Slussen förvandlas bit för bit

11

Sista hamburgaren serverades på torsdagen. Personalen öppnade för att eventuellt ha öppet också på fredagen, men bara ”kanske” …

21… och det blir mer och mer dött nere på Saltsjöbanans perrong. Pressbyrån har redan stängt igen …

31

… liksom SL Center …

41

… och om ett par veckor är det Café Perrongens tur att slå igen.

51

I trappan ned till Saltsjöbanan har väggarna delvis rensats på sina kakelplattor.

71

Uppe på Ryssgården utan tunnelbaneingången stod Slussenälskarna och visade …

61

… vad de tyckte om utvecklingen …

81

… medan arbetet att förvandla Slussen pågick bakom deras ryggar.

Det var inte bara bensinstationen vid Slussen som stängde på torsdagen. Grillkiosken nere vid Saltsjöbanan och bussperrongen serverade sina sista hamburgare samma dag. Pressbyrån och SL Center har redan slagit igen verksamheten. Café Perrongen håller öppet två veckor till.

I trappan från Katarinavägen ned till tunneln som leder vidare till Saltsjöbanan har en hel del av det blå kaklet försvunnit från väggen, kanske som souvenirer, vem vet.

Från Skeppsbron upp till Hornsgatan anläggs en provisorisk gata över kratern där Kolingsborg låg innan rivningen. När den provisoriska gatan blir klar i sommar börjar de stora rivningarna av Slussen närmast Saltsjön. Slussen förvandlas bit för bit. I allt snabbare takt.

Uppe på Ryssgården stod de verkliga Slussenentusiasterna och protesterade mot utvecklingen och höll i plakat med texter som: ”Slussen – från serviceplats till ökenplats”, ”Brand i bussar är vanliga – Bussterminal i Katarinaberget kan bli en dödsfälla”, ”Nya Slussen Trafikkaos”, etc.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nu stänger Söders sista bensinmack

11Bensinstationen vid Slussen …

51

… som alltid har öppet …

41

… stänger nu igen för gott …

21

… för att kanske förvandlas till entré för Nacka Värmdö-bussarnas eventuella framtida bussterminal.

Katarinabergets skyddsrum/garage. Bensinstationen invigs.

Så här såg det ut den 5 oktober 1955 när bensinstationen öppnade … Foto: Åke Blomquist, SvD, DigitaltMuseum …

61

… och så här såg exteriören ut några månader senare den17 februari 1956. Foto: Sune Sundahl, digitalastadsmuseet.

I morgon (31 mars) klockan tio (på förmiddagen) stänger Söders sista bensinmack, den dygnet-runt-öppna OKQ8 på Katarinavägen vid Slussen, efter drygt sextio år på platsen.

Om stadens planer går i lås blir det i stället ingång till en ny terminal för Nacka/Värmdö-bussarna i det aktuella bergrummet.

Det var det kooperativa företaget IC (Bilägarnas Inköpscentral) som i början av femtiotalet fick bygga bensinstationen och hela bergrumsgaraget som sträcker sig bort till Björns trädgård mot att staden hyrde ut hela komplexet till IC. Garaget skulle nämligen också kunna fungera som ”atombombssäkert” skyddsrum för 20 000 personer i krigstid. Det här var under det kalla krigets dagar.

Bensinstationen invigdes i början av oktober 1955. IC införlivades 1963 i OK (Oljekonsumenternas förbund) som 1999 gick samman med Q8 (Kuwait Petroleum sedan 1984 ägare av f.d. Gulf) för att driva bensinstationer varför anläggningen vid Katarinavägen (som ”alltid har öppet”) under 2000-talet följaktligen hetat OKQ8 och som från klockan tio i morgon förmiddag alltså för alltid förblir stängd.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Den gamla andelstvättstugan i Norra Ängby rivs för fem radhus

41

Full fart en dag 1945 i Norra Ängby i den ”moderna” andelstvättstugan … Foto: Carl Gemler

31

… som numera … 

11… står tom …

21

… och ska rivas …

51

… för fem nya radhus. Illustration: Nordisk kombination arkitekter

Bostäder skulle vara ”funktionella” enligt funktionalisternas credo som fick genomslag på Stockholmsutställningen 1930. Därför behövde bostäderna också komplement. Så uppkom idén att bygga s.k. andelstvättstugor (dvs. brukarna hade andelar i anläggningen) lanserad av Egnahemsutredningen 1934 eftersom det var nödvändigt ”att underlätta arbetet för husmödrarna” (citat ur arkitekten Lisa Brunnströms bok Det svenska folkhemsbygget, 2004).

