Slussenmanifestation vid säsongens sista slussning

Riddarfjärdens pittoreska kanotister tog på söndagen säsongens sista tillfälle i akt att paddla en tur ut i Saltsjön. Karl Johan-slussen är nu vinterstängd. Samtidigt passade Slussenälskarna på att samla in namn och dela ut flygblad för bevarande av Slussen. I veckan fick de stöd från socialdemokraternas nya borgarråd Tomas Rudin.

Nya oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (s) vill bevara Slussen.

”Jag är ingen ruinromantiker, men jag älskar den här fantastiska konstruktionen som har fungerat sedan 1935”, sade han i en DN-intervju i veckan.

Tomas Rudin vill ha en samhällsekonomisk analys vad det kostar att bevara klöverbladen. Jag hoppas han lyckas genomdriva den på sin nya post som inflytelserik kommunalpolitiker om än i oppositionsställning.  

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (62)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 62

"Robert", återigen påstår du att man med rivning av slussen "river ned vad andra byggt upp under århundraden." Inser du inte att slussen endast är från 1930-talet? Det var när man byggde dagens sluss som man rensade bort det man byggt under århundraden. Några övriga planer på att riva gammal bebyggelse, innan 30-talet, finns inte.

Roy M, 14:00, 9 november 2010. Anmäl

Det vet jag, Robert, det var så att säga det implicita budskapet i mitt inlägg nedan. <br/>Noterar att du vill dra dig ur diskussionen och det är helt OK för mig.

Micke, 13:38, 8 november 2010. Anmäl

Det behövs tydligen en viss begåvning för att kunna dra realistiska slutsatser. Beklagar.

Robert, 11:24, 8 november 2010. Anmäl

Det var en konstig slutsats att dra, Robert. Jag har inte uttryckt någon åsikt alls utan bara redovisat röstresultatet objektivt. Stockholmspartiet är f ö nerlagt som jag sa.

Micke, 10:26, 8 november 2010. Anmäl

Du tycks rädd för tillnyktringen inom lokalpolitiken. <br/>Kanske bättre att du söker sig till det parti där man älskar att riva ned vad andra byggt upp under århundraden.

Robert, 09:50, 8 november 2010. Anmäl

Robert 0839: Just det, centern (ett starkt stadsbyggnadspositivt parti) ökade med 40% för andra valet i rad. Sossarna (som i år valt att profilera sig som stadsbyggnadsfientliga) gick tillbaka. Sthlmspartiet (det mest stadsbyggnadsfientliga partiet av alla) försvann helt. <br/>Dina övriga punkter förefaller inte heller vara underbyggda med några fakta, men överraska mig gärna. Speciellt som du anklagar mig för att ljuga.

Micke, 09:08, 8 november 2010. Anmäl

Sällan har så grova lögner uttalats här; <br/>#Det var en grön valseger. <br/># Den interna kritiken mot stadsbyggnadspolitiken centralt var våldsam. <br/>#Det finns ingen ordentlig undersökning som stöder att folk vill sabotera Slussen, däremot ett folkligt uppror. <br/>#Alvendal var tvungen att avgå för att dölja... <br/>#Att det nya borgarrådet skulle vara "duktigt" var väl ändå förhastat. Jäntan har ju knappt hunnit arbeta alls. Hon lär stå under övervakning av borgerligt folk tillsammans med miljöborgarrådet.

Robert, 08:39, 8 november 2010. Anmäl

"Robert ingen alias", hr Nordins flirt med populismen var väl snarare det som fick bakläxa, av röstsiffrorna att döma. Han måste ha missat att de som är emot en Slussenombyggnad bara är runt 10%. <br/>Alvendal har självmant lämnat plats åt Regina Kevius, en lika duktig stadsbyggnadspolitiker med minst lika orädda visioner.

Micke, 14:06, 7 november 2010. Anmäl

Lugna ner er. <br/> Det är faktiskt så att Slussenprojektet fått bakläxa av hr Nordin samt att fru Alvendal fått avgå. Såväl socialdemokrater som Folkpartister ifrågasätter nu den motbjudande tanken att <br/>till höga kostnader förstöra denna omtyckta plats för all framtid. <br/>Att förortsungdomar här skriker i falsett förändrar inte fundamenta.

Robert - ingen alias, 19:18, 6 november 2010. Anmäl

Aliasmannen, har du sett hur den förra slussen såg ut? Måste säga att den var var vacker, hade rättvänd kungastaty, flera gamla fina hus etc. Sedan kom modernisterna och rev hela rasket för att uppföra en motorvägsramp i betong mitt i stan, med mörka gångar och prång för de gående. Var inte detta en akt av " de tarvligaste våldtäktsmän", så säg? Hade du levt på den tiden är jag säker på att Stockholms samtliga tidningars insändarsidor hade fyllts av dina insändare med minst 358 olika alias.

