DN i dag och för 50 år sedan

För ganska exakt fem år sedan gick jag motvilligt i pension. Men jag fortsätter att blogga regelbundet och ibland händer det att jag blir inringd till redaktionen när det fattas folk. Som i dag. Jag är weekendvikarie över helgen.

När jag passerade snurrdörren på väg in till redaktionen i morse fick jag syn på en underbar oljemålning från 1959 av Birger Ljungquist (1894-1965) som jag aldrig lagt märke till tidigare. Den hänger bakom växeltelefonisterna. Motivet är Tegelbacken åren före rivningarna i mitten på 1960-talet och förvandlingen av platsen till en trafikmaskin.

Kronprinsens stall med reklam för bland annat Expressen, samma reklam som nu återfinns på Slussplan.

Kronprinsens stall från 1780-talet (med reklam på fasaden för Sandviks sågar, Wårbyläsk och Expressen) dominerar målningen. I Kronprinsens stall låg bland annat Konsums kafé Cirkeln några trappsteg ned i bottenplanet med en stor kopparkaffepanna och kaffeporslin på ett väldigt bord mitt i lokalen där gästerna fick servera sig själva som jag minns det. Bland gästerna igenkände jag vid ett tillfälle Svenska Akademiens ständige sekreterare Anders Österling vilket tydligen gjorde ett outplånligt uttryck eftersom jag fortfarande minns det med stor skärpa.

Det förälskade paret …

… och kvinnan i den orangea hatten …

 

Förutom en vespa och ett par bilar ses också i målningen 12:an, spårvagnen, vända i slingan runt Kronprinsens stall liksom några skrattmåsar och flanerande stockholmare, bland dem ett förälskat par, och Klara kyrkas mäktiga torn. Men det är inte på grund av de redan uppräknade bildelementen som tavlan hänger i DN-huset i Marieberg.

… ovan för vilken DN-klockan stannat på sju minuter över sex …

… och DN-bokstäverna tillsammans med svenska flaggan tronar på taket.

 

Det beror självklart på att dåvarande DN-huset på Klara västra kyrkogata finns med i Birger Ljungquists underbara målning. Det skymtar fram till höger. DN-klockans visare (ovanför den orangea hatten på kvinnan i förgrunden) står för evigt fixerade på sju över sex, ungefär.

DN-huset vid Klara västra kyrkogata (Tegelbacken) i början av 1950-talet. Foto: Lennart af Petersens, Stadsmuseet.

Rivningarna i Klara 1965. DN-huset längst till höger. Klockan är nedmonterad. Snart väntar rivning. Foto: Lennart af Petersens, Stadsmuset

Inte många år efter målningens färdigställande skulle allt komma att rivas. DN flyttade till Marieberg 1963, för femtio år sedan, huset revs ett par år senare liksom Kronprinsens stall och närliggande byggnader. I stället byggdes bland annat Hotell Sheraton och dess grannhus vid Tegelbacken (det senare nu redan moget för rivning).

Ingången till Konsums kafé Cirkeln (tror jag) där jag en gång fick syn på Anders Österling. Foto: Stockholmskällan, 1930-talet.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Tack för dina alltid så läsvärda kommentarer och trevlig resa Marianne!

Lars Epstein, 18:27, 1 juli 2013. Anmäl

Invigningen av Marieberg minns jag väl. Joel Haskel tog med flera av oss från Haskelpropaganda. Det va kul att sitta med Joel som va så känd från AT tiden. Jag tänkte på Pappa som hade jobbat så manga år I Klara och min bror Hasse som blev typograflärling på Expressen och täkte på hur många ganger dom hade gått igenom dessa dörrar into the HALL OF FAME! Gamla vackra Klara! Glad Sommar! Vikarie Epstein! Själv är jag på väg till Yellowstone!

Marianne fd Södermalm, 18:19, 1 juli 2013. Anmäl

... och "Kaffe med dopp" kunde man få - sånt vore fint även idag att inmundiga. Kul att se tavlan!

Peter Frisk (Webbsida), 16:58, 1 juli 2013. Anmäl

Fladdermössen vid Råstasjön

 

Vattenfladdermössen flög nära strandkanten i Råstasjön och jagade insekter medan ett fyrtiotal intresserade personer vid midnatt mellan lördag och söndag samtidigt kunde lyssna på de bevingade varelsernas ilsnabba framfart.

