Starka minnen från Gustav Vasa och min snälla fröken

Gustav Vasastatyn på Riddarholmstorget har jag passerat nästan dagligen i åratal utan att den gett mig några som helst associationer. Men i dag när jag gick förbi den framkallades plötsligt minnen från min skoltid i Gustav Vasa folkskola.

När jag gick i andra klass 1949 i Gustav Vasa folkskola berättade min snälla fröken Margit Hernefors dramatiskt om hur upprorsmannen Gustav Vasa 1521 låg gömd i ett hölass i Dalarna när danska knektar som letade efter honom stack in sina högafflar för att försäkra sig om att ingen fanns dold där och om hur Gustav Vasa skadades och blodet började droppa och risken var stor att han skulle upptäckas. Men han klarade sig. Vid ett annat tillfälle fick Gustav Vasa snabbt hoppa ner i källaren genom en lucka i golvet i en bondstuga för att inte bli upptäckt när de danska knektarna bankade på och klev in i huset i jakt på honom. Margit Hernefors berättelser var andlöst spännande och mitt hjärta bultade. Jag minns det än.

Jag minns också de trista välskrivningsövningarna som krävde djup koncentration för att forma de snirkliga bokstäverna med bläckpennan.  Ofta raspades papperet sönder i skrivboken av bläckpennans spetsiga dubbelstift eller förstördes sidans helhetsintryck av en förarglig bläcklump som flöt ut och trängde igenom papperet till min förtvivlan som dock mildrades av Margit Hernefors tröstande ord.

Om den gröna färgkakan har jag redan tidigare skrivit men jag gör det igen. Inför julen 1948 i första klass skulle alla eleverna köpa varsin julklapp för 50 öre som sedan slumpvis skulle delas ut i klassen. Jag och min kompis Bertil gick till Alstermans bokhandel vid Vanadisplan. Han köpte trots mina protester en grön färgkaka att ha i målarlådan. Mina argument att det är lätt att få grön färg genom att blanda blått och gult hjälpte inte. Jag föreslog att han skulle köpa en färgkaka med silverfärg eller guldfärg i stället. Bertil köpte en grön färgkaka ändå och självklart var det jag som av en slump råkade få den i julklapp. Besvikelsen var övermäktig och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. När fröken Hernefors fått situationen klar för sig lät hon mig följa med henne i bussen ner till PUB efter skolan där jag själv på hennes bekostnad fick välja vilken julklapp jag önskade. Det blev en penna med en röd udd i ena ändan och en blå i den andra och en stor anteckningsbok med blåa ränder. Min bästa julklapp den julen. Snälla fröken Margit Hernefors glömmer jag aldrig.