Stortorget sig vardagslikt igen

11

Julmarknad under bortforsling.

Tombolahjulen har slutat snurra, prydnadstomtarna är sålda, glöggen uppdrucken, sockervadden uppäten. Luckorna är stängda och bodarna bortforslade. Julmarknaden är historia och Stortorget sig vardagslikt igen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tobaksmonopolet då, nu och sen

1a

Cigarrettillverkningen i Tobaksmonopolet på Söder upphörde för femtio år sedan. Foto: Stockholmskällan 1942

När jag ung och nygift flyttade in i en omodern enrummare med fotogeneldad warmwindkamin i rummet och varmvattenberedare i köket på Maria Skolgata 40 högst upp i huset för exakt femtio år sedan tillverkades fortfarande cigarretter i fabriken på andra sidan gatan. Redan året därpå (1965) flyttade cigarrettillverkningen till Malmö och all tobakstillverkning upphörde därmed i Tobaksmonopolets gamla fabriksbyggnader. Nu har omvandlingen av kvarteret intensifierats.

41

NCC:s snart färdiga hus med 91 bostadsrätter i hörnet Rosenlundsgatan/Maria Skolgata där Tobaksmonopolets lilla bergspark låg för inte så längesedan.

Den lilla kuperade parken i hörnet av Rosenlundsgatan och Maria Skolgata är ett minne blott. Det nya huset med 91 bostadsrätter som byggs på platsen ser ut att snart vara färdigt för inflyttning. I andra ändan av kvarteret mot Ringvägen planeras ett höghus i stället för det gamla huvudkontoret.

21

Portalbyggnaden till tobaksfabriken på Maria Bangata ska rivas och ersättas av en nybyggnad …

31a

… och i utrymmet mellan fabriksbyggnaden (i fonden) och magasinet (gaveln till höger) på samma gata ska ett nytt …

3a

… bostadshus i den här stilen med 10-15 lägenheter byggas (med publik bottenvåning).

Och nyligen beslutades att den gamla portalbyggnaden till f.d. Tobaksmonopolets fabriksbyggnad på Maria Bangata ska rivas och ersättas av en annan byggnad, liksom att en nytt litet bostadshus med 10-15 lägenheter ska byggas mellan fabriksbyggnaden och magasinsbyggnaden på samma gata. Fabriksbyggnadens gård ska glasas in och gården i kvarteret höjas.

2a

Modellbild av förändringarna. Maria Bangata längst ned i bild, Rosenlundsgatan till höger.

Tiderna förändras. Själv är jag för ung (!) för att minnas de utbredda tobaksodlingarna på Söder. Men de lär ha funnits kvar ända långt in på 1930-talet. Och det var väl därför och för att de viktigare privata tobaksfabrikerna redan låg på Söder som det ansågs lämpligt att bygga en en enda stor tobaksfabrik i stadsdelen när tillverkningen monopoliserades av den svenska staten för nästan exakt hundra år sedan (1915). Det var då det.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Planerna för kvarteret delades upp så att den totala omfattningen inte framgick. Den fina parken och flera av de gamla industribyggnaderna av hög arkitektonisk kvalitet försvinner och ersätts av, i bästa fall trista, men också brutalt fula hus. Det fanns en tid när konst och arkitektur gick hand i hand, nu är det varandras motsatser. Förtätningen har gått så långt att det bara blir förstoppning.

M1, 15:26, 12 januari 2015. Anmäl

Det är alltid roligt att läsa din blogg här i DN. Vi bodde ganska nära varandra och du känner väl som jag att det rivs upp sår av allt som rivs för nya bostäder. Många av mina släktingar arbetade på tobaksmonopolet, men det är tur att de slipper se allt som rivs eftersom de inte lever nu. Eftersom jag bodde uppe på höjden, Maria Prästgårdsgatan 59, så såg jag tobaksmonopolet, så fort jag tittade ut genom fönstret. Jag gick i Nya Maria folkskola i 4 år och kanske gick du också där. Det var en bra skola tyckte jag och jag hoppas att inte den rivs, för det är verkligen en gedigen skola med stora utrymmen. Jag har fått löfte om att besöka och titta in där igen och det ska jag verkligen göra också.