Med hjälp av Marie Nedinges ultraljudsdetektor kunde vi höra fladdermössen …

Marie Nedinge som ledde fladdermusspaningen hade nämligen en detektor som förvandlade det annars för mänskliga öron ohörbara ultraljudet till det knattrande läte som är typiskt för vattenfladdermusen.

… men vi såg också många fladdermöss. Här fladdrade de förbi strax ovanför huvudet …

Högre upp bland trädstammarna jagade dvärgfladdermössen med sitt mer smackande läte.  Detsamma gjorde Brandts fladdermus, eller mustaschfladdermusen, svårt att avgöra enbart av ljudet att döma även för en expert.

 

Plötsligt svischade dvärgfladdermössen förbi strax ovanför huvudena på gruppen när den stod på skogsstigen under en gatlykta där det för fladdermössen begärliga bytet surrade runt. Dygnsfödan för varje individ utgörs av mellan 3 000 och 5 000 myggor.

… men de snabbvingade varelserna var inte lätta att fånga med kameran mot natthimlen. Men här flyger i alla ett kanske svårupptäckt exemplar.

 

Vid den av Nätverket Rädda Råstasjöns arrangerade fladdermusvandringen hördes eller sågs alltså minst tre, kanske fyra arter, möjligen också den nordiska fladdermusen, av de 19 arter som finns i Sverige. Men hur många finns det runt Råstasjön av den fridlysta fladdermusen? Ingen vet. Inventering har inte gjorts. Det missade Solna kommun i sin miljökonsekvensbeskrivning inför den planerade exploateringen. Men det ska nu åtgärdas.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Om Gamla stans butiker

 

Under de trettiofem år jag bott i Gamla stan har turistifieringen accelererat för varje år.  Dalahästar finns att köpa i varannan affär på Västerlånggatan. Det var länge sedan affären i Tyska brinken som sålde jutesäckar slog igen liksom bröderna Alms köttaffär på Svartmangatan och otaliga andra. Men visst finns det genuina affärer och hantverkare kvar i stadsdelen fortfarande som tur är.

Loni Dresses är en genuin affär i Gamla stan …

Loni Andersson har sedan tjugo år en sådan butik med kombinerad syateljé i Tyska brinken. Alla klänningar som säljs syr hon upp själv. På ett ställ i affären hänger de förföriska sidenbrudklänningarna i empirestil med midjan högt skuren och på ett annat hänger brokigt färggranna klänningar.

… där innehavaren Loni Andersson syr alla klänningar själv …

Loni Andersson är en person som gärna med friskt mod kastar sig ut i det okända. När hon var tjugo år åkte hon till Bali och målade och tryckte batik och ritade ett hus som hon sedan byggde. Efter tio år i Indonesien flyttade hon till Stockholm. Då hade hon redan sedan flera år öppnat affären i Tyska brinken.

… nu tar hon med sig en del av lagret till sin nyöppnade affär i södra Spanien.

I nästa vecka reser hon till Spanien och blir borta i två månader (men affären i Tyska brinken kommer att vara öppen hela tiden) för att öppna en verkstad och affär i den lilla staden Sitges, som hon förälskat sig i. Sitges med sin, som Loni säger ”friare livsstil med filmfestival och karnevaler” ligger tre mil söder om Barcelona.

Loni Andersson har köpt en lokal (i vilken en fiskarfamilj bott) som hon fräschat upp eftersom ingen hade lagt två fingrar i kors under decennier för att underhålla den. Hon tar med sig en del av klänningslagret från Tyska brinken men ingen symaskin. ”Jag ska ägna mig mer åt att måla”, berättar hon. Lycka till i Spanien Loni!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Om en dryg månad flyttas stallchefens gula villa

 

 

Länsstyrelsen godkände rivning av byggnadsminnet Stallchefens gula villa på Östermalm …

Hästarna och ryttarna har sedan länge lämnat Swartlings ridskola (f.d. Generalstabens stalletablissement) vid korsningen Valhallavägen/Lidingövägen på Östermalm. Men byggnadsminnena (från 1993) 1880-talsbebyggelsen som utgörs av ridhuset, stallet och stallchefens träpanelade gula villa står kvar trots att fastighetsägaren Akademiska hus och länsstyrelsen ville riva alltihop för några år sedan.

… men länsrätten upphävde lyckligtvis länsstyrelsens beslut och nu ska den snart flyttas en bit närmare det gamla stallet och ridhuset.