Roy M (Webbsida), 00:31, 6 november 2010. Anmäl

Stockholm fotografiskt tolkad på väsensskilda sätt

Två väsensskilda fotoutställningar med Stockholms stadsmiljö som tema hade vernissage på lördagen.

David Molander.

I Kulturhusets nya Bibliotek Plattan visar David Molander sin tolkning av Stockholm i knivskarpa digitala bildkonstruktioner som smälter samman välkända vyer till nya halsbrytande helheter. Staden med sina vägar och sin betong reducerar stockholmaren till en liten marionett i David Molanders nyskapade urbana miljö.  Det känns som att han tycker att stockholmaren har för lite luft att andas i sin egen stad. Kanske är det så. (Onsdagen den 8 december kl 17.30 kan man höra David Molander på plats samtala med Christoffer Barnekow om sina verk).

På Stadsmuseet är det Förortshus som gäller. Josefine Bolander och Johan Stigholt har vandrat runt i Stockholms förorter i sex år och fotograferat i samband med Stadsmuseets kulturhistoriska inventering av bebyggelsen i ytterstaden (29 000 av ytterstadens cirka 59 000 byggnader inventerades i 59 av ytterstadens 97 stadsdelar). De har gjort ett litet personligt urval bland de 55 000 exponeringarna som de åstadkommit under åren.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Förtydligande: Det ska naturligtvis stå: <br/>"Folk kommer INTE sluta flytta till Stockholm bara för att du tycker att det är dumt."

Christian, 16:52, 10 november 2010. Anmäl

@emeritus <br/>Nej, men inflyttningsförbud och tältstäder måste ju bli aktuella i sådsnt fall. Folk kommer att sluta flytta till Stockholm bara för att du tycker att det vore dumt.

Christian, 13:13, 10 november 2010. Anmäl

Det där lät förståndigt. Så gott som all forskning visar att problemen stiger exponentiellt när man i önödan bygger vidare på redan stora städer. Givetvis är inte någon tvångsförflyttning aktuell. mvh

emeritus, 13:59, 3 november 2010. Anmäl

Bygga bort bostadsbrist, så onödigt..! Tvångsförflyttning, inflyttningsförbud och tält är naturligtvis det enda som gäller så vi inte behöver skövla och vandalisera landets huvudstad! Tag er i akt! Gören bättring! Vet hut! Politikerna i stadshuset skall darra av skräck inför oss hederliga innerstadsbor!

Aliasmannens nätverk, 17:24, 31 oktober 2010. Anmäl

Ja - "Mälardrottningen" tycks just nu vara omgiven av de tarvligaste våldtäktsmän.

Otto, 10:54, 31 oktober 2010. Anmäl

Ja den nyligen så vackra staden förvandlas nu i rasande taklt till en bostads- och trafikmaskin. Vem vill bo så tråkigt? <br/>Ryggradslösa politiker tror att de måste bygga. Det är grundbulten till denna ondska.

Flower, 08:47, 31 oktober 2010. Anmäl

Snåla Fortums dekorerade elskåp

”Den djuriska storstadsmelodin” kallar Johanna Hebel sitt bidrag på Fleminggatan 55.

”Engineered to entertain” kallar Emil Öhlund sitt bidrag på Fleminggatan 61.

Två fantasifullt dekorerade elskåp på Fleminggatan gör mig glad när jag passerar. I hela stan finns nu trettio elskåp dekorerade med de bidrag som fick flest röster i Fortums elskåpstävling. Men fortfarande kan jag inte förstå varför miljardföretaget Fortum inte betalar upphovsmännen någon ersättning.  Ett av bidragen fick ett ”kulturpris” på 25 000 kronor . De övriga ingenting. Från början krävde Fortum att alla deltagare i tävlingen avstod sin upphovsrätt. Så här stod det i tävlingsvillkoren som jag kritiserade i en blogg den 19 augusti: Fortum förbehåller sig rätten att använda inskickade bidrag i sin marknadsföring utan kompensation. I och med att du skickar in ditt bidrag överlåter du rättigheterna till ditt bidrag till Fortum”.  Den 17 september ändrade Fortum i tävlingsvillkoren till: ”Fortum erhåller en ensamrätt (exklusiv nyttjanderätt) till de trettio bidragen under två år från det att tävlingen är avgjord att i skälig omfattning utnyttja bidragen.” Lite rimligare villkor om än snålt att ”utnyttja bidragen” utan ersättning.

Elskåp dekorerat utom tävlan. Kåkbrinken.

Själv uppskattar jag för övrigt affischer för diverse evenemang som brukar pryda Fortums många elskåp i stan. De piggar upp.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jag är normalt sett en höljudd kritiker av graffiti och liknande tankelös vandalism. <br/>Men affischering, på bla. elskåp, välkomnar jag varmt. Det skapar atmosför samtidigt som det är ett bra sätt att ta informera sig själv om olika evenemang.