Barbro Eriksson (Webbsida), 14:12, 3 januari 2015. Anmäl

Bor mitt emot Monopolet, Maria Bangata. På modellbilden finns inte nya höghuset med. Det som ska stå västerut, mellan Maria Bangata och Maria Skolgata. Huset idag längst till väster ska ju rivas och ersättas med ett nytt nus ihopbyggt med höghuset. Skriv gärna om det också med dina kommentarer. Vad vi som mister utsikten tycker är nog inte svårt att förstå. Kerstin

Anonym, 15:00, 30 december 2014. Anmäl

Vem är det du håller med Bagge - vem har sagt att allt ska bevaras ? Stora delar av Gallerian vid Regeringsgatan ska rivas. Visserligen är det inte direkt hållbart att riva så pass nya byggnader, rivning och byggande orsakar i dag betydligt större CO2-utsläpp än alla bilar och lastbilar tillsammans (om vi nu ska bry oss om sådant)

BL, 11:53, 30 december 2014. Anmäl

Tack för alla under året finurliga, kulturella händelser du snappar upp och låter Stockholm med dess historia leva vidare från generation till generation samt dina vettiga förslag på förändring samt inläggen om att bevara vissa delar på ett hänsynsfullt sätt.

John Arthur Ekebert (Webbsida), 09:48, 30 december 2014. Anmäl

Gott Nytt År! Lars. Kan du vara bussig att ropa till om min gamla skola Maria folkskola åker dit också. Då kommer jag hem för ett sit in! In den skolan gick min Far och alla vi ungarna på Kattgränd. Vem är det som gör skisser på dessa hemska hus.

Marianne fd Södermalm, 01:37, 30 december 2014. Anmäl

Bagge; ingen har väl påstått att all förändring är av ondo? Men att sabotera Kv. Tobaksmonopolet med rivningar av kulturhistoriskt intressanta byggnader och uppförande av nya brutala och fula dito är knappast något framsteg. Bygg gärna nytt men varför måste det vara så fult och okänsligt genomfört?

Bukfaçon (Webbsida), 18:17, 29 december 2014. Anmäl

@Bukfacon Håller med, allt nytt är av ondo och allt var bättre förr. Låt oss frysa Sthlm så som det ser ut idag och aldrig mer ändra en enda tegelsten.

Bagge, 18:04, 29 december 2014. Anmäl

[…] 2: Läsvärd med ledsam artikel i DN (klicka) å femtedag […]

God Jul och Gott Nytt År! | Svenskt Cigarrlexikon (Webbsida), 16:24, 29 december 2014. Anmäl

Bedrövliga förändringar! Ingen som helst respekt för landets (och även Stockholms) intressanta tobakshistoria. Det där gröna bostadshuset är ju inget annat än ett rent övergrepp på staden... :-(

Bukfaçon (Webbsida), 15:32, 29 december 2014. Anmäl

Stolpe som tycks ropa på hjälp


11

HJÄLP!

En av järnstolparna i det vackra staket som inramar entrén framför Mariaskolan på Ringvägen ser bokstavligen ut att ropa på hjälp. Den är på väg att vittra sönder och behöver lappas och lagas efter alla år, kanske är den ett original från skolans invigning 1893, det ser nästan så ut.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Tycekr stolpen är vacker. bevard charm för dig med visoner(om man ska tala mäklar språk) trevligt med lite förfall i staden med allt behehöver inte vara nygasat med skanska betong. Eventuellt kan det ha varit munktells verkstad(en föregångagre till Volvo) som tillverkat stolparna. De tillverkade allt i gjutgjärn från grindsstolpar till grav(järn)stenar. Vissa gjutgärnsgravstenar finns kvar rätt många på johannes kykogård. /mike

Anonym, 11:50, 1 januari 2015. Anmäl

En stolpe vid Maria skola vittrar nu sönder successivt Den stått där sedan länge en gång uppsatt för oss att visa om den tid som då ansågs som särdeles progressivt men efter två sekelskiften och åtskilliga mätningar från Pisa uselt skött och inget vidare underhållen liksom vår standard inom skolväsende Epstein du får sätta upp banderollen ”Skärpning i plugget – hälsar den allseende”

