Casablanca i månsken hyllning till Ingrid Bergman (1915-1982)

11Ingrid Bergman och Humphrey Bogart …

21… i filmklassikern Casablanca …

31… som visades inför storpublik …

41… på Filmstadens dag i Råsunda på söndagskvällen …

51… ingick som en del del i hyllningen av den oförlikneliga skådespelerskan Ingrid Bergman (1915-1982) som föddes för 100 år sedan …

61… och samtidigt delade arrangören Stiftelsen Filmstadens Kulturs ordförande Anders Ekegren ut ett stipendium till den unge lovande regissören Salad Hilowle.

Även om det är svårt att hänga med i handlingen (för mig) är Casablanca en magisk filmklassiker med karismatiska skådespelare, Ingrid Bergman och Humphrey Bogart, ett kärleksdrama i det nazikontrollerade Casablanca i Marocko, inspelat i början av andra världskriget (1942), med en nerv som få andra filmer jag sett.

Helt rätt då att som en hyllning till en av våra genom tiderna största aktriser, Ingrid Bergman (1915-1982), som skulle fyllt 100 år dagen innan (hon dog på sin 67-årsdag den 29 augusti 1982)  om hon fortfarande levt, visa detta svartvita lika nervpirrande som romantiska drama i fullmånens sken i Filmstaden i Råsunda utomhus, innehållande Ingrid Bergmans (Ilsa Lunds) klassiska replik ”Play it Sam” (inte Play it again Sam) som resulterade i ett pianospel (As Time Goes By av Dooley Wilson) som jag misstänker även (på grund av högtalarnas räckvidd) trollband enstaka Sundbybergsbor på andra sidan den närbelägna kommungränsen denna ljuvliga senaugustikväll 2015, sjuttiotre år efter att repliken först yttrades inför kamerorna i Kalifornien och Arizona där filmen spelades in.

Uppåt sexhundra personer hade kommit till Filmstaden i Solna på söndagskvällen för att avnjuta en av de mest mytomspunna filmer som någonsin spelats in. Ingen i publiken blev besviken, inbillar jag mig. Utomhusbio i sig är magiskt.

Innan föreställningen visades förfilmen ”Erinra” av den unge regissören Salad Hilowle, Stiftelsen Filmstadens Kulturs stipendiat 2015, en film i tiden, som handlar om tillhörighet i samhällsgemenskapen (om jag tolkade den rätt). Salad Hilowle fick också ta emot en check på 25 000 kronor av Stiftelsens ordförande Anders Ekegren, tillika ledande kommunalpolitiker i Solna stad, innan den odödliga huvudfilmen rullade igång.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bullkyrkan stänger efter 100 år

11Stadsmissionens direktor Marika Markovits packade in Bullkyrkans nattvardskärl …

61… och altartavlan stängdes för sista gången …

41…efter den avslutande gudstjänsten i Bullkyrkan vid Stortorget som på söndagen upphörde efter drygt hundra års verksamhet. Nu flyttar måltidsgudstjänsterna till S:t Paulskyrkan vid Mariatorget.

Stadsmissionen direktor Marika Markovits höll den sista gudstjänsten i Bullkyrkan vid Stortorget på söndagsförmiddagen inför ett femtiotal besökare. En hundraårig epok var till ända.

För hundra år sedan var nöden stor i staden. Många levde under svåra förhållanden. I april 1915 startade Stockholms stadsmission Bullkyrkan, en gudstjänstlokal en trappa upp på Stortorget 5. Sedan dess har det varit gudstjänst med tillhörande kaffe och bulle (smörgås) varje söndag i hundra år för alla intresserade.

Men lokalerna på Stortorget har inte varit helt ändamålsenliga, trånga med branta trappor utan hiss, omöjliga att modernisera eftersom det gamla 1600-talshuset är k-märkt.

Därför flyttas gudstjänsten till S:t Paulskyrkan vid Mariatorget från och med nästa söndag. Om under det gamla namnet Bullkyrkan eller med nytt namn är ännu inte bestämt. Det blir bättre utrymmen i S:t Paulskyrkan som Stadsmissionen köpte i våras.

