Kvinnoskötet på Skeppsbron 44

Jag fick den nyutkomna upplagan av arkitekturprofessorn Fredric Bedoires ”Stockholms byggnader” i min hand. Det har hänt en hel del i stan sedan den första upplagan av boken kom ut 1973, då utgiven tillsammans med medförfattaren professor Henrik O Andersson (1939-2005). I förordet till den aktualiserade och omarbetade upplagan manar Fredric Bedoire Stockholms stadsbyggnadspolitiker till eftertanke ”Vi befinner oss i den största förändringsprocessen på fyrtio år. Mycket av det nya är av god kvalitet, samtidigt som framtidsvisionerna inte sällan har globala storstadsambitioner som kan verka förödande”, skriver han. Tänkvärt.

Den nya upplagan av ”Stockholms byggnader” (i mitten) är utförligare än tidigare upplagor. Dessutom är bilderna i färg.

Nya byggnader har tillkommit i den nya upplagan som till exempel Hammarby sjöstad och bebyggelsen runt Norra Bantorget.  Men även gamla hus har i en del fall beskrivits något utförligare än i tidigare upplagor. Så det med fastigheten Skeppsbron 44 där restaurangen Zum Franziskaner är belägen. I den nya upplagan kan man, till skillnad från i de tidigare, läsa att det ”i ornamentiken återfinns åtskilliga skämtsamma, även skabrösa, motiv”. Skabrösa?

Den ”skabrösa” dekorationen på …

… Skeppsbron 44.

Jag tar mig till Skeppsbron 44 som stod klart 1910 och hittar mycket riktigt ett kvinnosköte modellerat på fasaden under ett groteskt grinande mansansikte. Enligt en sägen handlar det om att husets försmådde byggmästare Carl Smitt på detta sätt ska ha hämnats på sin otrogna hustru. Sant eller inte lär väl aldrig gå att få klarhet i. Stadens hus bevarar sina outtydbara hemligheter väl förborgade och skapar därigenom näring åt folkfantasin. Gott så.