åke ivar, 09:57, 29 december 2014. Anmäl

En stolpe vid Maria skola vittrar nu sönder successivt Den stått där sedan länge en gång uppsatt för oss att visa om den tid som då ansågs som särdeles progressivt men efter två sekelskiften och åtskilliga mätningar från Pisa uselt skött och inget vidare underhållen liksom vår standard inom skolväsende Epstein du får sätta upp banderollen ”Skärpning i plugget – hälsar den allseende”

åke ivar, 09:57, 29 december 2014. Anmäl

Det inte ser bättre ut än att det är självaste Edward, han Munch'en med sina djupt oroande målningar ni vet, som på det här opassande sättet, så att sägandes, går igen. Även om han här har gått på pumpen.

Anonym, 01:34, 28 december 2014. Anmäl

ja ser ofta gjutjärnsföremål i stan som är oerhört vackra och gamla som denna här. Kulturarv och värdeföremål som vittrar sönder, uch.

John Arthur Ekebert (Webbsida), 18:21, 27 december 2014. Anmäl

Stockholm då och nu i fotografen Christer Löfgrens bilder

Stockholm förändras hela tiden successivt. När nya hus ersatt gamla fördunklas minnet av det  förgångna. Stadsmiljöfotografernas systematiska dokumentation ser till att minnesbilderna bevaras.

Den flitiga fotografen Christer Löfgren har nyligen gett ut två böcker ”Stockholm nyss” och ”Stockholm kring 1980-talet” (Nielsen & Norén förlag) där han fångat gångna miljöer och stämningar som redan är passé. Författaren Karl-Gunnar Norén har skrivit faktarika men lättlästa texter.

I ”Stockholm nyss” har Christer Löfgren återfotograferat samma platser med 30-35 års mellanrum. En del är sig lika, andra totalt förändrade, slitna gamla hus är rivna eller renoverade, miljöer intakta eller försvunna.

1700-talsmiljön Claes på Hörnet var totalt förfallet och rivningshotat för trettiofem år sedan, men är nu upprustad, liksom stadsarkitekten på 1700-talet Johan Eberhard Carlbergs hus på Hornsgatan och Meyers gjuteri på Västmannagatan (där Tårtan spelades in).

Men de vackra husen som låg intill varandra på David Bagares gata och som innehöll Dambergs trea (där Sven Jerrring brukade sitta) respektive Chico bar (där knuttarna käkade korv och pommes frites på femtiotalet) är rivna och ersatta av trista nybyggen.

Nedan några bildexempel av Christer Löfgren ur den värdefulla dokumentationen ”Stockholm nyss”.

111981. Spårvägshallarna i hörnet av Ringvägen/Brännkyrkagatan som revs strax därefter …

21

… och samma gatuhörn i dag. Arkitekten Sune Malmqvists hus från 1983.

31

1981. Jarlaplan med Vaxholmsbussarnas station i förgrunden och Borgarskolan i bakgrunden …

41

… och samma vy i dag med JM:s bostadshus som byggdes runt 1990.

71

1979. Hotell Göteborg (från 1861) vid Södra station revs utan förvarning en natt 1982 …

81

… varför är oklart. I dag står det bara ett antal taniga träd på platsen. Samtliga foton: Christer Löfgren

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

”Arvtagaren” deltog i hyllningen av ”Nacka” Skoglund på julafton

11

Johan Johansson och hans vänner (Stina och Anna Bauer närmast kameran) underhöll vid den traditionella julaftonshyllningen för fotbollslegenden Lennart ”Nacka” Skoglund vid statyn utanför hans födelsebostad …

21

… och Stefan Magnusson, ordförande i Nackas vänner, höll hyllningstalet (här återgivet i sin helhet) på 85-årsdagen av Nackas födelse.

Enligt julaftonstraditionen på Söder samlades någonstans runt tusen personer utanför Katarina Bangata 42, fotbollslegenden Lennart ”Nacka” Skoglunds (1929-1975) födelseadress där han också står staty (av Olle Adrin) står sedan trettio år. Trubaduren Johan Johansson och hans vänner (Bauerklanen) underhöll och Stefan Magnusson från Nackas vänner höll som vanligt hyllningstalet. Här återgivet i sin helhet för alla som missade det.