Johannes, 08:15, 2 november 2010. Anmäl

När gör stadens fastighetsägare revolt mot Fortums "metod" att beräkna fjärrvärmepriserna?

Brf.ordf., 09:49, 30 oktober 2010. Anmäl

Praktverk om Stockholm i går, i dag och i morgon

Stockholms förre stadsarkitekt Per Kallstenius ”Minne och vision, Stockholms stadsutveckling i dåtid, nutid och framtid” (Bokförlaget Max Ström) är klar efter fyra års mödosamt arbete, en faktaspäckad men lättläst och föredömligt illustrerad skildring av Stockholms dynamiska utveckling.

Per Kallstenius presenterar sin bok om Stockholms stadsutveckling.

”Jag fick idén för tio år sedan när vi jobbade med utvecklingen av Västra Kungsholmen”, berättade Per Kallstenius på torsdagsmorgonens presskonferens.  Sexton aktuella stadsutvecklingsområden beskrivs i boken, alltifrån Västra Kungsholmen, City och Globen till Farsta, Kista och Vällingby. Med hjälp av gamla kartor har Per Kallstenius i egna naturtrogna målningar rekonstruerat hur de olika områdena såg ut innan staden började bebyggas. Dessa ”historiska” bilder låter sig lätt jämföras med dagens och framtidens motsvarigheter av samma platser. Genom ett fiffigt utvikningssystem är det lätt att jämföra de tre generöst omfångsrika bilderna som fångar in dåtiden, nutiden och framtiden för varje stadsutvecklingsområde.

Västra Kungsholmen i början av 1800-talet.

Västra Kungsholmen före 2008 innan Jehanders sandtag och Asfaltsverket (till vänster i bilden intill Essingeleden och Ulvsundasjöns strand) flyttade därifrån.

Västra Kungsholmen när det blir färdigbyggt i framtiden. Intill Kristinerbergs IP till höger ses de kommande husen på platsen för den nuvarande bussdepån. (Klicka gärna på bilderna för förstoring).

När det gäller just exemplet Västra Kungsholmen, där det sedan ett par år råder en intensiv utbyggnad för 20 000 invånare och 35 000 arbetsplatser, berättade Per Kallstenius att den långa strandgatan längs Ulvsundasjön, som ska knyta an till Kungsholms strand, fanns med redan i Lindhagenplanen från 1866. ”På den punkten har den gamla planen tagit 140 år att genomföra”, skämtade han. ”Hornsbergs strandgata”, som den ska heta, innebär en utbyggnad av stadens sista ”vattenfront”. Hornsbergs strandgata blir längre än den mer än hundra år äldre Strandvägen. Det händer mycket på Kungsholmen. Och i övriga delar av staden. Det kan man konstatera efter att ha bläddrat igenom Per Kallstenius bok.

Västra Kungsholmen under utbyggnad. Vy från Nelly Sachs park mot Ulvsundasjön. (Jag tog bilden häromdagen).

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Han gnolar nog på Gustav Lindströms visa av Olle Adolfsson. "Så sitter vi där och tycker skjortan är trång".

verkmästare J, 18:54, 3 november 2010. Anmäl

I särklass överlägsen är nog Öhrströmplanen, uppkallad efter "Niklas." Vi bygger innerstaden sönder och samman. Därefter är stan en trafik- och bostadsmaskin. Den är så tråkig att folk inte står ut. Man reser ideligen utomlands. De som har ekonomiska möjligheter flyr tristess, avgaser och misär. I blåsten vid glashusets fot stapplar en rädd och hungrig stackare.. Kanske är det Andres i framtiden

Svante Davidsson, 16:38, 3 november 2010. Anmäl

Intressant. <br/>För övrigt kan nämnas att Lindhagensplanen främst byggdes mellan1866 och 1930. Därefter kom funkisstadsplanering och hackade sönder planen på en del håll. På andra håll revs planens byggander för att ge plats åt modernistiska komplex. Funkis-/modersnismplanering har ställt till väldigt mycket oreda för Stockholms utveckling. <br/>Bra att man ser potentialen i den gamla stadsplanen.

Andreas, 00:44, 29 oktober 2010. Anmäl

Varför avgick Kristina Alvendal som stadsbyggnadsborgarråd?

Christoffer Barnekow frågade varför Kristina Alvendal plötsligt avgick som stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm för fjorton dagar sedan …

Kristina Alvendal ville inte svara konkret på frågan varför hon lika hastigt som oväntat hoppade av jobbet som stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm efter valet.  Hon fick frågan av Christoffer Barnekow under en debatt om Stockholms stadsbyggnad i Kulturhuset på onsdagskvällen. Före valet förekom Kristina Alvendals porträtt på varannan moderat valaffisch i Stockholm. Hon var ett av moderaternas stora dragplåster i valrörelsen och berättade också att hon fick många personkryss, ändå avgick hon för fjorton dagar sedan. Varför?