Seth Torné (1905-1977) på KF:s arkitektkontor (som snabbt tog till sig de nya idéerna) ritade en sådan andelstvättstuga som byggdes 1945 på Bureusvägen 8 i Norra Ängby egnahemsområde (och också en i Tallkrogen på Victor Balcks väg 194). Där fanns bland annat moderniteter som tvättmaskin, blötvagn,centrifug, varmmangel, kallmangel och strykrum. Följaktligen var den nya maskintvättstugan mycket uppskattad av husmödrarna, enligt samtida vittnesmål.

Nu står den gamla andelstvättstugan, grönklassad av Stadsmuseet (dvs. särskilt bevarandevärd av flera skäl) i Norra Ängby inför rivning och en skärva av samtida socialhistoria försvinner. Det var förstås länge sedan den användes som andelstvättstuga. Sista tiden innan den utrymdes helt användes den (med modernare utrustning än originalen) av företaget Ängbytvätten som lämnade och flyttade till större lokaler.

Istället ska fem radhus, vart och ett med plats förutom för de boende också för två bilar, byggas på den gamla tvätteritomten. Inte helt uppskattat av grannarna som anser att den nya arkitekturen bryter stilen i området. Detaljplanen ställs just nu ut.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En glutt in i Prins Eugens eks inre

51

Jag kikade in med kameran i en liten öppning i stammen på Prins Eugens ek på Waldemarsudde …

61

… och fann en stödjande konstruktion av trä och stålrör (och lite spindelnät) finurligt dold …

21

… bakom en jättelik barkbeklädd ”stamdörr” …

41

… istället som förr cement och betong …

31

… för att stödja det väldiga trädet …

11

… med sitt elefantfotliknande fäste i marken.

Prins Eugens ek på Waldemarsudde, stadens största, drygt åtta eller nio meter i omkrets, beroende på hur högt upp på stammen man mäter, mer än tusenårig eller runt fyrahundra år gammal, beroende på vilken expert man lyssnar på, i alla händelser ett imponerande träd, som varit med om ett och annat, och som redan på 1930-talet fick en stor ihålighet plomberad, dvs igenfylld med 27 hästlass sten och cement, enligt den flitige naturskildraren Gunnar Brusewitz (1924-2004) i boken Stockholm – staden på landet.

Prins Eugens från början trestammiga ek har också råkat ut för ett par blixtnedslag på 1950-tiotalet, som gjorde att den förlorade en av stammarna och fick en av de två kvarvarande spräckt och igenfylld med numera avlägsnad betong, ersatt av en inifrån stammen stödjande träkonstruktion med stålrör som döljer sig bakom ett slags ”stamdörrar” bestående av nät täckta med ekbark, som jag tolkar det. Jag kunde inte låta bli att genom en liten öppning glutta in i Prins Eugens eks inre med kameran. Fascinerande. Och nu väntar jag bara på att den snart ska grönska igen för 400:e eller 1000:e gången.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Sankt Eriksgatans förvandling

11

Slutet av 60-talet. Sankt Eriksgatan närmast Sankt Eriksplan: Fotoaffären, klockan, uraffären och Brundins Päls …

21och i början av 80-talet: Consul Hälsosol, klockan borta, uraffären inkorporerad i Consul Hälsosol (som bl a säljer symaskiner) och Brundins Päls (husfasaden omputsad)  …

31a

och idag: Optiker istället för Consul Hälsosol (lokalen till salu)  och  Atlas CDbörs istället för Brundins Päls.