Länsrätten sade lyckligtvis nej till att riva det statliga byggnadsminnet sedan Riksantikvarieämbetet hade överklagat länsstyrelsens beslut.

Stallchefens villa får dock inte stå kvar på samma plats som i dag. Den ska snart flyttas närmare ridhuset. Flytten sker någon gång under vecka 32 (5-9 augusti).  I dag pågår förberedelse för flytten. Stora järnbalkar sticker fram under det frilagda och uppallade huset.

Av det närbelägna runda tegelhuset (den s.k. ofullbordade G-klaven) uppfört 1956 för Musikhögskolan, återstår nu bara en grushög. Även f.d. Statens Normalskola (där Musikhögskolan håller till sedan 1976) ska rivas. Allt för att ge plats åt drygt tre hundra nya bostadslägenheter och (av elever och lärare högt efterlängtade) moderna lokaler för Musikhögskolan.

Läs också: G-klaven på Valhallavägen rivs

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Glöm inte kortet i automaten!

 

Dagens ros ger jag till mig själv (Obs. skämt).

Det är lätt gjort att glömma kontokortet kvar i automaten.

Jag parkerade bilen utanför den snart rivna Musikhögskolan vid Valhallavägen. Gick till automaten för att köpa en parkeringsbiljett. Fick inte in kontokortet. Det satt redan ett i skåran.

Tog ut kontokortet som någon glömt kvar. Läste namnet. Ringde min fru på jobbet vid datorn.  Hon googlade och sökte på eniro och birthday.com men hittade bara ett telefonnummer till den förmodade sonen. Jag ringde upp numret.

Ett barn svarade som genast tryckte bort samtalet. Jag fick syn på en rökande kvinna utanför entrén till musikhögskolan. Frågade henne om en person med namnet på kontokortet jobbade i huset.

Ja, inte i detta hus, men i ett annat. Frågade om hon kunde släppa in mig så att jag kunde överlämna kontokortet till dess rätte ägare. Nej, men hon kunde öppna porten så att jag kunde lämna in det till receptionen. Det gjorde hon.

Jag överlämnade kontokortet till en man i receptionen som lovade att genat ringa dess rätte ägare. Det gjorde han. Jag hoppas den rätte ägaren inte hade upptäckt sin förlust innan han fick tillbaks sitt kvarglömda kontokort och att han därför inte hunnit börja oroa sig.

Det hände mig själv en gång för längesedan när en kvinna ringde och berättade att hon hade hittat min plånbok vars förlust jag ännu inte hade upptäckt. Vad glad jag blev.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

11 182 namn mot bebyggelse vid Råstasjön överlämnades

Planerna på 1 800 bostäder vid Råstasjön som presenterades i januari i år…

Protesterna på samrådsmötet i Friends arena blev högljudda när Solna kommun i januari i år presenterade ett förslag att bygga ett sextiotal hus (de högsta upp till tio våningar) norr om Råstasjön (flera inom strandskyddat område).

… orsakade en proteststorm med över elva tusen namnunderskrifter …

Nätverket Rädda Råstasjön startade en namninsamling mot byggplanerna och på onsdagen överlämnades listor med 11 182 namn mot byggplanerna till Solnas starke man kommunalrådet Pehr Granfalk (m) som också fick ta mot en marsipanöverdragen tårta dekorerad med en bild av Råstasjön och den planerade bebyggelsen överkorsad.

… som tillsammans med en specialgjord tårta …

Pehr Granfalk sade att det inte var han som ägde frågan utan stadsbyggnadsnämnden och att han inte lägger sig i hur de hanterar frågan.  ”Jag går inte in och detaljstyr”. Men han sade också att det nya förslaget som kommer i augusti inte ser ut som det som presenterades i januari i år. Ann Bell som förde Nätverket Rädda Råstasjöns talan sade att hon förstod att det skulle bli ett annat förslag eftersom länsstyrelsen påpekat att dispens från strandskyddslagen inte kommer att ges.

… överlämnades av Nätverket Rädda Råstasjön (Ann Bell) till kommunalrådet Pehr Granfalk.

Nätverket vill i stället för bebyggelse göra området till ett naturreservat. Råstasjön betraktas som en unik slättsjö belägen i stadsmiljö och med en särskilt rik biologisk mångfald omfattande bland annat 181 fågelarter och  330 växtarter registrerade i den närmaste omgivningen.

