Tidiga krokusar på Kungsholmen

Krokusarna tränger upp genom fjolårslöven. Säkraste vårtecknet finner jag som vanligt framför Kungsholmens brandstations södra fasad. Förra året skedde det en bit in i mars, i år redan på februaris sista dag. Men hur blir det i framtiden när brandstationen 2014 flyttar till gamla bussdepåns mark i Hornsberg? Kommer brandstationens byggnad på Hantverkargatan att få stå kvar?  Jag vet inte. Någon har föreslagit att ett brandmuseum inryms i den åttioettåriga tegelbyggnaden, en annan vill ha seniordans i lokalerna. Mig kvittar det vilket, bara den inte rivs och krokusplanteringen försvinner.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

De två översta blombilderna är påskliljor, den tredje bilden föreställer en tulpanknopp(!). Härligt med vår! Krokusar känns lättast igen på sina smala blad med en rand längs mitten. http://alltiallo.se/krokus.jpg

Stina, 09:28, 4 mars 2012. Anmäl

Museum finns redan vid Katarinastationen

Lasse Björkberger, 09:37, 1 mars 2012. Anmäl

Brandkårsmuseum finns redan vid Katarina brandstation.

Lasse Björkberger, 09:35, 1 mars 2012. Anmäl

Underbart med vår! Och oroa dig inte, Epstein, en byggnad av denna rang kommer inte rivas. Det ligger inte i någons intresse.

Erkki, 08:18, 1 mars 2012. Anmäl

OPS! verkar vara påskliljer, är det möjligt?

Marianne Södermalm, 23:06, 29 februari 2012. Anmäl

Fint vårtecken! Klarar de den aviserade köldknäppen tro?

Neon, 20:34, 29 februari 2012. Anmäl

Varför får Valfrid Palmgren men inte Gertrud Månsson en gata i Hagastaden?

Gatorna i den nya stadsdelen Hagastaden (Norra station) ska döpas efter framgångsrika kvinnor. Bland dessa får Sonja Kovalevsky (världens första kvinnliga professor i matematik) sin gata, liksom Agnes Arvidson (Sveriges första kvinnliga apotekare), Betty Pettersson (Sveriges första kvinnliga student) och Valfrid Palmgren (en av de två första kvinnliga politikerna i Stockholms kommunfullmäktige).

Valfrid Palmgren får en gata i Hagastaden …

År 1910 valdes för första gånger två kvinnor in i Stockholms kommunfullmäktige (elva år innan allmän rösträtt för kvinnor infördes i Sverige 1921). Pionjärerna hette Valfrid Palmgren (1877-1967) och Gertrud Månsson (1866-1935), men bara Valfrid Palmgren (Allmänna Valmansförbundet, moderaternas föregångare) får en gata uppkallad efter sig i Hagastaden. Varför inte också Gertrud Månsson?

… men varför inte också Gertrud Månsson?

Gertrud Månsson tillhörde Socialdemokraterna. Hon hade en lysolje- och bosättningsbutik i Vasastan inte långt från den nya Hagastaden som just nu håller på att växa upp drygt hundra år senare. I sin politiska gärning koncentrerade sig Gertrud Månsson på bostadsfrågor och fattigvårdsfrågor. Hon engagerade sig särskilt för de ensamstående mammornas och deras barns problem.  Hon satt i Stockholms kommunfullmäktige i sammanlagt hela sjutton år. Visst är hon värd en gata lika mycket som Valfrid Palmgren. Varför är hon bortglömd? Fram för Gertrud Månssons gata i Hagastaden, eller någon annanstans!

Gertrud Månsson bakom disken i sin affär i Vasastan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Fräckt.

Lova H, 08:52, 2 mars 2012. Anmäl

Med tanke på mina insatser för de borgerliga i samband med min propaganda för ett nytt förfärligt Slussen har jag ett krav. Jag vill bli ihågkommen med ett gatunamn närmsta åren som tack för min flitiga desinformationskampanj.