… men hon ville inte svara riktigt konkret på frågan.

”Avgörande var att jag inte kunde lova att jag kunde jobba aktivt som borgarråd i fyra år till. Det fanns mycket i vågskålen. Varje val är en tid av reflektion och det är bra att lägga när man levererat allt man lovat, lagt grunden till den gröna staden, promenadstaden och påbörjat en ny arkitekturstrategi för Stockholm”, sa Kristina Alvendal som hoppades att det fanns förståelse för att man kan gå in och ut i politiken. Hon lovade att vara mer utförlig i sina memoarer. Ännu har hon inte bestämt vad hon ska syssla med framöver.

Stockholms nya stadsarkitekt Karolina Keyzer.

Bland alla frågor och projekt som diskuterades under stadsbyggnadsdebatten på Kulturhuset fanns förstås Stockholm Waterfront som en del prisat men fler kritiserat. Stockholms nytillträdda stadsarkitekt Karolina Keyzer sade att Stockholm Waterfronts hela tillkomstprocess skulle gås igenom och synas ordentligt. ”Vi måste se vilka fel som begicks”.

Stockholm Waterfront (från Klarabergsgatan).

Kristina Alvendal å sin sida såg ljust på Stockholm Waterfronts framtid. ”Oavsett vad vi säger i dag och oavsett vad jag tycker om arkitekturen så kommer Stockholm Waterfront att vara blåklassad (av synnerligen stort kulturhistoriskt värde) om 35 år. Det är jag övertygad om”. Då hördes ett missnöjt mummel från publiken. Men jag tror hon får rätt.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Här var det verkligen (s.k.) snillen spekulerar. Jag tror att hon dragit sig tillbaka till Frostmofjället för att plocka lingon på heltid. Min teori är precis lika underbyggd som övrigas nedan, (dvs. helt tagen ur luften,) som i hennes avgång väljer att läsa in precis vad de själva önskar för att passa med respektive åskådning.

Christian, 11:41, 10 november 2010. Anmäl

Hon flyttar nog från stan efter allt hon ställt till med...

Yngve D, 09:00, 8 november 2010. Anmäl

Jag tror att frun avgick eftersom hon upplevde hatet från stadsborna som obehagligt. <br/>Som man bädda får man ligga.

Jack, 18:36, 5 november 2010. Anmäl

Stockholm Waterfront är fint. Otroligt löjligt namn dock. Moderaternas töntiga vattenfestivaltänk, att ge projekt namn på engelska vill man bara slippa. Provinsiellt.

M, 01:13, 4 november 2010. Anmäl

Alvendals avgång avser att markera att de borgerliga partierna är medvetna om kritiken och att de nu avser att ta sitt förnuft till fånga. Människor som är nominerade av sansade och bildade stadsbor har insett att de gått för långt och utmanat invånarna till bristningsgrånsen. <br/>Skandalerna har ju varit legio. Droppen blev kanske Thors torn eller möjligen att man helt fräckt forstätter att jobba med tänkt bebyggelse vid Slussen?

partigängare, 09:20, 3 november 2010. Anmäl

Andreas, Gamla Stan är på vissa ställen mörk vilket dock mångfalt kompenseras av historisk charm ("quaintness"). <br/>Notera också att de populäraste huvudstråken går nord-syd, dvs det finns en stor ljusöppning söderifrån, tack vare att man inte har höghus som blockerar solljuset söderifrån.

Leif, 20:47, 2 november 2010. Anmäl

@Uppsalabo <br/>?? Då är det nog bäst att du förklarar för mig. Varsågod.

Christian, 13:04, 2 november 2010. Anmäl

Du har inte förstått vad insändarna här menar. Medvetet tycks det.

Uppsalabo, 11:44, 2 november 2010. Anmäl

@ Uppsalabo <br/>Det är sant - kommunala lokalavdelningar ser ofta rejält annorlunda ut jämfört med rikspoltiken, vilket ju är varför väljarna tenderar att sprida sina röster över fler partier. T.ex. har vi ju vänsterpartisten Stig Henriksson i Fagersta som fick 55,63 % av väljarstödet, medan motsvarande resultat till riksdagen var 8,84%. Han fick således röster också från borgerliga väljare.

Christian, 11:36, 2 november 2010. Anmäl

Det är nog rätt naturligt att centerpartister höjer på ögonbrynen över lokalavdelningen i Stockholm.

Uppsalabo, 11:03, 2 november 2010. Anmäl

Kritik i Rinkeby – ”Politikerna vill inte se verkligheten”

Deltagare på koneferensen i Rinkeby Folkets hus om fattigdom och utestängning.

”Politikerna gömmer sig. De vill inte se verkligheten”.  Zeki Vural, handlaren som sedan 15 år driver Rinkeby Matcenter, var mycket kritisk till utvecklingen i Rinkeby de senaste åren när han talade på konferensen om fattigdom och social utslagning i Rinkeby Folkets hus på tisdagen.