Läs också: Protester mot exploatering av Råstasjöns norra strand

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Ingen normal människa vill ha ny bebyggelse där man bor. Finns det något vidrigare än modärna bostadshus? I Solna, landets kanske fulaste stad med en i särklass misslyckad stadsplanering kan detta bli droppen som får bägaren att rinna över. Folk bör skapa och skaffa jobb utom storstadsregionen. Denna går redan på knäna med alla problem.

Anonym, 10:27, 28 juni 2013. Anmäl

@Solna Hur många har skrivit på listor FÖR ett byggande vid Råstasjön? Inte så många,va.

M1, 08:01, 28 juni 2013. Anmäl

...11 182 personer som redan har någonstans att bo kan man förmoda. Av detta kan man även utläsa att minst 52 136 Solnabor INTE skrivit på någon namnlista. Gott så.

Solna, 00:06, 28 juni 2013. Anmäl

De kommunala tjänstehjonen saknar ofta självinsikt. Se bara hur de tror att de kan bygga sönder vårt samhälle...

folkpartist, 11:38, 27 juni 2013. Anmäl

Vi får den stad vi förtjänar. När bidrog du själv genom att mer handfast läxa upp din "kommunalpolitiker"- efter noter? Dessa element måste desvärre hållas i stramt koppel. Jag bara frågar.

hjälp till du med!, 10:53, 27 juni 2013. Anmäl

Berättarnas torg för elfte året

 

Maria Llerena …

… berättade och showade …

Mustiga historier berättas under kastanjen på Brända tomten i Gamla stan varje kväll den här veckan. På tisdagskvällen var det Maria Llerena, Pelle Olsson och Johan Theodorsson som höll ett hundratal åhörare fängslade under en dryg timme och belönades med skratt och applåder.

… till publikens förtjusning …

De muntliga berättarkvällarna har blivit tradition. Det är elfte året som Berättarnätet Öst arrangerar. ”Och många i publiken kommer tillbaka kväll efter kväll”, berättar Pelle Olsson. Berättarkvällarna pågår till och med söndag. De är gratis. Men det är inte förbjudet att lägga ett bidrag i hatten som cirkulerar runt i den korta pausen.

… och Johan Theodorsson stretchade …

… innan han ställde sig under kastanjen och berättade en dråplig historia om sin förmente tvillingbror.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jätekul sommarnöje att gå till Brända tomten, en el. flera kvällar, för att komma till magins värld. Där allt kan hända!!!

susi, 13:39, 27 juni 2013. Anmäl

Lilleken dåligt omskött

För drygt ett och ett halvt år sedan fälldes ett av Stockholms absoluta karaktärsträd, TV-eken på Oxenstiernsgatan, helt i onödan, enligt en samlad fristående expertis som Stockholms stad tyvärr vägrade att inhämta information av.

Arboristen Douglas Wells och hans medhjälpare …

Intill den månghundraåriga eken växte sedan några år en liten ek, den s.k. Lilleken. I samband med nedsågningen av TV-eken flyttades Lilleken men återplanterades sedermera.  Men i dag ser den skrumpen och föga livskraftig ut.  Däremot har det växt upp ett antal små ekplantor runt omkring sprungna ur den gamla ekens ollon.

… försöker på eget initiativ att få Lilleken på Oxenstiernsgatan att överleva.

-Det verkar inte som något skött om Lilleken, rensat ogräs och sett till att den fått tillräckligt med vatten, säger arboristen Douglas Wells på Wells trädvård som på eget initiativ nu rensat ogräs och lagt på flis på jorden för att öka fuktigheten och hindra ogräs. Han tänker måna om den i fortsättningen också. Wells trädvård var ett av de företag som tackade nej till stadens förfrågan att fälla TV-eken när det begav sig i november 2011.

Ett flertal små ekplantor har trängt upp ur jorden runt Lilleken.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Grönska hör inte hemma i en stadsmässig miljö. Området känns redan otryggt. Bäst att slita av plantorna innan de hinner bli hemska träd. Ett glashus med en underliggande galleria skulle istället göra platsen tryggare och till en mötesplats för människor.

Jim By, leg. lobbyist (m), 20:06, 26 juni 2013. Anmäl

I SLs förstudie om spårväg City står följande att läsa om TV-eken: "Mellan Karlavägen och Taptogatan domineras gaturumsbilden av den majestätiska eken som manifesterar sig i den breda mittrefugen. Eken är ett viktigt landmärke som ska värnas om, den är också kulturminnesskyddad" Av denna anledning förlades spårvagnsspåren i studien på ett sådant sätt att eken inte skulle skadas, d.v.s. på var sida om eken. Sedan ändrades detta efter önskemål från kringboende och spåren lades i båda riktningar på den östra sidan om eken. Sedan kom trafikkontoret och Ulla Hamilton in i bilden och då gick det som det gick, d.v.s. åt h...