Herbert Tingesten (Webbsida), 16:41, 1 mars 2012. Anmäl

Hej! Hagastaden utvecklas till ett område för bostäder och rekreation, men också till ett life science-nav med Karolinska Institutet i det direkta närområdet och med KTH och Stockholms universitet på cykelavstånd. Och precis som Erkki påpekar, hedras förstås Valfrid Palmgren med ett gatunamn inte för sin politiska färg utan för sin gärning som folkbildare och pionjär inom biblioteksväsendet. Stiftelsen Vetenskapsstaden medverkar till utvecklingen i Hagastaden och svarar förstås gärna på frågor kring såväl Hagastaden som life science. Med vänliga hälsningar, Anna Frejd

Anna Frejd, 08:06, 1 mars 2012. Anmäl

@Erikki - Ja en rimlig gissning är väl att hon snarare har fått gatan uppkallad efter sig som ett erkännande för sina insatser för biblioteksväsendet i Sverige snarare än att hon skulle ha suttit i kommunfullmäktige: "Palmgren reste bland annat i USA och studerade folk- och barnbiblioteksväsendet där samt visade stort intresse för folkbiblioteken i Sverige. 1911 stiftade hon "Stockholms barn- och ungdomsbibliotek", det första i sitt slag i Sverige. Bland hennes publikationer kan nämnas Förslag angående de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna biblioteksväsendet i Sverige, som hon skrev på offentligt uppdrag 1911. Palmgren pläderade för, och lyckades genomdriva att svenska bibliotek skall vara öppna för alla. Lånen skall vara gratis. Staten skall garantera att det i varje stad finns ett välutrustat bibliotek, men biblioteken skall inte styras av vare sig politiken, marknaden eller religiösa samfund. I stället skall där finnas sakkunniga som representerar olika smakinriktningar och kunskapsområden."

Christian, 11:41, 29 februari 2012. Anmäl

Nu var ju inte Valfrid Palmgrens politiska gärning helt ovärdig att omnämnas heller (se webbsida).

Erkki (Webbsida), 09:28, 29 februari 2012. Anmäl

Fel färg förstås.

Lennart, 08:40, 29 februari 2012. Anmäl

En oväntad heldag på Runmarö med bokbindarmästaren

Vindöga i Stavsnäs med kurs mot Runmarö.

Vindöga. Tio minuters båtresa från Stavsnäs. Landgång på Runmarö. Styrsviks brygga. Tjugo minuters promenad. Tystnad längs vägen. Isigt och halt. Porlar en bäck. Kör en flakmoppe förbi. Snart är det vår.

Det röda huset.

Huset är rött. Ulf och jag knackar på. Bokbindarmästaren Johanna Röjgård Sjöberg öppnar. Solen lyser upp verkstaden. Limburkar och skärmaskiner. Vi visar våra slitna bokexemplar. Hon inspekterar. Föreslår papperskvalité och typsnitt. Ingenting lämnas åt slumpen. Timmarna går.

Ulf och Johanna i bokbindarverkstaden.

Så ska min fotobok lagas. Så ska kartongen tillverkas till Ulfs spröda tunna häfte. Förberedelserna är klara. Nu ska vi gå. Nej. Vi bjuds in i stora huset. Nu ska vi dricka kaffe. Johanna presenterar sin man. Fredrik Sjöberg visar sin flugsamling. Berättar om böckerna han skrivit. Vi diskuterar österrikiska miniatyrmålningar. Timmarna  går.

Dalarö med kurs mot Stavsnäs.

Snart är det kväll. Vi tar farväl. Skymningen faller. Vägen är hal. Bäcken porlar. Himlen blir svart. Dalarö lägger till. Kvällsbåten. Tio minuters resa . Tillbaka i Stavsnäs.

Bokbindarmästaren Johanna Röjgård Sjöberg, internationellt känd.

Vilken dag i Skärgården!  Vi skulle ju bara lämna in våra böcker till lagning. Och så blev det så här. En oförglömlig heldag. Tack Johanna och Fredrik!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Vid Årstabron: Byggbodar nu, 26-våningshus sedan

Byggbodar i dag …

… 26-våningshus i framtiden. Illustration: Rosenbergs Arkitekter

Årstabron längst till vänster. 26-våningshuset i mitten.