41

Närmaste grannhus med det ovan i  slutet av 60-talet: Christinaboden, Handskfrabrik och Spies resebyrå …

51… och i början av 80-talet: Inter-Jet har tagit över alla lokaler (fasaden renoverad) … 

61

och i dag: Headzone, en hårsalong, har ersatt resebyrån.

71

Och närmare bron (68:an) i slutat av 60-talet: krog, fik (tror jag), Scholl och den gamla tobaksaffären …

81

… och i början av 80-talet: (Tyvärr lite förskjutet perspektiv) krog, en damfrisering har ersatt vad jag tror var ett fik, Scholl är kvar men tobaksaffären är borta (fast det inte syns på den här bilden) …

91

… och i dag:  krog, manikyrsalong (Top 2 Toe) istället för damfrisering, flyttfirman Säkra händer istället för Scholl (bruna plåtjalusidörren) och nån oklar verksamhet i det som en gång var tobaksaffär (längst till höger).

101

Och närmast bron i slutet av 80-talet: en blomsteraffär och ett konditori som en gång hade hetat Brogyllen …

111

 … och i dag: Restaurang Mosaik har övertagit både blomsteraffären och konditoriet..

När jag under min skoltid på 1950-talet bodde på Sankt Eriksgatan 67 fick jag ibland springa ärenden åt min styvmor och handla korv och blodpudding i köttaffären, frallor och mjölk i mjölkaffären, mjöl och socker i speceriaffären och på onsdagarna springa över gatan mellan förbiilande spårvagnar och bilar och lämna in styvmors stryktipskupong med åtta stående rader i tobaksaffären på andra sidan gatan.

I slutet på 1950-talet när jag hade följt med min pappa till Fotografiska föreningen och blivit fotointresserad köpte jag ibland en filmrulle i fotoaffären i hörnet av Sankt Eriksplan. Det var innan den bytte ägare och namn till Meirons Foto-Kino. I dag är den, liksom det mesta, utom själva husen, borta på sträckan mellan bron och Sankt Eriksplan.

Jag fick någon gång för många år sedan för mig att fotografera hela husraden, den med jämna gatunummer (78-64), mellan bron och Sankt Eriksplan. Jag gjorde sedan under åren om fotograferingen fyra, fem gånger med ojämna tidsintervall men hittar tyvärr bara negativen från två av tagningarna, den ena från någon gång i slutet av sextiotalet och den andra från början av åttiotalet.

Jag gjorde om fotograferingen häromdagen som en jämförelse. I dag är Sankt Eriksgatan förvandlad. I fotoaffärens lokaler flyttade Consul Hälsosol in (sålde symaskiner och stickmaskiner!) och införlivade även lokalen intill där en uraffär låg. I dag är en optiker inhyst i samma lokaler (som för övrigt verkar vara till salu). Den fina kvadratiska klockan, som jag alltid kollade på väg till skolan på morgnarna, är förstås nedmonterad sedan länge.

Brundins päls har efterträtts av en affär som säljer begagnade skivor, en bransch som har flera försäljningsställen i närheten. Christinaboden som sålde konst och ramar, Handskfabriken och det danske affärsgeniet och lebemannen Simon Spies resebyrå är sedan länge borta liksom resebyråerna som kom efter. Även så Scholl som sålde fotriktiga skor och tobaksaffären förstås där jag lämnade in tipskupongerna på onsdagarna och Konditori Brogyllen där pappa och jag vissa söndagar för sisådär sextio år sedan kostade på oss en Napoleonbakelse var, à 40 öre, när vår korvförsäljning på Råsunda eller Stadion hade inbringat oväntat bra extraförtjänst. Där, precis vid brofästet, ligger i dag sedan länge restaurangen Mosaik, osv.

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Folker diggar dina historiska inlägg å ja me:))

John Arthur Ekebert (Webbsida), 19:25, 30 mars 2016. Anmäl

Laura skapades i Gallerian innan Gallerian fanns – Glad Påsk!