Zeki Vurals mataffär i Rinkeby centrum.

Zeki Vural har förlorat mellan 250 och 300 kunder sedan 2008 då Stadsdelsförvaltningen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen flyttade från Rinkeby.

Zeki Vural, kritisk handlare i Rinkeby.

”Nu kommer inte folk utifrån längre hit till Rinkeby och handlar som förr. Då var det en blandning av folk, en mosaik av människor. Nu flyttar alla som har råd härifrån, till Spånga, Solhem, Kälvesta och Nälsta. Minst 300 familjer har flyttat. Förut rörde sig folk på torget och handlade. Nu rör de sig bara.  Folk är arbetslösa och har inget att göra. Om vi inte tar upp förortens problem kommer det att kosta oss mycket. Det är som en sjukdom. Vi måste resonera om denna sjukdom”, sade Zeki Vural.

Magnus Andersson, projektledare för Järvalyftet, vill ha fler förvaltningar i förorterna.

Magnus Andersson, projektledare för Järvalyftet, berättade om olika satsningar och tryckte på vikten av att nya arbetsplatser kommer ut till Rinkeby. Ett sätt är att flytta ut statliga förvaltningar från innerstan.

”Varför ska Socialstyrelsen ligga i Marieberg eller Försvaret på Östermalm”, sade han bland annat. Men också kommunala förvaltningar kan ju flyttas ut förorterna.

”Varför inte den nyinrättade kommunala Arbetsmarknadsnämnden till exempel”, menade han och sade sig ha visst hopp om att politikerna kan tänka i dessa banor efter att han ha läst en lös skrivning i det nya budgetförslaget om att flytta ut kommunala myndigheter utanför innerstan. En idé som jag själv förespråkat i några tidigare bloggar.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Ävensåjag är doktor och själsläkare till mitt yrke och därmed extra lämplig att uttrycka mig om arkirektur. Höga hus är fult och stillastående vatten - gärna ruttet - är också själsligen att föredra. Dessutom är jag terapeut. (Jo - detta var ironi).

Lars, doktor, själsläkare & kejsare av innerstan, 17:06, 15 november 2010. Anmäl

Ävensåjag är doktor och själsläkare till mitt yrke och därmed extra lämplig att uttrycka mig om arkirektur. Höga hus är fult och stillastående vatten - gärna ruttet - är också själsligen att föredra. Dessutom är jag terapeut. (Jo - detta var ironi).

Lars, doktor, själsläkare & kejsare av innerstan, 17:06, 15 november 2010. Anmäl

Ävensåjag är doktor och själsläkare till mitt yrke och därmed extra lämplig att uttrycka mig om arkirektur. Höga hus är fult och stillastående vatten - gärna ruttet - är också själsligen att föredra. Dessutom är jag terapeut. (Jo - detta var ironi).

Lars, doktor, själsläkare & kejsare av innerstan, 17:06, 15 november 2010. Anmäl

Ävensåjag är doktor och själsläkare till mitt yrke och därmed extra lämplig att uttrycka mig om arkirektur. Höga hus är fult och stillastående vatten - gärna ruttet - är också själsligen att föredra. Dessutom är jag terapeut. (Jo - detta var ironi).

Lars, doktor, själsläkare & kejsare av innerstan, 17:06, 15 november 2010. Anmäl

Rubriken är "politikerna vill inte se verkligheten". <br/>Även jag tycker att det var en fantastiskt bra förklaring till varför det dessvärre är så som själsläkaren gav här tidigare. <br/>Läs den!

Elisabeth, terapeut, 11:43, 15 november 2010. Anmäl

Superbra idé! Lägg ut alla dessa myndigheter och verk som av någon anledning måste ligga på de finaste adresserna. Flytta ut rubbet, från socialdepartementet till Centrum mot rasism. Här kan de verkligen göra skillnad och nytta, samt få en inblick i verkligheten. vi skattebetalare kommer spara en rejäl slant dessutom.

Max1, 08:59, 12 november 2010. Anmäl

@Bengan <br/>Utan att hamna på sandlådenivå kan nog sägas att den beskrivningen stämmer bra överens på dig och ditt gäng med alias. Jag tycker nog att nivån här behöver lyftas lite grann. Jag försöker hålla mig till sakargument. Jag hoppas att du klarar av det också.

Christian, 14:40, 11 november 2010. Anmäl

Ni bevakar nätet dygnet runt, hoppar ständigt in emellan sansat folk, hjälper varandra och skyr inga som helst medel när ni slutligen blir trängda. <br/> Vanartigt.