Liljeholmskajen eller Årstadal kallas området vid Årstabrons sydvästra fäste där Vin och Sprit en gång hade sitt lager och sin produktion. Nu planeras ett antal spektakulära bostadshus på kajen, det högsta 26 våningar högt. I det första förslaget var det 21 våningar vilket höjdes till 24 våningar och som nu i det utställda detaljplaneförslaget (fram till 2 april) har ökats till 26 våningar med restaurang i de två högsta våningarna. Huset närmast bron blir också anslående. En ”vit monolit” ritad av Wingårdhs Arkitekter. I de väldiga bergrummen intill bebyggelsen där Vin och Sprit hade sina väldiga cisterner planeras parkering och publika utrymmen vad det nu kan betyda. . Jag tror det hela kan bli imponerande byggkomplex. Intresserade kan gå till Årstadalsskolan, Sjöviksbacken 19, onsdagen den 14 mars kl 18-20, då det hålls ett öppet hus-samråd om stadsplanen.

Den ”vita monoliten” närmast Årstabron. Illustration: Wingårdhs Arkitekter

Dörrarna till det enorma bergrummet finns fortfarande kvar. Här inne ska det bli parkeringsplatser och publika utrymmen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (67)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 67

Tusenaliasmannens farhågor att lägenheterna skulle bli omöjliga att hyra ut har nog redan nu kommit på skam... något säger mig att kön är ganska lång till de här lägenheterna med sin fantastiska utsikt och perfekta läge, två stationer från Centralen och Tvärbanan alldeles intill.

Herbert, Tingesten (Webbsida), 19:31, 15 mars 2012. Anmäl

"Försök inte tvinga på någon annan något han inte vill ha..." Vilket självmål -

SAR, 08:19, 11 mars 2012. Anmäl

Det var lite bättre när statarlängorna stod nere på marken, åtminsone för barnen som det minnsann inte bara är gunsan som tänker på. Alla barn är allas våra barn!

-, 15:13, 10 mars 2012. Anmäl

Aliasmannen: Det är bra att du (under alias Gunsan) försöker backa upp dina andra alias (civ.ing. Bålsta) eftersom ingen annan gör det. Vill du inte bo i staden så är det bara flytta. Men försök inte tvinga på andra något de inte vill ha.

Erik, 12:59, 8 mars 2012. Anmäl

Din lilla egoist! Ingenjörn tänker på andra, det ligger tydligen långt över din begränsade horisont. Det är ju människoovärdigt. Man kan till exempåel inte låta barn växa upp så. Som i en broilerfabrik i så fall.

Gunsan, 10:50, 8 mars 2012. Anmäl

Gunsan/civ.ing. Bålsta/aliasmannen: Som sagt: Ingen tvingar dig att bo där ingen tvingar någon att bo där. Det är frivilligt.

Erik, 14:08, 7 mars 2012. Anmäl

Han är ju bara omtänksam och vill inte att andra skall behöva bo som packade djur. Alla är som tur är inte egoister. Många är kristna.

Gunsan, 12:14, 7 mars 2012. Anmäl

civ.ing. Bålsta: Jag skulle absolut inte ha något emot att bo där. I synnerhet inte med tanke på att det kommer växa fram en stadsdel och att Södertäljevägen kommer boulevardiseras. Att du inte vill bo där är givetvis en annan sak. Ingen tvingar dig.

Erik, 11:07, 7 mars 2012. Anmäl

Vílket helvete för de som måste bo här. En utstuderad grymhet av de ansvariga. Var finns medmänskligheten?

civ.ing. Bålsta, 08:08, 7 mars 2012. Anmäl

Vem sätter in dessa "ping-back". Är det tidningen eller någon politruk på kommunen?

prenemurant, 11:57, 6 mars 2012. Anmäl

Puss, det känns så längesen

Samtliga nummer av den radikala tidskriften Puss som började utkomma det händelserika året 1968 ställs ut på Antikvariat Morris (Ryös) på Hantverkargatan 21.

Politiskt omedveten och lite utanför den allmänna gemenskapen kunde jag inte stå emot vänstervindarna som blåste upp till orkanstyrka våren 1968. Förlägen och förvirrad smög jag mig in på vänstermöten i olika lokaler och hörde talarna övertygade prisa Mao och andra auktoriteter. ”Det är rätt att göra uppror” lydde ett av citaten på kårhusfasaden på Holländargatan.

