Slopa nolltoleransen mot graffiti!

Graffitimålning på Cyklopen i Högdalen för tre veckor sedan. Vad säger nolltoleransen?

Med än i dag obevisade påståenden som att graffiti är en inkörsport till kriminalitet och missbruk och dessutom skapar otrygghet i samhället lades under 1990-talet grunden till dagens nolltoleranspolicy mot all form av graffiti i Stockholm. Det var en tjänsteman på SL som själv senare skulle dömas till fängelse för oegentligheter som drev frågan och skapade opinion på lösa grunder. Nolltoleranspolicyn var i början på 2000-talet på väg att falla i vanrykte för att återuppstå i samband med det borgerliga maktövertagandet i Stockholms stadshus 2007. Nu är nolltoleransen åter ifrågasatt och utsatt för hård kritik av den politiska oppositionen i Stockholms stadshus som förespråkar lagliga väggar att måla graffiti på, såsom redan sker i exempelvis Malmö och Norrköping.

Journalisten Ülkü Holago samtalade med författaren Jacob Kimvall (mitten) och bokens formgivare Daniel Adams-Ray …

… på boksläppet av ”Noll tolerans” inför en intresserad och debattvillig publik på tisdagskvällen.

Konstvetaren Jacob Kimvall som själv har en bakgrund som graffitimålare i ungdomen skriver på en avhandling om gatukonst men har stuckit emellan med en lättläst och sakrik bok i frågan ”Noll tolerans” (Verbal förlag) som presenterades vid en bokrelease på bokhandeln Konstig på tisdagskvällen. ”Noll tolerans” är en väldokumenterad skrift som rekommenderas till alla intresserade av frågan, inte minst kommunalpolitiker i beslutsposition.

Förutom en historisk genomgång av det officiella samhällets attityder till och åtgärder mot graffitin under de senaste trettio åren problematiserar han begreppen klotter och graffiti. Han visar att motståndet bland Stockholms ledande politiker mot lagliga väggar med argumentet att det skulle öka olagligt klotter inte har bevisats. Kanske är Stockholms nolltoleranspolicy rent av kontraproduktiv. En del talar för det. Stockholm är den enda av Nordens huvudstäder som fortfarande har en nolltoleranspolicy mot graffiti.

I ett efterord i Jacob Kimvalls bok beskriver Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki vad som hände när Helsingfors skippade sin nolltoleranspolicy 2008. ”Andelen graffiti och tags på förbjudna ställen har inte ökat, utan tvärtom minskat på ett iögonenfallande sätt. ” ”Den första lagliga graffitiväggen har gett upphov till en formidabel konstboom – och det inte bara i Helsingfors, för numera finns fria graffitiväggar runtom i hela Finland”.

Jacob Kimvall förespråkar inte olagligt klotter på andras egendom men däremot en syn på graffitikulturen präglad av kunskap och inte på löst tyckande. En förnuftig inställning kan jag tycka.