Rödplistern blommar utanför Nordiska museet på Djurgården

31aRödplistern blommar redan …

11

… på barmarksfläckarna …

21

… utanför Nordiska museet kunde Henry Gudmundsson, som ledde lördagens exkursion, …

2a… på södra Djurgården konstatera …

101

… vid vilken huvudsakligen mossors, lavars och trädsvampars fascinerande strukturer studerades. Den gula är vägglav …

111

… och den runda grå någon form av rosettlav …

51

… och den orangefärgade prickiga svampen på en av hästkastanjens grenar heter cinnobergömming.

121Och på en lavbelupen lind upptäcktes några nya årsskott.

Rödplistern blommar redan lite försiktigt på barmarksfläckarna i snötäcket på den gräsfattiga jordslänten utanför Nordiska museet på Djurgården liksom den den gula korsörten som brukar räknas som ogräs. Annars är det förstås ännu för tidigt på året för att de markväxande vilda blommorna ska våga sig upp i kylan och ljuset.

Det kunde ett tjugotal deltagare i Botaniska sällskapet i Stockholms exkursion under ledning av den mångkunnige Henry Gudmundsson konstatera på lördagsförmiddagen.

I stället koncentrerades studiet på mossor, lavar och trädlevande svampar, ofta oansenliga på avstånd, men fascinerande betraktade med lupp och ännu mer spännande när de kan bestämmas till namnet såsom vägglav, rosettlav, trädmossa, cinnobergömming osv. Den orangeprickiga svampen cinnobergömmingen studerades och fotograferades på en av hästkastanjens grenar. Den lever i symbios med bakterier, berättade Henry Gudmundsson bland mycket annat.

Naturupplevelsen intensifieras självklart när man lär sig att identifiera och sätta namn på det man ser och känna igen träd och buskar även på vintern när de saknar löv (svårt i många fall även för de främsta experterna).

Men askens breda brunsvarta liksom tredelade spetsade knoppar tar inte ens jag fel på längre trots att jag som ung tonårig elev på biologilektionerna i realskolan på femtiotalet utnyttjade exkursionerna i naturen (Ingentingskogen) till att smita iväg från den övriga klassen för att tillsammans med någon lika ansvarslös kumpan som mig själv sätta mig långt bort utom synhåll för fröken och smygröka bakom någon omfångsrik tallstam istället för att lära mig känna igen de vanligaste växterna och träden i naturen. Inte bra.

Men nu är det ju försent att ångra gamla synder och samtidigt trist att det är så svårt att behålla nyvunna kunskaper. Dessa fladdrar numera iväg som torra  löv i höststormen ur den ålderstigna hjärnan. Men upprepningen är ju kunskapens moder. Så det är bara att fortsätta kämpa på. Finns inget alternativ. Rödplister, rödplister, rödplister … Korsört, korsört, korsört … Cinnobergömming, cinnobergömming, cinnobergömming …

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0