Thomas Lindblad på vernissagen av utställningen.

Jag läste historia på institutionen vid Teknologgatan på den tiden. Det var ett par år innan universitetet flyttade ut till Frescati. Varje dag gick jag genom Spökparken till kårhuset för att fika och med njutning gratisläsa de vassa notiserna som Karl Vennberg skrev i Innerspalten i Aftonbladet. En dag var kårhuset plötsligt ockuperat av studenterna själva. Inte för att jag riktigt fattade varför. Men jag gick dit och ställde mig närmast utgången i lokalen som var packad med ockuperande studenter som satt tätt intill varandra på golvet och någon som stod framme vid podiet och skrek slagord. Utbildningsministern Olof Palme kom dit en kväll och försökte utan att lyckas tala de revolutionära studenterna till rätta. Några begav sig, vad jag hörde, ned till Operan och försökte ockupera också denna ”den borgerliga kulturens högborg” mitt under en föreställning av Aida, som det sades mig. Men de revolutionära studenterna hyssjades visst ned av irriterade operabesökare och fick lämna lokalen utan att lyckas i uppsåt. Jag förstod inte riktigt vad som hände och lämnade det ockuperade kårhuset innan det utrymdes av ditkommenderad polis.

Nummer 3 av Puss som blev för mycket för Pressbyrån.

Dessa fragmentariska minnen framkallas när jag står på vernissagen på Antikvariat Morris (i samma lokal som Ryös, Hantverkargatan 21) på lördagen. Samtliga 24 nummer av den radikala samhällskritiska tidningen Puss som startades av konstnären Lars Hillersberg (1937-2004) ställs ut. Det första numret kom just 1968, det sista 1974. De första numren trycktes i en upplaga på 10 000 exemplar och såldes i Pressbyrån. Men från och med nummer tre vägrade Pressbyrån att distribuera Puss på grund av det ”anstötliga” innehållet. Thomas Lindblad var en av försäljarna av Puss. Det är hans samling som ställs ut på Ryös. Han berättar att tidningen kostade en krona och att försäljaren fick hälften av summan i inkomst. Sju nummer räckte till en billig flaska ”rödtjut” som kostade 3.50 kronor på den tiden.  Puss, det känns så längesen. Tiderna förändras.

Besökare på utställningen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Leif Pagrotsky minns ingen bok han tvingades läsa i skolan

Karin Boye (1900-1941) blickar ut över Karlbergssjön från en balkong i Atlasområdet runt 1930. Till höger skymtar gamla Sankt Eriksbron. Bilden är från utställningen på Stadsbiblioteket.

När förre kulturministern Leif Pagrotsky läste Karin Boyes roman Kallocain som skolpojke gjorde den lika lite intryck på honom som alla andra böcker han tvingades läsa i skolan. ”Jag minns ingen av dem. Jag hoppas att alla bibliotekarier håller för öronen när jag säger detta”, sa han skämtsamt när han invigde Karin Boye-utställningen och Karin Boye-månaden på Stockholms stadsbibliotek på lördagseftermiddagen inför en rekordpublik på uppåt två hundra personer i Rotundan på Sveavägen.

Leif Pagrotsky håller invigningstalet. Karin Boye-bysten i förgrunden är gjord av skulptören Peter Linde.

Senare i livet lärde sig Leif Pagrotsky uppskatta Karin Boyes Kallocain. Det var när han läste in romanen som ljudbok och fick tänka igenom varje ords betydelse. ”Boken fick en helt annan innebörd. Den är skriven i en fruktansvärd tid men är aktuell också i dag med sin skildring av ett övervakningssamhälle där ingen privat sfär tillåts människorna.”

Gunnar Edander och Gunilla Röör.

Gunilla Röör läste stycken och sjöng sånger ur Agneta Elers-Jarlemans pjäs Lilla Boye till Gunnar Edanders ackompanjemang och inhöstade långa applåder. Karin Boye-månaden på Stadsbiblioteket fortsätter närmast onsdagen en 29 februari kl 18.30. Då föreläser författaren Pia-Kristina Garde. Hon utkom med bok om Karin Boye förra året. Trubaduren Jan Hammarlund sjunger egna tonsättningar av Karin Boyes dikter. Tisdagen den 6 mars kl 18.30 berättar professor Johan Svedjedal om Karin Boye i kretsen av tidskriften och förlaget Spektrum och den radikala organisationen Clarté.