Men alla var inte lika glada för förändringen. Stig Beckman som varit flitig gäst i Bullkyrkan under åren beklagade flytten Han berättade också en historia med humor i när besökarna uppmanades att teckna ned minnen från de gångna åren.

-Jag brukade sitta längst bak i Bullkyrkan och bredvid mig satt en kompis som då och slumrade till eftersom han var så trött. Plötsligt mitt under predikan vaknade han upp och skrek till ”är det min tur att duscha nu”. Prästen blev förvirrad och alla brast ut i gapskratt. Kompisen trodde att han befann sig i Stadsmissionens dagverksamhet nere i Stadsgården som fanns på den tiden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kärt besök på min gamla Södergård

1aHembakt till femtiotalspriser …

2a… serverades på kvarteret Piskans underbara gård …

3a… när det var ”öppen gård” på Söder under lördagen …

4a… och Lena Israelsson (stående närmast) berättade om sammanhållningen i kvarteret efter att hyresgästerna avvärjt såväl rivning som omvandling till bostadsrätter …

5a… i kvarteret där gården gjorts trivsam med bland annat en liten hönsgård …

6a… med små kycklingar …

7a… och en överväldigande grönska.

För drygt femtio år sedan (i början på sextiotalet) bodde jag som nygift högst upp i en omodern enrummare på Maria Prästgårdsgata 40, ännu inte omdöpt till Maria Skolgata (det skedde 1964).

Vi hade en säng i köket som fälldes upp längs ena väggen på dagarna där den doldes bakom ett draperi. Varmvattenberedaren satt uppfäst på väggen över diskbänken i köket och lägenhetens uppvärmning skedde med fotogen i en kamin som kallades Warm-Wind om jag inte minns fel. Tiolitersdunkarna med fotogen släpade jag från färghandeln runt hörnet på Rosenlundsgatan med möda upp för de fem trapporna. Huset var slitet men trivsamt liksom grannarna var slitna men trivsamma även om några hade ”problem med spriten” som det hette på den tiden. Efter några år flyttade jag därifrån till en modern lägenhet i förorten.

På lördagen var jag tillbaka, inte i lägenheten, men på gården. Det var nämligen de öppna gårdarnas dag på Söder.

Huset där jag bodde för femtio år sedan står kvar än idag, även fast det var rivningshotat i slutet av sjuttiotalet liksom hela kvarteret. Det räddades tack vare grannarnas motstånd. Svenska Bostäder gav upp rivningsplanerna till slut. Renoverade istället för rev. Även när kvarteret Piskan, som det heter, skulle omvandlas till bostadsrätter i ett senare skede protesterade grannarna med resultat att det fortfarande består av runt 160 hyreslägenheter och att sammanhållningen i kvarteret idag är något utöver de vanliga.

”Det är som en liten by. Folk bryr sig om varandra. Om någon är sjuk kommer grannarna och ställer upp och hjälper till”, berättar Lena Israelsson, en av de aktiva hyresgästerna som månar inte minst om den fantastiska kvartersgården som skapades sedan murarna mellan de olika smågårdarna rivits. Mellan mognande tomater, små äppelträd, en liten paviljong och med små kycklingar som springer omkring på gården är dagen till ära en liten servering upprättad med humana priser, en krona för de hembakta småkakorna och femton för de hemgjorda pirogerna. Gudomligt gott i den underbara gårdsmiljön med de trevliga, pratsugna hyresgästerna som letat sig ut i solen.

Jag undrar hur inbjudande det hade varit om Svenska Bostäder hade rivit husen och byggt nya på sjuttiotalet eller omvandlat husen till bostadsrätter? Och hade det överhuvudtaget funnits en sådan underbar gård idag? Tillåt mig tvivla.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Orkanen Katrinas härjningar i New Orleans för tio år sedan i bild

11Fotografen Thomas Nilssons starka bilder från orkanen Katrinas …

21… ödesdigra konsekvenser i New Orleans för tio år sedan …

31… visas på Galleri Kontrast.

41Det var vernissage på lördagen …

51… och här ses Thomas Nilsson i samtal med fotografkollegan Lina Haskel.