Bengan, 14:03, 11 november 2010. Anmäl

@Bengan <br/>Det finns ingen som "härjar fritt" och "bestämmer här". Reglerna sätts upp av DN och de tar bort de kommentarer de finner olämpliga. Mina kommentarer lika mycket som dina. Alla som inte tycker som du och Kalle tillhör inte heller något "gäng", men jag antar att det väl är enklare att leva med konspirationsteorier än utan dem.

Christian, 11:10, 11 november 2010. Anmäl

Han menar antagligen att det är ni två och era polare i ert gäng som härjar fritt och bestämmer här.

Bengan, 08:49, 11 november 2010. Anmäl

Stoppa fattigdomen NU!

Från konferensen i Rinkeby Folkets hus.

”Stoppa fattigdomen NU!” är mottot för ”Det europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utslagning” som 2010 har utsetts till av EU.  På måndagen hölls en konferens på detta tema i Rinkeby Folkets hus.

Landshövdingen Per Unckel.

I sitt inledningstal poängterade landshövdingen Per Unckel att det går bra för Stockholm:

”En tredjedel av Sveriges ekonomi genereras i Stockholm. Mycket fungerar bra, annat fungerar inte alls.  Folk är fattiga av orsaker de inte rår över själva. Svårigheterna är stora för de nya svenskarna att komma in i samhället. Mediantiden för en invandrare att få jobb är sju år.  Det är synd och skam att många får vänta i sju år eller mer att komma in på arbetsmarknaden.”

Politikern Abdo Goriya och svenske EU-chefen Pierre Shellekens.

Alla som deltog i konferensen var eniga om att samtliga arbetsföra medborgare behövs ute i arbetslivet.

”I dag i Europa går det fyra yrkesverksamma personer på varje pensionär. År 2030 har den siffran sjunkit till två yrkesverksamma på varje pensionär”, berättade Pierre Shellekens, chef för EU-kontoret i Sverige.

Samtidigt vittnade flera talare om att klyftorna mellan rika och fattiga i Sverige har ökat de senaste åren.

Socialchefen Kersti Hjelm.

”Klimatet har hårdnat. Det gäller också barnen som lätt kommer in i ett utanförskap”, berättade socialchefen i Haninge Kersti Hjelm.

Kommunalpolitikern Abdo Goriya (s) bor i Tensta.

”Jag träffar dagligen de som saknar resurser. En pappa berättade för mig att hans son skrev en uppsats i skolan om en påhittad semester för att han skämdes inför sina kompisar att hans föräldrar inte hade råd att åka någonstans. 54,5 procent av alla familjer i Tensta lever i fattigdom”, sade han.

Direktor Marika Markovits.

Stadsmissionens direktor Marika Markovits berättade att Stadsmissionen nu delar ut betydligt fler matkassar till behövande än man gjort tidigare år.

Alla deltagarna i konferensen var eniga i beskrivningen av fattigdomen i Sverige. Men det blev inte så mycket diskussion om metoderna att avhjälpa den. Konferensen fortsätter på tisdagen, inte bara i Rinkeby utan även på andra platser landet runt.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Fattigdomsfientlig: Främlingsfientlig satsar nog på "den slutgiltiga lösningen".

Enfrågepartifientlig, 10:09, 26 oktober 2010. Anmäl

Främlingsfientlig: Såg inte dig på plats på konferensen. Hade varit intressant att höra mer om dina "lösningar".

Fattigdomsfintlig, 08:29, 26 oktober 2010. Anmäl

Att minska importen av fattigdom är förstås otänkbart …

Främlingsfientlig, 01:39, 26 oktober 2010. Anmäl

Obefintliga minnen från skoldanserna på Norra Latin

Norra Latin, för länge sedan ett ett läroverk, en kväll i oktober 2010, 55 år senare.

Enligt följande redogörelse kunde en lördagskväll på 1950-talet te sig för en femtonåring som hette Lasse och inget hellre önskade än att våga sig in på den populära skoldansen på Norra Latin, läroverket vid Norra bantorget.

Gamla Klosterbräu låg ungefär där Pressklubben ligger i dag, kanske rent av i samma lokal.

Klosterbräu på Vasagatan, sunkkrogen, serverade alkohol till underåriga på den tiden. Ett glas vitt vin räckte för Lasse att stärka självkänslan för stunden.  När han gick ut genom dörren från ”Klostret” och kom ut på Vasagatan var han i sinnet redan inne i den varma bullriga gemenskapen på dansgolvet i Norra Latin en bit därifrån. Skoljazzbandet Whiskybottle Slickers skulle spela skön Dixielandmusik Flickorna därinne var alla lika tilldragande som oåtkomliga.  Det visste han, Lasse. Så var det sagt. Tanken på dem värmde hans rodnande kinder. Lasse gick med målmedvetna steg på Vasagatans regnfuktiga trottoar, men när han sneddade över skolgården med de båda fotbollsmålen knappt skönjbara i mörkret och närmade sig ingången förstummades benen som vanligt, ofrivilligt saktades stegen för att alldeles upphöra ett femtiotal meter från kön av förväntansfulla ungdomar i hans egen ålder som skulle in till skoldansen.

