Köp in 101 ex av Ola Anderssons bok till stadens politiker!

Arkitekten och opinionsbildaren Ola Anderssons vision av Stockholms framtid består kortfattat av en utvidgad innerstad med samma urbanitet, levande stadsliv, som i dag finns i rutnätsstaden innanför tullarna.

Förläggare Tobias Barenthin Lindblad och författaren Ola Andersson …

… på bokreleasen i torsdags.

I sin nyutkomna bok ”Vykort från Utopia” (Dokument Press) skildrar han stadsbyggandets historia så långt tillbaka som till medeltiden men diskuterar också framtiden med särskild inriktning på Stockholm, en diskussion extra aktuell i vår tid av stark befolkningstillväxt och kraftigt bostadsbyggande i huvudstaden.

Ola Andersson är kritisk till den utspridda staden som den byggts i Stockholm med isolerade bostadsenklaver längs tunnelbana, pendeltåg och motorvägar. Han vill förtäta och knyta ihop förorterna med varandra till den sammanhängande staden så att underlag skapas för ett rikare utbud av varor, service och kultur och han vill skapa stråk och förbindelser som gör det lätt att ta sig mellan förorterna och för folk att träffas och umgås.

Han diskuterar olika problem som lägger hinder i vägen för en sådan utveckling, det byggnadsindustriella komplexet, inte tillräckligt starka politiker, detaljstyrande lagstiftning, lokala röststarka opinioner mm.

Han är också kritisk till utvecklingen av Stockholms innerstad med stigande fastighetshyror som tvingar bort kreativa men ekonomiskt resurssvaga verksamheter till förmån för kvalificerad tjänsteproduktion och exklusiv handel. Han vill att alla medborgare ska ges möjlighet att efter förmåga sätta sin prägel på staden. Var och en ska ha rätt att bygga för sitt eget hushåll eller sin egen verksamhet.

Hagalund då. Foto: O Johansson, 1957, Solna stads bildarkiv (ur boken),

Hagalund nu. Foto: Per Kristansen (ur boken).

Ola Andersson exemplifierar många av sina tankegångar. Ett av exemplen rör Hagalund. ”Det finns ingen anledning att romantisera det gamla. Men ställd inför det nya Hagalund är det svårt att låta bli”, skriver han. Gamla Hagalund hade dåligt rykte och var ingen idyll men husen var byggda av murare, snickare och andra hantverkare. Snickarglädjen blomstrade. På 50-talet las en död hand över området eftersom det skulle rivas och förslumningen tilltog. 1972 revs allt. Tomter, kvarter och gator utplånades och ersattes av åtta blå skivhus i tretton våningar.  ”Trekvarts sekel av stadsliv raderades ut tillsammans med minnet av invånarnas vilja och ambitioner. Den urbana struktur som lämnade utrymme för medborgarnas egna viljor, initiativ och uttryck ersattes av ett bostadsområde som inte på något sätt döljer sin karaktär av anläggning.  Här finns inte längre någon tydlig skillnad mellan allmän plats och enskild mark. Husens entréer vänder sig inte mot några gator. För att det skall vara möjligt att hitta i det nya Hagalund har man tvingats sätta upp skyltar med kartor över området som visar planerarens perspektiv”. Vidare skriver Ola Andersson: ”det är inte svårt att tänka sig den idyll för välbeställd medelklass det kunde ha blivit om det (gamla Hagalund) fått vara kvar”. Så sant!

”Vykort från Utopia” diskuterar alla upptänkliga aspekter på begreppet den goda staden och är därför en utmärkt utgångspunkt för vidare diskussioner i exempelvis studiecirklar, på seminarier och varför inte också i beslutande politiska församlingar. Jag föreslår helt sonika att Stockholms stad köper in 101 exemplar av boken att delas ut till de folkvalda representanterna i kommunfullmäktige. Stadsbyggnadsdebatten skulle må bra av att breddas och fördjupas.

DN-recension av ”Vykort från Utopia”