I dag på dagen för tio år sedan, den 29 augusti 2005, dränkte orkanen Katrina med en hastighet av 250 kilometer i timmen stora delar av staden New Orleans vid Louisianas golfkust. Runt femtonhundra människor omkom. Hundratusen hus förstördes.

Den svenske frilansfotografen Thomas Nilsson skildrade då och har under åren fortsatt att skildra orkanens ödesdigra konsekvenser.

Han var bland de första journalisterna på plats. Långt innan de federala hjälpinsatserna började fungera. I dag har framtidstron delvis kommit tillbaka. Men allt är ännu inte återuppbyggt. Och många New Orleansbor som evakuerades har avstått från att komma tillbaka. Staden har i dag 80 000 färre invånare än för tio år sedan.

På årsdagen öppnades en utställning på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8, av Thomas Nilssons starka bilder.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ashbina vann smygpremiären på nya galoppbanan Bro Park

11Sexåriga stoet Ashbina …

21… med Madeleine Smith i sadeln vann smygpremiären på nya galoppbanan Bro Park på torsdagen …

31… och hyllas (här tillsammans med kollegan Per-Anders Gråberg) av Svensk Galopps vd Ulf Hörnberg …

41… som också berättade om den nya …

61… ännu ofärdiga galoppbanan …

71… som ska se ut så här, enligt arkitektskissen, när den tas i bruk nästa vår, med läktaren i bakgrunden (jämför läktarens skick i dagsläget på de två föregående bilderna).

Bro Park heter den nya galoppbanan som nästa år ska ersätta den femtiofem år gamla Täby Galopp. På torsdagen var det visning för press och folk som på olika sätt är inblandade i den nya anläggningen i Upplands Bro. I dagsläget liknar den mest en byggarbetsplats med halvfärdig läktare men med gräset utrullat på själva tävlingsbanan.

Samtidigt med visningen var det smygpremiär för ett lopp med fyra hästar i vilket jockeyn Madeleine Smith segrade på hästen Ashbina, Den riktiga premiären planeras till i mitten av april nästa år och den officiella invigningen sker den 19 juni.

Täby Galopp som invigdes 1960 kommer att förvandlas till ett bostadsområde med runt sextusen lägenheter på samma sätt som Ulriksdals gamla kapplöpningsbana i Solna ska förvandlas till bostadsområde.

Från Ulriksdal som öppnade 1919 och lades ned 1960 när Täby Galopp tog över har jag personliga om än vaga minnen från femtiotalet. Bästa minns jag det tillfälle då jag satsat min sista tvåkrona på en kombination (15-2), och nummer 15 Lady Honour efter målfoto vann med en noslängd före nummer 2 Monty  och jag kunde inkassera 873 kronor, en nästan ofattbar summa 1956 för en femtonåring (jag spelade olagligt, man skulle egentligen vara 18 år för att få spela).

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Alla var så unga på 60-talet när de fotograferades av Bengt Michanek

11Journalisten Bengt Michanek visar bilder från sin tid som frilansfotograf främst på 1960-talet (här ses bl a Lill Lindfors i färg, Nacka Skoglund med familj, Nils Erik Bæhrendtz, Ingmar Bergman och kronprinsen (numera kung) …

21… och på vernissagen på galleri Erik Axl Sund fick han (till vänster i bild)  oupphörligt signera sin nya bok ”Fotografen som försvann” …

31… och det var så länge sedan han jobbade som frilansfotograf vilket förklarar att alla porträtterade är så unga på hans bilder som Martin Ljung som skriver autografer på den vänstra bilden och Astri och Evert Taube …

41… och här en ung Tage Danielsson med en hemlagad spagetti i munnen …

51… och de två unga genierna Yngve Gamlin och Beppe Wolgers.

Alla är så unga i Bengt Michaneks bilder och i dag är de borta, flera. Det är så länge han tog porträtten, de flesta på 1960-talet, för tidningarna Se och Veckojournalen.