Rekordpublik.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Jag skulle kunnat gifta mig med henne...

förälskad, 11:41, 2 mars 2012. Anmäl

Lilla Boye av Agneta Elers-Jarleman är en makalös föreställning! Gunilla Röör gör den unga Karin Boye 10-13 år stråååålande! Hoppas den kommer tillbaks på Klara Soppteater! Oj vilken stor publik det kom till Stadsbiblioteket... Rekord! Gunnar Alve

Gunnar Edander, 23:07, 27 februari 2012. Anmäl

Karin Boyes dikter läste jag på 3ans spårvagn på väg till jobbet, stående eller sittande. "Så är den vida världen ett daggskåpeblad, och ini skålen vilar en vattendroppe klar!" BRILLIANT!

Marianne Södermalm, 21:47, 27 februari 2012. Anmäl

Kallocain gjorde mycket stort intryck på mig i tonåren, har den fortfarande i bokhyllan, tillsammans med andra böcker av Karin Boye. Dags för omläsning! Ibland kan det vara bra att "tvingas" läsa vissa böcker som man annars aldrig skulle välja! Nya världar kan öppna sig.

Neon, 09:23, 26 februari 2012. Anmäl

Hr Padgrotsky kunde betänka att svenskarna betraktar honom som påskyndare av det socialistiska övervakningssamhället. F.ö. var väl karl för avtrubbad för att begripa den geniale Boye i skolan.

major W, 20:12, 25 februari 2012. Anmäl

Fria Teatern nysatsar trots njugga kommunala anslag

Trots att Fria Teatern i Högdalen behandlats styvmoderligt av stadens styrande kulturpolitiker och fått sitt kommunala stöd halverat två år i rad med motiveringen att teatern inte förnyar sig så fortsätter nysatsningarna som ett bevis på motsatsen.

Generalrepetetition på Fria Teaterns nya barnpjäs ”Bakom dörren mittemot” av Anna Höglund. Skådespelarna från vänster: Anna Littorin, Per Larsson, Malin Güettler och pudeln Olle Sundberg.

Fredagens generalrepetition inför morgondagens premiär på Anna Höglunds barnpjäs ”Bakom dörren mittemot” höll publiken andlöst fångad under hela föreställningen. En liten flicka blev så tagen att hon började gråta. Om det var för att hon identifierade sig med flickan i pjäsen som föräldrarna inte hade tid med eller om det var för att hon skrämdes av trollet som uppträdde lite hotfullt vet jag inte. En engagerande barnpjäs är det i alla händelser som Fria Teatern nu sätter upp.

Vidare i Fria Teaterns närmaste framtidsplaner finns ett planerat samarbete med Östgötateatern. Om resurserna inte sinar så inleds repetitionerna på Roland Schimmelpfennigs pjäs Den gyllene Draken under våren med premiär i september, berättar Fria Teaterns konstnärlige ledare Birgitta Sundberg. Roland Schimmelpfennig räknas som en av Europas främsta nutida dramatiker.

Jag föreslår tjänstemännen på Stockholms kulturförvaltning som uttalat att Fria Teatern inte förnyar sig att besöka teatern i Högdalen och se den nya barnpjäsen och lyssna på teaterns framtidsplaner. Om inte de styrande ändrar sin njugga inställning finns det annars risk för att de lyckas underminera förutsättningarna för en kulturinstitution som existerat i trettio år i förorten att verka också i framtiden. Och det vore inget mindre än ett kulturmord.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Min sukt är vin, kvinnor och sång Men här finns bara plitbatong

DN 21 mars 1982. Centralfängelsets rivning har just påbörjats. Mannen med kofoten heter Ragnar Mårtens. Foto: Leif Engberg.

Centralfängelset på Långholmen revs för exakt trettio år sedan. Jag var där i mars 1982 och gjorde ett reportage i DN om det då sedan några år tömda fängelset. I korridorerna jobbade rivningsarbetarna med kofot Det var några veckor innan grävskoporna skulle komma. I de tomma cellerna fanns texter skrivna på väggarna av de en gång inspärrade fångarna. Jag antecknade några.