”Söderbor, Hammarbyare, Nackavänner. Det är i dag 85 år sedan Sveriges genom tiderna störste fotbollsspelare Lennart Nacka Skoglund föddes. Att Nacka Skoglund inte är bortglömd är ni som är här ett levande bevis för. Samtidigt med denna hyllning pågår också en hyllning på Borrby IP i Skåne. Vilken annan fotbollsspelare i Sverige tror ni får en hyllning på samma dag sextio mil ifrån varandra trettionio år efter sin död.

Det finns alltid folk som jämför fotbollsspelare förr och nu. Det är givetvis en orättvis jämförelse men jag undrar ibland hur bra Nacka varit med dagens träningsmetoder. Och jag lovar att börja jämföra den fantastiske från Rosengård med Nacka den dag han visar upp ett VM-brons och ett VM-silver (Uppskattande skratt och applåder från publiken).

För några år sedan såg jag en insändare i en lokaltidning på Södermalm. Det var en dam som ifrågasatte varför Nacka Skoglund ska stå staty på Söder. Statyer får ju endast kungar, genier och hjältar argumenterade hon. Om hon visste vad rätt hon hade. Nacka var nämligen allt detta.

När Nacka kom hem 1964 från proffslivet i Italien var han på nedgång men fortfarande en magnifik fotbollsspelare. Två gånger hjälpte han upp Hammarby i allsvenskan. Hammarby var på den tiden ett lindansarlag. Sista riktigt stora framträdandet gjorde han 1966 i det allsvenska kvalet mot Saab. Över 25 000 personer fick se Hammarby vinna med 5-0 efter två mål av Nackas arvtagare den blott 17-årige Kenta Ohlsson. Kedjan bestod av Kenta, Nackas brorsa Ya Skoglund, Benrdt Lif, Tom Turesson och Nacka själv. Det var en offensiv som heter duga och Nacka var förstås lysande.

31

”Nackas arvtagare” Kenta Ohlsson fanns med bland dem som hyllade Nackas minne …

41

… liksom förre socialdemokratiska idrottsborgarrådet Py Börjeson som här tackar Stefan Magnusson efter hans tal.

Säsongen efter låg Hammarby i allsvenskan men Nacka var mest skadad och efter halva säsongen gjorde han sin sista match för Hammarby. Via Kärrtorps BK och Länkarnas korplag fick sagan sitt tragiska slut. Eller som journalisten på Kvällsposten Björn Fremer en gång så träffsäkert skrev:

´Nacka levde på applåder, liksom komikern lever på skratten. Nacka hann göra väldigt många lyckliga. När skratten dör, dör komikern. När jublet dog, dog Nacka´. God jul och gott nytt år”.

51

De lite mindre Hammarbysupportrarna poserade på Nackastatyn inför mammornas och pappornas kameror.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Dn stöder vanligen stadsvandalism i den vanliga journalistiken. Denna blogg är en sorts alibi för att tidningen har högt i tak. Så det inte numera. Lars Epstein är toppen och gör sitt absolut bästa av situationen. Tack Lars!

Eddy, 10:08, 27 december 2014. Anmäl

Tack John! God Jul tillbaks!

Lars Epstein, 12:22, 25 december 2014. Anmäl

God Jul på dig Epstein! Fortsätt med ditt utmärkta jobb! Fler som du behövs på DN! /John

Anonym, 06:53, 25 december 2014. Anmäl

Grattis på 150-årsdagen och lycka till i framtiden Dagens Nyheter!

1a

Årets fyrverkeri brändes av över Riddarfjärden …

51… när DN firade sitt 150-årsjubileum på tisdagskvällen. Inbjudna kändisar fotograferades …

Tiden går. Tyvärr. Nu har jag varit med om två DN-jubileer, 125-årsfesten på Berns 1989 och det magnifika 150-årskalaset i Blå hallen i Stadshuset på tisdagskvällen. På Bernsfesten 1989 såg väl framtiden kanske ljusare ut för papperstidningen än den gör i dag. Men vem vet vad som händer i framtiden? Ingen!