BL, 19:24, 26 juni 2013. Anmäl

Jaa då är det väl bara att vånta en sisådär 600 år, så är den nya eken i samma storlek som den man sågade ner? Varför skulle den bort? Var det något med tvärbana som ska byggas?

Börjar tröttna på dumma beslut, 23:11, 25 juni 2013. Anmäl

Samtidigt ville staden såga ner en poppel vid Hedvig Eleonora skola men där frågade man stadsbyggnadskontoret först och de sa att staden måste söka fällningslov först. Den står fortfarande kvar. Staden frågade inte stadsbyggnadskontoret först om staden fick fälla eken. De fälldeTV-eken utan fällningslov. TV-eken ingick också i det naturminnesskydd som togs fram redan på 1930-talet på uppdrag av Stockholms eget Skönhetsråd! Varför respekterade inte staden inte naturminnesskyddet?

En grabb från Eken, 20:45, 25 juni 2013. Anmäl

Na, saken var den att jag förgiftade dem eftersom dom störde utsikten från min tjusiga lägenhet.. Så gick det faktiskt till på Norr mälarstrand. På nåt sätt lyckades någon både förgifta o undkomma lagens långa arm till skillnad från han som sågade ner tallar på strandpromenaden utanför hans egen villa...i rätten var det sen en mycket lågmäld person, vill jag minnas. Men vem i hela världen skulle vilja dessa resliga popplar något ont?

Anonym, 18:47, 25 juni 2013. Anmäl

Vad rör sig i miljöborgarråd Ulla Hamiltons huvud? När någon galenpanna sågade ner åtta pilträd på Norra Mälarstrand då kunde Hamilton plocka fram 900 000:- för att ersätta luckan med nya pilträd. Men tv-eken, den skulle bort och då med kraft av poliser och grävskopor i nattmörker, för det hade Hamilton bestämt.

Blue, blue eyes, 14:58, 25 juni 2013. Anmäl

TV-eken lämnade ett lika stort hål i hjärtat som på Oxenstiernsgatan. Låt oss nu få en ny Lill-ek att växa upp så fort den bara kan. Gatan har blivit tom och kal utan ek mitt i gatan. Var deras hjärtan helt frusna på trafikkontoret i Stockholm som fällde den fina eken? Må deras hjärtan grillas i Ragnarök!

Lasse i Gatans pojk, 12:58, 25 juni 2013. Anmäl

Ja de va ett fint klipp. Tänk vad som går att genomföra om bara "some god dam respect" fanns...men det verkar heller inte vara mycket beställt med den goda viljan hos de som beslutade om tv-ekens öde.. Trots de boendes engagemang! Trots oberoendes expertis. Närå, den ska prompt väck. Annat var det på almarnas tid i kungsträdgården.

Anonym, 12:11, 25 juni 2013. Anmäl

Carl Bildt och Moderaterna som älskar amerika så mycket skötte eken så otroligt plumpt.(Som med det mesta. antar att de alla blev skadade på internaten. Tråkigt. ) Se det här videoklippet. https://www.youtube.com/watch?v=BFTj0hM3DHM J. R. R. Tolkien älskade träd för övrigt. TV-Eken är en sorglig historia. Vi lärde oss en del av den.

Bryt inte ner, Bygg upp, 03:03, 25 juni 2013. Anmäl

All heder åt Wells trädvård och nice med lilleken men tv-eken får vi bara se på foton. I japan stagar man upp sådana träd men kanske räckte inte slantarna efter alliansens leka-affär utförsäljningar riktigt till för sådana utgifter.

Anonym, 00:58, 25 juni 2013. Anmäl

Min gamla dammiga Valoy

 

Min gamla dammiga Valoy.

Min gamla Valoy, förstoringsapparaten, står och samlar damm i ett hörn bakom en bokhylla i mitt sovrum, längesedan använd för sista gången. Under de ensamhetens år som inledde mitt 1960-tal stod den uppallad på en specialgjord bänk i duschrummet i min lilla kemikaliedoftande lägenhet på 22 kvadratmeter, fem trappor upp på Sankt Eriksgatan 67. Då använde jag ofta min Valoy.