Hans platta hatt med det smala brättet var nystukad hos hattmakaren med ångapparaten på Norrbackagatan och de oxblodsfärgade skorna med de svarta breda sömmarna nyinköpta, skjortan med de runda kragsnibbarna nystruken, slipsen med den minimala knuten knyten, slipsnålen på plats instucken i den vita skjortkragens två små hål, den gula duffeln med träknapparna inte alltför sliten. Ingenting hjälpte dock. Han kände sig utklädd, fel, trots att allt var rätt. I sitt inre kände han sig avvikande, stod som förlamad och huttrade i den råa oktoberluften. Kanske en halvtimme. Kanske mer.  Han stirrade på kön där borta som avtog i takt med att ungdomarna i hans egen ålder försvann ur hans åsyn in i danslokalen. Lasse ville också dit.  Han bet sig i läppen. Det gjorde ont. Han försökte övertala sig själv att närma sig ingången utan att lyckas. Som vanligt. Han stod där han stod.

Till sist fanns inget annat att göra än att vända hemåt som alltid efter ännu ett nederlag och gå den tunga vandringen längs den ödsliga folktomma Torsgatan upp mot Sankt Eriksplan vidare över Sankt Eriksbron till rummet på lärlingshemmet Fredrik Barcks minne där han bodde. Hemkommen satte han en skiva på grammofonen, ”Just a closer walk with thee (Thou art weak but I´m strong). Den suggestiva musiken och sången fick honom att fantisera om att han gick nära den drömda flickan med det långa ljuset håret och att han var stark och att hon var den som behövde hans stöd. Det gav kanske lite tröst för stunden, kanske inte. Han visste inte då att sången handlade om Jesus (som var stark) och den tilltalade människan som var svag. Eller kanske gjorde han det men tolkade den ändå på sitt sätt för att försöka fantisera bort den handlingsförlamande känslan av isolering och ensamhet. Jag vill minnas att det var så. Kanske inte.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tänk om man förstått att killarna var lika osäkra som vi tjejer - och att ni tyckte att vi var vackra - så mycket annorlunda mycket hade blivit! Då hade man inte brytt sig så om finnen i pannan.

Neon, 11:39, 25 oktober 2010. Anmäl

Bröllop nu och då – i Trosa och i Tranås

Nils Isaksson och Lisa Sjöblom lovade varandra trohet livet ut …

Jag hade glädjen att få närvara när brudparet Lisa Sjöblom och Nils Isaksson lovade varandra trohet i glädje och sorg livet ut under en mycket högtidlig och vacker vigsel i Trosa lands kyrka på lördagen. Jag tror att de kommer att lyckas hålla sitt ömsesidiga löfte och önskar dem lycka till med hela mitt hjärta.

… i Trosa lands kyrka på lördagen.

Själv var jag alldeles för omogen, om än 22 år gammal, när jag avgav samma löfte, utan att kunna infria det, i en liknande lantlig kyrka (Säby) utanför Tranås i oktober 1963. Det bröllopet glömmer ingen som var närvarande. Efter vigselceremonin skulle de runt 80 gästerna inta bröllopsmiddagen på Stadshotellet i Tranås. Den olycklige källarmästaren hade av misstag spegelvänt bordsplaceringen så att samtliga gäster hamnade fel innan misstaget upptäcktes. Efter närmare en timmes parlamenterande hittade samtliga rätt stol och middagen kunde påbörjas.

Talen avlöste varandra, det ena spirituellare än det andra. Så var det brudgummens far, min pappa Litman, som knackade med gaffeln i glaset och sorlet tynade bort. Han reste sig upp i den totala tystnaden i den magnifika matsalen. Jag såg hur han kämpade med att hålla tårarna tillbaka. Känslor var inget han till vardags brukade uttrycka. Han koncentrerade sig för att börja sitt hyllningstal. Han stod där tyst och såg högtidlig ut. Alla gästernas blickar riktades mot honom där han stod. Inte ett ljud hördes. Man kunde se hur rörd han var över att jag, hans son, som så många gånger gjort honom besviken, skulle etableras i den borgerliga gemenskapen och det med en kvinna som han högaktade. Men sekunderna tickade iväg utan att tystnaden bröts. Pappa stod bara där och såg ut över bröllopsgästerna med en fjärran blick utan att lyckas få en stavelse över sina läppar. ”Snart vänder han sig mot bruden och säger något”, tänkte jag. Men inget hände. Efter kanske två minuters talande tystnad kunde han inte längre hålla tillbaka tårarna som trängt på och börjat rinna nedför kinderna och min gråtande pappa fick hjälp att sätta sig ner på sin stol igen utan att ha sagt ett enda ord varpå följde en lång rungande uppriktigt menad applåd. Alla bröllopsgästerna förstod vilka starka känslor hans tystnad hade uttryckt.