4a… som Janne Josefsson …

31 … Ebba Witt-Brattström och ett otal andra bland de 952 gästerna …

Vad som skett är lättare att redogöra för. Åtminstone på det personliga planet. Inte helt lätt ändå eftersom minnet sviker. Men jag minns ändå DN:s gamla förortsbilagor som distribuerades med den vanliga tidningen. Till DN:s förortsredaktion, som låg på nio trappor i DN-skrapan gick jag, student på Journalisthögskolan, en dag på våren 1972 under vånda med gelé i benen upp och erbjöd mig att medverka med min penna. Intresset att ta mina tjänster i anspråk föreföll väl inte översvallande av mottagandet av mitt erbjudande att döma men mitt namn antecknades ändå pliktskyldigast i en bok.

71… på brakfesten i Blå hallen i Stadshuset.

En vanlig vardag dag någon vecka senare klockan sju på morgonen ringde det överraskande nog på dörren hemma i Edsberg där jag bodde på den tiden. Det var brevbäraren som väckte mig med ett expressbrev (finns det sådana kvar nu?). Brevet innehöll Tyresös hälsovårdsnämnds protokoll. ”Skriv två notiser. Hälsningar Osmo”, var allt som stod på postit-lappen som följde med. Osmo Vatanen var redaktör för DN:s sydbilaga, en lokaltidning som följde med huvudtidningen till de prenumeranter som bodde i detta område söder om stan (där jag vid den tiden aldrig hade satt min fot). Han ville nog pröva mig, den gode Osmo.

81

En skål för DN!

Jag följde med bultande hjärta hans uppmaning, vände och vred på formuleringarna och skrev till sist två ointressanta notiser à 25 kronor styck som jag personligen levererade och som till min stora förvåning publicerades. Jag läste mina två totalt intetsägande notiser gång på gång när jag fick tag i ett exemplar av den tryckta Sydbilagan. Kunde inte tro att det var sant att mina valhänta försök hade publicerats i Dagens Nyheter, visserligen i bilagan, men ändå, i Dagens Nyheter.

91

Kö efter maten till kaffet …

Det var så den började, min DN-karriär, våren 1972. Och det var så mitt minimala självförtroende började rekonstrueras. Tack för det DN, och grattis på 150-årsdagen och hoppas det finns en framtid för dig ”Madam Andersson” (smeknamnet på DN förr i tiden) även i det hårdnande digitala klimat som råder och som hårdnar dag för dag. Grattis och lycka till i framtiden DN och måtte du som papperstidning leva länge än. Hurra, hurra!

3a

… och dansen i Gyllene salen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jag tänker på alla tidningar som min Far Nils Henriksson körde ut under alla åren på Dagens Nyhter. Det jag minns bäst är att han fick komma hem och äta middag, och bad mig sitta I lastbilen och lyssna på radion dom hade I lastbilen. Kanske va året 1952, och sen skulle jag skrika på Pappa om något hände på bilradion. Han hade parkat påBastugatan utanför vårat köksfönster. När jag satt där tyckte jag att ordet Ford satt lite snett på ratten. Jag rättade till det och det böjade att tuta. Då kom Farsan ner och det va sista gången som jag va vikarie på DN radion. Grattis DN! Hittade just ett kort på Nisse och Al Coop härom dagen. Hoppas jag stavade hans namn rätt!

Marianne fd Södermalm, 22:42, 23 december 2014. Anmäl

Lite grinig över att vi pensionärer inte blev bjudna, somliga av oss har ju jobbat i över 40 år och mer men vad är väl en bal på Slottet

f.u, 16:59, 23 december 2014. Anmäl

Dimman ska återfå sin rätta plats på Strömparterren

11

Skulptören Gusten Lindbergs kvinnoskulptur ”Dimman” har i ett par års tid stått placerad i skymundan på Strömparterren …

”Dimman”, Gusten Lindbergs (1852-1932) skulptur (ett kvinnoväsen, nyss uppstigen ur vattnet likt morgondimman hon symboliserar) som sattes upp på Strömparterren 1910, flyttades och hamnade bortglömd helt i skymundan i ena hörnet intill muren nedanför Norrbro när området renoverades för ett par år sedan.

31

… men efter att skulptörens sentida släkting Björn Lindberg (längst till vänster) kontaktat stadens myndigheter ska ”Dimman” nu återfå en mer central placering. Stockholms konst Mårten Castenfors, Tjalle Persson och Janne Norlin diskuterar den nya placeringen på plats.