Var det inte mina egna negativ jag till tonerna av Schuberts Ständchen förstorade så var det min pappa Litmans bilder jag belyste på det oexponerade fotopapperet i mitt provisoriska mörkrum och framkallade och fixerade i plåtskålarna och sköljde under rinnande vatten i den minimala kokvrån.

Min pappa skräddaren, som till vardags jobbade på Bergmans herrekipering på Odengatan 92 (där Systemet i dag just stängt för att byggas om till självbetjäningsbutik) reste varje semester ut i världen och fotograferade och sålde de bilder som jag förstorat till någon av de många tidningsredaktioner som fanns i Stockholm på den tiden

Mina egna bilder var resultatet av lika ändlösa som planlösa vandringar på Stockholms gator och i de nya förorterna med min Leica inspirerad som jag var av Henri Cartier-Bresson och Robert Frank vars böcker jag köpt på Sandbergs bokhandel på Humlegårdsgatan i slutet av 1950-talet.

Att fotografera var för mig ett sätt att umgås utan att umgås med andra människor, att betvinga min isolering, tror jag man säga. Så minns jag det i alla fall i dag.

Norra bantorget.

Dalagatan.

Oklart var.

Norrmalmstorg (tror jag).

Kungsgatan (måste det vara).

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Tack för att du delar med dig!

k, 11:48, 28 juni 2013. Anmäl

Tack för upplysningen Harald!

Lars Epstein, 23:59, 27 juni 2013. Anmäl

Det blev fel i förra kommentaren. Inte Vegagatan, Esplanaden ska det vara.

Harald Nordius, 21:39, 27 juni 2013. Anmäl

Tanterna står på Sturegatan i Sundbyberg och den korsande gatan är Vegagatan.

Anonym, 21:31, 27 juni 2013. Anmäl

Visar bilden på Dalgatan en boxningsmatch mellan två grabbar? Och med en klunga som hejar? Vore kul med en bildtext.... fast själv glömmer jag ju var och vad och vem som är med på bilder som man tagit bara för ett par år sen:-)

Anonymous, 18:47, 26 juni 2013. Anmäl

Så otroligt roligt att se dessa gamla fotografier som i samtiden måste verkat rätt "alldagliga" - vilket idag ju är en härlig nostalgi. Och framkallningsapparaten!!!! Det måste vara mer än tretti år sen jag höll på med en sån... "skuggade" bilderna, testade med mer eller mindre kontrast och så vidare :) Nu är allt instagram och facebook. :)Inte dåligt det heller, men det känns väldigt flyktigt.

Jay, 09:08, 25 juni 2013. Anmäl

Tack Arne!

Lars Epstein, 09:05, 25 juni 2013. Anmäl

Vilka underbara fotografier från tider som har flytt. Mer sånt, Lars :-)

Arne, 02:41, 25 juni 2013. Anmäl

Tillfällig utsikt mot Klara kyrka

 

Klara kyrka framträder mer och mer i takt med att Scandic Hotell rivs …

… för tre månader syntes bara kyrktuppen från samma plats på bron över Vasagatan.

I takt med att Scandic Hotell mittemot Centralen förvandlas till en grushög framträder en ny utsikt österut från Klarabergsgatans bro över Vasagatan.  Klara kyrkas smäckra torn reser sig fritt mot himlen inte längre helt dolt av den framförvarande byggnaden.  Men det är förstås bara en tillfällig vy.

Men det är bara tillfälligt. När hotellet är rivet byggs ett ännu högre hotell på platsen.

När hotellet är rivet byggs på platsen istället ett nytt och högre hotell med bostäder i de övre regionerna och en ny entré till Citybanan i de lägre.  Och kyrkan försvinner in i bakgrunden igen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Tänk om makthavarna hade vågat ta chansen och öppna upp området lite istället för att göra om misstaget med waterfront fast värre. Ett stationshus i tre våningar av hög arkitektonisk klass som samspelade med både Klara kyrka och den gamla centralsationen hade varit ett lyft för området. Nu får vi istället ytterligare en stor klump mitt i stan.

M1, 16:31, 24 juni 2013. Anmäl

Ohyfsade kristna skyr inga medel att skylla allt negativt på ateister

Ateist, 11:09, 24 juni 2013. Anmäl

Ohyfsade ateister skyr inga medel.

folk på stan, 21:16, 23 juni 2013. Anmäl