är väl att vi som bor här trivs? <br/>3) Dåligt förslag Epstein, men ändå rätt coolt retro-fotografiskt med svartvita bilderna av Kristina A etc... :-)

Leif, 21:39, 24 juni 2010. Anmäl

”Jätteakvarium” byggs på Vasagatan

Den låga delen …

… av Scandic Continental på Vasagatan …

… rivs för …

… Citybanans nya stationsbyggnad.

Nu rivs Hotell Scandic Continentals låga byggnad vid Vasagatan mittemot Centralen. Här ska den nya uppgången för Citybanan ligga i framtiden. Men det blir ingen skyskrapa på platsen som det planerades för dryga året sedan. I stället blir det ett genomskinligt glashus, lite som ett jättelikt akvarium innehållande människor i stället för guldfiskar.

Ungefär så här ska det se ut interiört.

Så här kommer det inte att se ut. Ett av fyra idéförslag (White arkitekter) till skyskrapa på platsen, en idé som spolades.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Epstein har missuppfattat saken om han tror att akvariet är vad som blev _i_stället_för_ den föreslagna skyskrapan. Det som nu byggs är själva stationsbyggnaden eftersom det är bråttom att den kommer på plats. Vad som skall stå _ovanpå_ stationsbyggnaden är ännu inte beslutat, (men det kommer inte att bli en skyskrapa, så långt har Epstein rätt)

Per Hagwall (Webbsida), 22:45, 26 juni 2010. Anmäl

Vi hade kunnat få ett vackert och nyskapande höghus (OBS! Ej skyskrapa) som det White Arkitekter föreslog på platsen. Men nej! De reaktionära höjdfobikerna slog till ännu en gång, och nu får vi istället en ointressant fyrkantig glasbox. Hoppas Epstein med anhang nu är nöjda, de har åstadkommit med sina protester ännu ett nedkompromissad missfoster. Har vi inte för många sådana i Stockholm vid detta lag?

Patric Nilsson (Webbsida), 13:00, 25 juni 2010. Anmäl

Men Epstein, du måste väl, av alla, vara glad över det här nytillskottet. En till oinspirerad och skittråkig glaslåda, istället för ett vackert och originellt höghus. Inga vyer förstörs ju, och stockholms "unikt låga stadslinje" störs inte. Var det inte det du ville ha? Iaf stort grattis till skönhetsrådet och alla gnälliga pensionärer, för ännu en vinst!

OscarJ, 00:38, 25 juni 2010. Anmäl

Arkitektutblidningen måste vara landets i särklass lättaste att komma in på och lättast att klara av. Inga som helst krav ställs uppenbarligen! Inte en enda talang finns inom landets gränser. Den odåga som ritat denna låda borde pryglas offentligt på stadens torg.

Roy M, 00:12, 25 juni 2010. Anmäl

Riktigt tråkigt. Så blir det när allt, efter högljudda protester av ett fåtal, filas ner till tråkighet. Ett annat exempel är Södertorn vilket skulle bli riktigt snygg om man följde arkitektens intentioner. Istället filade det ner med 16 våningar till en gigantisk ölburk.

Effe, 18:19, 23 juni 2010. Anmäl

Ett lågt fyrkantigt akvarium borde ju passa de som jämt klagar och är emot allt, det är så här urvattnat och spännande det blir när vissa jämt är emot allt! Allt nybyggt i Stockholm är på väg att bli medelmåttigt för att passa de ängsligas sinne! Tjohoo! Grattis!!

Måns, 17:08, 23 juni 2010. Anmäl

Robert, jag tror faktiskt inte det. Visst lockar vi turister idag med vår stad, men de skulle ju inte avskräckas av moderna byggnader. Tvärtom, då skulle vi attrahera nya grupper av turister. Det kan fungera i en bra symbios som i så många andra städer som upplevs som "framåt" och "spännande". Jag hör ofta av utländska besökare kommentarer som "beautiful city, but no skyline", "where are the modern districts?". Sedan förklarar man och de säger "jo, det är ju vackert". Sen åker de till typ London

Fredrik, 16:06, 23 juni 2010. Anmäl

Ja nuförrtin ere mest låder som gäller. <br/>Några kända varianter; Åhlens City - en tegellåda från sextitalet, Garnisonen - en kontorsbygglåda från sjuttitalet, Globen City - mastodontlåda från åttitalet och sist men inte minst de nutida Clarion Hotel Sign, stenlåda samt Stockholm Waterfront, brutallåda. <br/>Det verkar som om fantasin och kreativiteten dog med Klara i början av sextitalet.

Strömnorsen, 13:02, 23 juni 2010. Anmäl

Vi kunde ha fått en spännande, nyskapande och vacker skyskrapa, och vi fick... en glaslåda. <br/>Tragedi, Stockholm, tragedi!!! :-(

Erik, 11:01, 23 juni 2010. Anmäl

I andra huvudstäder verkar markkostnaderna bestämma, och då får man den moderna effektiva höghusstaden. Här verkar byggkostnad och konjunktur (avsaknad av euro) bestämma; vi har inte råd att bygga ordentligt. <br/>Och bekräftelsen är att vi ska nöja oss med att locka turister till vår fattiga stad. :-(

Torbjörn Larsson, OM, 10:46, 23 juni 2010. Anmäl