Björn Lindberg, sentida släkting till Gusten Lindberg (som var Björns farfars fars bror) reagerade och tog kontakt med stadens myndigheter för att åstadkomma en gynnsammare placering av ”Dimman” vilket efter ett antal möten och diskussioner gav resultat.

41

Här ska hon placeras med ryggen mot vattnet. Flytten sker förmodligen i mellandagarna.

På måndagseftermiddagen träffades Björn Lindberg, Stockholm Konsts chef Mårten Castenfors, Tjalle Persson och Janne Norlin på plats för att diskutera den exakta placeringen och om hur ”Dimman” ska vara vänd. Med ryggen mot vattnet, ur vilket hon uppstigit, precis som hon tidigare varit vänd, blev beslutet. Själva flytten planeras ske i mellandagarna.

51

Så här stod hon placerad före förvisningen.

”Dimman” är Gusten Lindbergs i särklass mest populära verk trots att det vid Konstnärsförbundets utställning 1886 av Hjalmar Sandberg i tidningen Nya Dagligt Allehanda skarpt kritiserades för ”det stilvidriga försöket att i statyframställning ge bilden av ett lätt svävande väsen”. ”Dimman” finns i flera versioner, på Nationalmuseum i marmor och dessutom i brons förutom på Strömparterren också bland annat på Huvudsta gård, i Trädgårdsföreningen i Göteborg, i Perennagården i Karlshamn och i Wennerbergsparken i Karlstad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Mycket bra att hon slipper stå i skamvrån längre!

Hasse Wester (Webbsida), 14:21, 5 januari 2015. Anmäl

Håller med, det skulle vara riktigt vackert.

Neon, 12:53, 23 december 2014. Anmäl

Finns inget grund eller litet skär, eventuellt gjuta sockel en bit ut från håvbåtarna som statyn istället kunde placeras på. En näck dam som höljs i dimmor och vattenångor iskalla vinterdagar, tycker jag skulle pigga upp. Än festligare om man understundom fick höra dämpade svordomar från "sumprunkarna", för det var väl det dom faktiskt kallades hos Per Anders Fogelströms, när de sen gång efter annan grundstöter uti dimman.

Måste det vara så himla försiktigt och korrekt?, 12:38, 23 december 2014. Anmäl

Förr var alla jular vita

11

Förr var alla jular vita …

Förr var alla jular vita, som jag minns det . Utomhus virvlade flingorna runt i decemberskymningen, allt var täckt av snö, gravstenarna på andra sidan Hantverkargatan på Kungsholms kyrkogård, trottoarerna, stora gården och lilla bakgården, i 11:an där vi bodde, en trappa upp, i D-uppgången, i en liten enrummare, pappa, mamma, lillebror Pelle och jag.

21

.. som jag minns det.

Det måste varit julaftonen 1945, det var den sista julaftonen mamma Greta levde, jag var tre och ett halvt år, det knackade på dörren och pappa öppnade, mamma hade försvunnit ur synfältet, ”Finns det några snälla barn här” undrade tomten med ljus röst och ställde ned den bruna säcken på golvet. Förstummad nickade jag jakande, tror jag.

Pelle och jag fick ett par julklappar var av tomten som därefter önskade oss god jul och tackade för sig och sedan suckande lunkade ut genom den långa smala hallen till ytterdörren och gick ut i farstun för att utföra sitt värv i andra familjer där andra barn ivrigt väntade på hans ankomst.

51

Mammas ena toffla (rekonstruktion).

Det var på hans väg ut genom hallen som jag upptäckte att tomten hade mammas tofflor på fötterna. Men det var ju inte så konstigt (kanske jag tänkte) att han hade lånat mammas tofflor eftersom det var fullt med snö utomhus och tomtens skor förmodligen var lika blöta som mina pjäxor brukade vara efter att jag tumlat om i snöhögarna nere vid Norr Mälarstrand som jag brukade.

41Den populära snöhögen i Kungsträdgården.