Konstnären Isaac Grünewald …

”Det finns en plats där solen aldrig skiner och den platsen heter Långholmen”.  ”Om du blir för besvärlig så får du hibernal/men vad är botemedlet mot bråkig personal”. ”Hammarby IF och Nettan. Vad jag älskar er!”  ”Min sukt är vin, kvinnor och sång. Men här finns bara plitbatong”.

… målade ett femtiotal verk …

I december 1972 skrev en av fångarna dagbok på väggen: ”måndag 9: kom jag hit, tisdag 10: ringt morsan, onsdag 11: kom Ruben med kläder, torsdag 12: fick brev av Lena, fredag 13: lucia, fick brev av Lena och Mona, lördag 14: brassugen till tusen, söndag 15: ingenting, måndag 16: ringde Lena, tisdag 17: besök av Mor och Lena kl 14.50, onsdag 18: fick två brev av Mona, torsdag 19: rättegång = sökning. SLUT”

… när han satt en månad på Långholmen 1926.

Jag ångrar att jag inte citerade mer av de korthuggna men uttrycksfulla texterna på cellväggarna. Men nu är det för sent. Centralfängelset är rivet. Allt som skapades i cellerna på Långholmen är dock inte bortglömt och försvunnet. Konstnären Isaac Grünewald satt inspärrad på Långholmen (dock inte i centralfängelset utan i kronohäktet) en månad på våren 1926 efter att ha kommit i slagsmål med en tågkonduktör. Under sin fängelsetid skapade han ett femtiotal dråpliga verk av vilka en stor del ställs ut med vernissage nu på lördag (25 februari) på Långholmens konferenshotell som är inrymt just i det gamla kronohäktet med adress Långholmsmuren 20.

Nu ställs verken ut på Långholmen hotell (gamla kronohäktet). Vernissage på lördag 25 februari.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det är alltid intressant att läsa om Långholmen. Min Farfar Axel va fångvårdare på fängelset, och familjen Henriksson hyrde en liten stuga av en grosshandlare just vid fästet av bron, som inte fanns då förståss. När jag va barn berättade min Far alltid historier därifrån.

Marianne Södermalm, 18:44, 24 februari 2012. Anmäl

”Göteborgs stad är progressivare än Stockholms stad”

Just när jag hade klivit ut ur porten från Socialdemokraternas högborg på Sveavägen 68 fick jag syn på en tiggande man som inrullad i en filt låg och sov på trottoaren lutad mot husväggen. I en pappkartong bredvid låg några spridda småmynt utströdda. Synen gjorde mig extra beklämd då jag just bevistat ett seminarium där segregationen i staden varit ett huvudämne.

Anne-Marie Lindgren, chef för Arbetarrörelsens tankesmedja.

Jag hade lyssnat på chefen för Arbetarrörelsens tankesmedja Anne-Marie Lindgren som presenterat sin rapport ”Två städer – skiljelinjer i styret av Stockholm och Göteborg”, som väl närmast kan karakteriseras som en ideologisk analys. Hon har jämfört skrivningarna i det borgerligt styrda Stockholms stads budget med det rödgröna Göteborgs stads.

I Göteborgs budget konstateras redan i inledningen det genomgående temat att Göteborg är en segregerad stad, ett centralt problem för kommunen att komma till rätta med. I Stockholms budget nämns ordet segregation bara en gång och då i förbigående.  Stockholms budget präglas mer av ett managementtänkande.  Staden tillhandahåller ett antal tjänster som efterfrågas. Man anpassar utbudet efter efterfrågan. I Göteborg är förutom den ekonomiska aspekten också den sociala och ekologiska lika framträdande, enligt Anne-Marie Lindgren.

”Med dagens debattklimat och dagens etablerade tankemönster är det troligt att Stockholmsmodellen, servicekommunen, uppfattas som modern. Men med den utveckling som pågår mot växande klyftor och ekonomisk oro är det Göteborgsmodellen som verkligen är det – helt enkelt därför att den erkänner problemen”, menade Anne-Marie Lindgren.