Unga är Olof Palme och Tage Erlander (nåja), Harry Schein med cigarretten i mungipan framför sitt Filmhus på Gärdet, skämtaren Yngve Gamlin, Beppe Wolgers, Tage Danielsson, Hasse Alfredson, Nacka Skoglund och frun Nuccia och de två sönerna (det är väl Evert och Giorgio) som glatt poserar framför en trampbil (Ferrari?), kronprinsen (grånad kung numera) ute i svängen med en cigarrett i munnen, ja till och med Evert Taube och Astri ser hyggligt unga och glada ut plus alla andra som Bengt Michanek fotograferade mellan 1955 och 1973 innan han så småningom skiftade arbetsverktyg och blev skrivande reporter på Aftonbladet.

Nu har han plockat fram de gamla bilderna och samlat dem i en bok ”Fotografen som försvann” samtidigt som de visas på galleri Erik Axl Sund på Folkungagatan 103. Lite nostalgi för oss som var med redan då. Men jag hade gärna velat se också lite bilder från alla reportage Bengt Michanek gjorde som fotograf innan han blev reporter. Men det kanske kommer. Hoppas det.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Juryn i arkitekttävlingen Hemlös har haft sitt första sammanträde

11Juryn i arkitekttävlingen Hemlös under arbete i Sveriges arkitekters lokal på Storgatan 41 …

21… från vänster stadsarkitekt Karolina Keyzer, arkitekt Henrietta Palmer, professor på KTH och John Arthur Ekebert, hemlös och debattör …

31… från vänster:  initiativtagaren till tävlingen arkitekt Per Kraft, tävlingsfunktionären arkitekt Joanna Oleksak, Fredrik Jurdell, vd för Hotellhem och juryns sekreterare Tove Wallsten Dumon (med ryggen mot kameran) …

41… stadsarkitekt Karolina Keyzer och Jonas Rydberg, socialchef på Stockholms stadsmission.

Juryn i Arkitekter utan gränsers arkitekttävling Hemlös har haft sin första arbetsdag under livliga diskussioner och valt ut femton av de drygt trettio inkomna förslagen att diskutera vidare om vid sitt nästa heldagssammanträde i början av september.

Tävlingens mål är att få fram idéer hur man ska skulle kunna förbättra hemlöshetssituationen genom att på olika sätt skapa förutsättningar för nya boenden och boendeformer i Stockholms stad. Det kan gälla exempelvis hitta platser att bygga på, hitta befintliga lokaler som kan omvandlas till boenden för hemlösa, utveckla prototyper för nya boendeformer osv.

Enligt Socialstyrelsens senaste undersökning från 2011 finns nästan 3 000 hemlösa i Stockholm varav cirka 500 är akut hemlösa, EU-migranter oräknade.

Arkitekttävlingen är en så kalla Pro bono-tävling, dvs. ingen av de deltagande får någon ersättning, inte heller juryn. Belöning blir den utställning på Färgfabriken som sker i oktober och den eventuella uppmärksamheten i medierna. Medarrangör i tävlingen är Stockholms stad, Sveriges arkitekter och Stockholms stadsmission.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Glädjeyra bland stugägarna i Hökarängens friluftsområde

1aCampingstugägarna i Hökarängens friluftsområde får vara kvar (Marie Ström på bilden) …

2a… och det råder glädjeyra i föreningen, berättar Sara Sebelius (bilden) som i flera år kämpat för stugornas bevarande …

3a… och efter att personligen besökt området vid flera tillfällen tycker också jag att politikerna fattat rätt beslut. (Samtliga tre bilder togs i maj när föreningsmedlemmarna förberedde sommarsäsongen).

Det råder glädjeyra i föreningen, säger Sara Sebelius, en av stugägarna i Hökarängens friluftsområde beläget i naturområdet med ädelskog mellan Nynäsvägen och Drevviken i höjd med Farsta. Campingstugorna får vara kvar beslutade politikerna vid stadsbyggnadsnämndens senaste sammanträde.

I flera år har hotet om uppsägning och exploatering legat över området med de runt åttio s.k. campingstugorna. Men nu är hotet alltså undanröjt.