11

Hönan Laura på Norrmalmstorg, traditionsenligt påskprydd, skapades …

21

… av skulptrisen Ebba Hedqvist i ateljén på Norra Smedjegatan, gatan som försvann för Gallerian.  Bilduppslaget från Manne Linds bok Norra Smedjegatan

Varje påsk när jag passerar Norrmalmstorg och får syn på skulptrisen Ebba Hedqvists (1909-2001) höna Laura numera traditionsenligt klädd i färgglatt påskris kommer jag att tänka på Norra Smedjegatan, gatan som försvann i slutet av 1960-talet i Klararivningarna. Den revs och schaktades ned och ersattes av Gallerian.

Fotografen Manne Lind dokumenterade den slitna gatan och dess invånare på lördagar och söndagar under fem års tid. Bland de boende och verksamma på Norra Smedjegatan var just Ebba Hedqvist och hon finns med på ett uppslag i Manne Linds bok ”Norra Smedjegatan De sista åren” från 1970, en liten pärla bland bland stockholmsskildringar och fotoböcker.

På ett sätt kan man alltså lite paradoxalt säga Laura är skapad i Gallerian innan Gallerian fanns.

Glad fortsättning på påsken!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Vart har Hornsgatspuckelns lilla råtta tagit vägen? Någon som vet?

11Den lilla råttan på Hornsgatspuckeln Foto: Wikipedia

102a

… har varit försvunnen i ett halvår. Vem vet vart den tagit vägen?

Hornsgatspuckelns lilla bronsråtta, den inofficiella miniskulpturen vid trappan ned till Hornsgatan, försvann för ett halvår sedan och har trots efterlysningar i pressen tyvärr inte återfunnits.

Men det finns i alla fall fler s.k. Street Art-konstverk, ännu ostulna, i närheten, att betrakta i avvaktan på att den lilla råttan ska återkomma, små skulpturer som lätt förbises om man inte särskilt stannar upp i sin målmedvetna förflyttning från en plats till en annan.

Mitt för samma trappa vid vilken råttskulpturen var placerad innan den försvann sticker en liten vädjande hand (med ett mynt i) ut från väggen och nedanför samma trappa griper två händer om ett galler liksom inifrån en fängelsecell.

Närmare Slussen, på samma sida Hornsgatan, i höjd med tunnlarna till och från Söderleden, finns en en kopparödla på väggen och i höjd med Hornsgatan 2 två små händer. Men kopparråtten, den finaste av dem alla, vart har den tagit vägen? Någon som vet?

31

På väg nedför Hornsgatspuckelns trappa …

41

… sticker en hand ut från väggen …

51

… och nere på Hornsgatan griper två händer om ett galler …

71

… och närmare Slussen kryper …

81

… en ödla på väggen …

61

… och nästan framme vid Slussen …

91

… möts två små händer i absolut marknivå.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tråkigt!. Jag brukade ibland lägga en krona i den utsträckta handen - den var alltid försvunnen nästa dag. Men numera finns det ju många utsträckta händer att lägga mynt i.

Bengt Karlsson (Webbsida), 08:39, 26 mars 2016. Anmäl

Lantbrukaren om Miljöpartiet: ”Syltryggar och broccoliterrorister”

aa

Det landsomfattande Landsbygdsupproret 2016 …

ba

… nådde också huvudstaden på långfredagen.

Landsbygdsupproret över hela landet nådde också Stockholm på långfredagen. Jag passerade händelsevis förbi när när manifestationen för en levande landsbygd var över och den siste deltagaren var på väg att lämna Mynttorget med sin traktor och stora vita balar på släpet med texter som: ”Ätit i dag? Tacka en bonde”, ”Köp svensk mat” och ”Bucht upp till bevis”.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht var inbjuden liksom landshövding Chris Heister och alla riksdagsledamöter. Men ingen folkvald dök upp. Det var bara representanter för Landsbygdspartiet oberoende som jag tidigare aldrig hade hört talas om tidigare. ”Men du kommer du att göra i fortsättningen” fick jag veta.

Jag försökte med ”Men Miljöpartiet är inte dom …” ”Miljöpartiet , syltryggar och broccoliterrorister” kom repliken blixtsnabbt följd av en fnysning plus upplysningen: ”Sverige är inte bara storstan”.