Är detta barndomsminne en efterhandskonstruktion? Förmodligen. Åtminstone delvis. Hur det än må vara med den saken, i år ser julsnön ut att utebli. Inget tumlande i snöhögarna för de minsta den här julen alltså, utom möjligen i Kungsträdgården där de redan är i gång, de små i sina färgglada overaller, ivrigt fotograferade av övervakande föräldrar, föräldrar som när det om några dagar blir julafton kanske omärkligt försvinner ut en liten stund eller är tvungna att gå något ärende alldeles innan tomten ska komma, tomten som kanske liksom min mamma en gång händelsevis råkar ha pappas eller mammas skor på fötterna vilket kanske sätter myror i huvudet på de minsta om de är uppmärksamma.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Snön är på väg! Men nog var det mera snö förr. Minns hur mamma och jag gjorde snöänglar utan vårt hus på Söder en jul på 50-talet. När släkten kom stampade de alltid av sig snön i hallen :-) Och när Luciatåget körde genom stan var det ofta snö. Och det var kallt. God Jul och tack Lars Epstein för alla fina iakttagelser du gjort under året.

Neon, 13:01, 23 december 2014. Anmäl

Mycket bra skrivet. Hans, 59 år i USA, bodde en gång på Fredriks Barks Minne

Hans Ingemar Johansson, 15:17, 22 december 2014. Anmäl

Tack detsamma Barry!

Lars Epstein, 12:09, 22 december 2014. Anmäl

En riktigt god Jul och ett lyckligt nytt år önskas hedersmannen Lars Epstein!

Barry, liberal, 08:35, 22 december 2014. Anmäl

God Jul Marianne!

Anonym, 02:14, 22 december 2014. Anmäl

Jag minns att snövallarna på Kattgränd va så höga ett år att dom inte såg oss ungar när vi traskade I mitten. Det va som att gå igenom en Igglo. Kul hade vi också på väg till Maria Folkskolan. Vi åkte spark, eller släde ner Duvogränd rakt ut I trafiken. Inte många bilar på 40, 50talet. Hockey spelades på Lundabron utans skridskor. God Jul!

Marianne fd Södermalm, 21:59, 21 december 2014. Anmäl

2014 – de nedlagda konditoriernas år i Stockholm

11

Källströms konditori på Fleminggatan 83 …

De gamla konditorerna i stan försvinner ett efter ett. I april slog Konditori Kungstornet med sin fina femtiotalsinredning igen på Kungsgatan, några månader senare var det dags för Hurtigs på Drottninggatan att upphöra och för ett par veckor utrymdes Källströms konditori på Fleminggatan nära Sankt Eriksgatan.

21

… har slagit igen.

Jag har själv aldrig fikat på Källströms men ser på gamla bilder att det fanns vackra blästrade glas från slutet av fyrtiotalet som skildrade vetets väg från ax till limpa och kokosens väg från palm till kaka. I dag ser det helt utblåst ut i lokalen.

31

Inredningen är urblåst.

Jag frågar en av företagarna i grannskapet om han vet vad som ska hända med Källströms. ”Nej, jag vet ingenting. Har hört ryktas om att det ska bli grillrestaurang. Men jag vet inte säkert. De bara utrymde lokalen och försvann för ett par veckor sedan. Jag tror ägarna sålt lokalen ”, berättar han.

Visst finns det fortfarande fina konditorier kvar i stan. Men många har försvunnit, en del för längesedan som Ogo på Kungsgatan, gamla fina Ogo, där jag för 55 år sedan brukade sitta vid ett fönsterbord på luncherna på övervåningen (när jag var elev på fotoateljén Uggla på Kungsgatan 18) och smaska i mig en läcker Napoleonbakelse, röka en John Silver utan filter, sjunka in i någon dikt av Pär Lagerkvist och då och då höja blicken från boksidorna och speja ut över folklivet på Kungsgatan och dra ett halsbloss till. Det var som ett andra hem.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Nimby-mentaliteten driver fram den gentrifiering som dödar de små aktörerna i staden. Lått innerstaden växa utanför tullarna så drivs inte lokalhyrorna upp till såna priser som bara de stora kedjorna klarar av!

Åke, 00:04, 26 december 2014. Anmäl

Hej Lars! Av en ren händelse läste jag DN igår och läste om konditoridöden. Min pappa och mamma köpte det konditoriet 1952 och drev det till 1972. Jag själv som är född 58 fick tidigt hjälpa till i bageriet . Så det är med lite vemod jag läser att fiket har gott i graven. Det finns mycket mer att berätta men utrymmet är begränsat. Pär.