”Ja, de gick på vårat förslag, att skapa en park med stugor och öppna upp mer för allmänheten. Det känns fantastiskt roligt. Vi blir delaktiga i utformandet av vår nya park”, säger en glad Sara Sebelius, som i flera år kämpat för bevarandet av det också kulturhistoriskt fritidsområdet som kom till 1938 i samband med att tvåveckorssemestern inrättades. Då bestod de enkla ”stugorna” av brädgolv och tältduk.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ingmar Bergman-skulpturen Teatervagnen på plats i Filmstaden

21”Teatervagnen”, hyllningsskulpturen till Ingmar Bergman …

31… av Peter Linde  (bilden) …

41… med bland andra en porträttlik Ingmar Bergman …

51… monterades på plats …

61… i Filmstaden på måndagen (bilden tagen innan skulpturen kom på plats i fonden). På tisdagen är det avteckning och ett samtal med flera av skådespelarna från filmen Det sjunde inseglet som är skulpturens motiv. Allt öppet för intresserad allmänhet.

På måndagen monterades skulptören Peter Lindes magnifika Ingmar Bergman-hyllning, skulpturen ”Teatervagnen”, med motiv från filmen Det sjunde inseglet, på plats i Filmstaden i Solna (där en del filmen spelades in 1956. Premiären var 1957).

Skulpturen, i vilken en porträttlik Ingmar Bergman i regissörstagen, liemanen, gycklarna och ett schackbräde dominerar, invigs och avtäcks på tisdagen (25 augusti kl 11) följt av ett samtal med skådespelarna Harriet Andersson, Inga Landgré och Gunnel Lindblom (som alla tre medverkade i Det sjunde inseglet) och Katinka Faragó arrangerat av Stiftelsen Filmstadens Kultur. Allt öppet för allmänheten.

För fem-sex år sedan började Peter Linde med de första skisserna till skulpturen. Nu är den färdiggjuten på Herman Bergmans konstgjuteri, hopsvetsad och på plats efter att det på måndagsförmiddagen tagit lite längre tid än beräknat att borra de fyra hålen i stensockeln som gör att den nu står stadigt.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholms äldsta koloniförening firade sin 110-årsdag på söndagen

51Hjälp med blomsterkransar och blommor i håret …

71… fick deltagarna i Söderbrunns koloniförening när man firade sitt 110-årsjubileum och invigde sin nya föreningsgård (bilden) på söndagen …

21… och här klipper Rolf Rudin, kolonist i tredje generationen, bandet …

41… och här berättar Lars Ring med blomsterkrans i håret om föreningens historia inför runt hundrafemtio åhörare …

31… och sen bjöds det på kaffe med dopp …

61… och sen gick jag omkring en stund för mig själv i den paradisiska miljön …

11… och fick sällskap av både humlor och fjärilar.

Många gick omkring med blomsterkransar på huvudet i den grönskande idyllen när Stockholms äldsta koloniförening Söderbrunn vid Björnnäsvägen på norra Djurgården intill Albano firade sitt 110-årsjubileum på söndagen med visning av det paradisiska området, körsång, kaffekalas, tipspromenader och med invigning av sin nybyggda föreningsgård. Åldermannan Rolf Rudin, kolonist i tredje generationen, har en av de 207 odlingslotterna. Han klippte bandet, och ”Kärnhuset, den nya föreningsgården var invigd.

Journalisten, författaren och kolonisten Lars Ring berättade områdets historia. Det var Anna Lindhagen som efter en resa till Köpenhamn 1903, där hon sett koloniträdgårdar, bestämde sig för att inrätta koloniträdgårdar också i Stockholm till fromma för fattiga och trångbodda arbetare. Där kunde de uppleva grönskan och odla till husbehov. I dag är det inte minst gemenskapen odlarna emellan som rankas högt.

Det första koloniträdgårdsområdet från 1903 låg nära Värtans station. Det finns inte kvar i dag, men det gör Söderbrunn, som staden anlade 1905 efter att den då förfallna Söderbrunna gård hade styckats av. Jag går runt för mig själv i blomsterprakten och konstaterar att fjärilar och humlor tycks trivas lika bra i området som kolonisterna.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 4