Jag och min brud lämnade Tranås för en bröllopsresa till Köpenhamn senare på kvällen. Efteråt fick vi många gånger höra hur fantastiskt kul bröllopsgästerna hade haft det den där kvällen på Stadshotellet och hur min blyga pappa hade dansat halva natten vilket han normalt aldrig gjorde medan bruden och jag tillbringade vår bröllopsnatt på Hotell Cuba, en stökig bordell (vilket vi inte anat när vi beställt rummet) inte långt från Hovedbangården i den danska huvudstaden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Tack Lars för det fina reportaget och den fantastiskt fina bilden på Lisa och Nils när de kommer emot dig. Jag lyckades förresten hålla mitt tal under middagen som var mycket lyckad. Även jag dansade halva natten vilket var alltför länge sedan sist. Jag är oerhört glad för min dotter Lisa att hon nu gift sig med Nils.

Klas Sjöblom, 22:04, 25 oktober 2010. Anmäl

Hej Jocko Apa! <br/>Tack för att du kritiskt granskar alla mina blogginlägg. Jag rättar! Ha det bra!

Lars Epstein, 02:42, 25 oktober 2010. Anmäl

Notera att kyrkan heter "Trosa lands kyrka", inte "Trosa landskyrka". Det handlar alltså om motsatsen till "Trosa stads kyrka". <br/>http://sv.wikipedia.org/wiki/Trosa_lands_kyrka

Jocko Apa, 00:11, 25 oktober 2010. Anmäl

Underbar berättelse, som vanligt, Lars.

Arne, 04:05, 24 oktober 2010. Anmäl

Tack Ronny för vad du gav som medmänniska!

Här bodde Ronny Samuelsson de sista åren av sitt liv.

Begravningen i Björkö-Arholma kyrka på fredagen.

Ronny Samuelsson, min gamla Barnens Ö-kompis, är död.  Avgörande minnesbilder framkallades under begravningen i Björkö-Arholmas anspråkslösa träkyrka på fredagen. Ronny betydde mycket i mitt liv även om vi sällan träffades på senare år sedan han för snart femton år sedan tillsammans med sin Margareta permanent flyttat ut till ett vackert beläget hus i Väddö Backa inte långt från Barnens Ö.

Ronny, kolloledare på koloni Storgården, Barnens Ö, sommaren 1955.

Jag, kollograbb samma sommar, på Storgården.

Sista gången jag som kollograbb var ute på Barnens Ö var den rekordvarma sommaren 1955. Jag hade just fyllt 14 år när jag tillsammans med 83 andra pojkar anlände till den då för tiden två månader långa kollovistelden på den så kallade läroverkskolonin Storgården. Magistrarna, som ledarna kallades, upplevde jag som stränga och lätt militäriska med ett undantag, campingledaren Ronny. Han hade då ännu inte fyllt arton år men kändes ändå så mycket äldre än oss kollopojkar eftersom han tillhörde ledarstaben. Ronnys ledarstil avvek radikalt från alla de övrigas. Han var antiauktoritär, som en vuxen kompis helt enkelt. Han samtalade, delade inte ut order. Fortfarande har jag lite dåligt samvete för att jag flera gånger stal tobak ur hans Greve Hamilton-paket för att smygröka i min hemgjorda vasspipa även om jag inte tror att han skulle ha ”skvallrat” för sina kollegor om han upptäckt stölden. Senare, i slutet av samma sommar, blev jag tagen på bar gärning med en tänd cigarrett i handen, av en annan magister, och skickades omedelbart hem från kolonin till Stockholm.

Ronny var ju också journalist och han gav mig ett uppdrag en fem sex år senare. Jag tror han jobbade på Teknikens Värld på den tiden.   Tillsammans med en engelsk fotbollstränare skulle han åstadkomma en fotbollsskola i tidningen. Idrott var egentligen inte Ronnys stora intresse. Men som reporter var det bara att göra det som redaktionschefen bestämt. Ronny anlitade mig som fotograf och inspirerad av detta förtroende han gav mig stärktes min självkänsla och också jag vågade så småningom söka mig till journalistiken. Ronnys mjuka ledarstil försökte jag själv kopiera när jag fyra år senare fick samma jobba på Storgården som Ronny hade haft, campingledarens. Också jag blev bestulen på tobak ute på campingön den likaledes heta sommaren 1959, men gjorde ingen affär av detta. Sedan kom jag att jobba elva somrar på Barnens som ledare, i Ronnys anda, som jag inbillar mig. En inspirerande människa med hjärtat på rätta stället har lämnat oss och vi gamla kompisar har stor sorg. Tack Ronny för vad du gav som medmänniska!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Vackert skrivet Lars!

Johannes, 17:59, 23 oktober 2010. Anmäl