Pär, 16:16, 23 december 2014. Anmäl

Personligen VÄGRAR jag att gå till amerikanska latte-hus (det kommer bara inte att ske), men tyvärr är utbudet av genuina konditorier som bekant snabbt minskande. Tråkigt nog måste jag dock påpeka att det ofta är konditoriernas eget fel att de dukar under. För samtidigt som latte-kedjorna är både själlösa och tråkiga så är de i alla fall rena och ger ett intryck av att vara hygieniska på ett sätt som många gamla konditorier INTE är. Konditori Kungstornet var typexemplet på ett smutsigt och illa skött konditori som inte ens en nostalgiker som mig kommer att sakna. Driver man ett konditori i dag måste man inse att konkurrensen är en annan än vad den varit. Att städa och hålla efter lokalerna kommer alltid att vara steg ett.

Forsen, 14:42, 22 december 2014. Anmäl

Mysiga cafeer är väl vad alla vill ha. De amerikanska "nya" kedjorna är lika sågade jäms fotknölarna (ingen smak) som de murriga "genuina" tex det i Kungstornet (dyrt, skitigt, nonchalant). Därför är blogginlägget intressant, det påvisar ett glapp som borde fyllas. Märkligt inget nytt café verkar testat fråga hur kunderna helst skulle vilja ha det.

Anonym, 14:16, 22 december 2014. Anmäl

På Källströms handlade min man ofta en period när han arbetade i närheten. En gång köpte han en stor limpa och frågade om den gick bra att frysa. "Ja, det går utmärkt, men jag vet inte hur den blir när den tinat" blev svaret.

Birgitta Jonsson, 13:07, 22 december 2014. Anmäl

Hade du så bra pröjs att du kunde sitta på OGO och fika och röka Jompa uten filter:-)) Uggla 70-74

Christer Hammarborg, 08:18, 22 december 2014. Anmäl

Ja, sorgligt är det och det handlar inte bara om ställen som helt försvinner, ibland är det standarden som försvinner eller sänks. Tänker på ett ställe på Odengatan som en gång i tiden serverade stans godaste semlor och där man kunde sitta och kurra längst in och filosofera över livet tillsammans med kursare. När jag var där senast serverades kaffet i pappmuggar, vilket kändes nästan oanständigt.

Katten, 10:22, 21 december 2014. Anmäl

Visst är det en sorglig utveckling. Du skulle ha gillat Källströms. Gamla svartvita "journalbilder " på väggarna.lagom insuttet. Har också många minnen från Ogo på 50- talet. Om jag var i stan med min mamma och hade tur så fikade vi på Ogo där de garanterat hade gott kaffe.jag brukade välja en mockabakelse, inte för att den var så enastående god men för att de n såg så festlig ut. Jag hoppas att inte Källströms blir ytterligare ett Espresso House, de finns snart i varje gathörn i city. Med ett standardiserat sortiment. Tur att Ritorno finns kvar.

Eva-Maria, 22:45, 20 december 2014. Anmäl

Valrörelsen startade på Stortorgets julmarknad

11

Stefan Löfven höll ett politiskt jultal på Stortorget …

31… inför ett uppbåd …

21

… av massmediefolk …

Kvart över tolv på lördagen steg statsminister Stefan Löfven tillsammans med Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård ut på Nobelmuseets trappa.

41

… och vanliga julmarknadsbesökare som applåderade …

Intill en för tillfället provisoriskt uppställd julgran med röda julgranskulor talade han inför TV-kamerorna och Stortorgets julmarknadsbesökare om ett framtida Sveriges där ingen lämnas bakom, ett skolsystem utan vinstjakt skapas, rasistiska krafter slås tillbaks, orättvisor minskas, ett Sverige där alla ska kunna förverkliga sina livsdrömmar, ett Sverige där ”ojämlikhetens murar ska rivas sten för sten”. Det kändes som en start på valrörelsen.

51

… och fotograferade.

Men Stefan Löfven citerade också några rader ur julsången som sjungs av alla körer i kyrkorna landet runt i dessa dagar: ”Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar …” och uppmanade åhörarna att bjuda in de ensamma i värmen och julgemenskapen. Något att tänka på.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0