Stadssekreterare Anders Nilsson i Göteborgs stad.

Stadssekreteraren i Göteborgs stad Anders Nilsson berättade att Stockholms stad med sina runt 860 000 invånare är klart större än Göteborg med sina 525 000 invånare men att Göteborgs budget, inklusive de kommunala bolagen, är större än Stockholms. Göteborg omsätter runt 44 miljarder kronor om året medan Stockholm bara omsätter knappt 42 miljarder kronor. Också antalet anställda är större i Göteborg, 48 000, jämfört med 41 000 i Stockholm.

Innebär Göteborgs större kommunala resurser per invånare jämfört med Stockholm en större satsning på ökad jämlikhet? Förmodligen, förutsatt att det inte handlar om en större och ineffektivare byråkrati förstås.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Faktum kvarstår, Stockholm är en tjänstemannastad och Göteborg en arbetarestad...

överheten, 19:36, 23 februari 2012. Anmäl

Göteborgsandan har ju sina avigsidor också - mutor är ju populärt t.ex.

BL, 14:22, 23 februari 2012. Anmäl

Föga förvånande att socialister på ett socialistevent framhålller att en socialsstyrd håla är bättre skött än som är styrd demokratiskt.

Nomen Nescio, 12:49, 23 februari 2012. Anmäl

Rätt. I ett land där man t.ex räntesubventionerar meningslöst folk som köper dyrbara båtar eller bostäder så tillåter samma jämlikhetssträvare att människor fryser ihjäl på våra gator. Detta om något är för överdjefligt. Sådan är socialismen.

överheten, 09:13, 23 februari 2012. Anmäl

Fina ord i stadsbudgetar och partiprogram ger jag inte mycket för. Är Göteborgs stad i praktiken bättre på att ta itu med hemlöshet och segregation? I stockholm har dessa problem var konstanta så länge jag kan minnas, oavsett rött eller blått styre.

Erkki, 08:43, 23 februari 2012. Anmäl

Internationell trädkonferens planeras i TV-ekens spår

TV-eken sent på hösten 2011.

TV-eken fälls den 25 november 2011.

Arboristerna (trädexperterna) som frivilligt och förutsättningslöst undersökte TV-eken på Oxenstiernsgatan för tre månader sedan kom fram till att trädet inte utgjorde någon risk för förbipasserande. Men TV-eken fälldes som bekant ändå, eftersom stadens tjänstemän hade motsatt uppfattning.

TV-ekens stubbe i dag. Gruset i hålet har just grävts upp.

Det förefaller oklart vad som i framtiden ska hända med stubben och platsen där TV-eken stod.

De frivilliga trädexperterna som kom från olika delar i landet bildade i samband med undersökningarna av TV-eken Sveriges Arboristförbund ”för att bygga upp en gedigen trädvårdskunskap i Sverige”. Som en direkt följd av turerna kring och fällningen av TV-eken ordnar de nu den 10-11 maj en internationell konferens i Stockholm på temat ”Ancient Trees in Urban Environments” (Gamla träd i stadsmiljöer). Konferensprogrammet är under utarbetande. En gissning är att TV-ekens öde kommer att vara ett av diskussionsämnena.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Stockholms stad håller på att förstöra vad som är kvar av TV-eken. I sken av att "förbättra gatumiljön" gräver man sönder den kulturminnesvärda "kruka" som omger ekens högstubbe. Stadens trädansvarige Björn Embrén skyr inga medel eller kostnader föär att hitta något som stöder hans uttalande att "eken var död". Stoppa karln innan han spenderar ännu en miljon på att massakrera resterna av ekenstubben. Man ser på bilden här hur frisk den gamla TV-eken verkligen var.

Stoppa marodören, 11:35, 23 februari 2012. Anmäl

Låter som en kul konferens. Jag travar fortfarande ner till mitt favoritträd en gång i veckan. Det ligger dock inte i stadsmiljö, men tjusigt är det i alla fall.

Steffe (Webbsida), 11:46, 22 februari 2012. Anmäl

Orsak och verkan - det kom något gott ut av det i alla fall!

Neon, 09:40, 22 februari 2012. Anmäl