Så var den diskussionen över och traktorn med släpet lämnade Mynttorget. Aktionen mot ”nedmonteringen av den svenska landsbygden, utrotandet av bönderna och den obefintliga självförsörjningsgraden regeringen och andra aktörer är ansvariga för” var till ända för den här gången och långfredagstristessen återinträdde på Mynttorget.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Inget honorar – Istället delade Ison ut sin bok gratis till unga i Tensta

11Rapparen Ison Glasgow intervjuades av Betty (nya Gina) …

21

… på Tensta bibliotek på onsdagskvällen …

31

… och svarade på ungdomarnas frågor …

41

… och delade gratis sin självbiografiska bok ”När jag inte hade nåt” och signerade den …

51

… istället för att ta ut honorar. En fin gest som mycket uppskattades.

Ison Glasgow, programledare och musiker, Ison i rapduon Ison & Fille, besökte Tensta bibliotek på onsdagskvällen och frågades ut om sitt liv av fjortonåriga Betty (nya Gina) inför ett femtiotal entusiastiska och frågvisa ungdomar.

Ison berättade om sina hårda uppväxtvillkor, om de första åren i New York, flytten till Sverige när han var fem och den första tuffa tiden i Bredäng där han som enda svart i början inte accepterades av sina jämnåriga som dock ändrade sig efterhand.

Han berättade om rasismen, den öppna och den mer dolda, om hur han i ungdomen, han föddes 1980, inte vågade åka in till Gamla stan för alla skinheads som höll till där på den tiden och om hur ”tanter” på tunnelbanan tog ett stadigare tag om handväskan när han närmade sig i tron att han kanske skulle rycka den till sig.

”Vad vi kan göra för att motverka rasismen?”, frågade Betty (Gina). ”Stor fråga!, svarade Ison. Visa respekt för andra och ni får respekt tillbaks, kan man sammanfatta svaret.

”Är det svårt att hitta på ord som rimmar”, undrade en av ungdomarna när det var deras tur att ställa frågor till idolen. Det tyckte inte Ison som menade att det var innehållet mellan rimmen som var det viktiga i raptexterna.

”Hur lång tid tog det att skriva boken”, undrade en annan. ”Nio månader”. Boken ifråga är självbiografin ”När jag inte hade nåt” som fått lysande recensioner och som i mycket är en hyllning till Isons mamma utan vilken han inte hade varit den han är i dag som han underströk. Den är skriven i samarbete med journalisten Emil Arvidson.

Efter intervjun rappade Ison en låt och delade sedan ut gratisexemplar av pocketutgåvan av ”När jag inte hade nåt” som han låtit köpa istället för att ta emot honorar för sitt framträdande. Alla närvarande fick varsitt exemplar som Ison också signerade. En fin gest.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Olika tempon i Ångestloppet 2016

11

Uppvärmning strax före starten av Ångestloppet 2016 …

21

… och efter startskotet rusade några iväg som skjutna ur kanoner …

31

… andra hade bra tempo men både skrattade och tog selfies medan de sprang …

41

… medan några blev intervjuade mitt under loppet …

51

… och andra åter tog det mer i promenadtakt men var ändå strax i mål.

Ett par hundra människor deltog i Ångestloppet 2016 som av några avverkades i sprintertakt, av andra i promenadtakt och av en del under skratt och glam. Det 209 meter långa gatloppet i Götgatsbacken (där den sluttar svagt) arrangerades av Fountain House för åttonde gången. Det sker alltid den 23 mars, grundaren av svenska Fountain House Lis Asklunds (1913-2006) födelsedag.

Loppet, öppet för alla, arrangeras för att skapa empati och förståelse för människor som inte är i bästa psykiska trim och som i Fountain House har ett ställe som erbjuder gemenskap. Målgången var också vid Fountain House-huset på Götgatan 38 där det bjöds på sprittande musik, diplom för deltagarna i loppet och öppet hus med rundvandring och visning i huset för alla intresserade.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0